Slutligen har då även undertecknad sett Prometheus, Ridley Scotts Alien-prequel, och har väl följande omdöme att utbringa; En välgjord och spännande film som faktiskt lyckas stå på egna ben. Det finns mycket jag gillar med denna film och även om den inte kommer riktigt upp i klass med de två första så är den bra. Jag ser fram emot eventuella uppföljare som skall knyta ihop det hela med orginalet.

Alla som på något sätt känner mig vet att jag gillar Alien-filmerna skarpt och då i synnerhet James Camerons absolut underbara uppföljare till orginalet. Jag har troligtvis sett den filmen fler gånger än du som läser detta sett film totalt. Under hela ditt liv. Alla filmer. Punkt. Därför tänkte jag att det kanske blivit dags för en betygsättning av samtliga filmer i serien såhär långt, så håll till godo:

1. Aliens (James Cameron, 1986)

Tidernas näst bästa film (efter The Big Sleep med Humphrey Bogart, 1946) och den film som jag troligtvis sett mest av alla filmer. Någonsin. Den är så fullkomligt briljant utförd och istället för mer av samma sak som i orginalet så öser Cameron på med mer av allt. Marinkårssoldater, flertalet Facehuggers, otaliga Aliens och en slutstrid med Alien-drottningen som inte går av för hackor. Ljuvligt underbart underhållande. Kommer ihåg hur man som tuff elvaåring beundrade filmaffishen hemma i byn med en cool Ripley bärandes på Newt och en eldkastare i sin andra hand omgiven av ägg och som prydligt ”skrek” ut femtonårsgränsen. Redan där byggdes förhoppningarna upp som infriades med råge några år senare när den äntligen fick avnjutas på VHS. Den 17 minuter längre Special Edition är helt klart den bättre versionen av filmen. Fem ”Let’s Rock n’ Roll” av fem möjliga.

2. Alien (Ridley Scott, 1979)

Fenomenalt nervkrypande och nyskapande med en skådespelarensamble som är helt fantastiskt perfekt. Minns så väl kvällen som jag första gången såg denna på TV på 80-talet. Blev ”inlurad” av den trygga stämningen och robusta inramningen som finns i början av filmen för att i ett senare skede sitta på helspänn hur rädd som helst men obenägen att slita mig. Resultatet blev mången sömnlös natt men en fantastisk filmupplevelse. Faktum är att den Director’s Cut som kom 2003 och är en minut kortare (!) men med tidigare uteslutet material faktiskt är lite lite bättre än orginalet. Fyra starka Chestbursters av fem möjliga.

3. Prometheus (Ridley Scott, 2012)

Tre starka Space Jockeys av fem möjliga.

4. Alien 3 (David Fincher, 1992)

Den andra uppföljaren är bra, varken mer eller mindre. Såg den på premiären på biografen i Östersund och förväntningarna var skyhöga med tanke på de tidigare tvås kvaliteter. Dessa infriades inte direkt och minns att jag lämnade biografen aningen besviken. Har därefter omvärderat filmen en aning och tycker väl den är ett habilt hantverk som fungerar. Den 30 minuter längre Assembly Cut tillför inte så mycket utan är mer en smaksak vilken man vill se. Tre masugnar av fem möjliga.

5. Alien: Resurrection (Jean-Pierre Jeunet, 1997)

I likhet med sin föregångare så är detta en bra film, men lever inte riktigt upp till förväntningarna. Skådespelararna och konceptet utlovade mer men slutet i Alien 3 försvårar helt klart. Minns att jag gick både in och ut ganska likgiltig från biografen i Umeå. En film som hade kunnat varit så mycket mer. Tyvärr. Och slutet är alldeles på tok för svagt och tippar över filmen till icke godkänt sidan. Alternative Version tillför aningens aning mer än bioversionen. Två starka kloner av fem möjliga.

6. Alien vs. Predator (Paul W. S. Anderson, 2004)

Finns absolut ingenting bra med denna film utom favoriten Lance Henriksen och därför erhåller den följande betyg; En Xenomorph av fem möjliga.

7. Aliens vs. Predator: Requiem (Brothers Strause, 2007)

Saknar helt och hållet några som helst positiva inslag och kvaliteter. En överstruken Facehugger av fem möjliga.