MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: juli 2018 Sida 1 av 2

Stick to your Guns

Så, nu ha det hunnit gå lite mer än en vecka sedan Guns konserten på Ullevi och det har behövt få ta den här tiden för att smälta intrycken. För det är definitivt blandade känslor över det hela som finns hos undertecknad. När de var bra så var de fruktansvärt suveränt superduperbraiga men när de var dåliga så var de faktiskt riktigt dåliga och rena sömnpillren. De körde på i 2,5-3 timmar och det gavs som sagt både höga toppar och djupa dalar. Lite för mycket gitarrsolon och på tok för mycket covers blandat med suveräna klassiker gjorde att det blev en salig blandning. Konserten hade definitivt mått bra av att tightas till och att man skippat en del av repertoaren (läs solon och covers på låtar man ej gett ut på skiva). Man hade även kunnat skippa en del av alstren från Chinese Democracy-skivan och endast behållit titelspåret. De olika intrycken gör att konserten inte får mer än godkänt. Knappt.

Betyg: 2.5 av 5.

Videon nedan innehåller både det sämsta och det bästa med kvällen; långdraget solo med Slash, som ärligt talat var ett rejält sömnpiller, som sedan övergår till underbara, underbara Sweet Child O’Mine. Bra representation av hur konserten var som helhet…

Bästa spelkonsolen

Har idag haft besök av min speltokige systerson som lite så där emellanåt brukar titta förbi för lite traditionellt TV-spelande. Nu bestod väl inte spelsessionen av så där förvånansvärt stor variation utan det startade med lite Super Mario 3D World för att sedan övergå i sin helhet till Minecraft, både till Wii U. Oavsett så fick det mig att tänka på de två tidigare inläggen där jag berättade om spelen som definierat mig som person (något Minecraft definitivt kommer göra med systersonen) och min 10-topplista över bästa spelen som jag uppdaterade för ett tag sedan. Detta ledde sedan vidare till tankar om vilken spelkonsol/speldator som jag egentligen tycker är bäst genom tiderna. För mig så är valet självklar men ifall jag skall göra en topplista så är inte placeringarna bakom helt självklar. Faktiskt inte. Jag äger i princip alla Nintendokonsoler, bärbara som stationära, ända sedan NES-tiden och jag har på senare år gjort mig av med alla andra enheter förutom min Playstation Portable. Det kan ju göra att listan blir lite väl snedvriden mot Nintendo men å andra sidan så är det ju deras konsoler som jag faktiskt tycker allra, allra bäst om. Är ju därför jag valt att ha dem kvar. Nu inser ju jag också att en konsol är aldrig bättre än den mjukvara som finns till dem och samtidigt så får ju konsoler allt som oftast även bedömningar baserade på nostalgiska minnen som den första man ägde och/eller på hur väldesignade och snygga de är. Har här och nu försökt att endast bedöma konsolerna efter hur kul jag haft att spela dem och även hur mycket olika spel jag spelat på dem. Så, here goes nothing gällande en topp 5:

#1 Nintendo Gamecube (NGC)
Oavkortat den absoluta favoriten när det kommer till spelkonsoler! Ett alldeles tillräckligt bevis på det är att den står konstant inkopplad i TV:n i min lägenhet i Hoting. En helt fantastisk konsol, med helt underbart bra spel, som kom lite i skymundan av både Xbox men framförallt Playstation 2. Med den nyligen släppta, och av mig inhandlade, HDMI-adaptern så inser man hur suveränt bra den här konsolen egentligen är. Ger ifrån sig en krispig och suverän bild numera på en HDTV och med de trådlösa Wavebird-kontrollerna, de kanske bäst designade handkontrollerna någonsin, så får man spelmagi när det är som bäst. För att inte tala om spelen. Spelen! Skulle vilja våga påstå att den har bland det bästa i spelväg både vad gäller egna Nintendo-spel som tredjepartsutvecklade. Helt fantastiskt! Det enda möjliga lilla klavertrampet är kanske Marios äventyr på konsolen. Super Mario Sunshine är inte på långa vägar dåligt men det levde inte riktigt upp till förväntningarna efter Super Mario World (SNES) och Super Mario 64 (N64). Men i övrigt, halt makalös lineup: Eternal Darkness, Resident Evil 4, Metroid Prime 1 & 2, Donkey Kong Jungle Beat (med de superroliga bongotrummorna), Beyond Good and Evil, The Legend of Zelda: Twilight Princess och The Wind Waker, Prince of Persia: The Sands of Time, Warrior Within och The Two Thrones, Metal Gear Solid: The Twin Snakes, Resident Evil Zero, Code: Veronica X och 1-3, Mario Kart Double Dash, Ikaruga, Luigi’s Mansion, Baten Kaitos Origins och Eternal Wings and the Lost Ocean för att inte tala om Star Wars Rogue Squadron: Rogue Leader och Rebel Strike samt Timesplitters 2 samt Timesplitters: Future Perfect. Bara för att nämna några. Helt enormt suverän spelkatalog som gör Gamecube till den absolut bästa spelkonsolen till dags dato enligt mig. Utan konkurrens faktiskt!

#2 Super Nintendo Entertainment System (SNES)
Stod och vägde mellan andra och tredjeplatsen vilken som skulle komma vart men går inte riktigt att sticka under stolen att SNES:en har det bättre spelutbudet, det bättre designade handkontrollerna, ja helt enkelt att den tog allt som var bra med föregångaren och gjorde det bättre. Stereoljud, fler färger, skarpare grafik och några av världshistoriens absolut bästa spel gör den till en magnifik konsol. Att det här var 16-bit erans absoluta konung råder det inga som helst tvivel om i min bok. Inte det minsta faktiskt. Eller vad sägs om följande spelbibliotek: Super Castlevania 4, Super Metroid, Super Street Fighter II (och alla övriga versioner), Super Probotector, The Legend of Zelda: A Link to the Past, Super Mario World, Super Mario World 2: Yoshi’s Island, Donkey Kong Country 1-3, Mega Man X, Super Ghouls n’ Ghosts, Super Mario Kart, Super Punch Out!, F-Zero, Secret of Mana, Actraiser 1 & 2, TMNT IV: Turtles in Time, Super Tennis, Super R-Type och alla Final Fantasy-spelen. Vilka spel! Vilket ju ändå bara är en bråkdel av alla som finns! Kan med lätthet avnjuta denna fantastiska konsol än idag även om den inte står framplockad jämt.

#3 Nintendo Entertainment System (NES)
Att inte plocka med konsolen som på allvar startade spelintresset är svårt. Så många minnen och så många bra spel. Mycket är nostalgi men mycket är faktiskt så pass bra att det håller även idag. Plus att den kom precis i rätt tid när man var i rätt ålder. Vilka minnen man har från denna underbara lilla grå spelmaskin. Spelkatalogen är ju enorm och antalet pärlor är betydligt fler än man kan räkna till. Så många timmar har investerats i spel till Nintendos banbrytare som rättade upp spelindustrin efter dikeskörningen på 80-talet. Spel och spelserier som fick sin startpunkt till denna magiska lilla konsol; Super Mario Bros. 1-3 plus Lost Levels, The Legend of Zelda 1 & 2, Metroid, Kid Icarus, Punch Out!, Gunsmoke, Trojan, Rygar, Duck Tales, Gradius, Track & Field II, Golf, Excitebike, Mach Rider, Castlevania 1-3, Metal Gear, Life Force, Kung-Fu, Ninja Gaiden, Batman: The Video Game, Ghosts n’ Goblins, R.C. Pro-Am, Rush n’ Attack, Bubble Bobble och den fantastiska Mega Man-serien med spel. Vilka spel! Vilka minnen! Vilken konsol!

#4 Sega Mega Drive (SMD)
Här kommer då konsolen som bryter Nintendo-dominansen. Har faktiskt aldrig ägt en själv men har spelat relativt mycket på den genom diverse vänner och eller genom att man bytlånat spelkonsoler mellan varandra. Mega Drive kom precis i det där glappet som uppstod när NES:en började sjunga på sista versen men SNES:en inte riktigt hade släppts än. Sega körde med en tuffare attityd och hade lite tuffare spel, speciellt för en tonåring. Konsolen som sådan, den första versionen, är kanske den snyggaste konsolen som släppts enligt mig och spelen var precis så där pass mycket snyggare än till NES:en att det blev hyperintressant. Gillar den än idag och precis där och då gjorde Sega allt rätt. Vad sägs om spel som Gouls n’ Ghosts, Shinobi-serien, Altered Beast, Golden Axe I-III, Castlevania: Bloodlines, Streets of Rage 1 & 2, Mortal Kombat-serien, Sonic-serien, Afterburner, Quackshot, Castle of Illusion, Flashback och Strider. Alla spel som gör Segas 16-bitsmaskin till en riktigt klassiker. Som den gamla reklamkampanjen löd: Sega does what Nintendon’t.

#5 Sony Playstation Portable (PSP)
Det här är konsolen som fulländade det bärbara spelandet när den kom och jag kan fortfarande förundras över hur snygg och välbyggd den är. UMD-skivorna som spelen ligger på i original är väl ingen vidare hit men det faktum att den var så oerhört lätt flasha så man kan starta spel från minneskortet gör den till en helt underbar maskin. Fenomenal design, underbar skärm och 32-bits grafik bärbart gör den svårslagen. Att man sedan utan problem kan köra en massa emulatorer på den på gamla konsoler gör ju många andra spelenheter helt överflödiga. Faktiskt! Det är väl anledningen till att jag behållit mitt exemplar som den enda icke Nintendo-konsolen i min samling numera. Underbart bra spel till den i övrigt med, eller vad sägs om Castlevania: The Dracula X Chronicles och God of War: Ghost of Sparta? Men i slutändan är det förmågan att kunna emulera äldre konsoler som gör den helt underbart superbäst. Fantastisk liten konsol om ni frågar mig.

Så, där har ni dem. Min topp-5 just nu. Kan komma att ändras med tiden men så känner jag nu i alla fall. Nyare konsoler lyser med sin frånvaro vilket kan tyda på att jag inte riktigt hinner spela lika mycket numera och en hel del äldre konsoler som förvisso är riktigt, riktigt bra (N64, PS1, PS2, Wii, Wii U för att nämna några) men som inte riktigt råder på dessa fem makalösa maskiner. Återkommer väl i framtiden någon gång med en revision av listan om det hela ändras men just nu så är det så här jag känner.

Time flies

Är sjukt hur snabbt tiden flyger förbi numera. I torsdags så var det nio (9!) månader sedan min kusin och äldste vän vandrade vidare. Helt sjukt! Visst, det känns inte som det skedde igår men att det redan gått så lång tid känns definitivt underligt. Veckan som varit har ju varit ”Yran-veckan” här i Jämtlands residensstad och några sedvanliga besök på krogstråket blev det ju. Kändes dock definitivt annorlunda att vara där utan att han fanns närvarande. Har som liksom varit lite av tradition att vi möts där på ett eller annat sätt. Kändes inte dåligt, inte så jag menar, men det kändes definitivt som att det var något som fattades. Eller rättare sagt någon som fattades.Man kan säga mycket om honom och tänker definitivt inte helgonförklara honom på något sätt bara för att han lämnat detta jordeliv men att han var en frisk fläkt på den här typen av tillställningar råder det inget tvivel om. Han var betydligt mer social och betydligt mer öppen för nya saker gentemot mig själv och han blev därför ofta den där som skapade en gemytlig gemenskap även ifall det kunde barka iväg med historierna ibland. Eller allt som oftast faktiskt. Men, men, så var det med honom och jag tycker nog att stråket var fattigare utan honom i alla fall.

Hur det var annars? Jorå, riktigt trevligt faktiskt med ett helt underbart fantastiskt väder. Gillar konceptet och Marmeladorkestern levererade verkligen i ett av tälten. Gillar dem betydligt bättre än både Patriks Combo och Ständut Blakk, även om deras fiolspelande är kul. Hade ett par riktigt trevliga dagar och kvällar på stråket och jag är glad att jag tog mig tid att vara där.

Shadow

Puh! Precis landat i Götet efter en intensiv, men ack så rolig, arbetsvecka på huvudkontoret i UK. Det är väl egentligen inte några större problem med engelskan men när det dyker upp personer från hela världen som pratar sin egen version av engelska så kräver det lite extra koncentration för att kunna hänga med i allt prat. Vissa av mina franska kollegor är verkligen, VERKLIGEN, svåra att förstå ibland. För att inte tala om Irländarna med sin säregna dialekt – helt omöjligt att veta vad de pratar om ibland. Plus skottarna då – kanske de svåraste att förstå ibland. En salig blandning av svårförstådd engelska gör en lite extra mentalt trött, minst sagt, men oerhört kul att träffa nytt folk samtidigt. Så en kul men tröttsam vecka…

Imorgon så drar jag och gudinnan på pistolerna & rosorna på Ullevi. Skall bli oerhört trevligt. En hel del både nuvarande och tidigare kollegor skall dit med så lär nog springa på flera av dem skulle jag tro. Lär nog också dyka på en och annan kändis hemifrån, brukar vara mer regel än undantag på dessa typer av tillställningar. Återstår att se.

Har lyssnat in mig på Guns under veckan och måste tillstå att de gjort en hel del riktigt, riktigt bra låtar – något som jag skrivit om tidigare. Utöver Don’t Cry så är nog favoriten den nya och tidigare osläppta Shadow of Your Love, en riktig liten pärla till rocklåt:

Projekt G – del 7; One down, one to go

Fick precis veta att jag klarat senaste tentan på MBA-utbildningen – SKÖNT! Nu så har första året av två klarats av i sin helhet, vilket känns oerhört trevligt och gemytligt faktiskt. ”Sommarlovet” har ju pågått några veckor redan och att få bekräftat att man inte behöver plugga inför en omtentamen lyfte ett litet ok från axlarna. Nu blir det att ladda batterierna och ta nya friska tag när år två drar igång 15 augusti. Känns både motiverande och utmanande på en och samma gång. Skoj, skoj 🙂


Projektstatus:
Projekt A
Projekt B
Projekt C – Gone in 60 seconds – del 1, del 2Avslutad!
Projekt D – Easy Livin’ – del 1, del 2, del 3
Projekt E – Egoboost – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6Avslutad!
Projekt F – Retro – del 1, del 2, del 3
Projekt G – A Leap of Faith – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7

Time to Rock’n’Roll 3!

Hamnade igår kväll/natt lite otippat på en Smash into Pieces, Corroded och Dead by April spelning i Åsele. Hade jag inte trott för en vecka sedan. Åselemarknaden hade till i år återupplivat den gamla festplatsen Trillen och de hade så vackert valt att fokusera på hårdrock vad gällde lördagskvällens uppträdanden – kul! Var inte så mycket folk på plats till en början men det fylldes på allt eftersom kvällen gick som tur var. Inte supermycket folk men ändå inte helt folktomt. Träffade på en gammal vän där som kommenterade att det nog kommer ta ett par-tre år innan det får tillbaka sitt rykte och forna glans men faktum är att jag nog mest tror att det var den urusla reklamen de gjort för tillställning som är att skylla. Jag hade sett reklamen de gjort i diverse blad/tidningar men hade ändå gått mig helt förbi att dessa tre skulle spela. Fokuset i annonserna låg på de gratisakter som de bjöd på på hembygdsområdet och det lockade inte. Alls. Så blev positivt överraskad när en vän berättade att dessa 3 skulle spela.

Smash into Pieces gjorde ett stabilt intryck och även om de låter lite som ett dussinband så hade de en bra spelning med riktigt bra sång. Vad gäller Ånges stolthet Corroded (ja, gillar dem betydligt mer än Takida som också kommer därifrån) så var de kvällens bästa gig, helt klart. De var professionella, inte så forcerade och genuint roliga på scen. Smash var lite för mycket IT-generation med selfies etc. och uppmaningar om att dela på sociala medier. Är väl kanske så när man är ett band som försöker slå igenom stort men blir lite påfrestande ändå kan jag tycka. Vad gäller Dead by April så var de bra, trots diverse mick-strul i början av konserten. När Dead by April är bra så gillar jag dem helskarpt men för att vara ärlig så är det lite för mycket growlande för min smak. De är oftast melodiöst väldigt bra, de ”lugna” sångpartierna var fantastiska men som sagt, lite för mycket growl för att det skall fullkomligt passa min smak.

På det stora hela en trevlig tillställning som jag hoppas att det följer upp nästa år med lite andra hårdrocksband. Det här var en perfekt uppladdning inför Guns n’ Roses konserten som går av stapeln på lördag i Götet som jag och M skall besöka. Skall bli extremt kul att se dem då det är något som jag inte gjort tidigare och även om de inte var några superfavoriter när det begav sig i början på 90-talet så har de vuxit på mig och jag gillar dem skarpt idag. Faktiskt även den sista skivan med bara Axl från originaluppställningen.

Blir sedan lite rast, vila tills U Rock i Umeå den 17 augusti då det vankas Helloween, Skid Row, Pain och Lillasyster i Hedlundadungen. Skoj, skoj och jag hoppas att vädret håller i sig och att det blir lika underbart som vi hade inatt, då blir det nog underbart bra.

Var ju meningen att jag skulle till Borgholm brinner den 27-28 juli men då mina vänner S & H valt att knyta äktenskapens band då så fick det lov att stryka på foten trots seglingsplaner med mera med min vapendragare Chewie. Giftermålet händer ju förhoppningsvis bara en gång under livet och segling och konserter kommer och går så valet var ganska enkelt. Borgholm brinner nog fler gånger. Känns som att det blir rock så det räcker ändå, tror ni inte?

Toyan

Idag så blev det då dags för trotjänaren att få ett nytt hem. Den röda(?) faran som under några års tid varit en sällsamt trogen kamrat under jakten så väl som ett par somrar som hästskötartransport har nu fått vandra vidare till ett nytt ägarskap. Inte för att den tjänat ut sitt syfte på något vis eller för att den inte fungerade som den skulle. Icke sa Nicke. Nä, det var mer för att jag inte längre hade någon plats för honom. Han kom liksom att bli lite i vägen. Ingen bra parkering fanns tillhands när han inte användes, vilket i ärlighetens namn var endast under 2-3 månader per år. Vilket inte heller var heltid under dessa månader utan mest bara kanske 2-3 veckor effektiv tid. Max. Inte så mycket alltså. Därför så lämnades idag nycklarna över till min vän P som jag både hoppas och tror kommer bli nöjd. Bilen kommer definitivt att tas om hand och de små fix som finns att göra kommer fixas till av honom, det tvivlar jag inte en sekund på. Han hade sålt sin tidigare jaktbil och var i behov av en ny inför höstens jaktsäsong och jag hade ett behov av att bli av med ”Toyan” då jag saknade plats för den. Win-Win med andra ord. Kunde inte ha blivit bättre. Så återstår väl bara att säga som Douglas Adams skulle uttryckt det; Ajöss och tack för fisken.

Special thing

Som den observante, och för den delen även den mest oobservante, har märkt så fick bloggen ett nytt namn och ett ny bloggbild så där lagom till halvårsskiftet. Kände det var dags för något nytt och fräscht. Taglinen ”Everyone has one special thing” är en avskrivning på ett citat från den underbara filmen Boogie Nights som jag rekommenderar att ni ser om ni missat den. En riktig pärla som ifall vi bortser från drogerna och porren i mångt och mycket påminner om filminspelningarna vi gjorde i vår ungdom. Rejält ostigt och precis så där uselt så det finns något nostalgiskt bra över dem. Filmerna alltså.

Även ifall den nya bilden visar på både vindkraftverk, som väl symboliserar mitt jobb, och på Mussen, som väl får symbolisera min fritid, så har jag faktiskt en något djupare tanke bakom det hela med det nya bloggnamnet. Alla har vi ju, minst, en sak som definierar oss som personer och som gör oss speciella och det är det jag tänker återknyta till här i bloggen det kommande halvåret. Bara så ni vet…

Det var allt för denna gång. Until next time…

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén