MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: augusti 2016

Preacher

Tog en veckas extra semester vilket nu såhär i efterhand var välbehövligt. Har egentligen inte gjort så mycket under den här extra veckan utan har mest grejat på för mig själv. Fixat och ställt inför jakten, varit i skogen och monterat jakttorn, siktröjt och kollat upp så allt är som det skall rent allmänt. Har förutom det mest grejat i lägenheten, fått mitt nya köksbord och bara varit för att få någon typ av vila – egentid helt enkelt. Kvalitativ egentid. Måste verkligen göra detta oftare…

Under denna vecka så har jag även passat på att se lite filmer och TV-serier som legat på Att-göra listan och en av dessa serier är en jag faktiskt sett fram emot, en som fått väldigt bra recensioner och som jag i förväg trodde skulle passa mig som handen i handsken då den inbegriper en hel del action, handlar om en präst, innehåller en massa övernaturliga inslag och den ständiga kampen mellan gott och ont, Himlen och Helvetet. Dock så tycker jag inte serien var mer än OK. Visst hade den sina stunder, visst finns det sekvenser som är bra men på det stora hela tycker jag inte den höll måttet. Serien kommer inte i närheten av Supernatural som jag anser vara bättre på alla sätt. Även nu nedlagda Constantine var bättre, liksom True Detective. Börjar vi sedan jämföra den med riktigt, riktigt bra serier som Game of Thrones, Daredevil, gamla 24 och Millenium, The Newsroom, West Wing, A-team, Life on Mars, Ashes to Ashes och för att inte tala om Twin Peaks så står den sig väldigt slätt. Den är helt enkelt inte lika bra. Jag skulle jämföra den med Wayward Pines och 11.22.63, inte suverän men bra. Nu skall jag väl säga att jag INTE läst serietidningen som serien bygger på så har ingen direkt referens till hurtillvida det är troget grundmaterialet eller inte men det bör ju endast göra att jag inte retar upp mig på saker som är ändrade. Hur som, har du sett den? Vad tycker du själv?

1 år

Igår var det den 15 aug, ett datum som nog kommer att leva med mig som en av de absolut tråkigaste dagarna i mitt liv. Som jag skrivit om tidigare i detta blogginlägg så är det årsdagen för när jag och Em valde att gå skilda vägar. En dag som nog för alltid kommer att göra mig lite ledsen och vemodig. Hade tänkt skriva detta inlägg igår men kände att jag inte riktigt kunde.

Missförstå mig rätt nu. Jag tycker det var helt rätt beslut i den situation vi var i då och faktum är att jag i dagsläget tycker det är precis så som det skall vara. Det vill säga att vi INTE är tillsammans. Jag tycker fortfarande jättemycket om fröken Hansson och vill henne bara det bästa här i livet men jag önskar för tillfället inte dela hennes resa här i livet och jag vill inte dela min resa med henne. Jag har helt andra mål och planer och tror att det gör oss båda gott att vara ifrån varandra. Med det sagt så blir jag ändå ledsen för att vi inte kommer skapa några nya minnen tillsammans och för att jag minns de många roliga, mysiga och….ja, helt underbara tillfällena vi faktiskt hade tillsammans. Tillfällen som jag för alltid kommer att värdera väldigt, väldigt högt.

Avslutar inlägget med en underbar låt från Roxettes nya skiva; April Clouds och jag förtydligar vad de sjunger i texten och riktar det till Em:

Oh, I wish you the best

I wish you the best.

Stay forever, stay a little while

I’m pleased to have seen you,

I’m pleased to have seen you smile

April clouds shaped like shells

April rain shall fall somewhere else

I need the sun, a soft caress

I wish you the best

It’s been a good time,

The best there ever was for me

Oh, whoa, umm

I miss your body, I miss your
company

Yeah


There was a woman (man) who looked like you

There were some nights he passed
through the room

I closed my eyes, and I felt blessed

I wish you the best


Wherever you go, or whatever you’ll
do

I pray for peace in your heart,

May your wishes come true!


(Uhm-mmm hm)

April clouds shape like shells

April rain shall fall somewhere else

I suggest you take a rest

Oh, I wish you the best

I wish you the best.

It just happens

Life certainly has its peculiar and funny ways and it reveals and unravel things in the most unexpected ways imaginable. Things surface that you neither expected, aimed for and/or thought possible. But I guess that is what makes things interesting. Makes life interesting. Then what you choose to do with the new discoveries is an entirely other matter. You can act up on your findings or you can, at least try to, ignore them. What is good and what is bad is hard to say but to quote the movie We Bought a Zoo;

“You know, sometimes all you need is 20 seconds of insane courage, just
literally 20 seconds of embarrassing bravery, and I promise you something great will come of it.”

If we combine that with the quote;

”You already have the NO, so take the chance of getting the YES…”

I think we are on to something regarding how I want to live my life nowadays. The problem is that you can discover things about yourself, as is the case now, but can be uncertain if you actually want it. It is hard when a thought and a feeling has rooted within you to look the other way, to try and think of something else instead of this new discovery. So the question is what to do? What to do? Is it a matter of what we say here in Sweden; Friskt vågat, hälften vunnet, or is it some other path to be taken? Well, this is not the time to rush in to things as I use to. This requires some more afterthought and I will ponder on this a little bit before making any decisions. Mostly because it is as the Roxette song which is the title of this post describes and mostly as the bit of the lyrics below. I know what I feel, just not what to do with it yet…

You don’t know what’s going on, if it’s new or if it’s been there since long, if it’s right or wrong…

Semesterresa

Landade under gårdagskvällen hemma i Hoting efter en riktigt, riktigt trevlig resa till Kroatien. Känner mig lite sliten faktiskt, måste ta på och vara på semester smiley

Skämt åsido så har det varit extremt nice att vara borta från verkligheten ett tag, släppa alla tankar på jobb, privatliv etc. Att leva utan andra måsten än att man behöver äta några mål mat om dagen och att varje dag är ett litet äventyr i sig. Resan har varit upplevelserik, trevligt resesällskap i Amanda och Kroatien är ett riktigt vackert och fint land när det visar sig från sin bästa sida. Är ett riktigt skitigt och fult land när det visar sig från sin sämsta också, men vad är det man brukar säga? Gungor och karuseller? Det man inte får på det ena tar man igen på det andra. Ja, ni vet vad jag menar. Så, vad har vi gjort? Well, här kommer en short recap;

På morgonen den 30 juli styrde kosan från Hoting mot Umeå flygplats för att ta flyget ned till Arlanda för vidare transport mot Kroatiens näst största stad, Split, och det var ungefär det som vi hade planerat för resan i förväg. Eller nästan i alla fall. Vi visste två saker till; vi hade bokat in oss två nätter via booking.com i en liten lägenhet i Split och vi visste att vi skulle flyga hem från Split den 9 augusti. Allt annat var uppe i luften. Medvetet. Vi ville forma vår egna resa lite som vi ville.

Split var en trevlig stad som jag tror vi båda gillade med det gamla romerska palatset, den gamla staden, grönsaksmarknaden, flertalet stränder där två av de vi besökte faktiskt var riktiga sandstränder istället för stenstränder. Vi blev riktigt positivt överraskade av maten här och lägenheten var helt okej även om den låg inne i en gränd. Det faktum att vi lyckades hitta två hälsokostbutiker tror jag var det som glade mitt resesällskap mest faktiskt.

På måndagen drog vi vidare med bussen ned till Rivieran och huvudorten Makarska för att uppleva lite bättre sol och bad även om ingen av oss direkt är några som tycker om att hänga på stranden. Här körde vi vårt första Airbnb boende vilket var riktigt nice med hyfsad närhet till det mesta och en balkong med utsikt mot bergen på ena sidan och havet på andra. Kroatien är verkligen kontrasternas land när det kommer till landskapet. Sjukt mycket folk och sjukt mycket svenskar, vilket det i och för sig var överallt i Kroatien, men det var verkligen fullpackat på stränderna. Vi fick här nöjet att uppleva det sämsta i matväg på hela resan vilket INTE var någon trevlig upplevelse där jag varken åt upp maten, drack upp ölen eller mådde speciellt bra efteråt. På tisdagen vandrade vi omkring i en park lite på måfå och dök på en massa människor som var på väg längs med en stig som slingrade sig efter kusten så vi följde som med lite i strömmen. Vi var relativt högt upp då vi fick syn på en strand långt ned vid vattnet varvid vi tänkte att dit kan vi gå ned och bada och svalka oss lite. Sagt och gjort så gick vi ned och blev inte så lite förvånande när vi såg att det var en nudiststrand när vi väl kommit ned. Ingen av oss är väl några exploatörer när det kommer till våra kroppar så vi blev inte så långvariga, men kul var det…

Onsdag hoppade vi på bussen igen och styrde kosan mot Kings Landing, ja eller Dubrovnik som det visst heter i verkligheten. Game of Thrones huvudstaden är verkligen en magiskt vacker plats, speciellt gamla staden. Turistfälla? Javisst. Men det gör inget för upplevelsen är så pass bra, mysig och intressant. Dyrt? Javisst även här. Klart dyraste stället vi besökte i Kroatien men fortfarande billigare än i Sverige så det blev inte så farligt ändå. Körde boendet via booking.com som var riktigt bra. Maten var väl lite sisådär. Vi åt en middag på ett ställe där de körde klassiska kroatiska rätter med en twist, som de själva beskrev det. Om tvisten var att det var väldigt lite mat så gjorde de helt rätt för även om det var gott så var det mer som en förrätt än en efterrätt och vi fick lov att köra en kvällsfika hemma trots att vi åt en relativt sen middag.

Efter Dubrovnik så tog vi katamaranfärjan via Mljet till ön Korcula för ett besök i staden med samma namn och en titt på gamla staden där Marco Polo skall vara född. Ja, precis den Marco Polo. Den upptäcktsresande som det gjorts TV-serier om. Mysig stad, fenomenal utsikt över Adriatiska havet och en riktigt vacker ö. Boendet var väl här hellre än bra, men billigaste vi hade. Bokade via Airbnb och man får väl vad man betalar för. Världens i särklass minsta toalett, extremt lyhört, inte speciellt rent men värdinnan var snäll och söt och då vi lämnade lite städdricks så bjöd hon in oss att besöka sonen i Zagreb som vänner, dvs utan att vi skulle behöva betala. Plus att hon inte trodde mig då jag sa att jag var 40 år utan tyckte att jag såg ut som 30. Rar tant som sagt smiley

Efter Korcula blev det katamaranen till ön Hvar, jetsetön. Här var det en helt annan puls, ett rikt nattliv och en riktigt vacker stad. Medelåldern sjönk betänkligt, mindre med barnfamiljer och en feststämning som inte fanns på de andra ställena möte oss i hamnen. Vi hyrde in oss via Airbnb hos en riktigt trevlig värd som möte upp oss vid färjan trots förseningar, ledsagade oss till lägenheten och gav oss några tips på matställen etc. Klart sämsta sängen på resan då den var stenhård men finaste lägenheten i övrigt, fast det är ju klart, den var ju dyrast med. Lägenheten låg verkligen mitt inne i centrum och angående nattlivet så är det väl lite talande att det låg hörselproppar inne på badrummet när vi kom dit.

Från Hvar styrde vi kosan mot ön Brac och orten Bol för att där besöka den berömda stranden Zlatni Rat. Dessvärre så var vädergudarna inte med oss och då vi lämnade Hvar så regnade, blixtrade och åskade det för fullt. På grund av blåsten så kunde inte färjan åka till Bol då hamnen där inte ansågs säker nog utan vi fick åka till Milna och bussas över halva ön till Bol. Väl i Bol fortsatte skitvädret och även om vi besökte stranden så var den i princip öde på grund av det dåliga vädret. Då

Bol inte är så stort så fanns det inte direkt så mycket att göra i det usla vädret utan tidigt morgonen därpå så försökte vi komma med Katamaranen till Split men dessvärre var den inställd. Fick då bli taxi till Supetar och bilfärjan därifrån över till Split. Vi spenderade hela söndagen i gamla staden strosandes och shoppandes i det halvdåliga vädret men det var en mysig dag ändå med en fantastisk lunch och en relativt trevlig middag.

Då måndagen visade på bra väder lydde vi ett råd från en som arbetade i salongen där A fixade naglarna och åkte till nationalparken Krka utanför Skradin på måndagen. Visst var det fint där men ingen av oss tyckte nog att det var värt att ”slösa” vår sista dag i Kroatien på. Lite besvikna och efter historiens dyraste räksallad att ta med från en restaurang så tog vi ett sista bad på en av sandstränderna i Split innan vi begav oss iväg för att äta middag där vi bokat bord. Varför vi bokat bord? Jo för att vi hade försökt äta en glutenfri pizza dagen innan men då blivit informerade att de var tvungna att fixa degen så långt i förväg så vi inte kunde det förrän dagen efter vilket gjorde att vi bokade hela grejen där kvällen innan.

Tisdagen var inte mycket annat än en bussresa, på en överfull buss, till flygplatsen där vi avnjöt en sista frukost ute på gräsmattan innan vi checkade in och flög till Stockholm. Väl i Stockholm letade vi åt vårt hotell, fick lov att gå och nödköpa lite kläder då det var så kallt och vi endast hade kortarmat etc med oss – var ju shortsväder i Sverige när vi åkte! Vi gick sedan och åt middag på den nya restaurangen Mother, en helt gudomligt god middag även om den var rejält dyr. Åtminstone i jämförelse med Kroatien.

Onsdagen spenderade A på YLAB och jag strosade runt lite i Stockholm innan jag gick och såg en bio för att fördriva tiden lite tills A var klar. Vi lunchade en halvdan lunch innan det blev Arlanda Express ut till flygplatsen och flyget hem till Vilhelmina där pappa hämtade upp oss och körde oss till Hoting där Lotta väntade med middagen klar. Efter maten skjutsade jag hem A och där och då avslutades vår semester tillsammans. Det var vår första som vi gjort tillsammans men förhoppningsvis så är det inte den sista då jag hade det riktigt trevligt och hoppas hon hade det med….

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén