MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: oktober 2015

Back to the Future

Back to the Future, eller Tillbaka till Framtiden som den översattes till i Sverige, har varit i ropet i media idag. Trots namnet Framtid i titeln så utspelar sig större delen av de tre filmerna faktiskt bakåt i tiden och fokuserar främst på just det titeln säger; att ta sig tillbaka till framtiden. Det är bara den första tredjedelen av den andra filmen som faktiskt utspelar sig i framtiden, resterande utspelar sig 1885, 1955 och i två olika versioner av 1985 som representerar nutid i filmerna.

Minns väl första gången jag såg den första Tillbaka till Framtiden. Jag gick i sjunde klass så året bör ha varit 1988 och jag praktiserade på den kombinerade Sport-, Järn- och TV-affären i Hoting och blev satt att sortera in skruv i småpåsar som skulle försäljas. Ett enformigt och tråkigt jobb men fördelen var att jag fick göra det framför deras TV-apparater som de hade till försäljning. Eftersom det var en TV-affär så hade de givetvis alla tillgängliga kanaler via den parabolantenn som var riktid mot satteliten Astra och på TV:n rullade den tyska kanalen RTL som visade en tyskdubbad version av just Tillbaka till Framtiden. Eftersom jag aldrig läst en enda kurs tyska i hela mitt liv och än mindre vid den åldern så förstod jag inte så mycket men jag sögs ändå in i filmen på något konstigt vis – så bra var den! Nu såhär senare så har jag givetvis sett den otaliga gånger i icke dubbad version och även om både den andra och tredje filmen är bra så är det den första som stoltserar högst upp på prispallen. Filmen är helt enkelt magisk.

Men vad an denna hysteri just idag? Jo för att idag är den dag som Marty, Doc och Jennifer kommer till i framtiden i den andra filmen för att se till att Marty’s och Jennifers framtida son inte hamnar i fängelse. Media har ju fokuserat på vad som blivit verklighet av det vi ser i framtidsvisionen, vilket väl är kul på sitt sätt, men själv hade jag nog varit mer intresserad av ”Grays Sports Almanac” och hurvida sportresultaten överensstämmer med verkligheten. Det hade varit kul att veta 🙂

”Fit for the future”

Titeln till inlägget har jag helt rått snott från det lean program som pågår inom RES och Nordisk Vindkraft men detta inlägget har faktiskt inget med det att göra utan är mer en spegling av den boll jag satt i rullning nu ikväll.

Med ett tydligt fokus på framtiden har jag nu ikväll gjort verklighet av det jag på allvar gått och funderat på, studerat, läst på om och diskuterat med några få utvalda de senaste två månaderna. Embryot till detta har jag gått och närt längre än två månader men det är efter brytningen från Em som jag kände att det var dags att fokusera och satsa på det som JAG VILL här i livet och detta är definitivt en av de sakerna. Det kommer att kräva mycket jobb och tid som jag redan har för lite av men det är med både en spänd förväntan och en lätt nervositet och osäkerhet som jag ser med tillförsikt fram emot vad framtiden nu har i sitt sköte.

Titeln pratar sitt tydliga språk; jag behöver komma i form för framtiden både på det personliga planet och på det professionella. Detta är det första steget, och vilket steg sedan, i den plan som nu finns för att förbättra livssituationen. Stegen som följer är definitivt inte mindre om allt går i lås som planerat men detta steg är en av förutsättningarna för att de efterföljande stegen skall lyckas.

Vad det är? Återkommer om det senare 🙂

One Last Time

Så mycket bättre är inget TV-program jag brukar följa och inte så i Lördags heller men då Niklas Strömstedt deltog, och som ni minns från mitt förra inlägg så är jag ju svag för honom som artist och har så alltid varit, så har jag lyssnat igenom låtarna på Spotify då Lördagens avsnitt var hans avsnitt och de övriga tolkade några av hans alster;

– Kleerup gjorde Imorgon är en annan dag på ett mindre förtjänstfullt sätt.
– Ison & Fille totalförstörde Tänd ett ljus.
– Sven Bertil Taube gjorde en intressant tolkning av Förlorad igen.
– Lisa Nilsson briljerade med Vart du än går.
– Jenny Berggrens tolkning av Om var magisk i sin engelska prakt i form av ”Come”.

Men den som stod ut var;

– Miriam Bryants sagolikt fantastiska tolkning av Sista morgonen som även den fått en engelsk skrud i form av ”One More Time”. Något med den låten, både originalet och tolkningen, slår an en klang i mig. Att det härrör från uppbrottet med Em är uppenbart även om det både var och är rätt beslut. Dock så blir man ju påmind om vissa saker ibland som rör upp de gamla känslorna och det är väl inte mer än mänskligt att det är så. Denna låten visade sig vara en sådan här ’viss sak’ trots att den inte har ett dugg att göra med det förhållande vi hade och samtidigt som jag tycker att låten är helt underbart bra så blir jag nedstämd och ledsen när jag hör den. Hur kan något vara så motsägelsefullt?

You came to me,

springtime was a beauty when you came to me.

And if only I had known the things I know today

when you was the one.

Remember time,

hanging on the balcony and getting high.

Tangeled up with you all night I fell in love

and you were all mine.

I wonder if you look the same in modern life through window pains

and if home town city life would fill me up.

And three doors down we’d stay in bed

I love the secrets that we keept, I tried to play on your guitar?

On your guitar, come dance with me.

Those summernights

we drow around on hisingen and back again.

The lovebirds fly in circles never end in love,

come down and be safe.

When autumn came

you said to me you know that we could start again.

But silently I missed your dail in summer-rain,

feel empty instead.

Det händer att jag går förbi huset som du bodde i,

det händer att jag ser dig då och då.

Thought we had it figured out

just closed your eyes and left it all.

Take everything you need from me,

I’ll show you what you need to see.

Oh one last time

close your eyes and laugh with me just one more time.

You know that I’ll pretend to be yours this time,

if that last morning would come.

—————————————-

Du kom till mig. Våren var som vackrast, när du kom till mig

Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig. Nu är det försent.

Förälskade satt vi på balkongen och berusade.

Vi delade en flaska till och älskade varandra till sömns.

Och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var lika full av liv och rörelse som jag.

Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung.

Du hade en gitarr och jag spelade, du dansade.

Den sommaren. Vi åkte ut på Lidingö och hem igen.

Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö.

När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om.

Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog.

Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i.

Det händer att jag ser dig då och då.

Vi trodde att vi fattade.Vi blundade och skrattade.

Vi tog allting vi kunde få. Jag undrar vad vi tänkte på.

Den morgonen. Jag minns dig där i fönstret sista morgonen.

Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi.

Clear Truth 1

Tänkte i en rad blogginlägg bekänna lite vita lögner som jag av någon outgrundlig anledning brukar hävda när olika saker kommer på tal. Hur många det blir vet jag inte men jag har valt att kalla inläggen på snyggt svengelskt maner för ”Clear Truth” av ingen annan anledning än att jag kan 🙂 Here goes nothing:

Alla som känner mig vet att jag inte är något större fan av svensk film, förutom då Strul som är ett mästerverk :-), eller svensk musik, det vill säga när man sjunger på svenska – svenska artister som sjunger på engelska funkar fin fint. Det finns undantag dock och dessa undantag är kanske lite otippade när det kommer till mig och min musiksmak så som de flesta känner till den. Min musiksmak består som de flesta vet av filmteman, hårdrock, Meat Loaf och Michael Jackson men nu är det väl dags att vara ärlig, inte minst mot mig själv; jag gillar ganska mycket musik och kan lyssna på både folkmusik och radiopop utan problem (något jag inte direkt brukar avslöja ens för mina närmaste). Det enda som egentligen går fetbort är rapmusik och då främst, FRÄMST, svensk rapmusik. Ja, jag kan till och med gilla viss schlager om jag är på det humöret. Carolas Fångad av en Stormvind och Skifs Michelangelo går ju faktiskt inte av för hackor.

Men nu var det ju det här med otippade svenska artister som jag gillar. Sabaton säger någon. Nej, även om jag tycker de är OK, men inte mer, så är de inte en av de tre jag tänkte lista. Ingen av dem är något hårdrocksrelaterat. Cardigans säger en annan. Nej, inte heller Jönköpings stolthet faller mig så i smaken fast jag bott i staden. Men Gyllene Tider då? Jo, delvis rätt. GT har gjort många bra låtar och jag gillar kanske deras lite mer otippade Kung av Sand och Flickan i en Cole Porter-sång mest men den första jag tänkte lista är;

– Per Gessle som solo-artist.
Karln är lysande i GT, fantastisk i Roxette men helt briljant som solo-artist och de bästa låtarna han gjort är de där han sjunger på svenska. Vet inte riktigt hur många gånger jag hört Om Du Bara Vill och tycker fortfarande att den är helt underbar. En av de bästa låtar som gjorts i min bok faktiskt och speciellt i live-versionen på länken ovan. Detta oavsett genre, lyssna och njut om du inte hört den tidigare.

Den andra artisten jag tänker lista är;

– Orup
Som fjunig 14-åring (numera är jag ju en fjunig 40-åring 🙂 så minns jag att jag var sjuk hemma en vecka och att jag på något oklart sätt fått tag på Orups andra självbetitlade album; Orup 2, och lyssnade där fullständigt sönder Då står pojkarna på rad och Upp över mina öron. Låten som dock stod ut var Regn hos mig och efter det så har jag varit fullständigt såld på en av de bästa svenska artister vi har.

Den sista artisten ut önskade jag att jag kunde säga var/är en kvinna men så är icke fallet ut det är;

– Niklas Strömstedt
Många brukar hylla Ledin och framförallt Lundell men i min bok så är de ljusår bakom Strömstedt. Karln har gjort så många suveräna låtar så man baxnar lite men den låt som gjorde att jag fastnade för Strömstedt var;

Så, nu är första bekännelsen gjord så nu kanske man sover lite bättre inatt 🙂

Yamaha FTW!

Så känner man sig äntligen som en hel människa igen! I fredags så åkte jag och bytte in Arctic Cat XF 1100 turbon mot en ny Yamaha Viper MTX 153, vilket kändes både mentalt bra samtidigt som det var med ett litet stygn i hjärtat då Arcticen gått som en klocka och jag faktiskt trivts bra med den.

Lyckades även sälja iväg Polaris Pro-R 800 Switchbacken förra lördagen vilket var skönt då jag numera inte behöver två skotrar.

Att endast vara Yamahaägare igen känns faktiskt otroligt tillfredsställande och att den nya har samma färgsättning som den gamla GP 246;an gör ju bara att maskinparken matchar varandra.

Tiden får utvisa om jag kommer sakna turbon men tror faktiskt inte det. Oerhört glad att få åka Yamma i år igen bara nu snön behaga komma…

40-årsfest

Känner mig trött, liten sliten och samtidigt helt underbart glad, tacksam och ödmjuk efter gårdagskvällens 40-årskalas. Trött och sliten kanske kommer av den nya distinkta åldern, men tror faktiskt inte det för jag känner mig då definitivt inte som 40. Skyller det på för lite sömn och för mycket alkoholintag istället.

Tacksam och ödmjuk kommer sig av det faktum att jag är så oerhörd lycklig för att ni som valde att komma på festen…ja, kom. Ni som var där är helt enkelt precis de jag vill ha omkring mig i mitt liv och jag är så oerhört glad att ni verkar vilja ha mig i ert. Några saknades av olika anledningar men jag vet att ni ändå finns där för alltid och det värmer i hjärtat.

Tusen och åter tusen tack till er som kom och gjorde kvällen till det den blev!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén