MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: januari 2018 Sida 1 av 2

Ingen tid för GFF

Lite sorgsen är jag att tiden inte riktigt vill räcka till nu för tiden. Alldeles för mycket att göra på alldeles för kort tid, som det så fint brukar uttryckas. Befinner mig i Götet, as usual, och det pågår filmfestival, vilket ju är något jag (verkligen) uppskattar, men har sorgligt nog inte tid att gå dit. Skulle vilja kunna ta mig tid, vilket jag väl kan om man skall vara ärlig, men pliktkänslan är lite för stark. Årsrapporter som skall slutföras, bankrapporter som skall in, det egen påtagna studerandet som skall göras och behovet, samt för den delen den egna önskan, av att vara någorlunda social med de som är viktiga i mitt liv upptar för tillfället all tid på dygnet. Inte nog med att jag var sist från kontoret så har jag fortfarande inte slagit igen datorn. Tog bara en liten paus nu för att samla tankarna och sedan vara på det igen. Men så är det. Skall inte klaga alls då jag egentligen har det riktigt bra, men det hade verkligen satt lite guldkant på tillvaron om jag hunnit med några filmer. Varit pricken över i. Men hinner dessvärre inte då det mesta skall lämnas in imorgon och jag samtidigt behöver flyga hem till Jämtland mitt på dagen imorgon för ett möte på kvällen. Jaja, kommer ju fler tillfällen…

Är ju inte ”storfilmerna” man vill åt på en filmfestival, även om jag faktiskt hade velat se The Disaster Artist med James Franco och den gamla klassikern Mandomsprovet med Dustin Hoffman, som båda faktiskt visas/visades idag. Nä, det är ju de där filmerna som man knappt vet något om, som man går till utan några som helst förväntningar, som faktiskt är, eller åtminstone kan vara, de där riktiga guldkornen. Har fått uppleva det några gånger på några filmfestivaler och blir alltid lika glad som det händer. Minns speciellt en gång när jag ville se en kortfilm som var producerad i Umeå/Skellefteå. För att se den filmen, No Law 4000, så behövde jag se två andra kortfilmer före som den samkördes med. Mellanakten, som jag för mitt liv inte kan minnas nu vad den heter, var helt okej men också den svagaste av de tre. No Law 4000 som avslutade visningen var ungefär så som jag beräknat, no more, no less. Men den som tog mig helt på säng var den lilla pärlan Tompta Gudh, av Ted Kjellsson och med en del personer som utgör Varanteatern. Underbar film med Bengt Fritiofsson som berättarröst. Bara det! Har alla 3 filmerna på DVD och brukar se igenom dem lite då och då när andan faller på och vad gäller Tompta så kan även du faktiskt se den nu på en gång då den ligger uppe in sin helhet på Vimeo. Se den, skratta och njut. Rekommenderas, även om film är bäst på storbild som endast kan ses på en riktigt biograf (oavsett om den är hemma eller på en filmsalong i kommersiellt bruk).

3 som i ett kvartal

Tre månader har idag passerat. Tre månader som å ena sidan känns som en hel evighet men som samtidigt, på något underligt vis, känns som om det vore igår. En underlig känsla det där. Det jag åsyftar är förstås det som jag beskriver i det här inlägget, bortgången av av någon jag växt upp med, en kusin, men framförallt en vän. Känns fortfarande lika surrealistiskt som det gjorde när det hände och kommer fortfarande ofta på mig själv med att undra vad han gör just nu. Ja, tills jag kommer ihåg igen att han inte finns hos oss längre då. Vilket såklart känns lika illa varje gång. Lika trist. Har idag rensat hans mobiltelefon, en av de sista sakerna för att stänga ned hans digitala ”liv”. Så nu återstår det bara att släcka ned hans två e-postkonton så kommer han blott också att vara endast ett minne där. Tråkigt, men ack så nödvändigt. Har under månaderna som gått stängt ned alla hans konton på sociala medier likväl som streaming tjänster så tror att jag avslutat allt han är med på. Tror, för det är inte det lättaste att veta. Men har jag missat någonstans så får han finnas kvar där nu känner jag. Hur än det är med det så hoppas jag att han har det bra där han nu är och att han roar och förgyller tillvaron för de som finns där på sitt alldeles speciella sätt.

Projekt F – del 3

Har ikväll tagit mig tid att försöka sätta mig mer in i detta med Retropie/Raspberry Pi för att försöka få kläm på hur jag skall konfigurera den. Har inte löst CD problematiken rörande PC Engine emuleringen än, mestadels för att jag inte haft tid, men jag har ikväll försökt mig på att para bluetooth handkontroller utan någon större framgång. Lyckades varken med konststycket att para WiiU Pro Controller eller Switch Pro Controller. Vad jag egentligen gjorde för fel eller varför det inte vill säg kan jag inte riktigt säga i nuläget utan behöver googla/fundera lite på detta och ta nya tag senare. Irriterande är det dock!

Jaja, tänkte att ni även skulle få ta del av saker som inte går så bra. Blir ju väldigt lätt att man bara gör inlägg när allt fungerar som det skall och inte riktigt tar upp alla de problem som man stöter på på vägen. I kväll var en sådan kväll. En sådan som bara gav problem oavsett om jag försökte synca via Retropie eller i Raspberry Pie:n direkt. En problemkväll med andra ord.


Projektstatus:
Projekt A
Projekt B
Projekt C
Projekt D
Projekt E – Egoboost – del 1, del 2, del 3
Projekt F – Retro – del 1, del 2, del 3
Projekt G – A Leap of Faith – del 1, del 2, del 3

Europe x10

I gårdagens inlägg så postade jag ju en video med Europe där de gör en underbar cover på UFO:s gamla, men ack så suveräna, låt Love to Love. Faktum är ju dock att Europe är en av de bästa musikaliska akterna som Sverige producerat genom tiderna och även om de är stora i många avseenden så kan jag faktiskt tycka att de inte är riktigt, riktigt så stora som de faktiskt förtjänar. De har gjort en hel radda med underbara låtar genom tiderna och jag tänkte faktiskt här ge er mina 10 favoriter. Vän av ordningen märker direkt att jag inte har med deras magnum opus, The Final Countdown, på listan och det är helt rätt uppmärksammat. För även om det är en bra låt så har jag tröttnat lite på den genom åren. Den var definitivt min väg in till att upptäcka bandet när det begav sig och jag har nog den gamla vinylsingeln kvar i förrådet hemma hos min mor. Dock så har den som sagt blivit lite sönderspelad, även om jag gillar versionen de gjorde hos Moraeus för ett några år sedan. Andra publikfavoriter och tillika de mest populära på Spotify finns inte heller med på min lista, såsom Carrie, Cherokee och Rock the Night. Så vilka är med då ifall du nu redan sorterat bort de fyra mest spelade på Spotify? Ninja kanske som var en favorit när The Final Countdown skivan var på tapeten? Nja, den håller nog tyvärr inte måttet idag och gjorde nog egentligen inte det då heller, men titeln var ju bara för lockande för att inte tycka om på den tiden. Nä, mina vänner, följande låtar är det som jag skrapat ihop och som är med i fallande nummerordning;

10. Seven Doors Hotel
En tidig Europe låt från första skivan som faktiskt hämtar sin inspiration från en gammal Italiensk favorit skräckfilm vid namn The Beyond, eller L’aldila’, från 1981. I filmen så har de öppnat en av de sju dörrarna till helvetet på ett hotell och därigenom släppt in de döda till de levandes, dvs vår, värld. Har ni inte sett filmen så rekommenderas den om inte annat för den suveräna filmmusiken som faktiskt även slår denna lilla pärla till låt på fingrarna.

9. Walk the Earth
Titellåten från den senaste skivan är bra, riktigt bra faktiskt. Den visar att Europe fortfarande har det där lilla magiska och låten är betydligt ”hårdare” än vad man är van. Eller egentligen inte kanske. Jag såg faktiskt Europe live för första gången i sommar när de uppträdde på Storsjöyran i Östersund och måste säga att jag slogs av hur tungt de lät. Riktigt tung rock. Europe ÄR ett av de där banden som är bättre live än på skiva visade det sig. Det kunde man kanske inte tro…

8. New Love in Town

En riktigt fin hårdrocksballad av nyare snitt från våra Svenska rockare. Eller nyare och nyare, den är ju numera 9 år gammal, vilket i sig inte hindrar den från att vara riktigt bra. Gillar den skarpt; Cause tonight, there’s a new love in town, Waking emotion, I thought I’d never find, Yes tonight how you turned it around, I wanna tell the whole world, There’s a new love in town.

7. Hero
Bästa låten från Europes comeback till den stora scenen med skivan Start From the Dark efter mer än 10 års frånvaro. Fantastisk låt som verkligen visade att de fortfarande var att räkna med och definitivt en föraning om att det skulle komma bra saker även i framtiden från gruppen.

6. Superstitious
En låt som under väldigt lång tid var min absoluta favorit med gruppen och som jag lyssnat nästan, men bara nästan, lika mycket på som The Final Countdown. Dock så har jag inte tröttnat på denna på samma sätt och även om den halkat ned några pinnhål mot vars jag skulle placerat den om jag gjort denna lista för 10 år sedan så är det en riktigt, riktigt suverän låt.

5. Sign of the Times

It’s the way that we make things right, it is the way that we hold on tight, en fantastisk låt som förärade Out of This World skivan tillsammans med föregående låt. Gillar verkligen melodin och speciellt början på låten innan sången börjar. Suveränt bra!

4. Last Look at Eden

Den absolut bästa låten som gruppen gjort efter sin comeback. Kan nästan inte med ord beskriva hur bra jag tycker den här låten är och den visar verkligen på bredden som Europe har i sitt musikskrivande. Den här låten ensamt borde ha gjort dem större än störst på världens musiklistor men av någon anledning så tyckte inte alla som jag, konstigt nog…

3. Open Your Heart
Magiskt bra låt som jag lyssnat på fler gånger än jag vill medge egentligen men den är precis så där tankeväckande, känslomässig och tilltalande som riktigt bra låtar tenderar att vara. Den akustiska versionen som de gjorde i Musikhjälpen 2012 är bara helt förtrollande bra, lyssna på den och bara njut vet jag…

2. Dreamer
Deras bästa ballad enligt mig, från deras andra skiva Wings of Tomorrow. Återigen så är det ju en liveversion som är nära nog akustisk från deras Almost Unplugged spelning på Nalen 2008 som är den ultimata versionen. Förtjusande är ett ord som poppar upp om den här låten. Förtjusande.

1. Prisoners in Paradise

Deras bästa låt enligt undertecknad är titellåten från deras sista album innan uppehållet. Nästan framtvingad av skivbolaget då låten inte fanns med på det album som bandet ville släppa. Skivbolaget önskade sig en ny The Final Countdown och släppte inte skivan förrän bandet skrivit just denna låt. Men blev det inte bra, så säg? En extremt bra låt som det är väldigt, och då menar jag väldigt, få rocklåtar från denna tidpunkt som slår. Prisoners är så där underbart 90-tals tragisk och har en melankoli som verkligen tilltalar undertecknad. Världsklass!

There will come a time no matter who you are
When you ask yourself was it right or wrong
For me to turn away,
But hey we’re just children of tomorrow hangin’ on to yesterday

Vägval

För ett par år sedan så bjöd vi in Olof Röhlander som föreläsare till ett av våra företagsevent och jag har ända sedan dess följt honom både i hans veckobrev via epost och hans inlägg på Instagram. Han säger väl egentligen ganska uppenbara saker men han säger det på ett sätt som gör att man tar det till sig – ibland i alla fall. Har läst hans senaste bok, Konsten att njuta av livet och ändå få saker gjorda, och även om det inte är någon superfavorit så kan man behöva höra de där självklara sakerna ibland bara så man får en tankeställare gällande vad man håller på med för tillfället. Hur som helst så hade han ett inlägg på Insta igår som passade grymt bra med vad jag själv håller på med i nuläget, tycker ni inte? Fokus är ju som sagt att lyssna till mitt hjärta i de vägval jag gör… han är nog inte så dum trots allt den där, Olof 🙂

Crossroads – Chapter 6: Love to Love

Vissa skulle nog kalla det tur. Att vara lyckligt lottad. Att ha fru fortuna på sin sida. Att ha fem, jag menar 5!, olika möjligheter till kärlek. Det måste ju vara få förunnat, eller? Javisst är det väl så, under förutsättning att det vore säkra kort. En given homerun. En ”slam dunk”, som det brukar kallas på basketspråk. Men så är det ju inte. Är ju inga säkra kort alls. Inte ett enda av dem. Inte en enda av vägarna skulle med säkerhet leda mot något. Nä, oavsett vägval så är det högst oklart på vad utfallet skulle bli. Högst. Oklart.

Det här inlägget var tänkt att bli den sista i denna serie men undertecknad är inte sämre än att han kan ändra sig, bara sådär. Bara för att jag känner för det. Bara för att det är min blogg och här gör jag ju precis som jag vill. Capice? Så, nästa inlägg får kanske bli det sista, vem vet…

Så vilken väg ämnar du då nu vandra? Låt oss lite snabbt göra en recap på vad syftet med hela denna bloggserie var; att, som jag skrev i prologen till denna serie, det känns som att jag kommit till ett vägkors i mitt liv där jag har ett beslut att ta gällande mitt så kallade kärleksliv. Att jag varit fånge på tok för länge på detta ställe och det har blivit dags att slå sig fri och bestämma väg. Det var syftet, men vilka var då vägarna? Well, här kommer en snabbgenomgång; väg 1 är ”hon den gamla bekanta som kontakten återknutits med”, väg 2 är ”hon den där farliga och lite förbjudna”, väg 3 är ”hon som är min drömkvinna”, väg 4 är ”hon som är en främling” och sist, men inte minst, väg 5 är ”hon jag vill försöka på nytt med”. Så, där var snabbreprisen, kanske mer för mig min egen del än för ni som läser. Behövde nog samla mig kring hur det ser ut. Vägvalen. Så, det är väl bara att köra på dem alla och se vilken som bär frukt, kanske ni säger, och visst skulle jag kunna göra det. Men, i min värld så tycker jag att det gamla ordspråket ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket” är beskrivande och något som jag brukar försöka leva efter. Det vill säga att inte roffa åt mig mer än nödvändigt och att inte försöka köra flera relationer parallellt. Har dumdristigt nog gjort det i yngre dagar och det har aldrig fungerat något bra. Inte fungerat alls faktiskt. Det i kombination med att i verkligheten så är det ju fysiskt omöjligt att vandra mer än en väg åt gången så ha har jag haft som tanke att endast välja en av vägarna och sedan hålla mig till den tills just det alternativet spelat ut ”sin vandring”. Men, har tänkt om lite där och har faktiskt nu som plan att slå in på 2 av vägarna. Samtidigt. Hur skall du göra det, kanske ni nu frågar? Jo, tänker faktiskt slå in på en av vägarna rent fysiskt, men samtidigt så tänkte jag att jag rent mentalt, lite som att drömvandra, slå in även på en annan. Metaforiskt då. Tänker nämligen slå in på den ena vägen, berätta hur jag känner och vad jag vill, för att sedan vända tillbaka och lämna till ”hon” som finns i slutet på den vägen att bestämma om jag skall den vägen vandra eller inte. Medan hon bestämmer sig så kommer jag att slå in på en av de andra vägarna och sedan så får vi ta det därifrån. Det är just nu vad mitt hjärta säger att jag skall göra. Så vilka vägar är det då? Nä, det tänker jag behålla för mig själv än så länge. Jag återkommer i epilogen med hur det har gått.

Det här med att följa mitt hjärta är ju min grej i år. Det är ju så jag vill leva livet och att göra såhär känns faktiskt helt, helt rätt. I alla fall mot mig själv. Vet inte om det är rättvisast mot dem som finns i slutet av respektive väg, men det känns rätt mot mig själv. Vilket ju är precis vad denna bloggserie går ut på. Att välja ”rätt” väg och ge kärleken en knuff i ”rätt” riktning.

Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Epilogue: ???

Fortsatt glömsk

Igår kväll när jag skulle kliva ur bilen och gå in i lägenheten i ÖSD så upptäckte jag till min förvåning att jag glömt ett par vitala saker när jag lämnade Hoting strax innan lunch. Eller vitala och vitala, är ju inte så att jag inte klarar mig utan dem men det var ändå underligt. Märkte inte under hela dagen att jag inte hade satt på mig klockan på den ena armen och inte heller de 2 armband som jag brukar ha på den andra armen. Inte så konstigt kanske du nu tycker men med tanke på att ”klockan” är en Apple Watch som är kopplad till telefonen och alla meddelanden, telesamtal etc. notifieras i den och jag tittar på den säkert 50 ggr om dagen, minst, så är det lite konstigt att jag inte saknade den förrän vid 21:30-tiden på kvällen. Hade också, visade det sig när jag skulle ta packningen, glömt hälften av kläderna jag skulle ha med mig. Obra, men överlever väl på de övriga kläderna. Får ju så lov, säg. Apropå packningen så hade jag stoppat resväskan i bagaget på bilen visade det sig istället för i baksätet som jag brukar vilken föranledde en kort panik att jag glömt ALLA kläderna. Som tur var så var inte fallet sådan utan hittade den ju ganska snabbt MEN har verkligen inget minne av att jag stoppade väskan i bagaget. Inget minne alls.

Börjar kännas lite sådär det här med min disträhet/glömskhet. Får nog ta och läsa på lite om utmattningssyndrom och vilka signal man bör ska märka av innan man når gränsen, för vill VERKLIGEN inte hamna där. På andra sidan gränsen alltså.

Härdsmälta?

Frågan är om jag börjar närma mig den så berömda ”väggen”? Ni vet, den där som alla tenderar att springa in i nu för tiden. I tid och otid. Sådär helt onödigt. Nä, skämt åsido, dags att sluta raljera om det hela. Har sett några i min närhet som sprungit rakt in i väggen och där det tagit tvärstopp. Ingen rolig syn vill jag lova. Har blivit en både svår och tidskrävande återhämtning för de drabbade och de är sig inte riktigt, riktigt lik personligen efter att de utsatts för utbrändheten, som det också kallas. Så vad har då det med mig att göra? Inte så mycket egentligen annat än att jag blivit mer uppmärksam så tidiga tecken både hos mig själv och hos andra. Har på senare tid kommit på mig själv att vara mer tankspridd än vanligt, svårare att komma ihåg saker och gjort saker som i efterhand lett till; hur tänkte jag där? Dvs gjort saker som man INTE ska göra i ren tankspriddhet(?), eller vad det nu beror på. Jag försöker att ta det lugnare både privat och arbetsmässigt nu för tiden, försöker att fokusera på saker som gör att jag kopplar av och inte stressar. Inte alltid det lättaste och att alltid försöka göra det kan innebära stress i sig själv då det inte uppnås. Vilket jag också försöker vara uppmärksam på, att inte sätta för stora krav på mig själv. Har också den senaste tiden försökt att inte var så behjälplig till alla och envar som vill/behöver min hjälp, utan försökt att mer fokusera på mig själv och mina egna behov istället. Vilket ju även det återknyter till mitt nyårslöfte att lyssna mer till mitt eget hjärta och göra saker som jag själv vill. Men det är svårt. Innebär faktiskt att jag till viss del behöver justera min personlighet och lära mig att säga nej. Inte för att jag egentligen har problem med att säga nej, men jag har nog svårt att säga nej till att hjälpa dem som står mig nära och det är där jag måste bli bättre för att få tiden att räcka till för mina egna behov. ”Du skall inte utplåna dig själv bara för att vara snäll och hjälpa andra hela tiden”, var det en mycket nära och god vän som sa till mig före jul och det har verkligen fått mig att tänka till över hur jag lever och handlar. Visst hade hans iakttagelse bäring då han under lång tid sett hur jag agerat i många situationer och det var ett råd i all vänskaplighet och med ett visst mått av oro. Ett råd jag är tacksam över. Ett råd som jag försöker följa idag.

Men vad har då det med titeln på detta inlägg att göra? Jo, i helgen så gjorde jag något för allra första gången. Något jag aldrig gjort tidigare och något som inte bara drabbade mig själv utan även en annan nära vän. Inget superallvarligt, gällde ju bara materiella ting, men ändå in bra i något läge. Min vän lånade i lördags min släpvagn och åkte iväg och köpte en ny, för honom, skoter. Något kul och trevligt då han under flera år haft väldigt otur med sin nuvarande maskin. På söndagen hade vi bestämt, han, jag och fyra andra vänner att vi skulle åka iväg och köra skoter över dagen, vilket innebär transport med bil och släp dit vi skulle. Så, när han kom hem från att ha köpt sin nya skoter så åkte vi iväg och lastade min på släpvagnen med. Väl där så bestämde vi att det var lika bra att åka och tanka skotrarna på en gång då vi skulle åka tidigt morgonen efter. Sagt och gjort så åkte vi ned till macken, jag stoppade i mitt tankkort och skickade upp slangen till min vän som tankade min skoter på släpvagnen. När han var klar sa jag att det väl var lika bra att han tankade sin med så kunde han ju swischa pengar till mig sedan. Vilket han gjorde varvid vi åkte hem och la oss för att orka upp tidigt nästa morgon. När vi morgonen efter kom upp dit vi skulle köra och skulle lasta av skotrarna från släpvagnen så var min skoter väldigt hårdstartad och den stannade ett par gånger innan jag fick den att gå på tomgången. Tyckte det var konstigt men det hade ju trots allt varit -26 kvällen innan så tänkte att den var väldigt kall. Min vän fick inte igång sin skoter på elstarten utan fick dra igång den och så fort han la in backen så stannade den. Vi drog av den av släpet och den gick allmänt ojämnt och rök väldigt mycket. Efter ett tag så kom en felkod om bränsletillförsel och vi utgick från att den hade frusit. Han tog då bilen för att åka och köpa någon T- eller K-sprit för att lösa isproppen med vi andra åkte ut med skotrarna. När han väl fått tag på sprit och hällt i så blev det inget bättre. Men i all misär så satt han för sig själv i bilen och funderade igenom allt från gårdagen över en kopp kaffe och började då undra vad vi egentligen hade tankat i skotrarna. Då vi tagit ut kvitto för att han skulle swischa mig senare så ringde han hem för att fråga sin sambo vad det stod på det och vet ni vad? Det var då INTE bensin vi tankat i alla fall! I kylan, den sena kvällen och allt snack så hade jag tagit DIESEL-slangen och räckt över till min vän att tanka. Say what!!! Jejopp, så var det. Men hur kunde då min skoter gå? Jo, jag hade ca 30 liter bensin i min tank redan så det blev ”bara” 10 liter diesel in min, plus att jag åker 4-taktare som nog inte är lika känslig. För min vän, som åker 2-taktare, samt att han endast hade 10 liter i tanken och tankade i ca 30 liter diesel så fungerade det ju inte alls. Inte så konstigt! Så hur kunde detta då hända? Ja säg det. Enda förklaringen är ju att jag kör dieselbil och är van att ta den slangen. Vanans makt kan ju vara stor. Men obra non the less. Så obra så vi passerat skitdåligt gränsen. Blev ingen skoterkörning för honom på¨hela dagen och istället fick han skruva på kvällen för att tömma skotern på dieseln. Pratade med honom i eftermiddag och han hade då fått igång den men hade dessvärre blåst ett par stift då han försökt köra den. Hoppas att det inte blev några bestående fel på den utan att det endast rör sig om rester av diesel som försvinner med att den får gå på bensin och att stiften blev pajade av dieselgången tidigare. Trist start på ägandet av en ny maskin och inte vad jag önskade honom. Har inte så lite dåligt samvete över det hela och hoppas verkligen att allt kommer fungera som det skall framgent. Så, var inte det en härdsmälta så säg? Är det tecken på att jag är på väg att få utmattningssyndrom? Vem vet, men saken är då den att jag ÄR definitivt mer tankspridd nu för tiden än jag varit. Eller jag upplever det då så i alla fall. Kan ju vara att jag är mer uppmärksam bara också…

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén