MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: april 2017 Sida 1 av 2

Projekt #7 – A Place to Call Home

Man skall inte ropa hej förrän man är över ån. Så lyder ju ordspråket men jag tar chansen och ropar hej ändå. Det värsta som kan hända är ju att det inte blir så som är överenskommet. Har ju under en längre tid varit extremt ambivalent över vars jag vill bosätta mig. Har ju lägenheten i Hoting men den har hela tiden känts ytterst temporär. Tankarna om vars jag skulle trivas bäst har ändrats från dag till dag och där ena stället har sina fördelar har det andra sina svagheter och ett tredje sina möjligheter. Inte lätt att ta ett beslut i frågan. Men nu så har jag gjort slag i sak. Har de senaste veckorna varit relativt aktiv gällande att leta ett nytt boende i Östersund. Ja, beslutet har blivit att flytta till republikens huvudstad. Anledningen till att valet blivit ÖSD är närheten till fjällen och dess profilering som vinterstad, att jag har en massa släkt och vänner där, att mitt kontor finns i stan och det lilla faktum att det inte är så långt hem till Hoting. Finns ett par fler anledningar också men vill inte riktigt berätta om dem här och nu. Några sammanfaller med andra av de övriga 17 projekten men några vill jag bara hålla för mig själv. Så har nu via kontakter i stan fått tag på en lägenhet i väldigt bra läge på Frösön med balkong och utsikt över Storsjön och bron in mot staden. Är så nära att jag definitivt kan cykla på jobbet men skulle även kunna gå om det behövs. Väldigt trevligt om ni frågar mig. Känner mig nöjd som tusan med detta. Om allt går enligt planen som vi kommit överens om så signas kontraktet nu på fredag, vilket är anledningen till det här med att ropa hej innan man är över ån. Men litar på de som är inblandade så jag tror verkligen det blir av och inflyttning och tillgång till nycklar sker redan från första maj då lägenheten för tillfället står helt tom. Skall bli riktigt nice att få fixa till och komma i ordning där under maj månad. Så Valborgshelgen är nog räddad med deklaration samt lite omfördelning av saker från förrådet och lägenheten i Hoting till Östersund. Blir att tänka till vad som skall vara vars…

Det här med ny och ny lägenhet. Är givetvis ett nytt boende men också ett kompletterande boende då jag tänker ha kvar lägenheten i Hoting. I brist på annat så kommer den att få agera ”stuga”. Ett ställe att kunna bo i när man åker ”hem”. Känner att jag har råd att ha bägge lägenheterna så varför skulle jag inte? Känns bra att vara oberoende och inte behöva ånöda någon när man är i Hoting utan kan rå sig själv.

Man kan lugnt säga att det varit späckade veckor den sista tiden. Många projekt både avslutade och påbörjade och allt flyter på precis så där som jag vill. Ja, förutom projekt nummer fem då. Ni vet, det där projektet som egentligen inte är ett projekt men som är det liksom ändå. Det som är det viktigaste av dem alla. Men återkommer med mer om det senare. Hur som helst så är hälften av årets projekt nu presenterade, tre är avslutade och några till är startade, men tänkte berätta mer om dem i kommande inlägg. Tills dess får ni hålla till godo… 🙂

”..it takes a whole lot of courage and a whole lot of pride

and then one day when you really care

she touches your soul but you’re far too scared..”


Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – Winter’s Heart
Projekt #5 – A Change of Heart
Projekt #6
Projekt #7 – A Place to Call Home
Projekt #8
Projekt #9
Projekt #10
Projekt #11 – No Pain, No Gain
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16 – Retro
Projekt #17
Projekt #18 – A Leap of Faith

Project #11 – No Pain, No Gain

Ett av projekten, eller kanske mer skall säga målen, under 2017 har varit att få någon typ av kontinuitet i min träning. Inte lätt kan jag säga! Jo, säger du. Är väl inte så svårt? Men det kan jag informera att det är om man lystrar till namnet Magnus Ulf Hopstadius (ja, jag vet. Det blir MUH som initialer, men säger som Örjan Bengtsfors; ”Håll borta kojäveln härifrån”). När man är så totalt ointresserad att träna som jag är så är det svårt att motivera sig. Jag gillar ju tanken på att träna. Gillar att vara hyfsat i form i alla fall. Gillar att orka företa mig saker utan att bli helt slutkörd efteråt och få värsta träningsvärken. Behöver träna då mitt arbetsliv är extremt stillasittande vare sig det är bakom skrivbordet, i bilen eller på flyget. Men, och detta är ju det stora problemet, jag har så extremt svårt att motivera mig själv till att träna. Prioriterar alltid, och då menar jag ALLTID, andra saker framför att träna. Upplever heller aldrig den där positiva uppåteffekten av att ha tränat. Ni vet att det skall kännas så bra när man tagit ut sig. Aldrig känt det. Kanske inte tränat på rätt sätt. Eller tränat rätt typ av saker. Hursomhelst så vill jag vilja träna. Vill kunna motivera mig själv och jag gillar ju inte det här med problem. Finns inga problem, brukar jag ju säga. Finns bara möjligheter. Har därför den senaste tiden, faktiskt utan att träna, lagt en hel del tid på att försöka hitta vad jag vill ha ut av träning, försökt hitta motivation och försökt bestämma mig vad jag skall träna. Eller hur jag skall träna. Med vad. Hur det gått? Jo, har en övergripande gameplan. Skall i veckan sätta strukturen och schemalägga vad som skall göras så återkommer kring det i senare inlägg. Det här tror jag kan bli bra på så många plan…


Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – Winter’s Heart
Projekt #5 – A Change of Heart
Projekt #6
Projekt #7
Projekt #8
Projekt #9
Projekt #10
Projekt #11 – No Pain, No Gain
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16 – Retro
Projekt #17
Projekt #18 – A Leap of Faith

Project #16 – Retro

Det här är något som jag varit tänkt att göra länge. Säkert under de senaste 10 åren. Möjligtvis längre. Hur som helst så har jag nu satt upp det på projektlistan för i år och i veckan så tog jag mig i kragen och påbörjade det hela. Som ni vet och som jag skrivit om tidigare så är jag ju relativt intresserad av gamla TV-spel och gamla spelkonsoler. Har en hel hög av dem och även om jag blivit äldre och även om jag för ett par år sedan sålde bort några gamla Atari konsoler och datorer för att renodla lite i ”samlingen” så finns intresset fortfarande där. Kanske inte spelar så där otroligt mycket på dem men jag gillar att läsa om dem och ha möjligheten att starta igång en gammal klenod när andan faller på.

Jag gillar även gamla arkadspel. Ni vet, sådana där gamla kabinetter som stod lite var stans på kiosker etc när jag växte upp och som du matade med 1-, 5- och 10-kronor för att få spela. Minns väl att första gången jag som ca 10-årig snorvalp upplevde Ghost n’ Goblins, Kung Fu (som jag vill minnas att det bara hette här i Sverige) och Double Dragon var på en arkadmaskin på den gamla, numera nedlagda, Centrumkiosken i Hoting. Magiska ögonblick. Minns väl att de hade alltid en kabinett, en jukebox och ett flipper-spel hemma. Spelade sällan flipper, det är något jag kom att uppskatta senare, utan det bar alltid, ALLTID, arkadspelet som drog mig till sig. Två andra kära favoriter var, vill jag minnas, det egentligen ganska mediokra Tapper och det kanske ännu sämre Grand Trak-10. Kan aldrig minnas att de hade Donkey Kong, Asteroids eller Defender där men det var kanske före min tid.

Så vad har detta med mitt projekt att göra? Jo, har tänkt att ge mig på att bygga en MAME-kabinett och för er som inte vet vad MAME står för så betyder det Multiple Arcade Machine Emulator. Helt enkelt en programvara till datorn som emulerar olika typer av gamla arkadmaskiner. Visst har jag det redan installerat på min dator men jag hade tänkt att jag skulle bygga en kabinett och installera allt i för att få den där riktigt gamla känslan av att spela. Fyrtioårskris? Tja, kanske, men man skall ju göra saker man vill om man har möjlighet utan att bry sig så mycket om hur vida det passar eller inte. Tycker ni inte? Hursomhelst så har jag gjort lite undersökningar och vet på ett ungefär hur jag skall bygga själva kabinetten, vilket ni kommer få följa här steg-för-steg i senare inlägg, men håller just nu på att experimentera lite med själva tekniken som skall driva emuleringen så jag vet vilka mått jag måste ha på kabinetten. Göra ritningarna liksom…

Införskaffade därför i veckan en Raspberry Pi 3 för att se om den kan tänkas räcka till för att driva detta. Tänkte inte gå in djupare på vad en Pi 3 är utan endast säga att det är en sådan där billig enkortsdator som du kan köpa i diverse teknikbutiker som drivs med Linux och kan byggas ut och anpassas efter behov. Samt att den är väldigt, väldigt liten. Som ni kanske vet så släppte Nintendo en NES-mini strax innan jul med 30 förinstallerade spel som sålde slut ögonblickligen och där de meddelat att man inte planerar tillverka fler. Priserna har därför mer än fördubblats på blocket, tradera och ebay för dessa konsoler vilket är helt sjukt egentligen. Man kan, med lite teknikkunskap, köpa en Pi 3 och omvandla den till att göra precis samma sak, det vill säga spela gamla NES spel. Plus att den kan emulera en rad andra gamla konsoler med ända fram till och med PS1. Utöver det så kan du också lägga in betydligt fler spel än bara 30, i stort varenda spel som släppts. Till varje enskild konsol. Samt till arkad. För mindre pengar än en NES-mini säljs för idag! Hur bra låter inte det? Jag tycker det låter kanon. Så mitt syfte var inte bara att testa om Pi 3 kunde köra MAME utan även att bygga en retrokonsol till min kära syskonbarn. Är jag inte snäll så säg 🙂

Well, så detta var inlägget av många för detta projekt och i nästa del så återkommer jag med hur Pi 3 fungerar som retrokonsol.

Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – Winter’s Heart
Projekt #5 – A Change of Heart
Projekt #6
Projekt #7
Projekt #8
Projekt #9
Projekt #10
Projekt #11
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16 – Retro
Projekt #17
Projekt #18 – A Leap of Faith

One of those days…

Den här dagen började sannerligen lite sisådär. Började som en sådan där dag då det mesta som kan gå fel verkligen går fel. Vaknade klarvaken före väckarklockan på telefonen till att börja med. Inte så farligt kan tyckas med att störas i sömnen innan man måste är ju mindre bra. Man skall ju sträva efter att få sin skönhetssömn. Klev upp och gick på toaletten och precis då så ringde givetvis väckaren och telefonen låg förstås kvar på nattduksbordet. Trist. Efter uträttat behov, något stressat, så lyckades jag få av den efter den troligtvis väckt grannarna i rummen på var sin sida på hotellet. Gick sedan för att kliva in i duschen och vad händer när jag vrider på vattnet? Jo, istället för att vattnet kommer i rätta munstycket ovanför huvudet så kommer det givetvis i handduschen som är riktad rakt mot mig. Inte så farligt tänker du. Han är ju inte direkt gjord av socker. Nä, men när man inte är beredd på det hela och vattnet är iskallt så är det ju mindre skönt. ISKALLT! Ett bryskt uppvaknande minst sagt. Men där och just då så kunde jag inte annat än skratta för mig själv och konstatera rubriken på detta inlägg; ”So it’s going to be one of those days today…”. Ja, jag tänkte på engelska. Skada från jobbet eller alla otextade filmer jag sett i mitt liv som är orsaken till detta vet jag inte. Vet bara att jag relativt ofta tenderar att tänka på engelska. Verkligen inte en bra start på dagen. Men vet ni? Den tog sig därefter. Inga fler missöden utan den flöt på riktigt bra och blev en riktigt trevlig dag. Vem kunde tro det när den började så?

Har varit späckat, som en gammal kollega skulle sagt, den senaste tiden med allehanda ting. Men det är något positivt. Flertalet av projekten för året har rört sig framåt och jag kommer givetvis att berätta mer om dem här i bloggen vad det lider. Vill bara få vissa saker bekräftade genom att få dem på pränt innan. Så ni får hålla till godo med den takt som det redovisas. Ett av ”projekten”, ni vet den som jag döpte till A Change of Heart och den som jag skrivit om i Writings on the wall-serien, har dock fått stå tillbaka lite. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte hunnit dedikera den tid jag skulle vilja till det hela. Det är ju både det mest riskfyllda av ”projekten” men också det absolut viktigaste. Inget har högre prioritet just nu. Så varför har jag inte startat med det? Mest troligt för att jag är rädd för det. Rädd för att misslyckas. Har svårt att hitta en bra väg framåt. Bestämma mig hur jag skall gå till väga. Vill inte göra som jag brukar och bara köra på och skjuta från höften utan vill ha en game plan. Det måste bara lyckas. Kraven liksom insatserna är höga men faktum är att det är då jag brukar trivs som bäst. Så det är väl bara att köra på och göra slag i saken nu då? Nja, då jag till och med har problem att knyta ihop Writings-bloggserien så kan ni ju förstå att jag har problem med detta. Problem hur jag skall säga att jag vill något mer med henne. Men som avsnittet av Grey’s Anatomy, en serie jag aldrig tror jag sett ett helt avsnitt av, som precis sändes på kanal 5 avslutade;

”Freezing, choking, getting tongue-tied, there’s a reason it happens. We lose our words because the stakes are so high and we have so much to lose. We’re petrified of saying too much, or saying it wrong. When the truth is, the only wrong thing you can say is nothing at all.”

Projekt #2, del 6

Så, nu har vi nått till sista delen gällande det jag döpt till projekt nummer två. Var in på den sista kontrollen av de nya tänderna och efter lite slipning så känna det nu helt superduperkanon. Är jäkligt nöjd med hur det blev faktiskt. Slutresultatet. Blev precis så där bra som jag målat upp i mitt inre och enligt tandläkarens utsago, och han har ju haft rätt i allt annat hittills så jag känner nog att jag kan lita på honom, så kommer tandköttet att växa till och lägga sig mot de nya tänderna inom de närmaste månaderna vilket kommer minska ”gropen” på utsidan mot kinden. Så det blir pricken över i:et. Är som sagt jäkligt nöjd med slutresultatet men då det smakar så kostar det givetvis. Rekommenderar ingen, och då menar jag INGEN, att försätta sig i positionen att man måste sätta in titanstift och konstgjorda tänder. Sjukt dyrt! Är ju lätt värt det så här i efterhand när man varit tvungen att ta bort tänder men det gäller att inte hamna i situationen där man måste dra ut några. Gör inte det! Försätt er i den situationen. Nä, ta hand om tänderna och besök tandläkaren regelbundet även om det kostar en slant. Är helt otroligt mycket dyrare att göra det jag gjort. Svindyrt. Men, men… drabbar väl ingen fattig antar jag (åtminstone några skulle nog påstå det iallafall) även om jag skulle kunna tänkt mig att lägga pengarna på något annat. Men nu hoppas jag att spenderandet på tänderna är över för ett tag. I alla fall de nivåerna som varit den senaste tiden….

Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – Winter’s Heart
Projekt #5 – A Change of Heart
Projekt #6
Projekt #7
Projekt #8
Projekt #9
Projekt #10
Projekt #11
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16
Projekt #17
Projekt #18 – A Leap of Faith

Saknad

Vissa dagar så kommer det. Oftast helt oväntat och oftast triggat av något minne. Brukar faktiskt sällan bero på när jag ser en bild utan det rör sig mer om saker som jag brukade göra när han var närvarande. Vem? Jo givetvis så pratar jag ju om Bildtisen. Det har nu gått mer än 1,5 år sedan jag och han bodde heltid tillsammans men vanan av att ha en hund som man kan busa och prata med verkar vara svår att göra sig av med. Jag pratade nog mer med honom än jag minns och det är oftast det som triggar minnet och saknaden. Saknar att ha en liten hund omkring mig när jag lagar mat, när jag sitter i soffan och även när jag skall ut och gå. Visst är det många ”måsten” när man har en hund men det övervägs av allt det positiva. Jag kan sakna just Bildt speciellt ibland och en hund i synnerhet emellanåt. Så, varför skaffar jag då inte en ny hund? Well, skulle så hemskt gärna vilja det men dessvärre så skulle det inte fungera med mitt liv just nu. Reser så oerhört mycket i tjänsten och ifall det hade varit mestadels bilkörning så hade jag ju kunnat ha en hund men nu är det så mycket flygande så det skulle inte fungera. Tråkigt men sant. Skall definitivt skaffa en hund i framtiden men just nu så finns det varken tid eller möjlighet att ta hand och uppfostra en söt liten hundvalp. Så får fortsätta att känna saknaden och låna Bildtisen någon gång då och då. Han är ju min kompis trots allt och vi gillar ju att digga Starship tillsammans. Eller jag gör det i alla fall. Men det är ju hans låt. I alla fall i min skalle där jag gjort om Built till Bildt. Logiskt va? Förstod väl att du skulle hålla med… 🙂

Episode VIII

Den här dagen har definitivt haft sina upp och nedgångar. Började med alldeles på tok för lite sömn under natten, precis som det var även natten innan det, där jag nog inte kom i säng förrän vid tre till halv fyratiden efter en trevlig gårdagskväll och vaknade redan vid halv åtta imorse. Därefter tog sig dagen med ett alldeles underbart väder och umgänge med släkt och vänner. Gick åt pipsvängen med V75 (endast 2 rätt!) för att sedan ha turen och bli klippt, vilket ju alltid är nice. Gillar verkligen när man håller på med det lilla hår jag har kvar, otroligt skönt. Sedan så begav jag mig hemåt för en dusch och för att laga lite middag då de andra skulle äta köpmat vilket jag inte ville ha. Toppade matlagningen med ett par kalla och en wirrepinne innan jag gjorde mig i ordning och omlokaliserade mig själv till lill-amerika. Blev där lite lätt illamående samtidigt som jag tror sömnbristen kom ikapp mig och jag blev på ganska kort tid relativt anti att hitta på något och att dricka något mer. Skippade därmed vidare drickande men stannade ett tag och socialicerade, även om jag var ytterst passiv i min framhållning. Lämnade de andra och tog cykeln hemöver nyligen och känner att det var helt rätt beslut.

Som lök på laxen så lyfte jag illa mig igår när jag och Robert skulle köra skoter till Bellvik. Han blev hängande på en relativt tvär snöplogkant som uppstått efter snödikning och när jag sprang dit för att hjälpa honom så ryckte jag till när jag skulle lufta skotern och mest troligt så lyfte jag nog inte med benen utan tog i med ryggen. Obra på gränsen till skitdåligt. Där i stridens hetta så kända jag inte så mycket men efter ett tag när jag satt på min egen skoter så kände jag att det gjorde ont som fasiken i ryggen. Dövade det hela med sprit igår kväll men det gjorde ju att det känts som skit idag. Riktigt ont faktiskt och har vissa problem att sitta och gå ordentligt. Det har hänt förut och jag vet att jag inte bör ”rycka” och lyfta med ryggen men är lätt att glömma sig när man behöver göra det. Well, några dagars ”vila” brukar räta till det hela men det brukar vara ett helsike tills det blir bättre.

Blev visst ett inte allt för muntert inlägg det här, vilket egentligen inte var meningen. Så för att avsluta det med något positivt så kör vi väl den nya teasern som släppts för den nya Star Wars filmen. Kanske inte riktigt lika magiskt bra som de var för The Force Awakens och Rogue One men den är oerhört stämningsfull, vilket bådar väldigt gott. Skall bli kul att återse Luke igen. De flesta verkar gilla Han Solo mest av de gamla karaktärerna och jag kan definitivt förstå varför. En coolare filmkaraktär får man leta efter. För mig dock så har Luke alltid varit den jag gillat mest. När vi lekte som barn så var det alltid Luke jag ville vara. Har alltid identifierat mig mer med honom. Därav så är jag faktiskt mer spänd på att se fortsättningen än jag kanske var på att se den första delen i den nya trilogin, vilket inte vill säga lite då jag var extremt, extremt (extremt) sugen på att se TFA när det begav sig. Har du inte sett den nya teasern så kommer den här, se och njut…

Project #18 – A Leap of Faith

Det har varit på gång ett tag men inte riktigt blivit initierat. Tankarna har funnits där och jag har känt att något behövde hända. Att något behövde göras. Att en förändring krävdes. Så för cirka 1,5 månad sedan så kom både tillfället och möjligheten att ge mig själv en dunk i ryggen, en spark i baken, eller hur man nu väljer att uttrycka det. Efter en hel del funderande och våndande så gjorde jag slag i saken och sökte ett nytt arbete. Har känt under en längre tid att jag för tillfället gått på rutin. Att mitt nuvarande jobb inte längre är så utmanande som jag önskar att det skall vara. Inte så underligt kanske då jag nu gjort samma sak i mer eller mindre 6 år och 8 månader. Det längsta jag innehaft en tjänst. By far. Så jag kände att en förändring var dags och i slutet av februari kom en väldigt, väldigt (väldigt) intressant tjänst ut som var på tok för bra för att jag inte skulle söka den. Efter mycket tvekande, funderande och inre diskussioner med mig själv så skickade jag in en ansökan. Med endast ca 10 minuter kvar av ansökningstiden. Så tveksam var jag trots en kanontjänst. Trivs ju trots allt väldigt, väldigt bra med det jag gör idag. Så, sagt och gjort, ansökan var inskickad och olikt mig så började jag nästan ångra mig direkt. Vad hade jag gjort!? Brukar INTE ångra beslut men här fanns det definitivt ånger med i bilden och inte blev det bättre av att jag bara några dagar senare blev kallad till intervju. Men då träder ju mitt rätta jag in. Då går jag in och tar tjuren vid hornen och bara kör på. Först blev det en kort intervju över telefon med rekryteraren. Tydligen skötte jag mig så sedan blev det en djupintervju, även den över telefon för att inte orsaka onödigt resande då vi befinner oss i vitt skilda delar av landet. Gjorde den då jag satt i bilen, precis en kopia på hur det var när jag anställdes till NV. Då gjorde jag den körandes mellan Skellefteå och Umeå och denna gång så skedde den medan jag körde från Hoting till Umeå. Det måste vara något magiskt med Umeå som destination när jag gör djupintervjuer för jag gick även vidare från denna omgång. Så nu var det dags att göra en hel drös med både personlighetstester och intelligenstester. Gjorde tydligen inte bort mig på de heller utan fick då lov att resa till deras Sverigekontor för att genomföra en personlig intervju med rekryteraren och den tilltänkta blivande chefen. Även denna verkar ha blivit bra utan att jag skämde ut mig då jag snart därefter blev inbjuden till en Skype-intervju med personalchefen. Därefter blev det dags att lämna ifrån sig 2 referenser de kunde kontakta, en före detta chef och en före detta underställd. Tog inte ens en dag efter att de pratat med referenserna förrän de återkom med ett erbjudande om tjänsten. Det var i fredags. Helt fantastiskt! Blev riktigt glad och hela resan har varit en rejäl självförtroendehöjare. Så vad svarade jag? Tja, sparar på det till nästa inlägg i denna serie. Spännande va?

Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – Winter’s Heart
Projekt #5 – A Change of Heart
Projekt #6
Projekt #7
Projekt #8
Projekt #9
Projekt #10
Projekt #11
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16
Projekt #17
Projekt #18 – A Leap of Faith

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén