MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: september 2015

Bloody Tears…

…måste vara det absolut bästa spel soundtracket som gjorts, eller ja nästan i alla fall. Definitivt en av de bättre. Har garanterat delat någon version tidigare i denna blogg men här kommer den oavsett det igen. Lyssnar, njuter och önskar så där lite (lite) att jag inte alltid är Magnus-tvärtemot. Då kanske jag gjort som ”alla” andra och gått musikskola och lärt mig att spela pioano så här ljuvligt och kunnat förtrolla mig själv genom magiskt bra pianospelande…smiley

http://youtu.be/bLqzuTuAsbk

007 Themes

Hotade ju i mitt tidigare inlägg om att lista de bästa Bond-ledmotiven genom tiderna enligt mitt tycke. Av de nu 24 officiella förtextlåtarna och de 2 för de inofficiella filmerna Casino Royal (1967) och Never Say Never Again (1983) så är detta de 10 bästa enligt mig;

10. Goldeneye (1995) av Tina Turner
Minns att jag och två kompisar gick på premiären av filmen på biografen i Östersund en fredag kväll vid klockan 21. Jag gjorde vid tidpunkten militärtjänst och hade legat ute på överlevnad hela veckan innan med extremt lite sömn så dessvärre lyckades inte Pierce Brosnan med konststycket att hålla mig vaken utan sov nog igenom största delen av filmen. Höll mig dock vaken genom förtexterna och hypnotiserades av Tina Turners superba sånginsats på denna pärla.

Lyssna.

9. For Your Eyes Only (1981) av Sheena Easton

En lugn nästan balladliknande låt som fungerar på ett förföriskt sätt och suger som in en. Kanske inte en traditionell Bond-låt men väldigt bra och väl värd sin plats på denna listan.

Lyssna.

8. Diamonds are Forever (1971) av Shirley Bassey
Riktigt, riktigt bra ledmotiv av hovmästaren när det kommer till Bond-ledmotiv; Shirley Bassey. Tre stycken totalt där endast Moonraker inte klarar sig in på listan. Att Kanye West valde att sampla låten i sin hit Diamonds of Sierra Leone säger väl sitt till.

Lyssna.

7. Living Daylights (1987) av A-ha
Timothy Dalton står sig som en av de bästa James Bond i min bok, endast överträffad av Roger Moore som ÄR James Bond i min bok. Detta har väl att göra med att jag är uppväxt med de två herrarna och därför förknippar Bond med dessa. Minns fortfarande när jag och min far såg Iskallt Uppdrag på bion i Hoting 1987 och jag blev helt förtrollad av A-has fantastiska ledmotiv.

Lyssna
.

6. License to Kill (1989) av Gladys Knight
Ledmotivet till Daltons båda filmer hamnar på listan. Gillar båda filmerna även om rent filmmässigt så är Iskallt Uppdrag bättre. När det kommer till ledmotivet så drar Tid för Hämnd det längsta strået. Gladys Knight är helt enkelt skarpare.

Lyssna.

5. Goldfinger (1967) av Shirley Bassey
Av många ansedd som den absolut bästa Bond-låten genom tiderna och visst är den bra, bara inte den bästa enligt mig. På många sätt så definierar den James Bond ledmotiven och mången har försökt efterlikna utan att komma upp i samma klass. En bra låt till en av de bästa Bond-filmerna.

Lyssna.

4. You Know My Name (Casino Royal, 2006) av Chris Cornell
Suverän nystart av Bond franchisen med både en bra ny huvudrollsinnehavare, en riktigt bra film och framförallt ett suveränt ledmotiv som kanske inte andas klassisk Bond men som slår an precis rätt ton i filmen – en liten råare, buffligare Bond. Chris Cornells sågröst går verkligen inte av för hackor!

Lyssna.

3. Writing’s on the Wall (2015) av Sam Smith
Se blogginlägg nedan.

2. A View to A Kill (1985) av Duran Duran
För Roger Moores sorti som James Bond anlitades Duran Duran för att göra ledmotivet och vilket ledmotiv de levererade! Förföriskt bra som överträffar filmen den representerar med råge. Filmen är på sin höjd en hyfsad bagatell med tråkig intrig och riktigt svaga skurkar trots karismatiska skådespelare i Grace Jones och framför allt Christopher Walken.

Lyssna.

1. Live and Let Die (1973) av Paul McCartney & Wings
Suveränt ledmotiv som hittills inte överträffats av någon. McCartney visade vart skåpet skulle stå när han skapade ledmotivet för Roger Moores första film som James Bond, vilket enligt undertecknad även står sig som den bästa Bond-filmen genom tiderna. Låten innehåller allt och andas James Bond ut i fingerspetsarna. Lugn, atmosfärisk samtidigt som den river igång och tar med en på en fartfylld lyssningsfärd med stark sånginsats och text som förtrollar – helt enkelt magisk!

For you I have to risk it all

I veckan så släpptes ledmotivet till den nya Bond-filmen Spectre och jag har nu hunnit med att lyssna igenom låten både en, två och tjugofem gånger. Sjunger gör Sam Smith, en av fjolårets mest hyllade sångare som blev prisad som ”Best new artist”, ”Song of the year” och ”Record of the year” för låten Stay with me vid Grammis-galan. Ingen dålig merit även om jag tycker den låten är lite överskattad. Visst, den är bra, bara inte så bra. Nya 007-låten; Writings on the wall, är dock riktigt (riktigt) bra. Har sett i olika recensioner att den fått mestadels negativ kritik där man tycker det är mer av samma, men sämre, efter Adeles senaste dunderhit Skyfall. De instrumentala bitarna gillas tydligen men Sams sånginsats ifrågasätts och innehållet och budskapet tycker man inte passar in på en ”sexmaskin” som James Bond då de enda gångerna han låtit sig bevekas av känslorna för en kvinna så har allt gått åt pipsvängen. Jag håller dock inte med recensenterna. Jag tycker kanske denna är en av de bästa bondlåtarna på länge. Den sätter tonen direkt och tankarna förs till den gamla tidens Bond samtidigt som den känns ny och fräsch. Budskapet i låten slår an en sträng i mig och jag kan definitivt relatera till det samtidigt som jag tycker Smiths sånginsats är stabil. Visst, lite väl gäll blir den i vissa partier men det vägs upp av den suveräna instrumentalen. På det stora hela en fantastiskt bra låt som slår sig in bland topp-5 Bond-låtar genom tiderna (skall göra en lista i ett senare inlägg) och får mig att längta efter Spectre-premiären och njuta av låten till förtexterna.

https://open.spotify.com/track/4oWmroatZtMmlgc3havMrv

I’ve been here before

But always hit the floor

I’ve spent a lifetime running

And I always get away

But with you I’m feeling something

That makes me want to stay


I’m prepared for this

I never shoot to miss

But I feel like a storm is coming

If I’m gonna make it through the day

Then there’s no more use in running

This is something I gotta face


If I risk it all

Could you break my fall?


How do I live? How do I breathe?

When you’re not here I’m suffocating

I want to feel love, run through my blood

Tell me is this where I give it all up?

For you I have to risk it all

Cause the writing’s on the wall


A million shards of glass

That haunt me from my past

As the stars begin to gather

And the light begins to fade

When all hope begins to shatter

Know that I won’t be afraid


If I risk it all

Could you break my fall?


How do I live? How do I breathe?

When you’re not here I’m suffocating

I want to feel love, run through my blood

Tell me is this where I give it all up?

For you I have to risk it all

Cause the writing’s on the wall


The writing’s on the wall


How do I live? How do I breathe?

When you’re not here I’m suffocating

I want to feel love, run through my blood

Tell me is this where I give it all up?

How do I live? How do I breathe?

When you’re not here I’m suffocating

I want to feel love, run through my blood

Tell me is this where I give it all up?

For you I have to risk it all

Cause the writing’s on the wall

2015 – Skitåret, del 3

Första halvan av 2015 tillsammans med början av den andra halvan har verkligen stått ut som ett av de sämsta åren hittills för undertecknad. Tänkte i en serie blogginlägg försöka beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag vill göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behöver skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill ju att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då måste ju gammal skit städas bort först så here we go;

Del 3 – Big Boss
I del 1 så berättade jag ju om en tråkig incident som hänt mig i mitt yrkesliv och i del 2 fick ni ta del av en högst privat sak av allra tråkigaste karaktär så varför inte kombinera de två nu när vi kommit till del 3? Allt började egentligen i slutet av förra året då vi fick veta att man ämnade säga upp vårt kontrakt för driften av vindkraftparkerna i Malå. Detta triggade min dåvarande chef att aktivt gå ut och söka sig ett annat arbete vilket gjorde att han i våras valde att lämna Nordisk Vindkraft. Detta var ju extremt tråkigt rent yrkesmässigt men kanske hårdare rent privat då han blivit inte bara min chef utan en väldigt nära vän. Vi klickar nämligen på alla plan utom möjligtvis det romantiska (som tur är) och har utvecklat en relation som varit helt suverän under de senaste sex åren. Att kalla honom den bästa chef jag någonsin haft är en underdrift av sällan skådat slag och det går nog inte en enda dag på jobbet numera som jag inte saknar honom, helt sjukt faktiskt. Jag gillar fortfarande mitt jobb väldigt mycket och kan inte riktigt tänka mig att göra något annat men om sanningen skall fram så är det inte riktigt lika roligt längre sedan han slutade. Visst, jag pratar regelbundet med honom fortfarande och vi var ut och käkade och såg en bio bara nu i veckan, så på kompisplanet är allt detsamma men inte riktigt yrkesmässigt.

Kanske inte så passande videoklipp men Bruce Lee är ju… ja, Bruce Lee 🙂


Dags för ny bil

Som jag skrivit tidigare så börjar jag nå 3 år med Range Rovern och det börjar vara hög tid att titta på en ny bil. Den stora frågan är bara vilken bil man skall välja? Det svåra i kråksången är inte alla olika bilar som det finns att välja mellan utan att det skall vara en bil som möter ”mina krav”. Eller krav och krav, har väl egentligen inte några krav på bilen som sådan (eller det har jag väl) men vill att några enkla kriterier skall uppfyllas:

1) Vill att bilen skall ha en design som sticker ut. Vill inte ha en slätstruken valfri japansk SUV som ser lika ut som alla andra förutom emblemet i grillen och på bakluckan. Vill ha något som är roligare än så, som Evoquen…

2) Vill inte ha en bil som ”alla andra har”. Vet att detta är en omöjlig grej då fler än jag kommer ha en likadan bil men vill ha känslan av att jag är den enda i min bekantskapskrets och omgivning i alla fall vilket helt utesluter bilar som säljs av Ivars Bil (Nissan, Citroen, BMW, Subaru) då det kryllar av dem i Hoting.

3) Vill helst ha en SUV, skall vara 4×4 och den skall ha en hyfsad stereo, vilket kan låta som en i-landsgrej men faktum är att jag tillbringar så mycket tid i bilen lyssnande på musik att detta faktiskt är en viktig punkt.

Inga lätta kriterier men inte heller omöjliga. Utöver detta så vore det ju roligt att prova på något nytt, något annat än Range Rovern. Frågan är bara vad? Är idel öra för förslag som möter ovanstående och som inte skenar iväg för mycket i kostnad. Lär nog aldrig få igenom en ny Tesla hur gärna jag än skulle vilja….

Kanske får bli en sådan här?

The Book of Souls

Har nu hunnit med X antal genomlyssningar av Iron Maidens senaste skiva och måste säga att samtliga låtar håller en extremt hög lägsta nivå. I vanlig ordning så är ju singeln de släppte innan albumet, Speed of Light, skivans lågvattenmärke medan samtliga andra låtar håller riktigt hög kvalitet med sådär lagom förnyelse utan att förstöra det klassiska maiden-soundet. Den låt som sticker ut allra mest och som enligt undertecknad är den starkaste på skivan är utan tvekan sista spåret; Empire of the Clouds – Nästan, men bara nästan, lika bra som When the Wild Wind Blows från förra skivan vilket i min mening är kanske den bästa låten maiden gjort. Någonsin. Skämtar inte. Men å andra sidan är det ju att betygsätta maidens låtar som att särskilja grader i Helvetet, dvs omöjligt. smiley

40

Det har ju hunnit bli några vid det här laget, gamla klasskompisar som fyllt 40 år. Konstigt hur de kan vara 10 år äldre än en själv smiley. I fredags var det dags igen för en av mina vänner att bli myndig och hans fru hade därför samordnat ett litet överraskningskalas till hans ära. Tillsammans med min gamle vapendragare P och vännerna R, F och A tog vi våra bilar och styrde kosan mot Riala tidigt på fredagsmorgonen. Efter en liten lätt 60+ mila tur så landade vi i Bergshamra på en kanonmysig liten Bed & Breakfast. Jag och P blev förvisade ut till annexet som på förhand lät som något dåligt men visade sig vara rena vinstlotten. Superfräsch toa, fint duschrum med bastu och en nyfixad liten sovvåning ovanpå ett garage gjorde hela vistelsen till en fröjd. Det trevliga äldre paret som drev det hela bjöd på en kanon frukost morgonen efter även om det kanske inte var så mycket LCHF över det hela (men ibland måste man tillåta sig att få fuska lite). Kan definitivt rekommendera stället om ni skulle ha vägarna förbi.

Kalaset blev ett riktigt lyckat sådant med många återseenden av gamla vänner men även en hel del nya trevliga bekantskaper från A:s umgängeskrets i Stockholmstrakten. Faktum är att jag hade så trevligt att jag helt glömde att ta några bilder från festligheterna och tiden flög verkligen förbi.

Hemresan dagen efter blev även den nöjsam och trots litet tungt huvud så lyckades vi blåsa grönt relativt tidigt, eller några av oss i alla fall, så vi kom iväg i god tid. Att bränna av 120+ mil på två dagar är kanske inget som tilltalar de flesta men faktum är att jag har inget större problem med det. Jag är nog så van att köra mycket bil nuförtiden så jag tycker nästan det är nöjsamt, speciellt då det var ett alldeles ypperligt tillfälle att prata ikapp om ”current events” för mig och P.

2015 – Skitåret, del 2

Första halvan av 2015 tillsammans med början av den andra halvan har verkligen stått ut som ett av de sämsta åren hittills för undertecknad. Tänkte i en serie blogginlägg försöka beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag vill göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behöver skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill ju att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då måste ju gammal skit städas bort först så here we go;

Del 2 – ”Let Her Go”
Lördagen den 15 augusti, 2015 är INTE en dag som jag kommer att minnas tillbaka med glädje på. Är nog en av de värsta dagarna i mitt liv faktiskt. Dagen kommer alltid att finnas med mig på gott och ont, kanske mest ont. Det var dagen då jag och Emma avslutade vårt ca fem och ett halvt år långa förhållande. Beslutet som sådant är helt rätt då vi under det senaste ett till ett och halvt året haft det allt annat än bra och jag tror det gör oss bra båda två att komma ifrån varandra.

Det gör ju inte att man är mindre ledsen över det som tagit slut och tur är väl det för då hade ju inte alla dessa år betytt något. Jag har jättemånga underbara minnen, stora som små, från denna tid. Minnen jag för alltid kommer att bära med mig och värdesätta. Kanske framförallt de små minnena, minnen av de saker som man saknar mest när man nu kommit ifrån varandra.

Efter något sånt här så blir tillvaron lite vilsen och lite tommare precis som det brukar bli när saker och ting man är van vid når sin ände. Vad jag vet så är vi inte ovänner på något sätt och även om det inte finns något ”vi” längre så tycker jag ju fortfarande väldigt (väldigt) mycket om Emma, önskar henne bara allt gott i livet framöver och jag kommer ALLTID att ställa upp för henne om hon så skulle önska. Det menar jag med hela mitt hjärta! Hon har ju varit min bästa vän under dessa år och bara för att våra känslor för varandra kallnat menas ju inte att hon betyder mindre för mig.

Det har nu hunnit gå några veckor, man har hunnit få lite perspektiv på saker och ting och livet och de nya planerna, planer man tidigare skjutit på eller aldrig tagit tag i, börjar ta form även om det är en del som behöver falla på plats. Som ni förstår så förklarar ju detta det nya namnet på bloggen och det tankesätt jag numera försöker förhålla mig till. Ser med spänd förväntan fram emot vad framtiden har i sitt sköte…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén