MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: april 2009 Sida 1 av 2

Genvägar äro senvägar..

Oftast är livet sådär oförutsägbart roligt och då gäller det att se det positiva i de situationer som uppstår. Nu är ju jag en sådan där jobbig (?) människa som oftast anser att glaset är halvfullt istället för halvtomt så jag försöker se det positiva i det mesta. Fast samtidigt så är jag en oerhört logisk människa vilket gör att de två ibland krockar och det blir fel. Blandar man sedan in i mixen att jag kan vara lite av en drömmare så fårstår ni hur prekärt saker och ting kan te sig. I alla fall i min hjärna, gott folk. Men det är inte därför du är här, som Glenn Killing brukade säga i manegen. Nej, jag är här för att berätta om dagens strapatser samt kasta lite skit på den teknologiska utvecklingen som jag håller så kär. Fast det kan ju vara så att det var fel på användaren också. Jaja, det bortser vi ifrån i detta fallet. Har idag nämligen tillbringat flertalet mil på grusväg i de västerbottniska skogarna och en resa som skulle bli 4 mil kortare blev istället 3 mil längre. Utöver det så kördes dessa extra mil i en snitthastighet omkring 50 km/h istället för över 100 vilket föranledde en restidsökning på minst en timme. Roligt? Nja, men för att se det ljusa i det hela så fick jag ju ”möjlighet” att prova min ultra låga Alfa Romeo på lite äkta norrländsk grusväg med tjälskott. Bra eller anus? Även om det är roligt att upptäcka nya platser och att det var en fin dag för en dagsutflykt utöver det vanliga så får man nog säga att det var anus. Alfan är definitivt bättre lämpad för bergiga asfalterade alpvägar där V6:an får komma till sin rätt istället för vårmjuka nyhyvlade lösgrusvägar med oväntade knölar och hål. Men på något sätt så var det kul ändå. Vad som förorsakade det hela var den helt underbara GPS:en i mobiltelefonen som förespråkade att denna väg skulle väljas. När den sedan ville att jag skulle köra på en oplogad skogsbilsväg, vägrade att ändra färdväg och uppmanat mig tjugotusengånger med följande meddelande: Du har avvikit från färdriktningen! Gör en U-sväng om 200 meter. Gör en U-sväng om 100 meter. Gör.. AAhhhh! Då var det nära att jag gick ut på närmaste blötmyr, japp fanns sådana där jag var, och trampade ned telefonskrället så långt ned i myren som möjligt. Istället besinnade jag mig, var väl egentligen inte så upprörd, är en alldeles för sansad människa för det samt att det gäller ju att se det positiva i det hela, och gick tillbaka till basic. En vägkarta från Preem. Hittade tillbaka till den rätta vägen och sedan gick allt som en fröjd. Slutsats: Lita inte alltför mycket på elektroniken och vill du göra det så se till att välja rätt mellan ”snabbaste”-, ”kortaste”- och ”endast stora”-vägar. Well, hade ju hört historier om detta fenomen tidigare och nu har man upplevt det själv. Kom på mig själv att det tänka under min tid på grusvägarna, jo det var flera, att detta blir en fin historia för barnbarnen… Hahahaha. Slutet gott, allting gott…

Klart och betalt!

Bubblare 1 – Best Music Video

Den första bubblaren som inte riktigt klarade sig in på listan är nedanstående personliga favorit:

Bubblare 1: Twisted Sister – I Wanna Rock

<!–
WriteFlash('’);
//–>Detta är en riktig rockklassiker som jag minns att vi grabbar avgudade när den gavs ut i mitten av 80-talet. Minnet tryter angående vart jag såg videon back then, för jag har svårt att tänka mig att det var på vår ”DDR-TV”, som Filip & Fredrik skulle uttryckt det. Men såg den det gjorde jag för jag minns väl hur den var det stora samtalsämnet på skolgården dagarna därefter. Visst är videon sådär B-filmsaktigt härlig? Och låten går ju inte av för hackor heller. Enda som väl lämnar en del att önska är ju utstyrslarna men då det är 80-tal så är de förlåtna. Såg faktiskt Dee Snider live under min studietid i Umeå, utan smink och 80-talskläder, och han var faktiskt rätt okej runt millenieskiftet med. Videon tog sig nästan in på listan. Nästan, nästan…

Nästa gång kör vi på bubblare nummer två för att sedan ge oss i kast med den välförtjänta segraren. Kanske gör vi även en topp 3 på sämsta musikvideorna. Men bara kanske….

#2: Michael Jackson – Thriller
#3: Paul Simon – You Can Call Me Al

#4: Eagle-Eye Cherry – Save Tonight
#5: A-ha – Take on Me

Ajöss och tack för fisken…

…som Douglas Adams skrev i kultförklarade Liftarens Guide till Galaxen. Igår lämnade jag Jönköping för denna gången. Lite mer än fem år blev det och det har varit utvecklande, trivsamt, sorgligt, spännande, påfrestande, kamratligt och framför allt väldigt, väldigt kul. Mängder av nya bekantskaper, ett otroligt tillfredställande jobb och en personlig utveckling som jag inte trodde var möjlig när jag begav mig ned i februari 2004. Jönköping, Jönköping Energi och alla underbara och speciella människor jag lärt känna där nere kommer för alltid att finnas med mig. Det är de som varit med och format den jag är idag, givetvis tillsammans med allt jag hade med mig i bagaget innan. Man kan ta pojken ur norrland, men aldrig norrland ur pojken, som det så fint heter (eller gör det?). Det är både med visst vemod och med en spännande nyfikenhet jag lämnar staden för nya äventyr. En stor kram till alla där nere och tack för denna gången. Förhoppningsvis så korsas våra vägar även i framtiden…

Hörde den här framföras av en liveorkester på Hovrättstorget i Jönköping och måste säga att det är en mäktig upplevelse. Blir ett passande farväl och avslutning till Sveriges/Smålands Jerusalem:

Léo Arnaud/John Williams – Bugler’s Dream/Olympic Fanfare and Theme

<!–
WriteFlash('’);
//–>

#2 – Best Music Video

Andraplatsen innehas av en av de största musikgenierna genom tiderna och är den video som kanske är den mest självklara på denna lista:

#2: Michael Jackson – Thriller

<!–
WriteFlash('’);
//–>
En ljuvlig påminnelse om en forna storhet. Ja, jag vet att han inte är död än och att han skall ge sin avskedsturné i London i sommar men att tillstå att han är lika stor idag som på 80-talet är att sträcka på sanningen en aning väl mycket. Denna fenomenalt superba video brukar anses som den bäste av de bästa, videon med stort V eller kort och gott nummer ett. Hos mig är den nummer 2 men det hindrar inte att den är suveränt bra och en stilbildare på alla plan. Sedan att Michael Jackson är en personlig favorit underlättar ju också. Kanske den störste musiker vi haft som dessvärre gjort en del konstiga val i sitt liv som han kommer att bli ihågkommen för. Men det är videon tillsammans med den suveräna låten som skall avnjutas här, inte Wacko-Jackos liv och leverne. Regissören John Landis är verkligen en visionär inom filmkonsten och har varit en stilbildare på många sätt. Förutom denna så har han även regisserat Jacksons Black and White video samt filmer såsom Three Amigos, Spies Like Us (fin koppling till Chevy i förra inlägget, va?), Blues Brothers och framförallt An American Werewolf in London. Samtliga mästerverk på sitt eget sätt.

Endast förstaplatsen kvar nu gott folk, men innan vi ger oss på den så tänkte jag att vi skulle titta på några bubblare som inte riktigt klarade sig in på listan denna gången. Bra, va? Vilka det är får ni se nästa gång…

#3: Paul Simon – You Can Call Me Al
#4: Eagle-Eye Cherry – Save Tonight
#5: A-ha – Take on Me

Evigt ung!

Var för bara några minuter sedan på glasbanken i kvarteret bredvid, nej det heter inte jämte (!), där jag bor. Skulle inhandla en liten present till en av våra mekare på jobbet som kompensation för en grej han hjälpt mig med. Var i stort sett folktomt i butiken och när jag kommer fram till kassan för att betala min enstaka stackars flaska så får jag, döm av min förvåning, visa legitimation. Nu för tiden så är det mest roligt då det måste betyda att jag, trots min bristande hårväxt, måste vara den bäst bevarade 33-åringen på vår planet. Hahaha… Ung och fjunigt orakad som en fjortis. Visst är det underbart? Det är de små detaljerna här i livet som förgyller vardagen, tycker ni inte? Som ni märker så bortser jag i detta fallet helt från möjligheten att kassörskan skulle kunnat varit synskadad. Hahaha…

Alphaville – Forever Young

<!–
WriteFlash('’);
//–>Japp, har under något onyktra förhållanden, vilket väl passar bra i detta inlägget, sett Alphaville framföra låten live. Så så gammal….menar ung är jag… smiley

#3 – Best Music Video

Här kommer nu tredjeplatsen på denna mycket subjektiva lista och det är som nämndes i förra inlägget den andra musikvideon till denna låt:

#3: Paul Simon – You Can Call Me Al

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Underbart härlig musikvideo med kanske den absolut bäste komikern genom tiderna – Chevy Chase i 80-talstappning. Han har dekat ned sig rejält men på 80-talet så var Chevy ”the King of Kings”. Eller vad sägs om SNL, Vacation, Caddyshack, Spies Like Us, Three Amigos, Foul Play och framförallt Fletch. Ingen dålig meritlista direkt. Enligt alla skrönor så spelade Paul in en video till denna låt som han inte gillade, han tog då kontakt med sina två polare från SNL, Chevy och Gary Weis (regissören av videon), och de spelade in denna musikvideo på endast 6 timmar. Chevy skall enligt historien ha lärt sig texten till låten i bilen på väg till inspelningen. Låten är trevligt småmysig tycker jag, men videon lyfter den till oanade höjder. Chevy rules! 80-tals Chevy då alltså. Där med basta.

Vi närmar oss så sakteliga toppen och nästa gång så blir det en välkänd herre och video som kammar hem en plats på listan…

#4: Eagle-Eye Cherry – Save Tonight

#5: A-ha – Take on Me

#4 – Best Music Video

Jag utlovade ju i förra inlägget om denna lista lite av en slammkrypare på fjärde platsen. Nu är vi här och här kommer den:

#4: Eagle-Eye Cherry – Save Tonight

<!–
WriteFlash('’);
//–>
En helt genial video som på så många sätt imponerar på en massa olika plan. Sann film(musik?)konst. Klippningen, upplägget, tempot, bildkompositionen, allt är helt enkelt briljant genomfört. Sedan så går ju inte låten av för hackor direkt heller. En värdig fjärdeplatsare. Punkt.

Detta var väl betydligt mer oväntat mot föregående, eller? Nästa är lite av både och i detta sammanhang. Anses som bra bland kritikerna och folkmassan men inte så bra att den anses ligga bland de bästa. Är faktiskt video nummer två till den låten av samma artist. Jag tycker den är helt underbar men mer om det nästa gång…

#5: A-ha – Take on Me

Förutfattade meningar…

…är något som är extremt trist. Jag skall inte måla upp mig själv på en pedistal här utan även jag har dem. Det är något som är oerhört vanligt och förekommer i alla dess former och fall. Hade för några år sedan extremt förutfattade meningar om en massa saker. Har väl i nuläget blivit bättre på att undvika att döma ”katten efter skinnet”, som vi säger hemmavid (eller gör vi det?). Det händer att jag gör det ibland men brukar faktiskt numera tänka på att ha ett öppet sinne och inte döma någon efter hur de ser ut eller vad andra säger om dem utan istället försöka bilda mig en egen uppfattning. Men ibland tar man den lätta vägen och dömer någon direkt. Du vet vid det där ”viktiga” första mötet. Då brukar jag försöka ”backa” denna uppfattning och revidera den till hur jag faktiskt upplever personen ifråga. Ofta är det precis som första anblicken påvisade, dessvärre, men ibland så stämmer det inte alls vilket är riktigt uppfriskande. Är denna insikt om mig själv och försök till förbättring ett tecken på att jag utvecklats som person? Tror faktiskt det. Fast kanske har jag bara ”vuxit upp”. Döm själva…eller?

Ibland så uppträder saker inte riktigt som man förväntar sig och det kan verkligen vara en frisk fläkt i ett annars så förutsägbart samhälle, eller vad sägs om detta klipp. Magnifikt, håller ni inte med mig?

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén