MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: september 2008 Sida 1 av 2

I just can’t smile without you ;-(

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Lena PH hade rätt…

Jahapp, då var det bekräftat. En bland de tråkigaste kvällarna i mitt liv. Att få bekräftat saker man redan tror man vet och som man mår dåligt av är aldrig kul. Att det skulle göra såhär ont trodde jag dock inte…men det gör det…. Hur återhämtar jag mig från detta? Känner mig enormt ensam och enormt ledsen just nu. Ingen kul kombination. Så nu tappade man all matlust ikväll igen…mitt liv känns verkligen som skit just nu.

Den stora frågan är: Vad gör jag nu? Vad måste göras för att må bättre? Måste verkligen få svar på dessa frågor snabbt, annars känns det som jag går under. Har aldrig varit deprimerad i hela mitt liv tidigare, men det måste vara såhär det känns…

Inte ens en månad E, inte ens en månad…… vet inte om jag skall skratta eller gråta….förmodligen blir det lite av båda…

Hockey

Tillbaka hemma igen. Eller hemma och hemma, känns inte som det längre. Vill bara bort härifrån igen. Pratade som hastigast med E i telefon och insåg att jag vill bara bort från henne med. Hon har degraderats till jag vet inte vad hos mig. Inget bra i alla fall. Vill bara få den här skiten överstökad nu så jag blir fri från henne. Vill inte ha något med henne att göra längre. Inte alls. Punkt.

Hockey ikväll; HV-Linköping. Skall bli trevligt då det blir årets första live match för mig. Hade givetvis hellre sett Brynäs-Modo live, men detta är bättre än ingenting. Får en att skingra alla tankar som rusade tillbaka så fort man satte foten i den här staden igen. Har mått hyfsat bra de senaste två veckorna, men nu så kom allt skit tillbaka igen. Varför kan man inte tvinga sig själv att må bättre?

Angående helgen så berättar jag mer om det sedan. Skall gå och hämta ut ett paket nu innan jag åker upp till Kinnarps Arena…

Rundtur

Jahapp, då har jag nu gjort min lilla rundtur enligt följande: Jämtland->Västerbotten->Västernorrland->Jämtland. Blev en trevlig tripp där jag träffade en hel del gamla vänner och en del nya bekantskaper. Från Hoting styrde kosan mot Vännäs och min gamle vapendragare P med havande flickvän S. Mötte upp dem på eftermiddagen när de slutade jobbet och tillbringade därefter kvällen i deras nyrenoverade hus. Provbajsade givetvis den nyrenoverade toaletten, men som alla vet så är ju det A och O när man kommer till ett nytt ställe. Nyrenoverat eller ej. De hade verkligen fått till det trivsamt i huset sedan jag var där sist, men då hade de ju inte flyttat in än. En god middag, en tripp runt Vännäs, ett trevligt sällskap och en skön säng att vila lekamen i blev facit för kvällen.

Efter en god frukost tillsammans med S morgonen efter, P jobbade, så tackade jag för mig och styrde kosan mot Umeå. Där mötte jag upp två gamla klasskamrater som jag inte sett på ett tag; M & J, a.k.a Vargen och Sasse. Vi inmundigade en långlunch tillsammans som nog tärde en del på J:s flexkonto (endast han som jobbade dagen till ära) och diskuterade allt mellan himmel och jord. Kändes skönt att träffa dem igen, har saknat dem på något vis utan att riktigt veta om det. Trots allt så umgicks jag ju med dem varenda dag under min studietid och sånt sätter väl sin prägel. När J var tvungen att vara duktig igen och gå till jobbet så förflyttade jag och M oss hem till honom fram tills jag kom på att jag med hjälp av S hade beställt en klipptid på eftermiddagen hos EM. Kastade mig huvudstupa i bilen och blev nog inte mer än någon minut sen in till min bokning. Dock så tror jag EM tog det hela med ro, verkade så i alla fall. Nyfrisserad och vacker, hmmfff, mötte jag åter upp med J efter han slutat jobbet och vi gick ut på la strada och käkade och snackade och slappade resten av kvällen. Dök på ytterligare några andra klasskompisar som jag inte pratat med på vete tusan när, vilket var trevligt. Insåg någon gång under kvällen att jag trivs riktigt bra i Umeå. Är nog dit som jag trots allt vill flytta. Alla jag träffade under tiden jag var där ville att jag skulle flytta dit, vilket känns positivt. Umeå? Tja, varför inte…

Morgonen efter så äntrade jag återigen Primeran (japp, hade lånat mammas bil, visst är hon snäll som lånar ut den?) och styrde kosan mot S-vall. Efter lite ärenden under dagen, som jag berättar om en annan gång ;-), så träffade jag D på eftermiddagen. Vi åkte hem till honom och efter ett tag så kom även JE hem från jobbet. Måste säga att jag verkligen trivs i deras sällskap. Jag och D går tillbaka långt i tiden och det märks. Han är en av mina absolut äldsta vänner och på något sätt så kan vi alltid prata om allt med varandra. Detta även om vi inte hållit kontakten på ett tag. Sånt är skönt. I alla fall så dök även JE:s bror, L, upp och efter det att vi förtärt middag så gav sig jag, D och han ut på en runda frisbeegolf. Hur kul som helst faktiskt då jag inte spelat på år och dag. Vilket väl märktes på de första tre till fyra hålen. Men därefter så började jag komma in i det och på slutet av de arton hålen så hade man väl fått in snitsen igen. Därefter bar det av hemåt där JE fixade gott thé och snask till oss framför TV:n. Mysigt då det var lite ruggigt ute. Efter lite Idol-tittande och småprat så kröp vi till kojs och ytterligare en trevlig kväll var till ända. Jag hoppas att det blir fler av dessa.

Imorse startade jag åter upp Primeran och ställde kursen mot Hoting igen. Gjorde ett kvickt stopp på systemet i Ramsele, första gången jag satt min fot där, och blåste sedan raka spåret hem då jag lovat att hjälpa min far under eftermiddagen. ”Hjälpen” bestod av att montera upp markiser som han köpt viket gick galant. Därefter hem till middag med min mor, en tripp för att hälsa på min moster E-B med karl och sedan nu tillbaka hem till denna snällburk (den är inte ”dum”, jag gillar ju min dator…).

Imorgon är det namngivningscermoni hos Puna och K. Vad det innebär vet jag inte riktigt men det ger sig väl. Har försökt att fråga ut Puna utan resultat, han verkar om möjligt veta mindre än mig. Jag och EM hade då vitt skilda uppfattningar om vad det innebar men då ingen av oss två erhållit det schema som andra verkar ha fått så gissade vi mest i våra diskussioner. Morgondagen får utvisa. Vi, gästerna alltså, skall i alla fall infinna oss vid 12-snåret hemma hos dem. Därefter får man väl inte roligare än man köper ut för. Så det blir nog kul….

Well, långt inlägg så detta får bli allt för denna gång tror jag. Har då inte hört något från E på länge men jag antar att hon kommit tillbaka till Sverige. Hon har väl fullt upp så hon hinner väl inte berätta om hon är tillbaka eller inte. Jaja, skit detsamma. Hon är någon annans huvudbry numera, inte mitt. Precis som hon vill ha det….

Ja e´int bitter….som Tony Richardsson skulle sagt….

2 månader

Idag är det 2 månader sedan den dagen som jag för evigt kommer att förknippa med sorg och elände. En av de absolut värsta dagarna i mitt liv. Dagen då jag och E gick skilda vägar. Hur kunde det ske? Trodde inte jag skulle tvingas uppleva den dagen. E är ju, eller åtminstone var den dagen, min älskade vän. Min bästa vän. Mitt liv. Inget roligt att behöva inse att man blivit utbytt. Är skit egentligen. Förstår fortfarande inte hur hon kunnat. Känns som det är en annan E som finns nu. En annan mot den jag var tillsammans med. Saknar den gamla….

2 månader. Nu har bergsstigen delat sig och ringlar i olika riktningar. Jag betvivlar att de någonsin möts igen utan de försvinner ifrån varandra mot två skilda mål. Nu gäller det bara att målet för min stig blir något bra. Något stort. Och allt ligger helt i mina händer. Vilket känns bra.

2 månader. Hur lång tid skall det ta innan jag kommer över E? Känner mig fortfarande ledsen. Har dock accepterat situationen, men är ledsen över det som har tagit slut.

2 månader….

🙁

Härlig dag….

Solen skiner, hyfsat varmt i luften och ledig. Dessutom höst vilket är min favorit årstid. Kan det bli bättre? Egentligen inte men som det känns nu kan det bara bli det. Dock börjar jag se en strimma ljus i mörkret, långt där borta. Gäller bara att jobba sig närmare nu. Känns faktiskt bättre än på länge. Vet inte om det var beslutet som togs i och med förra inlägget eller om det är något annat. Bättre känns det i alla fall, inte mycket, men lite. Det går åt rätt håll. Vilket är bra i sig…

Jag och E är inte bara ett avslutat kapitel utan en färdigskriven bok eller romansvit, hur du nu vill ha det. Dags att påbörja en ny bok, ett nytt epos. Det gamla började lyckligt, hade några fartgupp på vägen och slutade i tragedi och olycka. Surt, sa räven. Det nya börjar olyckligt och vart det nu tar vägen får vi se. Men spännande blir det i alla fall. Förhoppningsvis så blir det i omvänd riktning. Eller det SKALL bli i omvänd riktning…

Precis som denna underbara höstdag så ser jag nu, för första gången på länge, ljust på framtiden. En framtid utan E. Och vet ni vad? Det känns som en rätt bra framtid.

Nya tider…

Jahapp, då var denna vecka över. Arbetsmässigt, vill säga. Fast just nu känns det som att mitt liv mest kretsar omkring arbetet. Av eget val. Eller eget och eget. Av eget val på grund av hur situationen ser ut i mitt liv just nu. Tankarna flyger verkligen och far; vad skall det bli av mig nu? Hur börjar jag om? Kommer jag att träffa någon ny? Hur glömmer jag E? Många frågor och inga svar. Känns som att mitt liv verkligen är i kaos just nu och den enda fasta punkten är faktiskt mitt jobb. Trivs 20 tusen ggr bättre på jobbet just nu än på min fritid. Känner mig faktiskt lite ensam trots att jag har många fina människor omkring mig. Känner mig så deppig…

I veckan fick jag höra av en arbetskamrat, och god privat vän för den delen, att han tyckte att det märktes inte så mycket på mig att jag var ledsen. Det är väl jag i ett nötskal; inte visa några svagheter (om det nu är det?) eller känslor utåt utan försök att vara som vanligt. Fast samtidigt så vill jag ju att allt annat förutom jag och E skall vara som vanligt. Det var ju bra innan så jag vill ju att i alla fall det skall fortsätta att vara bra. Vara som vanligt. Konstigt hur man agerar ibland. Känner mig så oerhört ledsen fortfarande. Inget känns riktigt, riktigt roligt. Inte som det gjorde förut. Måste ta mig ur denna svacka på något sätt. Men hur? Förslag mottages gärna…

Är kanske som i filmen ”Forgetting Sarah Marshall” som är det rätta receptet. Kanske. Vem vet, får kanske lov att prova för att utesluta. Det funkade ju för honom i filmen. Tänk om allt vore så lätt som på film. Well, är väl hög tid att kasta ut den gamla H nu och kast in en ny. En ny glad och sprallig H som tar tag i sitt liv och fångar dagen. Dags att göra sig av med H som tillhörde E och plocka fram en H som tillhör någon annan. En roligare H. Japp, nu var det bestämt. Så får det bli.

Tack och adjöss E:s H….

Välkommen nya ?:s H!!!!

Dumsnäll…

Har gått och funderat på ett par grejer de senaste dagarna. Givetvis så är det om de senaste månadernas händelser. Är det så att det alltid är snälla människor som blir sårade och utnyttjade? Om jag själv får säga det så är jag en otroligt snäll människa som ställer upp för min partner i vått och torrt. Stödjer, sponsrar och inspirerar. Visst, rena stolligheter och dumheter accepterar jag inte, men vem gör det? Jag har väl inga problem att säga ifrån när jag tycker något är fel, men det är väl inte att vara elak. Visst kan jag trilskas ibland och vissa dagar har även jag en dålig dag, även om de är sällsynta. Jag har inte dåligt morgonhumör, skäller sällan på folk och är trevlig även på kvällstid. Helt enkelt så är jag en väldigt snäll kille som sällan gör en fluga förnär och som för det mesta är extremt positiv.

För min partner skulle jag göra allt, och vill jag påstå, har så gjort under våra år tillsammans. Jag kan inte erindra mig att jag gjort något elakt mot dig under de senaste 7 och halvt åren. Första året var det väl sådär emellan oss. Som det skall vara när det är nytt och gränser testas. Vi gjorde nog båda en hel del fel då som den andre uppfattade som elakt. Men det tog vi oss igenom. Efter det, och speciellt efter det att vi flyttade tillsammans, så har du varit mitt allt. På gott och ont. Och i gott och ont för den delen. Det har ju varit uppgångar och nedgångar genom åren. Precis som det skall vara. Jag har verkligen behandlat dig med all respekt och försökt att hjälpa dig så gott jag kunnat. Och varför skulle jag inte ha gjort det? Jag har ju älskat dig, BARA DIG, och ingen annan. Har aldrig sett min framtid med någon annan än dig. Skulle gjort allt även i framtiden för dig….

Så hur har du kunnat göra så här mot mig? Detta är utan motsvarighet det elakaste någon varit mot mig. Hur har du kunnat? DU, som jag älskat….DU, som jag skulle dela mitt liv med….

Måste vara så att alla de som är snälla blir sårade för annars förstår jag inte hur man kan. Jag förstår inte…..

Är det för att jag är dumsnäll? Dum och snäll…. måste bero på det… 🙁

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén