MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: januari 2016

Mesa like dis

Alla ni som känner mig vet precis exakt hur mycket av en filmnörd jag egentligen är och alltid har varit. Inte bara det att jag alltid sett mycket film utan att jag som regel vet en himla massa nördig bakgrundsinfo om allt möjligt och lite till kring de flesta filmer. Eller, så har det som regel varit. De senaste åren har helt enkelt inte tiden riktigt funnits för detta, eller jag har väl prioriterat en massa annat. Med det här inlägget tänkte jag berätta lite udda saker som jag gillar med diverse filmer. Små saker som för mig gör filmerna bättre men som för de flesta kanske inte betyder så mycket…

Att jag gillar Star Wars är nog världens underdrift alla kategorier. Vad dessa filmer betytt för mig under hela min uppväxt skulle ta allt för lång tid att svara på men jag fullkomligt avgudar den gamla trilogin och på det stora hela så gillar jag även den nya trilogin skarpt. En liten finess som finns i början av varje Star Wars film, och som jag alltid gillat, är att man sömlöst går från att inledningstexten sakta försvinner i rymden, en liten kamerapanorering och sedan är man inne i handlingen. Alla Star Wars filmer börjar precis såhär.

En annan film som har en enkel men effektfull början är Raiders of the Lost Ark. Det jag tänker på är hur Paramount loggan med sin bergstopp övergår i en riktig bergstopp och sedan startar filmen – jag gillar.

Sista filmen jag tänkte nämna som har ett snyggt intro är Waterworld. Hur Universal loggan zoomas in likt Google Earth och man får se hur isen smälter på nordpolen och allt land begravs under vatten. Snygg och effektfull intro till en film som är ytterst underskattad, men det är värt ett eget blogginlägg.

https://youtube.com/watch?v=2UQBzleE_II

2015 – Skitåret, del 7

Vi är nu en bit in på 2016 men den här serien blogginlägg har fokuserat på 2015, ett av de sämsta åren hittills om inte det absolut sämsta någonsin för undertecknad. Det här kommer att bli det sista inlägget i den här serien, även om jag utelämnat en rad saker, då jag inte vill annat än lägga detta skitår bakom mig och fokusera på alla nya positiva saker som präglat början på 2016. Men som sagt, dags för sista inlägget i denna serie blogginlägg där jag försökt beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag velat göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behövt skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då behövde gammal skit städas bort först. So here we go;

Del 7 – Pricken över i
Ja, vart skall jag börja? Vi hade nått slutet på 2015 och kommit till julhelgen. Som vanligt i Hoting så nalkades det annandagsdans på folkets hus, dansen där jag träffade Emma för 6 år sedan vilket blev starten på vårt förhållande. Var ytterst skeptisk till att gå då jag för det första visste att det skulle framkalla en massa minnen om E, för det andra antog jag att E skulle vara där och för det tredje så antog jag faktiskt att jag inte skulle få speciellt roligt. Vet ni vad? Jo, sådana här föraningar brukar tendera att bli realiserade, vilket de också blev denna gång…

Dansen i sig framkallade mycket riktigt en massa minnen från det tillfälle då E & E kom fram och började prata och jag därefter inte blev av med min då blivande flickvän på hela kvällen. Fina minnen men inget jag vill fokusera på numera så det var faktiskt riktigt, riktigt jobbigt.

Att E skulle vara där var ingen högoddsare och jag gjorde faktiskt allt för att undvika henne under kvällen, något som var lättare sagt än gjort då det inte ar så mycket folk där och man tenderar att stöta på de man försöker undvika mest. Att hon sedan bjöd upp mig till dans och att jag tackade ja, bättrade ju inte på det hela. Allt blev bara fel och allt jag inte ville skulle ske skedde.

Men det som verkligen satte pricken över i:et, som detta inlägg så fint döpts till, var när jag fick bevittna att hon raggade upp en annan – mitt framför ögonen på mig! Inte skoj alls! Att säga att jag blev ledsen är nog fjolårets största underdrift. Jag blev så fruktansvärt, fruktansvärt ledsen att jag inte kunde styra mina känslor alls vilket är mycket, för att inte säga helt, olikt mig. Jag blir fortfarande ledsen då jag tänker på det och kommer nog alltid att bli när jag ser E med någon annan. Jag tycker så himla mycket om henne och kommer alltid att göra det, vilket gör det hela så mycket jobbigare. Mycket, mycket jobbigare. Varför kan jag bara inte sluta tycka om henne?

Ja, ni kanske nu håller med mig om att 2015 inte var något bra år för undertecknad och jag hoppas ni fått insikt i varför jag aldrig, aldrig vill prata om detta år mer utan bara lägga det bakom mig, blicka framåt. Med dagens inlägg så beskriver jag inte bara pricken över i för annandagsdansen utan hela händelsen är precis lika signifikant för hela året och att det avslutades på samma dåliga sätt som präglat hela 2015 är bara, ja… pricken över i…

2015 – Skitåret, del 6

Vi är nu en bit in på 2016 men vill inte riktigt släppa 2015 än, ett av de sämsta åren hittills, om inte det absolut sämsta någonsin för undertecknad. Tänkte i en serie blogginlägg försöka beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag vill göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behöver skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill ju att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då måste ju gammal skit städas bort först så here we go;

Del 6 – Motorfordon
Det var inte vara maskiner i mitt arbete som jävlades under året utan även både snöskotrar och bil strulade. Den ena skotern var lindrig i sitt sätt att hitta på sattyg men var ändå tvungen att transporteras till verkstad då backen vägrade att gå i. Den andra skotern däremot strulade på alla möjliga sätt men främst genom att TPS:en vägrade att fungera som den skulle vilket föranledde en hel del skruvande och besök på verkstad. Oerhört irriterande och allmänt tråkigt som gjorde att man blev på dåligt humör då transport mellan fjällen och verkstad konstant fick företas samt att den aldrig fungerade då man ville.

Vad gäller bilen så havererade den på väg till just nämnda fjäll och givetvis kunde den inte repareras här uppe i norr utan den var tvungen att skickas ned till Uppsala så att jag därefter var tvungen att åka ned och hämta den med en massa slöseri av tid och pengar som följd. Irriterande är bara förnamnet…

2015 – Skitåret, del 5

2015 är nu slut och det har verkligen stått ut som ett av de sämsta åren hittills, om inte det absolut sämsta någonsin, för undertecknad. Tänkte i en serie blogginlägg försöka beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag vill göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behöver skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill ju att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då måste ju gammal skit städas bort först så here we go;

Del 5 – Trasiga vindkraftverk
Det havererade vindkraftverket som jag berättade om i ett tidigare inlägg i denna serien var dessvärre inte det enda trasiga som inträffade under 2015. I början av juni hittade vi defekter på ett antal verk som föranledde en massiv reparationsinsats under hela sommaren. Oerhört tidskrävande och en extra arbetsbörda som ingen räknade med vilket föranledde stora inskränkningar i semesterplanerna. Tråkigt är bara förnamnet men samtidigt något som varit signifikant för 2015, året då all möjlig skit hänt.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén