MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: maj 2018 Sida 1 av 2

#GameStruck4

Vet inte ifall ni kommit i kontakt med Twitter-hashtaggen #FilmStruck4, som startades av streaming tjänsten Filmstruck, där de uppmanar att man skall lista 4 filmer som definierar en själv som person:

We want to celebrate the personal nature of cinema and fill your timeline with the films that define you. Pick 4 films and then tag 4 friends to do the same!

Det här innebär inte nödvändigtvis de fyra som man tycker är bäst utan det är de som bäst beskriver vilken person man är som skall listas. Det här skapade en trend utan dess like och spred sig snabbt utanför filmens underbara värld till spel, TV, musik, ja praktiskt taget allt som går att lista och som kan beskriva vem man är. Nu vill ju inte jag vara sämre, även om jag hoppar över det här med Twitter och att tagga fyra vänner, och tänkte att jag i fyra stycken inlägg skall lista de 4 som definierat mig när det kommer till film, TV, spel och musik. Kanske inte så mycket de som definierar mig just nu, utan de som definierat mig under min uppväxt (får se om jag kanske beskriver de som definierar mig nu en annan gång). Den tredje delen kommer här;

#GameStruck4 – Fyra spel som format mig till…ja, mig

1) Donkey Kong Jr. (Game & Watch Table Top, 1983)
Det här lilla mästerverket var det som verkligen introducerade undertecknad till spelens underbara värld. Kan faktiskt inte riktigt minnas ifall jag fick det i födelsedagspresent eller om jag fick det i julklapp men det spelar nog mindre roll faktiskt. Även lite oklart vilket år jag fick det. Om det var där -83 eller om det faktiskt inte var förrän -84. Spelar heller egentligen inte så stor roll. Det viktiga i kråksången var faktiskt ATT jag fick det för sedan den dagen så har jag varit hooked. Så mycket som jag spelade detta som snorig 8-9 åring är lite svårt att förstå idag. Spelade jämt. Varje dag. Flera gånger om dagen. Upprepade gånger. Med endast ett mål: Ta så mycket poäng som möjligt och definitivt passera 1000 poäng. Gjorde man det så började räkneverket om, gick bara till 999. Vill som minnas att endera fick jag själv eller min morbror rekordet på 1149 poäng. Minns faktiskt inte riktigt vem det var av oss. Troligen han då han trots allt var (är) 10 år äldre. Men strävan att slå det hela fanns alltid. Har kvar spelet fortfarande och brukar faktiskt starta igång det någon gång per år bara för att se att det fungerar. Det jag gillade med detta Game & Watch var att det har arkadkänslan (Table Top) istället för att vara handhållen (Silver, Gold, Wide screen, Crystal screen, Multi screen och Panorama screen) eller mer som ett TV-spel med handkontoroll (Micro Vs.). Det var/är som en liten mini-arkadkabinett. Superskoj att spela fortfarande även om det kan vara nostalgin som greppar tag i en. Hur som helst så har det verkligen format mig som en gamer.

2) Double Dragon (Arkad, 1987)
Skulle nog ha kunnat valt Kung Fu Master från 1984 här istället men faktum är nog att Double Dragon påverkade mig mer rent spelmässigt. Båda fanns vid olika tidpunkt på den gamla, och numera sedan länge nedlagda, Centrumkiosken i Hoting. Som ung snorvalp i en ålder alldeles innan tonåren så slukades alla möjliga kampsportsfilmer med hull och hår och idolerna var så klart Bruce Lee, Jackie Chan och allt vad Ninja-filmer heter. Mitt i denna ”era” så släpptes Double Dragon och jag minns hur verkligt det kändes. Hur man ville vara som Billy och Jimmy Lee, huvudkaraktärerna, och hur man levde sig in i spelet. Lika underhållande att kika på som det var att spela faktiskt. Otaliga kronor matade man denna arkadmaskin med men ack så värt det var så här i efterhand. Helt underbart bra!

3) Super Mario Bros. (1985/87)
Är nog svårt att göra en sådan här lista utan att ta med denna mastodont till revolutionerande spel. Minns väl när TV-spel började dyka upp i Hoting och minns i synnerhet när NES:en lanserades i Sverige. Minns att mina två vänner ”Yngve” och ”Cabante” fick varsin konsol i julklapp 1987 i samband med att Legend of Zelda släpptes men innan dess så kunde man hyra konsolen hos en av de två lokala TV-handlarna i Hoting som gick under smeknamnet ”TV-Jesus”. Han hade tidigare hyrt ut Vectrex men trots att två grannar på den tiden, inklusive ”Yngve”, frekvent brukade hyra den så var det aldrig något som tilltalade mig. Trots arkadkänslan i utformningen. Nä, det var med NES och Super Mario som det stora intresset fick fäste gällande hemmaspelande efter Donkey Kong Jr. Minns väl att man var tvungen att boka för att få hyra och att man alltid bokade det på lördagen och hyrde den ett dygn. Man fick då ha konsolen och spelet tills från före kl 13 på lördagen, då butiken stängde, tills på måndagen då alla affärer på den tiden hade stängt på söndagar. Det var ju hur guld som helst! Man fick alltid med 2 spel i hyran men det andra var som regel ovidkommande, var ändå alltid Super Mario som spelades 99,9% av tiden. Det andra, som oftast var endera Mach Rider, Excitebike eller Ice Climber, startades mest som hastigast och mest plikttrognast. Nä, var Mario i sin superversion som gällde alla dagar i veckan. Det var det här spelet som gjorde att jag så snabbt det bara gick sparade ihop till en egen konsol och spenderade de surt sparade pengarna på en grå låda på Lek & Papper i Strömsund, min allra första egna TV-spelskonsol som mer än något annat i spelväg har definierat mig som person.

4) Super Street Fighter II – The New Challangers (SNES, 1993/94)
Vilket det fjärde spelet skulle bli är inte helt självklart. Precis som i fallet Double Dragon/Kung Fu ovan så skulle väldigt många kunna placera sig på listan; som California Games, Caveman Ugh-lympics eller Barbarian 2 till C64, eller Altered Beast, Golden Axe eller Ghouls ’n Ghosts till Mega Drive, eller för den delen Kid Icarus, Metroid eller Punch Out!! till NES. Valde dock att ta Super Street Fighter 2 till SNES som jag spelade så SJUKT mycket när det begav sig. Både som single-player och mot kompisar. Vi brukade ha spelsejourer hela nätter där vinnaren i matcherna fick fortsätta spela och utmanarna byttes av varandra. Vi hittade snabbt våra favoriter att spela med där jag allt som oftast brukar använda mig av Ryu medan de andra hade bl.a. Ken, Guile, Fei Long och Chun Li som sina favoriter. SNES har så många fantastiska spel och att välja SFII före Super Metroid, Castlevania IV och Super Mario World, samtliga 10 av 10 spel, visar bara på hur mycket det påverkade en tonåring som mig. Anser det fortfarande som det bästa spelet i serien och är ett spel som jag återvänder till lite då och då även idag vilket tyder på hur mycket det betytt för mig under min formation till en ung man.

Där har vi det, de 4 spelen som gjort mig till den fantastiska man jag är idag 🙂 Nästa gång (sista?) så kör vi på musiken som skapat mig, försök att hålla ut till dess…

Tidigare:

#FilmStruck4 – Fyra filmer som definierat mig som person
#SeriesStruck4 – Fyra TV-serier/program som gjort mig till den jag är

Kommande:
#MusicStruck4 – Fyra musikaliska under som skapat mig

The Force – Solo

Har då nyss kommit hem från premiären av den nya Star Wars-filmen ”Solo: A Star Wars Story”. Har gjort så med de senaste releaserna av SW-filmer. Sett dem på premiären alltså. Startade med Phantom Menace och har sedan fortgått med varje ny del i sagan. Var ju lite väl ung när originaltrilogin släpptes, endast 2, 5 och 7 år, så de sågs ju av förklarliga skäl inte på premiärdagen. Men från och med TPM så har det varit lite av en tradition.

Så hur var den då?

Jorå, meesa likes, som Jar-Jar skulle uttryckt det. Inte superbra men också långt ifrån dålig. En underhållande film som faktiskt fungerar bättre än väntat. Även om Alden Ehrenreich inte är någon Harrison Ford så gör han ändå ett stabilt intryck och liksom växer in i karaktären längs med filmens gång. Gillade även favoriten Paul Bettany och Donald Glover som Lando. Woody Harrelson gör ett stabilt intryck som vanligt och Emilia Clarke är helt OK. Filmen känns Star Wars även om man helt uteslutit allt vad Jedi heter och den visar på ett effektivt sätt både hur Imperiets styre leder till förtryck men även på hur mäktiga kriminella organisationer tillåts operera med deras tillåtelse. Den gör även ett bra jobb att bredda ”universumet” genom nya världar och nya figurer. Musiken är stabil och de gamla ledmotiven är finurligt använda. På det stora hela en riktigt bra film med andra ord. Väl förtjänt din tid!

Betyg: 4 av 5

Star Wars sagan så här långt, bäst till sämst (ny omvärderad lista!):

1. The Empire Strikes Back
2. Return of the Jedi
3. Attack of the Clones
4. A New Hope
5. The Force Awakens
6. Revenge of the Sith
7. Rogue One
8. Solo
9. The Phantom Menace
10. The Last Jedi
10. Holiday Special
11. The Ewok Adventure
12. The Battle for Endor

Teaser
Trailer

Crossroads – Chapter 10: What Kind of Love

I förra inlägget så beskrev jag det här med mål, om att skapa sin målbild och att ifall man visualiserar det man vill uppnå så har det undermedvetna en konstigt magisk förmåga att faktiskt se till så att det uppnås. Låter inte så lite hokus pokus, speciellt för en ingenjör som mig som brukar luta mig mot logik och fakta – säger jag åtminstone. Beskrev ju det där med min dualitet när jag erkände lite vita lögner i ett tidigare inlägg här i bloggen. Men med det sagt så brukar jag oftast beskrivas som en väldigt Blå person av andra när de skall beskriva mig, även om det inte är sant när jag testar mig själv. Men mer om det i ett senare separat inlägg…

Den här gången så tänkte jag, precis som jag sa i slutet av förra inlägget i denna serie, att jag skulle fortsätta spinna vidare på det här med mål och hur de uppnås. Vi har ju redan fastlagt följande saker;

1) Man behöver analysera behov och intressen för att kunna skapa ett mål.
2) Målet behöver vara utmanande.
3) Man behöver tro på målet själv och att det kan uppnås.

Dvs vi pratade; Önskan, Tro och Förväntan.

4) Man ger instruktioner till hjärnan baserade på de 5 sinnena; syn, hörsel, känsel, lukt och smak.
5) Man skall associera sig själv med målbilden och helst skall man se och uppleva det man själv upplever, inte bara en bild där man är med.
6) Målbilden skall vara i nutid då höger hjärnhalva inte förstår tid.

Enkelt, eller hur? Nja, det kräver ju sin karl, som man brukar, eller åtminstone brukade, säga. Utöver detta så finns det ju faktiskt några ytterligare saker att tänka på.

För många år sedan så var jag på en mässa om fjärrvärme med en rad olika föreläsningar som anordnades av DNV. Som avslutning på mässan så hade man bjudit in en herre vid namn Rune Larsson, Sveriges kanske första Ultra Maratonlöpare vilket gett honom smeknamnet ”Löpar Larsson”. Utöver att han sprungit en massa Ultra maraton så har han rott över Atlanten. Han var där både för att berätta om sina intressen på ett väldigt roligt sätt men även för att föreläsa om det här med mål och hur man uppnår det man önskar. Hans beskrivningar klingade väl hos undertecknad och jag tror helt och fullt på det han föreläser om. Han menar att det är bra med mål men att motivationen måste följa med. Man måste vara beredd att betala priset för det man vill uppnå. Man måste orka och vara uthållig när svackor och motgångar kommer. Vara flexibel och anpassa sig till ändrade förutsättningar. Men det som etsade sig fast mest var att ha en målbild som sträckte sig bortom det som man vill uppnå. Han berättade om att under ett Ultra maratonlopp så var aldrig hans målbild att vara först över mållinjen eller för den delen att gå i mål. Nä, det var att ligga efteråt i sjukhussängen i egenskap av vinnare och bli intervjuad av tidningarna. Eller när de rodde vilse över Atlanten så var målbilden aldrig att komma fram till Barbados utan det var att sitta med fru och barn och äta på McDonalds i Trollhättan. Så viktigt tyckte han att det var att ha en målbild bortom det man vill uppnå. Något som jag sväljer med hull och hår. Om man inte har en plan bortom det man vill uppnå så kommer det ju aldrig att bli bra. Dvs det kommer inte att finnas någon klar bild till varför man vill nå målet överhuvudtaget. Så utöver ovan punktlista så behöver med andra ord följande adderas:

7) Motivation, dvs redo att betala priset för att nå målet.
8) Vara uthållig i svackor och motgångar.
9) Flexibel gentemot förändringar.
10) Skapa en målbild som sträcker sig bortom det man vill uppnå.

Blev till en 10-punktslista lite sådär oväntat hipp som happ. Kul! Så varför har jag då inte applicerat detta på den ”väg” som jag ämnar vandra? Tja, är faktiskt så enkelt som att jag inte riktigt vet vad jag vill här. Visst, vill definitivt slå in och gå på den väg jag valt och det finns faktiskt ett klart mål med den vägen men det som det inte finns är en målbild bortom själva målet. Jag behöver ta mig en riktigt stor funderare här gällande vad jag egentligen vill. Hur jag vill att det skall bli och hur ”vägen” fortsättningsvis skall se ut efter att målet är uppnått. Det är det som jag behöver få en klar bild över.

A dream of dwelling inside
Alone we come and alone we go
And who am I to know what I feel

Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Epilogue: ???

#SeriesStruck4

Vet inte ifall ni kommit i kontakt med Twitter-hashtaggen #FilmStruck4, som startades av streaming tjänsten Filmstruck, där de uppmanar att man skall lista 4 filmer som definierar en själv som person:

We want to celebrate the personal nature of cinema and fill your timeline with the films that define you. Pick 4 films and then tag 4 friends to do the same!

Det här innebär inte nödvändigtvis de fyra som man tycker är bäst utan det är de som bäst beskriver vilken person man är som skall listas. Det här skapade en trend utan dess like och spred sig snabbt utanför filmens underbara värld till spel, TV, musik, ja praktiskt taget allt som går att lista och som kan beskriva vem man är. Nu vill ju inte jag vara sämre, även om jag hoppar över det här med Twitter och att tagga fyra vänner, och tänkte att jag i fyra stycken inlägg skall lista de 4 som definierat mig när det kommer till film, TV, spel och musik. Kanske inte så mycket de som definierar mig just nu, utan de som definierat mig under min uppväxt (får se om jag kanske beskriver de som definierar mig nu en annan gång). Andre delen i denna serie blir;

#SeriesStruck4 – Fyra TV-serier/program som gjort mig till den jag är

1) Trolltyg i Tomteskogen (1980)
Att det var sparsmakat med tecknad film på TV under min uppväxt är nog århundrades underdrift. Var ohyggligt lite tecknat som visades och vad än som hamnade i SVT:s tablå slukades med hull och hår, vilket dock inte förtar storheten i Trolltyg. Fantastisk liten pärla till tecknad film som kom att bli en stor favorit och som jag och min nu bortgångne kusin såg dagligen på ett eller annat vis under våra tonår då han så lämpligt spelat in den på VHS. Är ingen överdrift då jag säger att jag i stort kan varenda replik i filmen, åtminstone de som Trollen har…

2) V (1983/84-85)
Minns väl när miniserien V och dess efterföljare V – The Final Battle visades på svensk TV 1986. Jag och min kära kusin M, som är ett år yngre, var väldigt angelägna om att få se på serien och efter ett idoget tjatande på våra föräldrar så gick de motvilligt med på att låta oss göra det. Tror faktiskt inte att vi, som de tuffa 10- respektive 9-åringar vi var, såg mycket mer än några minuter av serien. Minns väl hur hemskt jag tyckte det var när de rev lös huden och blottade ödleskinnet där under. Det stoppade dock inte min barndomsvän D och jag själv från att leka V dagligen under sommarlovet där han var Mike Donovan och jag själv axlade rollen som Kyle Bates. Hursomhelst så blev serien en ännu större favorit några år senare och även här hade min nu bortgångne kusin, som brukade axla rollen som Ham Tyler i lekandet, haft den goda smaken att spela in ett par avsnitt av den efterföljande TV-serien till de två miniserierna. Frågan är hur många gånger jag sett avsnitten The Champions, The Wildcats och The Littlest Dragon? Oklart, men inte för intet som Wildcats är en favorit även idag…

3) A-Team (1983-87)
Vilken TV-serie! Den påverkan denna hade på mig som tonåring när den sändes om och om igen varje vardag på eftermiddagarna på TV3 är obeskrivlig. Satt som klistrad och såg varje avsnitt upprepade gånger efter skolan i början på 90-talet. Att tacka för det har jag min kära mor och far som trevligt nog investerade i en parabol och en mottagare för att kunna ta in TV via satellit. Det i kombination med ett hederligt piratkort gjorde att det gick att se alla möjliga kanaler som annars kostade en massa pengar. Det var faktiskt inte allt för många hushåll i Hoting som hade parabol vid den här tiden och jag är ytters glad och tacksam till att vi hade det. Har definitivt format mig till den jag är med mitt film- och TV-intresse. Men tillbaka till A-team, svårt att säga varför just den påverkade mig så mycket då det även gick andra serier i nära anslutning till denna. Serier såsom Lilla Huset på Prärien (som även gått på SVT tidigare), Baywatch och Airwolf. För att inte tala om Fresh Prince i Bel Air som gick på Kanal 5. Men ingen var som A-team. Ingen. Murdock, B.A., Face och Hannibal var det som gällde. Alla dagar i veckan och är så fortfarande faktiskt.

4) How the West Was Won (1976-79)
När Macahan, som väl serien i stort kom att kallas, sändes på SVT på 80-talet minns jag att den påverkade mig själv och min vän D stort. Lekte vi inte V som snoriga små tölpar så lekte vi Macahan. Här brukade vi även kunna få med granntjejerna i lekandet, så stort var det. Självklart var det alltid en tvist om vem som skulle vara Luke men det förtog inte glädjen och förundran för serien som sådan. Magisk TV-serie som påverkat mycket samtidigt som den fungerade som en historielektion om hur USA blev som det blev. Fascinationen för Western-filmer har bestått sedan dess och om jag nu skulle se tillbaka så borde det aldrig varit något bråk om vem som skulle varit Luke. Nä, jag skulle ju ha valt Zeb. Alla dagar i veckan. Är ju han som är den coole och hårde. Det är mannen hela dagen det!

Det sammanfattar vilka 4 TV-serier/-program som format och gjort mig till den jag är idag. Samtliga 4 fortfarande lika fantastiska som när de kom. En tecknad komedi(?) med ont och gott tema, en actionskräckserie om fascism, en actionserie om att rätt skall vara rätt och en historielektion förklätt som ett drama i västernmiljö. DET är TV i dess bästa och mest påverkande form det!

Tidigare:
#FilmStruck4 – Fyra filmer som definierat mig som person

Kommande:
#GameStruck4 – Fyra spel som format mig till…ja, mig
#MusicStruck4 – Fyra musikaliska under som skapat mig

Projekt E – del 6; ”I’m Yours”

Så har då Dagen D äntligen ägt rum och det amerikanska fullblodet är nu i min ägo. 15:00 idag så infann sig undertecknad hos bilhandlaren för att kvittera ut bilen och den är nu i min ägo. Efter 20+ mil så kan jag inte vara mer nöjd. Visst finns det lite detaljer som behöver justeras till från fabriksutförandet vad gäller utseendet för att den skall bli precis så bra som jag vill men vad gäller karaktären och körglädjen så är överträffar den förväntningarna. Extremt kul bil! 🙂

Med det så är detta projekt avslutat. Kommer nog dock att ha anledning att återkomma till ägandet av bilen på ett eller annat sätt i framtiden här i bloggen. Det är jag säker på…


Projektstatus:

Projekt A
Projekt B
Projekt C – Gone in 60 seconds – del 1
Projekt D
Projekt E – Egoboost – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 – Avslutad!
Projekt F – Retro – del 1, del 2, del 3
Projekt G – A Leap of Faith – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6

#FilmStruck4

Vet inte ifall ni kommit i kontakt med Twitter-hashtaggen #FilmStruck4, som startades av streaming tjänsten Filmstruck, där de uppmanar att man skall lista 4 filmer som definierar en själv som person:

We want to celebrate the personal nature of cinema and fill your timeline with the films that define you. Pick 4 films and then tag 4 friends to do the same!

Det här innebär inte nödvändigtvis de fyra som man tycker är bäst utan det är de som bäst beskriver vilken person man är som skall listas. Det här skapade en trend utan dess like och spred sig snabbt utanför filmens underbara värld till spel, TV, musik, ja praktiskt taget allt som går att lista som kan beskriva vem man är. Nu vill ju inte jag vara sämre, även om jag hoppar Twitter och att tagga fyra vänner, och tänkte att jag i fyra inlägg skall lista de 4 som definierat mig när det kommer till film, TV, spel och musik. Kanske inte så mycket de som definierar mig nu, utan de som definierat mig under min uppväxt (får se om jag kanske beskriver de som definierar mig nu en annan gång). Först ut är;

#FilmStruck4 – Fyra filmer som definierat mig som person

1) Star Wars – Episode IV: A New Hope (1977)
Att ANH finns med på listan kommer nog inte som någon överraskning för den som känner mig eller som läst denna blogg. Har vid mer än ett tillfälle berättat om sommaren när jag och min syster var dagbarn hos min moster och hur jag hittade detta mästerverk på VHS. Såg den mer än 1 ggn dagligen i genomsnitt efter att jag upptäckte den och finns nog väldigt få filmer som påverkat mig så mycket som denna. Har verkligen definierat vem jag är och vad jag är intresserad av än idag. Som en liten anekdot kan jag nämna att min favorit har alltid varit Luke. Är fortfarande det. Identifierar mig betydligt mer med honom än jag gör med Han Solo även om jag tycker även han är en väldigt cool karaktär. Liksom Vader. Men för mig är det Luke som gäller!

2) Aliens (1986)
James Camerons fantastiska uppföljare i Alien-franchisen är något av det bästa som gjorts i filmväg och en film som jag sett så många gånger att jag mer eller mindre kan den utantill. Såg den dagligen (!), mer eller mindre, under flera års tid och även om mina vänner tyckte den var OK så blev de nog lite väl less på att jag såg, och ville se, den hela tiden. Kan inte förstå varför? Oavsett så har filmen format mig som person och i mångt och mycket definierat mig som person. Anekdoten här är att jag gillar den förlängda Director’s Cut versionen bäst och att det är Hicks som är mannen hela dagen.

3) Strul (1988)
Svensk film brukar inte vara någon favorit med denna fantastiska lilla pärla med Björn Skifs är något som verkligen går hem hos mig och gjorde även så när den släpptes. Minns väl hur den gick nästan dagligen på TV:n efter skolan hemma hos min numera bortgångne kusin. Så mycket som vi skrattat, härmat, apat efter och njutit av strul under våra tidiga tonår är det svårt att förstå om man inte var där men att säga att den på ett eller annat sätt definierat mig som person är verkligen ingen överdrift. Någon riktig anekdot har jag nog inte här men minns att jag i all komik fascinerades av det religiösa sekt-/ordentemat som finns med i bakgrunden.

4) Willow (1988)
Fantastisk film som på allvar, tillsammans med det klassiska rollspelet Drakar & Demoner, triggade igång mitt intresse för fantasy. Gjorde så att jag uteslutande under en 20-årsperiod inte läste några andra skönlitterära verk än fantasy-böcker. Kan vara den film som jag sett tredje näst mest gånger efter Aliens och Star Wars: ANH. Finns verkligen inte mycket som jag inte gillar med Willow och att jag döpt den längst löpande bloggserien i denna blogg till ”Crossroads” där upphovet faktiskt främst kommer från denna film talar nog för sig själv. Den här filmen är verkligen jag. Eller jag är verkligen som den här filmen. Anekdoten här blir väl att även om filmerna om Conan med Arnold, och då främst Conan the Destroyer, var såna favoriter under min ungdom att jag fick smeknamnet ”Conan” av vissa personer så har det alltid varit Madmartigan som varit favvo fantasy-karaktären på film. En coolare och bättre Val Kilmer får man leta efter. My kind of guy!

Där har ni dem. Två Sci-Fi filmer, där den ena är en rymdsaga och den andra en actionskräckis, en svensk komedi, av tvivelaktig kvalitet, och en fantasy-film som väl egentligen fått en större kultstatus än den förtjänar genom åren. DET är filmerna som definierat mig som person. De har berört. De har underhållit. De har påverkat. De har varit tillflykt. De har stöttat och de har framförallt format mig till den jag är idag. På gott och ont. Förhoppningsvis mer gott. Tror jag i alla fall…

Kommande:
#SeriesStruck4 – Fyra TV-serier/-program som gjort mig till den jag är
#GameStruck4 – Fyra spelen som format mig till…ja, mig
#MusicStruck4 – Fyra musikaliska under som skapat mig

Projekt E – del 5; ”Delivered”

I fredags morse när jag kollade mailen så fick jag ett glatt besked. Det var säljchefen på Ford som kom med den fantastiska nyheten att min Mustang nu levererats till Umeå. Nu skulle den bara leveransservas så var den klar för mig att hämta. Efter lite konsulterande med kalendern och det alltid så späckade reseschemat, samt det faktum att säljaren var på semester till på torsdag, så kunde det relativt snabbt konstateras att fredag till veckan skulle bli en prefekt dag för att hämta ut bilen. Wicked! På. Fredag. Blir. Jag. Mustang. Ägare. Hur nice är inte det, så säg?

Brukade alltid skämta när jag var tillsammans med E att jag skulle skaffa mig en Mustang. Då var det faktiskt inte bilen jag menade utan jag pratade om att jag skulle skaffa mig en egen Hidalgo och göra travhäst av. På skämt. Riktigt så tappad bakom mjölkbilen är jag inte. Men hur coolt vore det inte att ha en? Egen Hidalgo alltså. Det lär nog inte hända nu och jag har svårt att se mig själv skaffa mig en Mustang häst så där i brådrasket, om någonsin. Fast man skall ju aldrig säga aldrig. Sånt har jag fått äta upp förut. Hursomhelst så får väl detta ses som det optimala substitutet, en Mustang bil. Är nog så nära jag lär komma skulle jag tro.

Det är konstigt. När jag beställde bilen där borta i december i fjol så var jag peppad men sedan så visste jag att det skulle dröja så länge innan den verkligen kom att peppen liksom ebbade ut över månaderna som gått. Har inte varit sådär jätte på att den skall komma. Faktiskt. Tills för en månad sedan. Då ändrades det och man började ana att den snart skulle dyka upp. Där och då började jag för första gången känna att nu vill jag ha den. Nu vill jag att den skall komma. Nu vill jag ut och köra. Nu. Snart så får jag det dock. Snart så startar Mustang-tiden. Som Steve McQueen i rollen som Bullitt sa i den fenomenala filmen med samma namn:

”Time starts now”

Vi Bilägare
Urstark och ändå snäll sportbil med brett anslag. Plus till kul körupplevelse, motorn, utrustning, åkkomfort, pris.

Auto, Motor & Sport
En riktig rökare till kompetent prestandavagn. Härligt högvarvig och välljudande V8, snygg retrodesign och fina köregenskaper.

Återkommer med det sjätte och sista inlägget i denna serie när jag hämtat ut bilen och verkligen kan kalla den min.

Nedan film är för nylanseringen 2015 men gillar den ändå:


Projektstatus:
Projekt A
Projekt B
Projekt C – Gone in 60 seconds – del 1
Projekt D
Projekt E – Egoboost – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Projekt F – Retro – del 1, del 2, del 3
Projekt G – A Leap of Faith – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6

Crossroads – Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World

Får börja med att be om ursäkt för det något teoretiska inlägget som kommer följa. Eller förresten, det gör jag inte alls. Ber om ursäkt alltså. Är ju min blogg, min bloggserie och jag gör ju precis som jag vill i den. Så det så! Känner jag nu för att bli teoretisk så känner jag för det… read it and weep.. 🙂

Som jag skrev i förra inlägget (i bloggen – inte i denna bloggserie) så är det mycket nu. Mycket som händer, mycket jag skall hinna med och mycket som jag behöver dedikera min tid åt. Har den senaste tiden känt mig aningens stressad både privat och i arbetet då jag känner att jag släpat efter med många saker som behöver göras. Tiden har som sagt var inte riktigt velat räcka till. Nu börjar det dock kännas som att saker och ting börjar komma i fas. Som att jag börjar komma i fas. Lyckades i slutet på veckan ägna tid åt att göra klart tre fjärdedelar av en grej på jobbet som hängt över mig sedan slutet av mars och den här helgen, förutom gårdagskvällen som ägnades åt betydligt trevligare saker, har vikts åt att komma ikapp i studierna. Utsikterna är goda att med lite tid spenderad imorgon till studier så är jag i fas även där gällande vars studieplanen säger att jag skall vara. Har en föreläsning och lite frågor att beta igenom inför tisdagens seminarium bara. Skönt!

Det där hade ju inte så mycket med denna bloggserie att göra? Nä, men det kommer nu. Behövde bara skriva av mig lite. Faktum är att ovan faktiskt leder in i det jag tänkte skriva om. När man har mycket att göra så gäller det att prioritera, planera och ha en klar målsättning för att lyckas med sakerna man skall genomföra och just det här med mål är en intressant sak. Som i många saker här i livet så gäller det att försöka analysera vilka behov och vilka intressen som föreligger när man skall sätta upp mål. Vad vill man uppnå? I grunden handlar ju målsättning inte om annat än att ge instruktioner till hjärnan om vad man vill skall hända. Många teorier och studier kring detta trycker på att man skall sätta upp ”utmanande” mål för sig själv, gör man det så blir resultatet bättre. MEN det gäller att målen inte är FÖR utmanande så du börjar tvivla på att du kan genomföra dem. Går inte att lura hjärnan på det sättet. Du måste både medvetet och omedvetet tro att det är möjligt. Det skall vara något som du har en stark önskan om att uppnå och du måste ”ge” hjärnan en klar och tydlig bild som den förstår och tycker om gällande målet, dvs skapa en så kallad målbild. Det där brukar paketeras ihop till 3 viktiga, fundamentala, kriterier för att uppfylla sina mål.

Skrev ju att det skulle bli teoretiskt, gjorde jag inte?

Numbero ono (1) brukar kallas kort och gott för Önskan. Här gäller det att ha en stark drivkraft och motivation till att målet skall uppfyllas och att det är utmanande. Varje person måste hitta sin Önskan och köra på det. Är ytterst individuellt. Går vi till nummer två (2) så är det Tro. Det är här det här med att vara realistisk kommer in i bilden, du måste Tro att det ätt det är möjligt för du kan aldrig, aldrig lura ditt undermedvetna. Är en svår akt att balansera gentemot att det samtidigt skall vara tillräckligt utmanande. Det tredje (3) kriteriet stavas Förväntan och är egentligen det här med Självbilden och frågor som: Är jag värd detta? Är jag värd att ta emot detta? Är något riktigt djupt och är något vi egentligen inte är medvetna om.

Är det teoretiskt nog för dig nu?

Så hur skapar man mål och får dem genomförda utifrån detta då? Well, som jag skrev tidigare så gäller det ju att ge instruktioner till hjärnan men de självklara frågorna blir ju då; vilka instruktioner? Och hur? Hjärnan förstår primärt tre saker, nämligen hur något ser ut, hur något låter och hur något känns. Sekundärt förstår den även hur något luktar och hur något smakar. Ringer det en klocka? Precis! Våra fem sinnen; syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Därför är det viktigt att skapa en Målbild över vad du vill skall ske och där studier även visat att det är bra att inkorporera även ljud och känsel i målbilden. Lyckas du även med att få med lukt och smak så är det riktigt bra. För att det skall bli riktigt effektivt så gäller det att du associerar dig själv med målbilden, att du finns med i den, och för att den skall bli riktigt, riktigt, (riktigt), effektiv så skall du inte bara försöka få med dig själv i målbilden utan faktiskt försöka ”vara dig själv” i målbilden. Se mina dina ”egna” ögon, höra med dina ”egna” öron och visualisera hur ”du” skulle känna. Svårt, men effektivt. Du ”programmerar” på sätt och vis hjärnan och ditt undermedvetna på vad du vill skall hända. Fascinerande ofta så börjar det sedan att inträffa. Ditt undermedvetna kommer att agera ”din riddare” och se till så att du når dina mål. Det fixar sig själv mer eller mindre. Mirakel händer.

Börjar ni tröttna på teorin? Bara lite till, lovar…

Utöver detta så gäller det att sätta målbilden i nutid, i presens som det så fint brukar heta. För när du jobbar med denna typ av visualisering av mål och att ge hjärnan en målbild så är det den högra hjärnhalvan som får arbeta. Det är den vi använder när vi drömmer och där existerar inget tid och rum. Framtid finns inte för höger hjärnhalva utan den förstår bara det som händer nu. Så även om det är något som skall ske i framtiden så gäller det att tänka att målet skall uppnås nu.

Nu räcker det väl med teori?

Jorå, nu räcker det. Så varför skrev jag nu om detta? Vad innebär det för mig? Jo, mina vänner, det skall jag nu komma till. Allt detta flummande har faktiskt ett syfte gällande de(t) vägval jag valt i denna bloggserie. De första fem inläggen, prologen exkluderat, kan man säga var mitt sätt att filtrera ut och komma underfund med vad jag VERKLIGEN vill. Konstatera vad min starkaste och mest brinnande Önskan är. Just nu. Gällande detta. Sedan genom det val jag presenterade i det sjätte inlägget skulle man kunna, i denna association, säga var mitt sätt att sätta upp ett utmanande mål. I det sjunde inlägget så pratade jag om drömmar och att de inte förverkligar sig själv:

A DREAM written down with a date becomes a goal.
A GOAL broken down into steps becomes a plan.
A PLAN backed by action becomes reality.

Det här med att det krävs action för att realisera en plan är precis vad detta inlägg går ut på. Sätta målbilden för de saker jag vill skall hända och inte bara gå in och svinga vilt omkring. Finns ingen som vunnit en boxningsmatch på det sättet. Inte när det verkligen gällt i alla fall. Nä, en klar målsättning och hur man vill att det skall uppnås är vital. En kristallklar målbild. Här skapades Tro. Det åttonde inlägget i denna ”bok” kan man säga beskrev det realistiska med att uppnå denna Tro. Där konstaterades att utmaningen inte är orealistisk även om det fortfarande är en rejäl utmaning som skall övervinnas. Det som beskrevs i det inlägget talar även om händelser som hjälpte till att stärka självkänslan, eller sätta Förväntningarna.

Med detta vill jag bara säga att jag nu har verktygen för att sätta upp Målbilden. En visualiserad bild av hur jag vill att det skall bli inklusive hur jag vill att det skall låta och hur jag vill att det skall kännas. Faktisk så kommer jag att kunna inkludera även hur jag vill att det skall lukta och smaka med. Tror jag i alla fall. Tar nog ett tag att lyckas få med allt i målbilden. Gäller ju att försöka hålla allt i nutid och att försöka ”programmera” in allt vid upprepande tillfällen i hjärnan för att det skall sätta sig i det undermedvetna.

Så varför lägger jag då ned all denna tid? Allt detta arbete? Jo, för att, precis som jag skrev i det sjunde inlägget, så är ju hon som väntar på den inslagna vägen min sol, min vind och mitt… ja, mitt regn. Älskar hennes charm, hennes humor, hennes skratt och hennes leende. Precis de sakerna gör henne till den vackraste tjejen i mina ögon och jag känner att det är verkligen såsom Prince sjunger i sin fantastiska låt:

”Could you be the most beautiful girl in the world?
It’s plain to see you’re the reason that God made a girl
When the day turns into the last day of all time
I can say I hope you are in these arms of mine”

Just därför gör jag detta. Just därför kommer min målbild att vara kristallklar. Just därför, kommer jag göra det som krävs. Sedan får det undermedvetna fixa resten. Fixa miraklet.

I nästa inlägg kommer jag att fortsätta beskriva detta med mål och om att visualisera bortom det som man vill uppnå, men mer om det nästa gång som sagt…

Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Epilogue: ???

https://youtube.com/watch?v=vMnqtzUqTwA

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén