MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: september 2017 Sida 1 av 2

Iakttagelse från verkligheten #1

Jag reser förhållandevis mycket, definitivt mer än gemene man, och bor följaktligen en hel del nätter på hotell. Med så pass många övernattningar som jag gör så blir man ju kräsen på hotellstandarden. Man börjar jämföra olika hotells för- och nackdelar mot varandra och man blir petig med småsaker. Jag skämtar inte, man blir det. Jag håller mig för i grunden att vara en relativt enkel kille, inte uppvuxen i någon överflöd men inte heller i någon fattigdom. Relativt normal uppväxt skulle jag säga. Så jag har inga större krav på ett hotell egentligen. Trivs lika bra på hotellet i Malå med sina målade renar på väggarna som jag gör på Grand Hotell i Stockholm. Båda har sin charm. Men genom åren med allt boende så har jag kommit att bedöma hotell baserat på en sak och nästan en sak enkom. Vissa kräver bekväma sängar, vilket väl jag också gillar, andra tycker det beror på frukosten, vilket även jag kan tycka i vissa fall, och ytterligare några andra vill att det skall vara en speciell stil på rummen, som förvisso kan vara riktigt trevligt även i min värld. Men nej, det är INTE någon av dessa saker som gör ett hotell bra i min bok. Nä, det är faktiskt något mycket enklare än så. Det är inte gymmet, inte bastu eller bad, inte mini-baren och faktiskt inte ens trevlig personal. Nopp, för undertecknads del så är det så simpelt som att jag gillar när det finns ett strykjärn och en strykbräda på rummet. Japp, precis så enkelt är det. Tycker verkligen inte om när jag måste ge mig ut på jakt efter ett strykrum bara för att försöka hitta ett strykrum eller ta kontakt med receptionen för att få låna en uppsättning som jag måste återlämna efter användandet. Knasigt? Må hända, men sån är jag.

Fast nu var det ju iakttagelser i verkligheten som jag skulle skriva om och det var inte olika personers bedömningsmall gällande hotell. Det var bara för att göra ett långt intro, liksom bredda ut historien lite. Den iakttagelse som jag gjort och kan fundera ett kort ögonblick på varje gång jag ser den är när jag skall använda strykjärnet som finns på ett hotellrum. Varje, och jag menar verkligen varje, så står värmereglaget på max värme då man skall använda det. Klickar aldrig. Den som använt strykjärnet före har alltid, alltid vridit förbi de 3 cirklarna till fulla spjäll. Nu vet inte jag, men jag stryker extreeeemt sällan på högre värme än 2 cirklar. Max! Så vad är det som den föregående alltid har strukit som gör att de behöver max värme? Varför är strykjärnet alltid ställd på detta? Ett mysterium och en iakttagelse som troligtvis aldrig får något svar men det gör inte så mycket. bara jag som kan undra lite så där emellanåt.

Så var det med det. Första inlägget av små iakttagelser som jag kan förundras över. Sa ju att jag var en enkel kille 🙂

Intouchable me… or was it you?

Har den senaste veckan tagit mig tid, och då menar jag verkligen TAGIT mig i ordets rätta bemärkelse, att kolla på två filmer som jag länge varit tänkt att se men som aldrig blivit av utav någon outgrundlig anledning.

Den första är en engelsk film som fått lite varierande kritik och som bygger på boken med samma namn; Me Before You. Det är en något bitterljuv kärleksfilm som lämnar en både glad och ledsen på samma gång. Jag gillade den och tycker nog för första gången att Game of Thrones-skådisen Emilia Clarke lyckas skådespela riktigt bra vid sidan om sin roll som Daenerys Targaryen i nämnda TV-serie. Handlar om hur Clarkes småstadstjej tar på sig att vårda en rullstolsbunden och paralyserad man och det band som de oundvikligen i sådana här filmer skapar mellan varandra. Jag gillar dock humorn, värmen men också allvaret och hur fint historien berättas. Okej, filmen är inget mästerverk a la Rainman men den är bra, till och med riktigt bra och får betyget 4 av 5 av undertecknad. Har du inte sett den så kan den rekommenderas.

Den andra filmen handlar även den om en paralyserad man i rullstol men denna gång så är det verklighetsbaserat och franskt istället för engelskt. Intouchables är även den en film om det band, denna gången vänskaps, som kan bildas mellan två helt till synes olika personer från helt olika samhällsklasser. Det här är en underbart bra film med varm humor, oväntade förvecklingar och ett fantastiskt skådespeleri. Jag gillade Intouchables väldigt, väldigt mycket och ger den mina absolut varmaste rekommendationer. Det är onekligen en av de bättre filmerna jag sett på länge. Maxbetyget 5 av 5 utan att tveka. Det här är en film du SKALL se om du inte redan gjort det. Vackert skildrad, nyanserad och med det där lilla oförklarliga extra. Underbar!!

Serietidningshjältar

Nu för tiden skall jag inte påstå att jag speciellt aktivt läser några serietidningar. Inte alls faktiskt. Eller, extremt sällan i alla fall. Den senaste serietidningen jag tror jag läste var nog tillsammans med mina syskonbarn. Med det sagt, så var det ju något annorlunda under min uppväxt och mina ungdomsår. Då lästes det verkligen serietidningar både högt och lågt samt till höger och vänster. Varför det har ändrats är svårt att säga. Vill inte säga att det är för att man växt upp, blivit äldre, men lite av det är nog orsaken. Plus att man fått så mycket annat som pockar på uppmärksamheten. Så mycket annat som slåss om ens tid så att man helt enkelt har prioriterat bort det hela. Jag gillar fortfarande konceptet och jag gillar verkligen fortfarande figurerna. Visst har jag väl, precis som så många (alla?) andra läst min beskärda del av allt från Bamse till Kalle Anka, Musse Pigg, Tintin, Asterix & Obelix, Spirou och Lucky Luke. För att inte tala om Johan & Pellevin och Tarzan. Sedan så finns ju förstås en hel del Marvel-figurer såsom Daredevil, Hulken, X-men m.fl. och tillika en hel del DC-hjältar såsom t.ex. Superman. Men hur än det var med det så fanns det, eller rättare sagt finns det, sex olika seriefigurer som stod mig lite närmare. Sex figurer som jag läste mer frekvent och som jag gillade betydligt mer än de andra. Som stod mig lite närmare och som fortfarande gör det nu när de släpper än den ena och än den andra filmen eller TV-serien om seriehjältarna som man diggade i unga år. Så vilka sex var då detta? Jo, vi tar dem väl i nummer ordning:

6. The Phantom/Fantomen
Det här var verkligen favoriten under lång tid. Läste varje nummer av Fantomen som på den tiden utkom varannan vecka i svart-vitt här i Sverige. Gillade nog de historiska berättelserna, de så kallade Krönikorna, mest. Det finns en riktigt gammal Fantomen TV-serie från 40-talet som jag aldrig sett men serien Defenders of the Earth, som numera går att se på Amazon Prime för den som har (vilket jag har), där Fantomen medverkar var en favorit när det kommer till tecknade serier. Sedan så gillar jag den film från 1996 som kom med Billy Zane i titelrollen.

5. Conan

Inte direkt en serietidningsfigur från början och karaktären är nog mest känd från filmerna Conan the Barbarian och Conan the Destroyer med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Karaktären har dock sitt ursprung bland kiosklitteraturen men har med varierande succe transporterats över till andra media. Den serietidning som utgavs här i Sverige gillade jag och läste och den, tillsammans med filmerna, gjorde att intresset för figuren stärktes. Jag gillade även den tecknade serien Conan the Adventurer men den TV-serie med samma namn med Ralph Moeller i huvudrollen lämnar ju en del i övrigt att önska. Likaså den film som kom 2011 med Jason Momoa i rollen som allas vår Cimmerier. Lämnar mycket i övrigt att önska. Mycket!

4. Spider-Man/Spindelmannen
Det började faktiskt som ett felköp. Skulle köpa en annan tidning men på den gamla Mojes-kiosken i Hoting där man handlade tidningar från kioskluckan och inte kunde stå och riktigt välja och vraka själv så blev det Spindelmannen som köptes. Skulle nog egentligen ha varit Fantomen om jag inte missminner mig. Men vilken tur att det blev fel. Spindeln är ju en helt fantastisk karaktär och är nog utan tvekan den serietidningsfigur som tilltalar bredast publik. Han har ett riktigt brett utbud av skurkar och några fantastiska berättelser. Han gjordes väl inte riktigt rättvisa i den 70-tals TV-serie som gjordes men när det kommer till de filmer som släppts så måste jag säga att jag gillar samtliga. Utom senaste Spider-man: Homecoming då. Va!!?? Säger du. Den är ju fantastisk! Jo, så kan det vara men jag har inte sett den än och kan därför inte uttala mig.

3. Batman/Läderlappen

Den kanske störste av alla seriehjältar om vi skall vara riktigt ärlig. En helt magnifik hjälte som fungerar både som anti-hjälte och som den gode. För att inte tala om skurkarna. De är helt obeskrivligt bra. Finns nog ingen som har ett sådant register av motståndare som vår Mörke Riddare. Finns så många bra historier om Läderlappen så det är svårt att veta vars man skall börja. Rekommenderas starkt. Alla de filmatiseringar som gjorts genom åren har på ett eller annat sätt roat mig även om jag tillhör dem som INTE tycker att The Dark Knight och The Dark Knight Rises är så där speciella som alla andra verkar tycka. Nä, gillar Burtons två filmer och den flamsiga 60-tals serien bättre. Fast Nolans första film är bra. Riktigt bra till och med.

2. Wolverine/Järven
Seriefiguren som blivit personifierad av Hugh Jackman på The Big Screen. Buttrare, råare, tuffare och samtidigt mer älskvärd figur får man leta efter. Järven, som han hette i sin gul-blåa dräkt här i Sverige i början, har verkligen det mesta när det kommer till en bra seriehjälte. Ända sedan jag först började läsa om honom så har jag nog innerst inne velat vara som honom. Menar vem hade inte velat ha klor infällda i underarmarna? Bara en sådan sak. Sedan att kunna läka hypersnabbt och ha adamantium skelett och få röka cigarr. Hur coolt är inte det? Många har hyllat den senaste filmen Logan, vilket är riktigt bra, och många verkar gilla den andra X-men filmen bäst, fast inte jag då, men för mig så är det inte i någon av dessa som Jackman gjort bäst ifrån sig. Inte ens i Days of Future Past. Nä, bäst gillar jag hur han gestaltas i Bryan Singers första X-men film från 2000. Speciellt i början av den filmen. Det gillar jag.

1. Punisher/Straffaren

Ändå från första gången jag läste om honom i Spindelmannen så har jag varit förtrollad av Marvels anti-hjälte. Den vita dödskallen har en dragningskraft på mig som är svårbeskriven och jag tror att anledningen till att jag gillade, eller gillar, Frank Castle så mycket är det faktum att han är en vanlig människa. Precis som du och jag. Inga superkrafter att tillgå utan endast sin egen skicklighet. Det gillar jag. Tanken på att egentligen så kan vem som helst, du eller jag, bli som Frank. Inte för att jag önskar det ödet för någon, men ändå. Gillar figuren skarpt. De försök till att gestalta honom på film och TV har ju dock allt som oftast varit hellre än bra. Filmen från 1989 med allas vår Dolph Lundgren i huvudrollen lämnar ju en del i övrigt att önska även om den har en cool replik; What the fuck do you call 125 murders in 5 years?
Work in progress
. Filmen från 2004 med Thomas Jane tycker jag är helt OK och tycker nog att den har lite väl oförtjänt dåligt rykte. Den inofficiella kortfilmsuppföljaren Dirty Laundry med Jane från 2012 gillar jag medan den officiella uppföljaren Punisher: War Zone från 2008 där Ray Stevenson axlade rollen som Frank Castle är skräp. Skräp! När rättigheterna återvände till Marvel och de inkorporerade karaktären i den magnifika andra säsongen av Daredevil så blev det bättre. Mycket bättre! Så bra att Punisher fick sin egen serie på Netflix. En serie som snart har premiär och det ser onekligen bra ut. Det ser ut som det skall även om jag till vis del är skeptisk till han som spelar huvudrollen. Men hur som så längtar jag.

https://youtube.com/watch?v=lIY6zFL95hE

Project #11, del 2

När jag initierade det här projektet den 23 april i år så hade jag som avsikt att få till en kontinuitet i min träning. Nu, ca 5 månader senare, så kan vi konstatera att det misslyckades jag kapitalt med. Som så många gånger förr. Mitt arbete, mitt resande och mina övriga intressen kom liksom i vägen. Ursäkter, jag vet. Men det är samtidigt det som hänt. Eller hänt och hänt. Jag har helt enkelt prioriterat annat istället för träning. Men nu får det lov att vara ändring på det. Det har blivit dags att ta tjuren vid hornen och se till att fixa detta nu. Som Farbror Barbro säger; ”Det finns inga genvägar fram till det perfekta ljudet”. Jag har skaffat mig inspirationen. Jag har satt upp ett uppnåbart mål. Jag har tidsatt målet och jag har nu skapat en träningsplan. Lyckas jag genomföra ens hälften av de mål jag satt upp så är jag nöjd. Mer än nöjd. Är ett hyfsat tufft program jag satt upp med träning 5 dagar i veckan uppdelad på 2 olika typer av träning, löpning och styrketräning. Båda är dock fokuserade på att öka uthålligheten mer än styrkan. Visst vill jag bygga muskler men det tror jag kommer på köpet ändå ifall jag fokuserar på uthållighet även då jag styrketränar. Hursomhelst så har startskottet gått idag och det första passet är nu genomfört. Målet är 16 december då en skidresa till alperna är inplanerad och jag inte tänker vara i lika dålig form som senast. Nä, moroten är att det kommer bli så enormt mycket roligare ifall jag är bättre tränad. Så nu gör vi som Kalle Zackari Wahlström säger och bara tränar; ”Det enda sättet att börja träna är att börja träna”. Inga om och men, bara gör det! Tar inspiration från Rocky 4 (även om musiken från originalet och 3:an kanske är bättre), borrar ned skallen, biter ihop och kör!

Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – del 1, del 2 PAUSAT
Projekt #5 – del 1, del 2, del3 AVSLUTAT!
Projekt #6 – Freeride XC PAUSAT
Projekt #7 – del 1, del 2, del 3 GENOMFÖRT!
Projekt #8 – del 1, del 2, del 3 GENOMFÖRT!
Projekt #9 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #10
Projekt #11 – del 1, del 2
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14 – del 1, del 2
Projekt #15
Projekt #16 – del 1, del 2
Projekt #17
Projekt #18 – del 1, del 2, del 3

Projekt #14, del 2

Jahapp, har inte hunnit med att göra så där supermycket i lägenheten i ÖSD då det varit jakt för hela slanten. Jag har sett till att städa upp hela lägenheten, sett till att alla flyttkartonger är uppackade och att allt som inte skall vara i lägenheten är uppburet på vinden. Vidare har jag monterat ihop soffan som jag måste säga passade riktigt bra trots att jag varit lite orolig för att den skulle bli för stor. Så som ni ser så tar det sig (som mordbrännaren sa som skulle elda ned tegelhuset) sakta men säkert. Tror att jag skall ta och fokusera en aning framgent. Fokusera på ett rum åt gången istället för att slåss på flera fronter samtidigt. Tror det blir bäst så ifall jag skall lyckas få ihop det hela. Så därför får fokus nu hamna på köket till att börja med. Återkommer i nästa blogginlägg i denna serie då det är ”klart”.

Här har ni förresten en bild på soffan som jag införskaffade och installerade:

Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – del 1, del 2 PAUSAT
Projekt #5 – del 1, del 2, del3 AVSLUTAT!
Projekt #6 – Freeride XC PAUSAT
Projekt #7 – del 1, del 2, del 3 GENOMFÖRT!
Projekt #8 – del 1, del 2, del 3 GENOMFÖRT!
Projekt #9 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #10
Projekt #11 – No Pain, No Gain
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14 – del 1, del 2
Projekt #15
Projekt #16 – del 1, del 2
Projekt #17
Projekt #18 – del 1, del 2, del 3

Top Video Games

När vi ändå är igång med det här med topplistor så är det väl lika bra att fortsätta med att uppdatera 10-i-topplistan över de bästa spelen genom tiderna. Med spel så menar jag då TV-/datorspel och inte brädspel, kortspel eller något sådant. Senast, för ca 9 år sedan, jag gjorde det hela så såg listan ut som följer:

10. Kid Icarus (NES)

9. Alien VS. Predator (Jaguar)

8. Oddworld: Abe’s Odyseé (PSX)

7. Last Ninja 2 (C64)

6. Super Castlevania (SNES)

5. Super Mario Galaxy (Wii)

4. Super Metroid (SNES)

3. Super Street Fighter II (SNES)

2. Resident Evil 4 (NGC)

1. Eternal Darkness: Sanity’s Requim (NGC)

Inte en dålig lista om jag får säga det själv. Många av spelen kommer definitivt vara kvar på den uppdaterade listan. Sedan senast så har jag hunnit med att äga, förutom de jag räknade upp då (NES, SNES, N64, PSX, GBA, Jaguar, NGC, PSP, Wii), ett 3DS, ett WiiU och ett Switch. Till det så kommer att jag glömde att räkna upp min Atari 520 STE förra gången plus alla mobilspel som dykt upp sedan smarttelefonerna slog igenom. Jag äger idag inget PSX, vilket jag inte gjorde senast heller för den delen då jag sålt det några år innan, och jag har för ett par år sedan sålt bort både Atari 520:in och Jaguaret. So no more Atari for me. Så, vad har ändrats i listan då? Faktiskt inte så där himla mycket. Var ingen dålig lista jag satte ihop senast. Spelar väl inte tillnärmelsevis lika mycket nu som jag gjorde förut men några spelsessioner blir det ju då och då. So here goes nothing:

10. ↓ Super Castlevania IV (SNES)

Fortfarande ett helt magiskt spel som definitivt förtjänar en plats bland de 10 bästa. Har omvärderat det en aning och det har fått flytta ned några snäpp sedan senast men helt klart en favorit.

9. ↓ Last Ninja 2 (C64)

Så mycket som jag spelat detta spel utan att själv någonsin äga ett C64 är ganska fascinerande. Har det numera nedladdat på Virtual Console till Wii och gillar det fortfarande lika mycket. Bara musiken gör att det förtjänar en plats på listan.

8. ↑ Kid Icarus (NES)

För 10-12 år sedan så minns jag att jag dammade av denna klassiker och spelade det nästan dygnet runt i ett par veckors tid – så bra är det! Har även detta till Virtual Console och det är utan tvekan det bästa NES-spelet genom tiderna enligt mig.

7. NY! Super Mario Galaxy 2 (Wii)

Kanske en av de absolut bästa uppföljarna någonsin. En magiskt bra spelupplevelse som nästan bara slås av originalspelet. Wii bjuder faktiskt på flertalet riktigt bra och roliga spelupplevelser men SMG2 är enligt undertecknad det näst bästa.

6. NY! Rayman Legends (Wii U)

Att Ubisoft skulle slå självaste Nintendo på fingrarna och släppa det absolut bästa plattformsspelet till Wii U var det nog inte många som trodde. En magisk spelupplevelse som rekommenderas varmt.

5. ↓ Super Street Fighter II (SNES)

Finns få spel som jag spelat så mycket som detta. Fightingspelens fightingspel. Underbart välbalanserat och aldrig orättvist trots att det stundtals kan vara svårt att få till alla kombinationer. Håller än idag!

4. ↑ Super Mario Galaxy (Wii)

Nintendos finaste stund på Wii U utan någon konkurrens. SMG visar verkligen att du kan göra nyskapande och underbara spel utan att behöva ha den värsta hårdvaran. Generationens bästa spel!

3. ↑ Super Metroid (SNES)

Ett rymdäventyr som fortfarande trollbinder. I den 3 iterationen så hittade Nintendo perfektionen. Skapade en genre i sig själv med sitt utforskande och backtrackande samt är så där beroende framkallande och suveränt som spel kan vara. Jag minns när jag pluggade i Umeå och satt en kväll och lekte runt med emulatorer på min dator och gjorde misstaget att starta Super Metroid. Spelade hela natten och min dåvarande flickvän som kom på besök dagen efter tyckte nog det var lagomt rolig när jag var supertrött och zombieliknande dagen efter som följd. Men jag njöt av spelsessionen i alla fall.

2. ↔ Resident Evil 4 (NGC)

Fortfarande världens näst bästa spel. Har spelat igenom det fler gånger än jag kan räkna till och jag har introducerat det för vänner som trollbundits lika mycket. Det här spelet är så nära perfektion man kan komma och jag gillar fortfarande känslan av att man befinner sig i en film när man spelar. Spelet visade verkligen vilken underskattad konsol Gamecuben var/är och jag kan inget annat än rekommendera spelet, som numera finns till en massa olika format, å det varmaste.

1. ↔ Eternal Darkness: Sanity’s Requim (NGC)

Fortfarande den bästa spelupplevelsen jag haft. Suveränt magiskt bra med ett koncept som passar mig som handen i handsken. Har verkligen svårt att förstå att inte fler uppskattar detta spel. Lite tråkigt att den uppföljare som planerades aldrig blev av. Hade verkligen velat spela mer av liknande spel. Jag hoppas att då Nintendo släpper Virtual Console till Switch att de lägger till Gamecube och inkluderar Eternal Darkness så det kanske får den uppmärksamhet som det förtjänar.

Så, de som fått lämna listan är Alien vs. Predator (Jaguar) och Oddworld (PSX). Två riktigt bra spel som tyvärr fått stryka på foten men som jag ändå rekommenderar att ni spelar om ni får chansen. Så där har vi det. Den uppdaterade listan anno 2017. Känns riktigt bra faktiskt.

Baby One More Time

Okej, det här inlägget är inte om den gamla Britney Spears dängan, titeln till trots, utan skall faktiskt handla om den extremt hyllade filmen Baby Driver. Kom mig äntligen för att se filmen i veckan och har egentligen bara en sak att säga: What the heck is all the fuzz about? Visst är det en helt okej film men var i dess storhet ligger undgick då mig helt och hållet. Vissa bitar var coolt filmade och jag gillade att man använde en del okonventionella medel för att förmedla dialogen i filmen men att den på något vis skulle vara det mästerverk som den framställts att vara förstår jag inte. Det är ett stabilt hantverk med några hyfsat intressanta karaktärer och en relativ bagatell till historia. That’s it. No more, no less. Se den för all del men förvänta dig inte att bli blåst av biostolen eller ur vardagsrumssoffan eller vad än du sitter på när du avnjuter den. Musiken? Tja, den har ju blivit hyllad för musiken, vilket faktiskt är riktigt bra och passar mig hyfsat. Inte riktigt, men tillräckligt bra för att jag skall tycka den är lyssningsbar. Inget jag skulle ha i lurarna eller på stereon dagligdags kanske, men helt OK. Så, där har ni min åsikt vad nu den är värd (vilket är allt i denna blogg där jag är envåldshärskare :-).

Top Movie Score

För några år sedan, nio för att vara mer bestämd, så gjorde jag en lista (20->16, 15->11, 10->6, 5->2) över de bästa filmsoundtracken genom tiderna. Enligt mig då. Jaja, 9 år är väl mer än ”för några år sedan”. Men glöm den lilla detaljen nu. Tänkte att precis som för min topplista över bästa filmer så har det nog blivit dags att uppdatera även denna lista. Genom åren har det ju tillkommit en hel del ny bra filmmusik men det har även tillkommit några låtar som jag endera helt enkelt inte hade hört back then eller som jag numera har omvärderat. Precis som förra gången så finns det musikstycken som många andra anser är top notch men som jag tycker, även om de ÄR bra, är sämre än nedanstående. Vilka det är? Tja, några exempel är väl Black Hawk Down, Gladiator, Requim for a Dream m.fl. Men nu tar vi och uppdaterar listan över låtar istället. Denna gång så har jag valt att kombinera låtar från samma film och/eller filmserie. Vissa av dem har ju flera bra låtar från en och samma film men om man väljer alla dem så blir ju listan lite fattigare. Tycker jag i alla fall. Här kommer den semi-nya, fräscha och helt up-to-date listan över den filmmusik jag uppskattar och lyssnar mest på.

Vi börjar med de som fått lämna top-20-listan samt de som fortfarande är strax utanför:

(Bubblare) The Raiders March från Indiana Jones av John Williams
(Bubblare) Das Boot av Klaus Doldinger

NY! Fletch av Harold Faltermeyer
NY! Casper av James Horner
NY! Robocop av Basil Poledouris
NY! Starship Troopers av Basil Poledouris

(8) Conan the Barbarian av Basil Poledouris
(10) Black Rain av Hans Zimmer
(12) Bladerunner av Vangelis
(15) Terminator 2: Judgement Day av Brad Fiedel
(16) Back to the Future av Alan Silvestri
(17) Titanic av James Horner
(18) Where Eagles Dare av Ron Goodwin
(19) Batman av Danny Elfman
(20) The Exorcist av Mike Oldfield

Så, med det avklarat så ger vi oss på listan:

20. NY! Forrest Gump av Alan Silvestri

Musiken från Forrest Gump är verkligen helt suverän. Jag har gillat filmen sedan jag först såg den men har nog inte ägnat musiken så där stor eftertanke tidigare men har på senare tid lyssnat en hel del på den och gillar skarpt.

19. NY! Pearl Harbor av Hans Zimmer

Filmen som sådan är ingen superfavorit även om den inte är direkt dålig. Musiken är dock fantastisk, som så ofta när det gäller Zimmer. Tennessee är precis så där magiskt underbar som orkestermusik kan vara ibland.

18. ↓ Willow av James Horner

Willow’s theme och Elora Danan är magnifika. Vet inte hur många gånger jag sett denna film men det är många och en stor del i att jag tycker den är så bra är musiken som är suverän.

17. ↓ Escape from New York/LA av John Carpenter & Alan Howarth/Shirley Walker

Den har sjunkit betydligt i listan men det betyder ju inte att den för det är dålig utan det betyder bara att den fått hårdare konkurrens. Versionen av ledmotivet från NY är bra men jag gillar även versionen från LA. Snake Plissken theme gillas också.

16. ↓ Dollar trilogy av Ennio Morricone

Jag hade Ecstasy of Gold från The Good, the Bad and the Ugly som nummer 3 på den förra listan och den är bra. Riktigt bra. Men i dagsläget så lyssnar jag mer på de andra. Kanske ändras imorgon och då är den helt plötsligt på prispallen igen men för nu så är den här. Fantastisk låt dock som är värd all cred den får. Förutom denna så gillar jag Watch Chimes (Carillion’s theme) från For A Few Dollars More. Magisk!

15. ↓ The Rock av Nick Glennie-Smith & Hans Zimmer

Så mycket som jag lyssnat på musiken från den här filmen och med tanke på hur mycket jag gillar den så får jag nog lov att ha med den på den här listan. Främst Hummel Gets the Rockets och ledmotivet är helt suveräna.

14. NY! One Day av Rachel Portman

Har faktiskt inte sett filmen men jag gillar verkligen musiken. Har lyssnat flera gånger på We Had Today och har verkligen fastnat för den låten. Måste verkligen ta och se filmen…

13. ↔ The Sting av Scott Joplin/Marvin Hamlisch

Filmen är ju en av mina absoluta favoriter och mycket av det är på grund av musiken. The Entertainer är bara så bra och precis så där lättsam som behövs.

12. NY! Harry Potter av John Williams

Ledmotivet, a.k.a. Hedwig’s theme, är så där fantastiskt bra som bara Williams kan få till det men storheten visar sig främst i den helt magiska A Window to the Past från den tredje filmen.

11. ↓ 13th Warrior av Jerry Goldsmith

Jag tillhör väl en av de få som faktiskt gillar filmen och jag gillar definitivt soundtracket. Det har halkat ned ett par snäpp men Old Bagdad är verkligen magiskt bra.

10. ↓ Bram Stoker’s Dracula av Wojciech Kilar

Även om den fått ge vika för några nya så gillar jag Kilars musik från Francis Ford Coppola’s Dracula. Vampire Hunters och The Hunters Prelude är fantastiska i min bok.

9. NY! Seabiscuit av Randy Newman

Gillar den här filmen helskarpt och jag gillar verkligen musiken. Låten A Nice Ride är verkligen så där underbart bra som filmmusik ibland kan vara. En värdig nykomling på listan.

8. ↑ Braveheart av James Horner

Soundtracket till Braveheart är precis så där magiskt bra som man vill att ett soundtrack skall vara. Main theme är underbar, Freedom är fantastisk och A Gift of a Thistle är bara så bra. Men den som sticker ut som den bästa är For the Love of a Princess.

7. NY! House of Flying Daggers av Shigeru Umebayashi

Lovers (Mei and Jin) är verkligen en underbar låt. Minns väl när jag sålde in filmen som en ”kärleksfilm” till min dåvarande flickvän när vi skulle se den på Blu-Ray och hennes reaktion när hon ansåg att det var en kampsportsfilm. I min bok så ÄR DET en kärleksfilm som förvisso är klädd i en asiatisk kampsportsskrud. Men kärlek är vad den handlar om trots allt.

6. NY! Young Guns 2 av Alan Silvestri

Hur jag på något sätt kunde förbi se detta soundtrack senast jag gjorde listan är för mig helt oförklarligt. Jag har haft Billy Discovered som min ringsignal på telefonen så länge jag kan minnas nu så det övergår verkligen mitt förstånd. Gillar Main Title och Suite med. Ett riktigt bra soundtrack! Skivan av Bon Jovi med musik inspirerad från filmen går ju inte av för hackor den heller, menar hur bra är inte Blaze of Glory?

5. NY! Pirates of the Caribbean av Klaus Badelt

Det är svårt att värja sig för hur bra soundtracket till Pirates-serien egentligen är. Inte många som slår det på fingrarna. Givetvis så är He’s a Pirate bra men faktum är att jag gillar At Wit’s End och One Day bättre, speciellt en sisådär 3:10 in i låten.

4. NY! Transformers av Steve Jablonsky

Soundtracket till Transformers är faktiskt riktigt bra. Flertalet av låtarna i filmserien håller extremt hög klass och är oftast mycket, mycket bättre än filmerna de är med i. Den bästa av de bästa kommer från första filmen och är den magiska Arrival to Earth.

3. ↑ Star Wars av John Williams

Storheten i Star Wars soundtracket är svår att beskriva. Enda anledningen till att den inte kommer högre på listan är att den är lite sönderspelad. Så enkelt är det. Så bra som så många låtar är skulle den enkelt, ENKELT!, fylla hela listan med bara SW-låtar. Main theme, Battle of the Heroes, Dual of the Fates, Imperial March, Throne Room theme, Binary Sunset, ja listan kan göras hur lång som helst. Min absoluta favvo är dock Across the Stars. Underbart, suveränt bra!!!

2. ↔ Waterworld av James Newton Howard

Soundtracket till Waterworld är fortfarande en av mina absoluta favoriter. Gillar verkligen Main Titles men även Escaping the Smokers är riktigt, riktigt bra. Fast den bästa är förstås End Credits.

1. ↔ Jurassic Park av John Williams.

Är fortfarande mitt absoluta favoritsoundtrack alla kategorier. Magiskt bra! Istället för huvudtemat så lyssna här nedan på spåret ”Journey to the Island”. Precis hur bra som helst! John Williams är och förblir den störste filmmusikskompositören. Punkt.

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén