MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: januari 2017 Sida 1 av 3

Projekt #3, del 2 (av 2)

Mission Accomplished!

Idag var dagen det skedde. Uppkörning för utökad B-kort så jag får dra tyngre släpvagnar. Och vet ni vad? Det gick vägen (inget skämt menat, lovar). Är nu stolt ägare av ett utökat körkort. Jag fick göra alla momenten utan pardon. Full säkerhetskontroll och körning i 25 minuter runt Strömsund. Gick faktiskt bättre än väntat och jag lyckades komma ihåg alla momenten på säkerhetskontrollen, vilket var det jag var nervös för. Inte så himla nervös, men lite i alla fall. Vilket är bra. Då är man inte så nonchalant. Körningen var inte några större problem utan det var mest att lägga bort alla olater man lagt sig till med sedan -93 då man körde upp senast. Komma ihåg att blinka i alla korsningar och hålla ratten i ”tio-i-två”. Men det gick som en dans så är oerhört glad och så där odrägligt nöjd med mig själv för tillfället så skall sluta skriva nu innan armen går ur led för allt ryggdunkande jag gör på mig själv…

Hell Arrives

Här i veckan så presenterades årets Oscarsnomineringar och när jag kikade igenom vilka filmer som blivit nominerade till Bästa Film så insåg jag lite illkvickt att jag faktiskt inte sett en enda en av dessa. Lite ovanligt för att vara mig men faktum är att jag inte riktigt har tid att se lika mycket film nu för tiden som jag brukar samt att TV-serierna har tagit överhand lite. Det är lättsammare att undvara 40 minuter för ett avsnitt i en serie än 90 – 180 minuter på en film. Plus att TV-serierna i mångt och mycket blivit om inte direkt bättre men så välproducerade och bra att de kan konkurrera. Hursomhelst, för att råda bot på att jag inte sett någon av dessa filmer som nu skall vara det bästa som producerats borta i Hollywood under 2016 så har jag nu sett 2 av de 9 nominerade och här kommer mitt betyg på dessa;

Arrival
Denis Villeneuves tokhyllade film med Jeremy Renner, Amy Adams och Forest Whitaker var på tok för seg för min smak. Filmens grundpremiss med utomjordingar som landar runt om på jorden och hur vi människor försöker kommunicera med dem var intressant. Fotot var snyggt och skådespeleriet var överlag riktigt bra men tempot var på tok för segt och filmens klimax var verkligen inte bra. Gillade verkligen inte det grepp som de tog och det känns som att Denis, manusförfattarna eller författaren av den bok som filmen bygger på, kikat lite för mycket på Christopher Nolans Interstellar eller Inception. Båda hyfsade filmer överlag men där jag inte heller gillade upplösningen. Jag hade nog alldeles på tok för höga förväntningar på denna film efter alla lovord och visst är det en bra film, bara inte så fantastisk i mitt tycke som alla kritiker verkar anse. Ett stabilt hantverk som är värt att se men jag hoppas då innerligt att denna inte vinner en Oscar för bästa film. Någon av de åtta andra måste vara bättre…

Betyg: 3 av 5, no more, no less…

Hell or High Water
Ben Foster och Chris Pine är båda riktigt bra som de två bröderna som börjar råna banker för att rädda familjeranchen. Filmen har en verklighetsförankring och ett foto som gör att man sugs in i handlingen samtidigt som skådespeleriet är fantastiskt från kanske främst Jeff Bridges som den jagande Texas Rangern. Tempot är inte heller superhögt här och det är sällan så där riktigt spännande men det är drama av hög kvalitet utan att behöva hänge sig åt några mystiska slutknorrar som bara irriterar, förbryllar och förstör. Här är det rakt på sak, enkelt och helt briljant utfört. Men så där superduperfantastiskt som alla skrivit att den är vill jag inte riktigt hålla med om. Den är bra, inget snack om den saken, men inte briljant. Rekommenderar verkligen att se den men hoppas även här att någon av de andra sju måste vara bättre…

Betyg: 3,5 av 5

Projekt #2, del 3

Igår var det dags att ta bort stygnen och jäklar vad skönt det var att slippa dem! De har irriterat under mer än en veckas tid nu och det går inte att låta bli att vara där med tungan och känna efter. Allt såg tip-top ut enligt tandläkaren och nu är det bara att vänta i ett par månader innan det är dags för nästa besök och att prova in själva proteserna som skall skruvas fast i titanskruvarna. Spännande! Hur som så fick jag order om att sluta med sköljmedlet jag använt sedan operationen och så skulle de ge mig en väldigt mjuk tandborste för att börja borsta i området. Jag ställde då frågan om det inte var OK att köra med eltandborsten för det har jag gjort sedan kvällen efter operationen. De blev då väldigt brydd att jag kunnat använda den så direkt men sa att givetvis skulle jag fortsätta med det. Det var nog anledningen till att det såg så fint ut. Så i all misär att behöva göra detta så finns det ljusglimtar vilket är trevligt. Det avslutar vi med en av de roligaste sketcherna som finns. Se, njut och skratta…

No more Black Magic (#2)

”At an end your rule is, and not short enough it was!” som Yoda uttryckte det. Dags att avsluta även denna bloggserie som bara hade ett tidigare inlägg, dock numrerat. Kommer ju dock inte att avsluta mitt användande av den magnifika kameran ifråga och kommer att fortsätta utrusta den med det jag vill ha, men kommer inte att skriva om det i denna bloggserie längre. Nä, den kommer numera att hamna under ett av projekten som skall utföras under året. Ett av numera 15 projekt. Blir ett hektiskt år men om jag fortsätter i den takt som jag satt upp här i januari när 3st är påbörjade så skall det ju definitivt lösa sig. Men mer om det i senare bloggar.

Angående min Blackmagic Design kamera så kommer utrustandet att ingå i ett större omfång som bildar ett av projekten. Kanske det största av samtliga 15 på mer än ett vis. Det kommer att kräva mycket av mig i väldigt många olika delmoment av väldigt varierande karaktär om jag skall kunna realisera det hela men då det är något som jag är extremt intresserad av att göra så kommer det att vara värt det hela. Om jag nu inte valt att gå lite väl långt utanför min komfortzon. Tagit mig vatten över huvudet gällande de olika disciplinerna. Så snart jag kommit en bit på vägen och etablerat en kontinuitet i projekt nummer 1 så skall jag starta upp detta och kommer givetvis att skriva om det då jag triggar igång. Så till dess så avslutar vi med att drömma om en annan liten Blackmagic kamera och att använda den med en drönare….

Projekt #3 – B96

Jag har pratat om att göra det länge. Det har funnits ett behov ännu längre. Det här med att endast ha ett vanligt bilkörkort ställer ju till problem, eller det finns ju inga problem brukar jag ju säga så det frammanar möjligheter som när de uppstår är svåra att lösa där och då på ett lagligt sätt. Man löser det ju varje gång genom att inte bry sig om de lagar och regler som finns och göra det oavsett. Vad pratar jag om? Jo det här med att dra släpvagn. För att få göra det på vanligt B-körkort så måste ju ekipaget passa ihop och man får inte överstiga en totalvikt på 3500 kg. Det här är ju något som varit ett litet bekymmer de senaste åren. Egentligen uppstod det väl när jag för det första började dra hästfinka, vilket vägde för mycket totalt för en vanlig bil, och för det andra när jag började köra SUV:ar istället för vanliga personbilar, vilket gjorde att totalvikten snabbt klev över 3,5 ton. Tankar på att ta E-kortet har därför funnits länge men det har helt enkelt inte blivit av. Sedan när det utökade B-kortet, B96, infördes 2013 så ändrades tankarna från E-kortet till det istället. Men återigen så har det inte blivit av genom åren. Mest för att min släpvagn som jag drar skotrarna på är en 1000 kg vagn vilket gjort att jag klarat att dra dem SUV till trots. Men inte längre. Med Edgen så får jag inte dra mer än 960 kg vilket gör att jag rent lagligt inte får dra den och det har föranlett att det blivit dags att göra något åt det. Eftersom detta nu då är händelsernas år så har jag sett till att boka tid för uppkörning. Jag har därför betalat in avgiften på 800 kr så nu känner jag att det inte finns någon återvändo utan nu är det bara att plugga på säkerhetskontrollen och åka och köra upp…

Black Arrow

Vow! Måste säga att jag blev jäkligt sugen på att ta motorcykelkortet när jag såg denna på bild idag. Fruktansvärt snygg och futuristiskt designad. Och Svensk! Hur coolt är inte det? Ha-begäret är väldigt, väldigt stort för tillfället och vill verkligen se en i verkligheten. Syskonet Vitpilen är också häftig men Svartpilen är helt klart my preferred choice. Kanske motorcykelkortet får lova att bli nummer 13 (ouch!) på min att göra lista för i år?

http://www.husqvarna-motorcycles.com/se/segments/svartpilen/

The Final Truth (Clear Truth 5)

Tänkte i en rad blogginlägg bekänna lite vita lögner som jag av någon outgrundlig anledning brukar hävda när olika saker kommer på tal. Hur många det blir vet jag inte men jag har valt att kalla inläggen på snyggt svengelskt maner för ”Clear Truth” av ingen annan anledning än att jag kan 🙂 Here goes nothing:

Tidigare delar i denna bloggserie:
Clear Truth 4
Clear Truth 3
Clear Truth 2
Clear Truth 1

Det har blivit dags att knyta ihop säcken på denna bloggserie med enligt den utfästelse jag gjort för 2017, handlingens år. Frågan är vad man skall avsluta med för sanning nu när man bara har en till att bekänna. Vilken vit lögn är det dags att dra fram i dagsljuset? Skall jag köra med att jag är en sucker på romantiska komedier när det kommer till film? Nä, det är nog rätt allmänt känt tror jag och är ett bra tag sedan jag hävdade att jag inte gillar dem. Kanske skulle kunna säga att jag har en guilty pleasure för Backstreet Boys-låtar, eller pojkbandlåtar rent allmänt, sedan slutet 90-talet? Nja, tror inte många vet det men har inte direkt dragit någon vit lögn om det på väldigt, väldigt länge. Så vad skall jag berätta om? Hade vi pratat slutet 80-, början av 90-talet hade jag kunnat berätta om att jag brukade påstå att jag inte gillade datorer. Inte var intresserad att lära mig något alls. Svårt att förstå i dagsläget va? De flesta förknippar mig nog med dessa mackapärer i dagsläget. Men det var så länge sedan så det är inte mycket att bekänna nu. Finns det överhuvudtaget något att berätta? Well, så här rakt över disk så kommer jag bara på två olika små saker som jag brukar hävda; för det första så brukar jag säga att jag inte har något bilintresse. Att för mig är bilar bara ett redskap som tar mig från punkt A till punkt B. That’s it. För det andra så brukar jag framhäva mitt stora intresse för TV-spel, vilket i sak är sant men kanske inte på det sättet som du tänker. Så vi kör väl på dessa två saker i brist på annat. The Final Truth blir de facto två mindre sanningar som bekänns.

Om vi börjar med bilar så är det ju som jag skriver ovan. Säger alltid att jag inte har något vidare intresse. Att jag inte bryr mig vad jag har för bil. Att jag kan köra vad som. Men det är ju inte helt sant. Okej, jag är ingen biltok som gillar att renovera bilar till originalskick. Är ingen pedant som gillar att putsa och städa bilar, eller ens tvätta dem. Men jag gillar bilar. Jag gillar mer udda bilar. Bilar som inte så många har. Skaffar gärna bilar som precis släppts och som inte så många har ännu. Gillar att köra bilar och gillar italienska bilar. Och amerikanska. Och faktiskt svenska. Även en del franska. Inte så där superför engelska. Förutom Aston Martin då. Och Jaguar. Men inte annars tror jag. Tyska bilar är inte riktigt min grej. Fast gillar ju Porsche. Och vissa Mercor. I övrigt inte så många. Japanska? Visst! De japanska sportbilarna är nice men annars så kan jag stå över. Kom just på en sak. Gillar ju en till engelsk bil; Land/Range Rover. Vem gillar inte dem? Så vad är den vita lögnen? Jo att jag brukar säga att jag inte är speciellt intresserad av bilar. Det är jag. På det där Top Gear numera The Grand Tour sättet intresserad. Så egentligen mest intresserad av att köra och äga en spännande och intressant bil och allt det där roliga runt om. Inte att ta hand om, putsa, renovera, sköta om utan bara gå-ut-vrid-på-nyckeln-och köra intresserad. Så vilket bilmärke är favoriten? Well, finns några som står högt på önska listan och skall jag nämna top 5 utan inbördes rangordning så är det; Aston Martin Vanquish, nya Ford Mustang GT, Dodge Challenger, Maserati GrandTurismo och Alfa Romeo Giulia Quadrifoglio. Ahh Alfa Romeo, meesa like. Så glad att de är på väg tillbaka. Min nästa bil blir definitivt en Alfa. Om jag bara inte precis köpt Edgen, som jag förvisso gillar väldigt mycket, utan kunnat köpa en bil nu. Då hade jag starkt övervägt den nya Alfa SUV:en; Stelvio. Tänk vad underbart, en Alfa SUV!!!

Om vi istället pratar TV-spel så är det ju raka motsatsen. Jag brukar hävda mitt stora intresse för TV-spel och hur mycket jag gillar dem. Vilket i sig inte är direkt osant utan jag gillar dem verkligen. Jag gillar att samla på dem, på ett hälsosamt sätt, och jag gillar att läsa om dem. Gillar att läsa om nyheterna som kommer varje dag om nya spel och konsoler. Gillar att läsa om retrospelen, gillar de gamla konsolerna, gillar de gamla spelen. De får mig att bli nostalgisk och minnas en enklare tid i livet. Men det är en liten detalj som inte riktigt har samma bärighet längre, nämligen att spela. Inte för att jag inte gillar det, men det ligger mig inte riktigt lika varmt om hjärtat längre som det gjort. Eller borde göra med tanke på mitt intresse kring ämnet. Nä, jag tar mig helt enkelt inte tid att spela längre. Prioriterar bort det för andra saker. Om jag skall välja att spela eller se en film så är det oftast filmvalet som blir av. Men även i andra val så får spelandet dra det kortaste strået. Tycks helt enkelt inte ha tid att spela längre och även om jag påbörjar många spel så är det få jag avslutar. Knäppt, jag vet. Men så är det. Jag är nog den mest TV-spelsintresserade personen som aldrig (nästan) spelar. Så, nu var det ute i det blå.

That is it, my friends. Slutet gott, allting gott för denna bloggserie.

Projekt #2, del 2

Så nu var det gjort. Nu är titanstiften insatta. Skall inte ljuga och säga att jag inte var nervös utan jag var nog betydligt mer nervös än vad jag ville göra gällande faktiskt. Gillar inte det här med att gå till tandläkaren direkt, vilket väl är orsaken till att jag befinner mig i den här situationen från första början. Fick börja med att ta en liten slurk av ett lugnande medel, sedan proppa i mig en hel drös tabletter som tydligen skulle vara penicillin och starkare värktabletter och sedan fick jag ligga och slumra ett tag för att låta det verka. Sedan blev det en hel del bedövning innan jag blev inled till ett annat rum, lagomt dåsig, där jag blev intäkt i operationsgrejer och spritad i hela ansiktet och sedan körde de på. Gick förvånansvärt smidigt och snabbt och från vad tandläkaren sa och från vad jag kunde tyda på röntgenplåtarna så såg det riktigt bra ut när det var klart. Allt som allt så tog det inte mer än ca 1,5 timme. Visst har jag lite ont nu när bedövningen släppt och visst irriterar stygnen som jag skall ha en vecka lite i munnen men det är inte alls så farligt som jag trodde. Just nu i alla fall. Vi får väl se hur man känner sig imorgon bitti…

Så, nu är projekt nummer två igång och fortsatta tider är redan inplanerade och allt som allt så skall det vara klart i början på april. Återkommer med uppdateringar då det hänt något nytt gällande detta men förutser väl att det skall bli 3 bloggar till.

Vi kör väl en passande gammal låt till detta tycker ni inte? Dr. Alban? Nä, inte så passande sitt tandläkaryrke till trots utan vi tar en annan, liiiite nyare i alla fall;

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén