MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: maj 2009 Sida 1 av 2

Combatrullningar

Första dagen på en ny vecka på jobbet och istället för att som så många ogilla måndagar i allmänhet så gäller det att se möjligheterna som kan komma. Tror att detta kan bli några högintressanta dagar både rent yrkesmässigt men även på det privata planet. Det är ännu ett oskrivet kort men tror som sagt att det kan bli helt underbart finimang. Spännande, spännande….

Var under helgen hemma i Hoting, eller var faktiskt där ifrån onsdagkväll fram till söndagkväll då det blev en långhelg i form av kristiflygare. Var nu detta ”kristiflygare” kommer ifrån som vi säger hemmavid. Helgen, eller dagen, heter ju Kristi Himmelsfärdsdag. De här i Skellefteå har då aldrig hört namnet kristiflygare. En liten vardagsgåta som kanske en dag får sin förklaring, är ju inte direkt så att han ”flög” som Superman upp till himlen. Eller? Var överlag en trevlig helg som innehöll allt från trevlig grillning med familjerna Pettersson/Schärdin och Ivarsson/Svensson till ”Bilens Dag”, ungdomsfest och paintballspel. Blev även en sväng till Ume för klippning hos Em samt besök hos ”Vargen” och Teletubbiesfamiljen (där Pelle = Tinky Winky, Sandra = Laa-laa och Nils = Solen(?? eller vad den nu heter) för er som är oinvigda).

Angående paintballspelandet så var det en ytterst trevlig tillställning där undertecknade, bröderna Nilsson (Tommy och Freddie) samt en för mig helt okänd person som vi fick rekrytera in pga manfall totalt förnedrade Puna, Linus, Persson och Näslund. Var inget snack om saken. Kan ju ha att göra med att vi körde med stridsrop, combatrullningar och att Freddie hade ett paintballgevär som såg ut som en AK-47. Klart maskulint, hahahaha.. Sedan att vi såg ut som ett gäng soldater under vietnamkriget, tyckte vi själva i alla fall, var ju helt klart en fördel. Måste säga att jag känner av det hela en aning i kroppen idag iform av träningsvärk i låren. Utöver det så ömmar det lite på kinden och ena örat sedan Linus fick in en träff på mig precis i kanten på skyddsmasken. Har varit med om skönare upplevelser kan jag säga. Men det är en del av spelet så det är bara att bita ihop och uthärda, hahahhaa…..

24

Har nu sett de två sista avsnitten av sjunde säsongen av 24 och måste säga att det är helt klart en av de bästa TV-serier som gjorts. Samtliga säsonger håller en ofattbart hög kvalitet och produktionen är av det mer påkostade slaget. En helt underbar serie där gamle ungdomsfavoriten Kiefer i rollen som Jack Bauer är helt perfekt rollbesatt. Han ÄR Jack Bauer och Jack har varit min partner nu i ytterligare 24 timmar. Tillhör ni kategorin som valt att missa serien så ber jag er tänka om och börja med första säsongen för att sedan arbeta er igenom samtliga 7 dygn. Se också till att se de Toyota-finansierade kortfilmerna som utspelar sig mellan säsongerna samt filmen som föregick denna säsong. Den helheten bildar TV:s kanske bästa actionserie genom tiderna (ursäkta A-team)….

Nytt namn på bloggen. Japp, kände att det var dags för något nytt. Vars uttrycket kommer ifrån? Tja, i vanlig ordning får ni gissa själva men en hjälp på traven är att det kommer från en av de bästa komediserierna genom tiderna.

JACK BAUER – Speed Painting by Nico Di Mattia

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sjukt säker, håller ni inte med??

Dagens fråga:

Är det helt omöjligt att få tag på skruv med 1/4-tums gänga i detta avlånga land? Har idag undersökt vad de kallar ”järnaffär” här i denna stad och det var inte mycket att hänga i julgranen, som vi brukar säga hemma. Ringde därefter min gamle vapenbroder ”Vargen”, som han älskar att bli kallad – NOT!, i Ume för att undersöka vad dt fanns för järnaffärer att tillgå där. Bedrövligt är väl det enda ord som kan beskriva utbudet. Vars är alla gamla klassiska järnaffärer där man kunde handla skruv och bult över disk? Inte utan anledning att man i detta läget saknar ”Einar Nilssons Järnhandel” i Jönköping. Där har vi en gammal klassisk järnhandel som hade det man behövde. Inget skit som ”Jernbolaget”, ”Jernia” och allt vad de nu heter. Einar, go nation wide! Trodde aldrig jag skulle säga det, men i detta fallet så saknar jag Jönköping. Så, nu var det sagt. Men inte f-n känns det bättre för det. Var skall jag nu köpa mina tum gängade skruvar? En gåta som måste lösas snarast….

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Studio 60..

..on the Sunset strip. Så heter TV-serien som jag för tillfället håller på att plöja igenom. Eftersom det är säsongsuppehåll på Lost, Supernatural och Sons of Anarchy för tillfället så köpte jag i veckan DVD-boxen med samtliga avsnitt av serien. För er som inte har den blekaste aning om vad det är för serie så kan jag säga att det är den senaste skapelsen av Aaron Sorkin, skaparen av en av de bästa serierna genom tiderna; The West Wing. Faktum är att serien gick på SVT för inte så länge sedan men på något mystiskt sätt så lyckades jag missa i stort sett varje avsnitt. Har nu tänkt att på ett mycket snabbt och effektivt sätt försöka ta igen förlorad mark här och har därför redan jagat igenom de tre första avsnitten. Har bara en sak att säga. Wow! Helt underbar serie som är precis lika dialogdriven som West Wing men som trots det lyckas distansiera sig från den serien trots att den har samma skådisar i flertalet tyngre roller. De första avsnitten har varit suveräna, återstår att se om det fortsätter så. Troligen inte då serien lades ned efter endast 22 avsnitt. Fast å andra sidan har ju det aldrig varit något riktmärke för bra kvalitet. Jaja, skall ta ett sista avsnitt innan jag skall natta kudden…

Studio 60 on the Sunset strip – trailer

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Oväntat besök

Idag fick jag ett trevligt, och till viss del oväntat, besök av Eivor, Pecka och Alexander. Till viss del berodde på att min syster nämnde något om att de skulle till Skellefteå inom en snar framtid i veckan. Är alltid trevligt att träffa Eivor, man saknar lite hennes tomtemorsstuk, och Pecka är en trevlig filur att prata med. Alex var det länge sedan jag såg och snacka om att han hade växt! Var inte längre den lilla pojken som jag minns som stod framför mig utan en ung man i sina bästa år. Tiden går fort ibland. Vi fikade, japp bjöd på Gevalia, och pratade lite väder och vind, minnen och nya erfarenheter. Snackade lite tatueringar med Pecka och ekonomikrisens påverkan på den branchen innan vi gled in på elmarknaden, egna vindkraftverk och energiförbrukning i allmänhet. Verkar ofta bli så att det blir energisnack med mina bekanta nuförtiden. Förvisso är energi i fokus i media idag men så har nog de jag känner insett att jag jobbar i den branchen också. Men det är bara trevligt tycker jag. Arbetsskadad? Nä, inte jag inte…hahahha…

Om ni inte vet vilken Pecka är eller om ni är intresserade av tatueringar, vilket väl undertecknad inte direkt är. Inte på mig själv i alla fall trots att det kan vara fint på andra. Så rekommenderas en visit på hans hemsida: http://www.peckastattoo.se/. Fantiserar om att det är likadant i hans studio som hos Miami Ink och LA Ink….hahahha……

Nu är det lunch på balkongen i solen som gäller lyssnande till lite gammal hederlig rockmusik. Är inte det himmelriket så säg…

Min favvo bland ”Oväntat besök”-reklamerna. Är hon fin eller är hon fin?

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Statistiskt säkerställd..

Som jag nämnde i förra inlägget så blev det en snabbresa ned till Göteborg igår med allt vad det innebär. Faktum är att jag klarade mig utan några större förseningar trots att att det krävdes två olika flyg ned och två olika upp igen. Endast 10-minuter försenat mellan Göteborg och Stockholm på tillbakavägen. Förvisso har jag en superb taxichaufför att tacka för att jag överhuvudtaget kom med flyget från Göteborg då det var en buss som brann alldeles vid avfarten från Riksväg 40 till Landvetter med enorma bilköer som följd. Min chaufför, Klas-Uwe ( Han hette så, I kid you not!) styrde dock skickligt om vår färdväg så att vi kom fram till flygplatsen genom att åka gamla riksvägen. Starkt jobbat K-U!

Nu vill inte jag påstå att jag är någon klippa på sannolikhetslära då vi så vitt jag minns till och med hoppade över det kapitlet då jag läste matematik i skolan. Men vad är egentligen sannolikheten på det som hände mig under resan till Göteborg? Hör här, mina vänner; Åker ut till flyget här i Skellefteå, parkerar bilen och går in i avresehallen. Jag är i stort sett den siste som kommer till säkerhetskontrollen och stoppar där i vanlig ordning väskan, jackan och bältet på rullbandet och går igenom metalldetektorn. Pip pip pip. Japp, utslag. Vänder mig frågande till vakten och säger: ”Måste vara min ring, är det enda av metall jag har på mig”. Vakten tar ett par steg emot mig innan hon svarar: ”Närå, du är en av de som är utvalda i statistiken”. De plockar alltså ut ett antal som de kontrollerar för att skapa ett statistikt underlag för sina kontroller. ”Okej”, säger jag och blir sådär trevligt visiterad som man kan bli av en kvinnlig vakt. Bordar flyget som tar mig till Stockholm där jag aldrig lämnar säkerhetszonen innan jag flyger till Göteborg. Utför där mina ärenden, återvänder till flyget och måste återigen gå igenom säkerhetskontrollen. Pip pip pip. Utslag igen och jag säger lite skämtsamt att jag är väl inte en i statistiken. ”Jo”, svara vakten och tittar sådär konstigt på mig och genomför en betydligt otrevligare visitation på mig. Flyger till Stockholm där jag av olika anledningar väljer att gå ut från behörighetsområdet innan nästa flyg som skall ta mig tillbaka till Skellefteå går. Följden av detta beslut blir att jag måste igenom ytterligare en säkerhetskontroll och gissa vad som händer. Precis. Pip pip pip. ”Det är väl inte en för statistiken för sådana har jag gjort två av idag redan”, säger jag. Vakten, en yngre grabb, skrattar lite försynt och säger: ”Det är precis vad det är, men då är du ju van”. Så är det någon som är statistiskt säkerställd så måste det definitivt vara undertecknade, tycker ni inte? Tre gånger av tre möjliga. Räkna ut sannolikheten på det, Einstein….

Avslutar inlägget med en grym låt som är en personlig favorit och har så varit under en väldigt lång tid:

Slade – Radio Wall of Sound

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Tur och Retur

Jahapp, då var det bestämt. Blir en snabbvisit ned till Götet fram och tillbaka på fredag. Vad jag skall företa mig nere i vår näst största stad håller jag för mig själv ett tag till men roligt kommer det med allra största säkerhet att bli. Känner mig lite sådär småspänd, pirrig och mot alla odds avslappnad på en och samma gång. Nu har jag varit sisådär lagomt hemlighetsfull så nu tror jag att jag lämnar ämnet för denna gång…

Annars så har jag börjat gjort mig hemmastad i Skellefteå och det känns så där fånigt bra både på jobbet, privat och med livet som helhet nu. Skall vid tillfälle (läs: när allt är iordningsställt och städat) knäppa lite kort på den nya lyan och lägga upp här i bloggen eller på hemsidan. Har hunnit varit på ”Team building” med mina närmaste kollegor samt lärt känna alla på samma våning som oss, vilket är trevligt. Hunnit varit på mitt första kundbesök som gick kanon och var väldigt trevligt. Samt hunnit haft mitt första besök i staden av N, P och S, vilket även det var en trevlig företeelse. Så på det stora hela så har livet nu det sista varit…ja…TREVLIGT……

Utöver det, vilket några av er har upptäckt redan vid det här laget, så har jag joinat det här med ansiktsbokandet. Eller ”facea” som det tydligen kallas bland de som vet. Har länge stått emot utan egentlig anledning, annat än att vara kärringen mot strömmen då, men föll tillslut för trycket och skaffade ett konto. Är oftast rätt ointresserad av att göra något som ”alla” andra gör för tillfället. Kan hellre gå dit och se vad allt ”fuzz” handlade om när de andra tröttnat eller flyttat över till något nyare hippare. Men denna gång så får jag väll tillstå att det KAN vara ett alldeles ypperligt sätt att hålla kontakten på långt håll samt leta upp gamla bekanta från en tidigare era. Jaja, nu är jag där. Återstå att se om jag blir kvar…

Avslutar dagens inlägg med en av de coolaste karaktärer som gjorts för TV. Faktum är att han och Dean Winchester i ”Supernatural” slåss om tronen. Vem som vinner återstår att se. Om ni inte sett ”Life on Mars” och ”Ashes to Ashes” så rekommenderas de varmt. Engelska kvalitetsserier när de är som bäst. Även den amerikansa versionen av ”Life on Mars” med Harvey Keitel i rollen kan gå an, men lika bra som orginalet är den inte.

Philip Glenister as DCI Gene Hunt in ”Life on Mars”

<!–
WriteFlash('’);
//–>

#1 – Best Music Video

Efter mycket om och men så har vi nu nått dit. Dit till den underbara förstaplatsen som alla slåss med näbbar och klor för att försöka nå. Dit till platsen som korar en till den bäste av de bästa. Ja, gott folk, vi har helt enkelt nått till kungen (eller drottningen) bland musikvideorna. Se och njut:

#1: Beastie Boys – Sabotage

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Att det skulle bli denna video som kammade hem förstaplatsen hade nog många räknat ut redan. Denna musikvideo är kung. Punkt. Finns knappt ord för hur cool denna video är och att låten sedan inte går av för hackor heller är ju inte fy skam. Detta var undantagslöst den stora inspirationskällan när vi filmade den retrodoftande polisactionfilmen I Like This Job och precis så häftig som vi tyckte att den var då, precis lika bra är den nu. Ett absolut mästerverk som med råge förtjänar förstaplaceringen. Lyssna, se och njut av denna bakelse på skorpbordet och glöm inte att slå en kik på I Like This Job – filmen med…

Listan är nu komplett för denna gång men jag lovar att återkomma med ett nytt tema om ett tag, men nu är det dags att ta paus i listandet. Tycker ni inte? Jo, anade nästan det….

#2: Michael Jackson – Thriller
#3: Paul Simon – You Can Call Me Al

#4: Eagle-Eye Cherry – Save Tonight
#5: A-ha – Take on Me

Bubblare 1: Twisted Sister – I Wanna Rock
Bubblare 2: Fatboy Slim – Weapon of Choice

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén