MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: augusti 2017 Sida 1 av 3

The friendly outsider

Man brukar ju prata om outsiders i olika sammanhang. Många vill ju gärna vara det. En outsider. Vara den där okände utmanaren som ingen tror på men som ändå kommer från ingenstans och kammar hem allt. Slippa bära på favoritskapet men ändå anses ha en hygglig chans. Inom travsporten så försöker man alltid hitta dem i alla lopp. Lyckas sträcka den där skrällen. Spekulera i vem det kan vara. Men det är inte den typen av outsider jag pratar om. Nä, jag tänkte faktiskt spela in en relativt säker vinnare i min bok. En säker vinnare som ändå är en outsider. Hur tänkte jag nu? Jo, jag tänkte klämma till med en outsider till den 10-i-topp lista, som blev 20-i-topp, över de bästa filmerna genom tiderna. En som hamnar utanför listan. En som faktiskt inte har någon som helst chans att ens i närheten kunna lyckas slå sig in egentligen. Men som jag ändå gillar. Lite som en outsider. Eller kanske mer som en guilty pleasure…

Filmen jag tänkte beskriva är en favvo sedan länge. Ända sedan den kom ut faktiskt. Vilket den gjorde 1995. När jag var 19-20 år. Vilket gjorde att jag var helt fel för den tilltänkta målgruppen redan då. Än mer kanske då än vad jag är nu. Men det spelade ingen roll. Gillade Casper ändå. Har sett den sååå många gånger faktiskt och njuter varje gång. Gillar den sentimentala storyn, fullkomligt älskar (om man nu kan göra det utan att ha med den på sin 10-i-topp lista över filmmusik) James Horners soundtrack till filmen och tycker om både Bill Pullman och Christina Ricci i sina roller. För att inte tala om ex Monthy Python medlemen Eric Idle. Briljans. Hur Leonard Maltin kunde ge filmen ”bomb” som betyg i sin filmguide förstår jag inte. Okej, inget mästerverk men det är då rakt inte dålig. I min bok så är den till och med riktigt, riktigt bra. Och mysig. Varför jag gillar den så mycket vet jag inte. Jag bara gör det. Så var det med det. Njut nedan av trailern och soundtrackets bästa låt och för hellsifyr se filmen om du inte redan gjort det. En absolut vinnare till outsider. Eller blir det tvärtom? En absolut outsider som är en vinnare? Kanske blir samma betydelse? Hur som, se den om tillfälle ges! By the way, hon som spelar Casper’s Lullaby – One Last Wish nedan gör några helt magiska andra covers också, där främst hennes Bloody Tears covers från Castlevania är magnifika. Kolla in hennes Youtube-sida här under namnet mickan44. Suveränt duktig!


The most peculiar thing…

Ligger här av någon outgrundlig anledning sömnlös och kan inte sova. Tankarna snurrar om mina allehanda projekt, mina studier, mitt jobb, den stundande jakten samt mitt liv rent allmänt. Då slog det mig. Bara så där. Att årsdagen för en av de tråkigaste dagarna i mitt liv, en händelse jag inte förunnar någon, har kommit och passerat utan att jag ägnat den en endaste tanke. Förrän nu då. Intressant. Om det är för att jag gått från ”A New Beginning” till ”A Time For Action” vet jag inte. Eller om det har att göra med att jag nu lämnat det hela bakom mig, vet jag inte heller. Det ända jag vet är att jag varit så uppslukad av….ja, mitt liv, att dagen gick mig helt förbi. Vad jag pratar om? Pratar och pratar, det jag skriver (duh!) om är årsdagen av händelserna som jag tidigare skrivit om här och här.

Som jag skrev i ett av de tidigare inläggen så blir ju livet lite tomt och vilset när man bryter upp ett långt förhållande men kan nog nu helt ärligt säga att jag handlat helt rätt under den tid som gått. Helt rätt för mitt egna välbefinnande. Att jag inte ägnade dagen en tanke tyder nog mest på att jag inte längre känner mig vilsen eller att tillvaron inte känns tom. Raka motsatsen faktiskt. Jag har, vis av tidigare uppbrott, tagit det lugnt och skyndat långsamt i återuppbyggnaden av mitt liv. Visst, det har funnits, och finns, andra som jag delar vardagen med men på det stora hela så har jag tagit det relativt lugnt. Skyndat långsamt. Inte stressat in i något som skulle slå tillbaka senare. Nä, livet har fått tagit mig dit det velat samtidigt som jag varit aktiv i att bestämma innehållet om än kanske inte riktningen. Nu känns det dock som att både innehållet och riktningen finns där. Har fallit på plats. Samtidigt har jag nu själv blivit mogen uppgiften att förverkliga det hela. Innehållet och riktningen. Det slog mig alldeles precis nu. Behövde nå den här punkten och få den här insikten. Tydligen. Kanske är därför jag ligger sömnlös? Så mycket som skall planeras och utföras nu. Frågan är bara hur tiden skall räcka till? Men det löser sig nog tänker jag. Det brukar göra det. Vad bra det här kändes! Inte minnet då. Nä, men ni förstår vad jag menar. Har väntat på detta stadiet utan att veta om det inser jag nu. Så bra att det nu kom på besök.

Några ord får jag väl allt nämna om årsdagen i fråga, hur vemodig den nu än gör mig då jag tänker på den. Hela händelsen uppspelar sig med enkelhet som en film i mitt inre då jag nu riktar mitt sinne mot det som hände. Minns varje detalj. Varje ord. Med enkelhet. Så kommer det alltid att förbli. Men händelsen gör mig inte ledsen på samma sätt längre. Missförstå mig rätt nu. Jag blir fortfarande ledsen för det som hände men inte riktigt på det sätt jag blivit förut. Nä, det hela har ändrats en aning så det är nog som de säger; tiden läker alla sår men det finns fortfarande ärr kvar. Precis som jag nämnt tidigare vid flertalet tillfällen i denna blogg så vill jag bara allt gott för min före detta. Att hon finner det hon söker både i sig själv och i sitt liv och att hon lyckas med det hon företar sig. Jag har funnit min väg, jag hoppas hon finner sin.

Med det så avslutar vi denna blogg som lite sent om sidor, med aningens tungt hjärta, uppmärksammade 2-årsdagen av en väldigt tråkig, kanske den tråkigaste, händelsen i mitt liv. Svårt med det här med grader i helvetet. Men den har också gjort att jag kommit till insikt. Inget ont som inte har något gott med sig.

Projekt #7, del 3

Jag har nu sent om sidor tagit mig i kragen och äntligen flyttat in i lägenheten i ÖSD. Eller nu och nu. Flyttade faktiskt dit sakerna under min semester, närmare bestämt Yran-veckan, så har faktiskt hunnit med och sova där ett antal nätter nu. Visst finns det saker kvar att göra och faktum är att inredningen av lägenheten har fått sig ett alldeles eget litet projekt som jag kommer att presentera framöver. Samtliga flyttkartonger är dock nu uppackade och lägenheten är helt klart beboelig så med det så känns det som att detta projekt är avslutat då jag ju nu har hittat ett nytt ställe att kalla hemma.

https://youtube.com/watch?v=3WAZ60xA9woHär hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – del 1, del 2 PAUSAT
Projekt #5 – del 1, del 2, del3 AVSLUTAT!
Projekt #6 – Freeride XC PAUSAT
Projekt #7 – del 1, del 2, del 3 GENOMFÖRT!
Projekt #8 – del 1, del 2, del 3 GENOMFÖRT!
Projekt #9 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #10
Projekt #11 – No Pain, No Gain
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16 – del 1, del 2
Projekt #17
Projekt #18 – del 1, del 2, del 3

Project #8, del 3

Så, nu har jag slutfört detta projekt. Vad det innebär är att jag knutit ihop säcken genom att göra följande tre saker:

– Jag har avslutat HSB BoSpar-kontot som jag hade hos Swedbank och fört över pengarna till mitt konto i Handelsbanken.
– Jag har avslutat mitt ISK-konto hos Handelsbanken.
– Jag har lytt rådet från min pensionsrådgivare och löneväxlar numera en del av min lön varje månad mot pensionsavsättning.

Den sista åtgärden har jag kommit fram till är den mest fördelaktiga för mig. Lite av en win-win så att säga. Samtidigt som jag sätter av pengar till pensionen så gör jag det på oskattade pengar. Löneväxlar alltså från bruttolönen vilket gör att jag sänker min inkomst vilket innebär att jag kommer att skatta mindre. Win-win alltså. Fattar inte att jag inte gjort detta tidigare. Men så är det, nu känns det som att jag gjort den pensionsplanering som var målet för detta projekt och jag känner mig nöjd med läget som det är. Case closed med andra ord.

Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – del 1, del 2 PAUSAT
Projekt #5 – del 1, del 2, del3 AVSLUTAT!
Projekt #6 – Freeride XC PAUSAT
Projekt #7 – del 1, del 2
Projekt #8 – del 1, del 2, del 3 GENOMFÖRT!
Projekt #9 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #10
Projekt #11 – No Pain, No Gain
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16 – del 1, del 2
Projekt #17
Projekt #18 – del 1, del 2, del 3

Det Svarta Tornet

För några veckor sedan så skrev jag ett lååångt inlägg om just ”Det Mörka Tornet” men lyckades med ren och skär inkompetens, eller vad det nu var, radera hela inlägget innan jag publicerade det. Eller veckor, var nog mer ett par månader sedan. Blev så deprimerad över raderandet att jag inte riktigt mäktat med att skriva ett nytt inlägg. Tills nu då. Så nu kör vi igen. Dock kortare denna gång.

Det Mörka Tornet, eller The Dark Tower, som originalet så fint heter, är en bokserie av Stephen King som han kommit att kalla sitt livsverk. Sitt magnum opus. Första delen i serien, som totalt består av 7 böcker, släpptes redan 1982 och den senaste så sent som 2012. King har alltså skrivit på serien i 30 år! De två första böckerna gavs ut som Det Svarta Tornet i en svensk översättning redan 1989/90, en tid då undertecknad fullkomligen slukade all möjlig fantasy i bokform. Jag har därför båda böckerna i pocketversion men vilket år de gavs ut vet jag inte. Jag vet att jag hade hunnit läsa igenom både de två första krönikorna om Thomas Covenant, Eddings epos om Belgarion och påbörjat Jordans fantastiska Sagan om Drakens Återkomst. Skulle därför tippa att jag läste dem någonstans runt 1994/5. Varför jag tror det? Jo, hade även redan sett miniserien The Stand från 1994 och hunnit med att läsa Drakens Ögon, vilket båda har Randall Flagg som skurk. En person som i den första boken i original endast omnämns av mannen i svart, Walter o’Dim, som är den som hjälten jagar när serien tar sin början. King återvände senare och reviderade den första boken så att Walter och Randall blev en och samma person. Jag har länge tänkt att läsa igenom hela serien men har generellt lite svårt för att läsa Stephen King, gillar inte riktigt hur han skriver. Lider av samma fenomen när det gäller Jan Guillou, kan inte riktigt med hans språk av någon anledning. Båda författarna har ju en drös fanns som älskar hur de skriver men jag kan inte riktigt med det hela. Hur som helst så har det ju nu släppts en film baserad på The Dark Tower, med Matthew McConaughey som Walter/Randall och Idris Elba som revolvermannen, hjälten i sagan. Filmen har fått rejält dåliga recensioner rent generellt och har bland annat endast 16% på Rotten Tomatoes. Jag trotsade dock kritikernas åsikter och gick och såg filmen i veckan och måste säga att jag inte alls håller med. Tycker filmen var helt OK. Gillade hur den var filmad, gillade både Elba och McConaughey i sina respektive roller och jag gillade att man valt att frångå böckerna och gjort en slags fortsättning. Varför den fått utstå så mycket spott och spe förstår jag inte alls. Okej, den är inget mästerverk a’ la Aliens eller Sagan om Ringen men den är definitivt över medel kan jag tycka. Jag hoppas att den spelar in så mycket pengar att den får en uppföljare trots de dåliga recensionerna. Så var det med det. Inlägget blir inte längre eller bättre än så.

Försvararna

The Defenders släpptes i fredags på Netflix. Ni vet, serien som är kulmineringen av serierna med Daredevil, Jessica Jones, Luke Cage och Iron Fist. Den är något kortare än de tidigare serierna med sina 8 istället för 13 avsnitt. Vilket jag tycker är bra. En del av de andra serierna har blivit lite långdragna bara för att det skall bli 13 avsnitt. Har nu plöjt igenom samtliga 8 avsnitt och måste säga att jag på det stora hela gillar det. Inte fullt lika bra som Iron Fists egna serie som jag verkar vara nästintill ensam att tycka om. Men definitivt bättre än båda Jessica Jones och Luke Cages egna diton. Skulle jag rangordna serierna och säsongerna, utan att någon egentligen är dålig utan alla helt klart sevärda, så skulle det så här långt nog bli:

1. Daredevil, säsong 2
2. Daredevil, säsong 1
3. Iron Fist
4. The Defenders
5. Jessica Jones
6. Luke Cage

Skall bli spännande att se hur fortsättningen blir för respektive serie. Men det skall bli ännu mer spännande att se hur nästa serie från Marvel och Netflix blir. Den personliga serietidningsfavoriten Punisher får senare i år sin egna serie. Han var definitivt en av ingredienserna som gjorde Daredevil, säsong 2 suverän och att han nu får en egen serie där han kan härja runt i NY och utkräva hämnd på skurkarna och gangstrarna. Förhoppningsvis så dröjer det inte allt för länge innan serien kommer. Men för att knyta ihop säcken runt Defenders så kan jag rekommendera den om du gillat de andra serierna. Man bör nog ha sett de andra för att ha någon riktig behållning då karaktärerna som är med, förutom Sigourney Weaver då, inte får någon direkt presentation utan man förväntas veta vilka de är. Mycket av det som behandlats i de andra serierna, och då främst Daredevil och Iron Fist, når något slags klimax här. Om jag skulle vara petig så hade jag gärna sett mer av ninjorna från Daredevil istället för de kung fu/karate-fightande skurkarna som våra hjältar får tampas med här. Men man kan inte få allt här i livet…

Ohälsosam

Jag tycker nog att jag är en relativt hälsosam kille. Okej, jag kanske inte tränar så där supermycket om vi skall vara helt ärlig men jag försöker röra på mig med jämna mellanrum. Vad gäller mat däremot så är jag oerhört medveten vad jag stoppar i mig. Har blivit det de senaste åren. Jag äter extremt lite socker så inget godis eller sötsliskig läskeblask för min del. Ingen dricka alls faktiskt. Jag är även relativt återhållsam vad gäller juicer då det i stort är koncentrerat fruktsocker utan något av fibrerna som frukten innehåller. Det som på sin höjd kan slinka ned är en och annan glass sommartid men man måste ju leva också. Visst, jag dricker alkohol, vilket ju inte är så nyttigt, men gör det i relativt begränsade mängder. Jag har dragit ned på mängden rött kött (även om det inte riktigt är bevisat att det har någon negativ effekt på hälsan) och jag försöker hellre äta mycket grönt och nötter. Jag är inte översåld på det här med ekologiskt men kör på det där det finns bevisade negativa effekter om man använder icke ekologiska produkter såsom bl.a. kaffe, vindruvor och bananer. Kör mer på att köpa närodlade produkter och mat som jag själv kan införskaffa såsom bär, svamp och viltkött. Jag äter förvisso mycket mat ute då jag nästan ständigt är på resande fot i mitt arbete men jag är också här väldigt medveten om vad jag äter. Äter väldigt lite kolhydrater i form av pasta och ris utan jag brukar hålla mig till huvudrätten och det gröna om vi säger så. Kanske någon enstaka potatis. Aldrig några snabbmatställen. Aldrig. Utom vid ett specifikt tillfälle. Ett. Det är när allas vår kära (?) McDonken kör en av sina kampanjburgare, vilket brukar hända en gång per år. Har då svårt att hålla mig då jag finner den alldeles utsökt. Helt fantastiskt god helt enkel. Den tiden är precis just nu och jag har under denna vecka varit mer ohälsosam än jag varit tidigare i år sammanlagt. Har ätit McDonken tre gånger denna vecka. Kan inte minnas när jag gjorde det sist. Men gäller ju att passa på och nu känner jag att jag fått min årliga dos av denna köttiga härlighet. Så vilken är det då? Vilken burgare? Jo, det är ingen mindre än El Maco vad tänker du på? El Maco burgaren är helt suveränt god med sin salsasås och sin shaker fries. Vill inte veta hur mycket socker och hur mycket onyttigheter den innehåller, vill bara leva i ovisshet och njuta så mycket jag kan när jag tillåter mig denna fantastiska rätt. Så är det. Ibland får man släppa på striktheten och bara njuta. Oavsett hur onyttigt det är. Så det så…


Projekt #18, del 3

Idag så var det då dagen D för min nya utbildning. Dagen då den skulle startas. Vet väl inte riktigt hur soldaterna kände sig inför landstigningen i Normandie, troligen jäkligt mycket mer nervös än mig, men att säga att jag var oberörd är nog att tona ned mina känslor lite väl mycket. Var väl egentligen inte nervös utan mer spänd, förväntansfull och samtidigt gick tankarna lite i banor om ”vad tusan har jag gett mig in i nu då?”. Precis som det skall vara med andra ord. Så vad är det jag då skall studera? Vad skall jag bli då jag blir stor? Jo, jag har anmält mig till en MBA utbildning. Vad är nu det? Det står för Master of Business Administration och är en vidareutbildning i företagsekonomi för yrkesverksamma personer som vill utveckla sitt affärsmannaskap till en ledande position. Syftet är att ge en vidareutbildning i ledarskap och organisation samt ge erfarenhet för att mer framgångsrikt kunna leda företag och organisationer. Den specifika utbildning som jag kommer gå är specifikt inriktad för att passa oss som är ingenjörer i botten, sker på halvfart och sträcker sig över 8 delmoment på 2 års tid. ”Ja, vissa har ju svårare för sig och behöver mer utbildning än andra”, som en vän så fint uttryckte det i helgen när jag berättade att jag skulle börja plugga igen. Kanske är det så, men det är helt valt av egen vilja och något jag med spänning ser fram emot. Första dagen är nu avklarad, många nya bekantskaper och en bra start. Mitt horoskop för dagen (ja, som ni minns så har jag ju ”erkänt” att jag gillar att läsa horoskop här) löd faktiskt: Andra tycker du är trivsam. Sysslar du med utbildning så är du dess vinnare och mitt veckohoroskop hade följande att skriva om denna vecka: Utbildning tror jag det kommer att talas om för dig. Det kan kosta en del, men verkar rätt. Så om man lyssnar till stjärnorna så verkar ju det här med att börja en utbildning idag, just denna vecka, helrätt. Vilket ju är hur kul som helst. Det känns med andra ord väldigt bra trots att jag vet att det kommer kräva en hel del tid och resurser från min sida för att gå igenom den. Men det kommer att vara väl spenderad tid så väl på arbetstid som på fritiden. Jag är verkligen spänd och förväntansfull på detta och kommer beskriva mer om utbildningen i senare inlägg om detta projekt som ni förstår inte kommer bli helt slutförd detta år. Jag kanske dock avslutar projektbeskrivningen här i bloggen innan den är helt slut men det tar vi framöver tänker jag. I nästa inlägg tänkte jag ge mig i kast och beskriva mina nya arbetsuppgifter lite mer. Min nya roll på NV. Är minst lika spänd på den!

Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – del 1, del 2 PAUSAT
Projekt #5 – del 1, del 2, del3 AVSLUTAT!
Projekt #6 – Freeride XC PAUSAT
Projekt #7 – del 1, del 2
Projekt #8 – del 1, del 2
Projekt #9 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #10
Projekt #11 – No Pain, No Gain
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16 – del 1, del 2
Projekt #17
Projekt #18 – del 1, del 2, del 3

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén