MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: november 2018

Våga gå vilse

Ibland, men V E R K L I G E N bara ibland, så kan reklam vara så mycket mer än bara reklam. Ibland så kan den vara inspirerande, mysig och bara så fantastiskt bra gjord att det blir något mer. Något mer än att sälja produkter. Det blir en uppmaning, en livsstilsönskan, en längtan till något bättre. Men istället för att det skall stanna vid en längtan, gör som uppmaningen i filmen från vår Jämtländska friluftsstolthet nedan: Var nyfiken och hitta nya möjligheter. Var modig och våga gå lite vilse. Var här och nu. Upplev livet maximalt. För det är nu det är som bäst. För det finns bara ett nu. Livet är ingen åskådaraktivitet utan man skall uppleva det till fullo. Lev livet nu. Inte imorgon. Det, bland annat, betyder bloggkategorins namn ”Live and Let Live” för mig.

The Devil of Hell’s Kitchen

Såg för några veckor sedan den tredje och senaste säsongen av Daredevil och måste lite besviket säga att för min del så var det den svagaste säsongen av djävulen från helvetes köket fram till nu. Hans andra säsong står sig fortfarande som den allra bästa av alla Netflix Marvel-serierna till dags dato och hur kul det än var att de fick in Bullseye i leken så kvarstår faktumet att hela säsongen var relativt medioker. Den var fortfarande bättre än både Luke Cages och Jessica Jones båda säsonger men radikalt mycket sämre än de två första säsongerna av Daredevil och den enda säsongen av Punisher. Den var även sämre än den första säsongen av Iron Fist och om jag skall vara ärlig, ungefär i klass med järnnävens andra säsong. Kanske några grader i helvetet bättre. En av de större behållningarna, förutom att Bullseye introducerades då, var att få återse Joanne Whalley i en av rollerna. Hon har jag inte sett sedan hon förgyllde gamla goda Willow och Navy SEALs. Riktigt kul!

Vad som kommer hända med hela Netflix Marvel-universumet nu återstår att se. Både Iron Fist och Luke Cage har lagts ned efter två säsonger. Ifall de planerar att slå ihop serierna till Heroes for Hire, som i serietidningarna, eller om de flyttar över till Disneys egna streamingtjänst, Disney+, som drar igång snart är oklart i dagsläget. Vore väl inte konstigt ifall Disney vill samla sina varumärken men tråkigt ifall de försvinner. Men, men, det ger sig väl med tiden…

1. Daredevil, säsong 2
2. Daredevil, säsong 1
3. Punisher
4. Iron Fist, säsong 1
5. Daredevil, säsong 3
6. Iron Fist, säsong 2
7. The Defenders
8. Jessica Jones, säsong 2
9. Jessica Jones, säsong 1
10. Luke Cage, säsong 2
11. Luke Cage, säsong 1

Time

När jag påbörjade denna bloggserie den 1 maj i år så pratade jag om ”Det är mycket nu…”-stadiet, ett stadium som jag tänkte jag skulle komma ur bara jag hade en sammanhängande semester över sommaren. Well, nu så här med facit i hand så blev det ju inte riktigt så. Inte i närheten heller. Ingen sammanhängande semester blev det och skall vi vara ärlig så blev det inte mycket till semester alls faktiskt. Nä, ”Det är mycket nu…”-stadiet har fortgått. Åtminstone till vis del. Jag HAR tagit mer kontroll över situationen och delar av att det fortsatt varit mycket att göra är faktiskt för att jag gjort aktiva val själv. Val som inneburit ett späckat schema men på ett positivt sätt. Jag har gjort saker som jag uppskattar och som jag värdesätter helt enkelt. Upplyftande saker. Då är det inte jobbigt att ha ett fulltecknat schema. Man blir inte mentalt trött på samma sätt.

I det andra inlägget, Chairman of Time, så identifierade jag 8 saker som lite grovhugget tog upp det mesta av min tid. I sig själva kanske inte ett problem men när man kombinerar dem så kör det ihop sig. Tidsmässigt alltså. De åtta var, utan någon inbördes ordning:

1) Jobbet
2) Resandet
3) Studierna
4) Jakten/Viltvårdsområdet
5) HSB föreningen
6) Dubbla boendet
7) Projekten
8) ”Livet i övrigt” med alla måsten

I det tredje inlägget så kom jag då äntligen till lite actions gällande det här med att frigöra tid. För något behövde ju göras, inget snack om den saken. Där berättade jag om två saker som jag initierat för att bättra på tillvaron; första var att jag inte körde lika mycket bil i tjänsten, dvs jag har minskat resandet i punkt 2. Det är något som jag även fortsättningsvis håller. Faktiskt. Det andra var att jag frånsagt mig allt i Viltvårdsområdet och tagit beslutet att sluta jaga. Sitter på posten till sista juni nästa år men därefter så skall tid frigöras därifrån. Helt klart.

Så idag så har jag då tagit nästa steg. Även denna gång så har jag gett mig på punkt 2, resandet, som i ärlighetens namn är den största enskilda tidstjuven. Ja, tillsammans med jobbet då men de går liksom lite hand i hand. Jag har idag stipulerad i min utvecklingsplan på jobbet att jag skall minska mitt resande med 15% för att därigenom möta både företagets mål om att spara kostnader och möta mitt egna mål om att frigöra tid. 15% kanske inte låter mycket men det kommer minska med resande väldigt mycket. För att se till att det uppnås så har jag satt upp målet enligt principen om SMARTa-mål. Betyder att man:

S = Sätter ett tydligt och specifikt mål, dvs minska resandet.
M = Målet skall vara mätbart, dvs 15% sänkning.
A = Anger vem som skall göra det, dvs jag (duh!) men även förmedla till andra att de inte skall förvänta sig att jag reser lika mycket längre.
R = Realistiskt, dvs att målet är uppnåbart men fortfarande utmanande. Vilket det är även om det inte kommer att bli lätt sänka så mycket på en gång. Kräver verkligen en ändring i mindset hos både mig själv och andra.
T = Tidsatt. Allt bygger på en minskning under pågående finansiella år för företaget, vilket innebär att det startade nu 1 nov och pågår till 31 okt nästa år. I det så finns kvartalsavstämningar inlagt för att se hur jag ligger till.

Det som det fokuseras och mäts på är antalet singelflygningar som jag gör per år. Tog idag ut statistik från SAS på hur många flygningar jag gjorde mellan 1 nov 2017 till 31 okt 2018 och det är de siffrorna som utgör bas. Är de siffrorna jag skall sänka med 15% utan att jag flyttar resandet till annat resesätt. Skall bli spännande att se hur det går. Verkligen spännande. Men med bättre planering för när jag skall resa och försöka klumpa ihop fler saker till varje resa så borde det gå relativt bra. Men vi får väl se…

Nästa inlägg i denna serie kommer rikta sig mot punkt 8, ”Livet i övrigt”, och genom att göra det så kommer indirekt samtliga av de andra sju punkterna också att påverkas. Men mer om det då…


Tidigare inlägg i serien:
About Time
Chairman of Time
Det är mycket nu…”

Feeling Good

Det slog mig nu ikväll. Bara så där faktiskt. Lite som en blixt från en klar himmel. Att något gått mig helt förbi. Något som jag, då jag skrev om det första gången, klassificerade som en av de värsta sakerna som hänt i mitt liv. Ibland är man dramatisk så det heter duga må jag säga. Men där och då så kändes det nog så. Minst sagt.

Uppbrottet som då hade ägt rum har satt sina spår, inget snack om den saken, och konstigt vore väl annars. Skrev då att dagen för alltid skulle finnas med mig på gott och ont. 15 augusti 2015.

När jag ett år senare skrev om händelsen igen, då med lite mer perspektiv, så var det väl lite mer nyanserat. Då hade det väl kommit till den nivån att dagen alltid skulle göra mig ledsen och vemodig. 15 augusti 2016.

Spolar vi så framåt ytterligare ett år, till ifjol, så slog det mig att, vilket förkunnades i det årets inlägg, datumet passerat utan att jag reflekterat över det. Tog 14 dagar förbi datumet innan jag kom på att dagen passerat. 15 augusti 2017. Tillstod fortfarande att dagen gjorde mig vemodig när jag tänkte på den men att händelsen inte gjorde mig ledsen på samma sätt längre.

Så vad vill jag säga med detta nu då?

Jo, att det nu gått mer eller mindre 2 månader(!) efter datumet innan tanken slog mig. 15 augusti 2018. Tydligt tecken på att historien numera ligger helt bakom mig och att det finns betydligt viktigare saker och personer i mitt liv numera. Viktigare än att uppehålla sig i det förflutna i alla fall. Tycker ju inte personen i fråga är oviktig på något sätt. Inte alls. Men hon är inte en del av det dagliga. Livet har verkligen gjort en sväng och det till det bättre på så många plan. Missförstå mig rätt, trivdes så som jag hade det tidigare med men de ändringar som jag gjort har det verkligen lett till en bättre tillvaro. Gillar verkligen hur livet rullar på just nu och det är helt utifrån aktiva val av mig själv. Är inte längre en passagerare utan agerar aktivt för att se till att det blir som jag vill. Givetvis utan att det sker på någon annans bekostnad. Nä, det finns inte på världskartan men är inte heller så att jag försöker göra andra till lags bara för att de skall få det bättre på min bekostnad. Är givetvis ett ge och ta och ett ständigt kompromissande men bejakar definitivt vad jag vill och vad jag vill göra bättre nu än tidigare. Det, bland många andra ting, är det jag lägger in i det här med att ”Live and Let Live!” som nuvarande bloggkategori heter.

När den tråkiga händelsen inträffade så återupplivade jag denna blogg från sin långa dvala efter några dagar och använde då Nina Simones gamla slagdänga ”Feeling Good” för att påvisa att det var en ny gryning, en ny dag, ett nytt liv som låg för fötterna. Använde den även senare när jag beskrev sökandet av min nya tjänstebil och att Volvos reklam just där och då speglade mitt nya leverne. Påstod jag i alla fall. Kanske tyckte jag så, kanske inte. Minns faktiskt inte. Men om vi skall vara ärlig så stämde det nog inte. Inte alls faktiskt. Däremot så skulle jag vilja påstå att det stämmer nu. Nu är det ett nytt liv för mig och det känns faktiskt riktigt bra. Därför avslutar jag detta inlägg med att återanvända Aviciis och Ane Bruns magiska version av låten en gång till.

”It’s a new life
For me
And I’m feeling good”

Projekt H – del 2; Fit for the Future

Snittet för att skapa en ny vana sägs vara 66 dagar. I den studie där man kom fram till det så deltog 96 deltagare som alla fick i uppgift att skapa sig en ny vana, något de aldrig gjort tidigare. Det var givetvis helt individuellt för vare deltagare hur lång tid det tog men snittet för antalet dagar var som sagt 66 så det är det jag tagit fasta på i det här projektet. Så vad är då projektet?

Jo, det är något som jag valt att kalla ”Fit for the Future” och vad är nu det? Som jag hintade om i föregående inlägg så rör det sig om en kombination av styrketräning och löpning, där fokus ligger på det senare, för att komma i bättre form. Inte nödvändigtvis bli större och starkare, det kommer nog utav sig själv skulle jag tro, utan bli uthålligare, dvs orka mer under längre tid. Plus att kanske endera gå ned lite i vikt eller omvandla lite av bilringarna till muskler istället för fett. Men du är ju inte stor! Så brukar det låta när jag säger att jag skall göra något åt min situation. Nä, det är jag inte. Är faktiskt helt OK med den storlek jag är nu men jag vill bli lite mer vältränad. Sitter still på tok för mycket som det är idag. Vilket inte är bra. Inte bra alls. Så hur tänkte du träna då?

Utgångspunkten i träningen är löpning, som jag skrev ovan, där det hela är upplagt som en 3-stegsraket. Jag påbörjade i måndags det första steget i raketen och det steget kommer att pågå i 6 veckor. Så en vecka avklarad och fem kvar i detta steg. Vad det innebär mer konkret är att jag planerat in tre löppass per vecka där jag går ut lugnt, på nybörjarnivå. Målet när dessa 6 veckor är slut är att jag skall springa 5km på 25min, vilket innebär en snitthastighet på 12km/h. Det tycker jag är ett realistiskt mål för egen del. I steg två kommer det att behöva sänkas sedan för att nå målet där, men det tar vi där och då. När den dagen kommer. Förutom löpningen så har jag som mål att klämma in två styrkepass varje vecka på dagar då jag inte springer. Detta ger 5 dagars träning och 2 dagars vila per vecka. Vilket känns överkomligt. Styrkepassen kommer främst variera mellan två olika styrkepass som båda är anpassade för nybörjare med tre olika övningar i varje pass som tränar hela kroppen. Utöver de tre övningarna, som är olika för varje dag, så har jag själv lagt till ett fjärde som är lika i båda passen. Fyra övningar per pass fungerar bättre då jag kan korsköra två-och-två i varje pass. Som jag skrev ovan är fokuset här mer på uthållighet än styrka. Många repetitioner på lättare vikter hellre än få repetitioner på tunga vikter är det som gäller med andra ord. Så hur känns det då?

Tja, så här en vecka in i träningen så kan vi väl bara säga att DET känns i alla fall. Har haft rejält ont i kroppen i veckan. Ont på ett bra sätt. Träningsvärken kommer ge med sig och tror fullt och fast på att det kommer bli kanonbra det här. Känner definitivt motivation för att genomföra detta. Maten då?

Återkommer i ett senare inlägg om kosthållningen, vilket så klart är en stor del av det hela. Men mer om det då. Nu gläds vi åt att vecka 1 av 6 i steg 1 är avklarad.


Projektstatus:

Projekt A
Projekt B – Vertical Limit – del 1Avslutad!
Projekt C – Gone in 60 seconds – del 1, del 2Avslutad!
Projekt D – Easy Livin’ – del 1, del 2, del 3
Projekt E – Egoboost – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6Avslutad!
Projekt F – Retro – del 1, del 2, del 3, del 4
Projekt G – A Leap of Faith – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10
Projekt H – Fit for the Future – del 1, del 2

Crossroads – Chapter 14: I Only Wanna Be With You

Ibland, när man absolut minst anar det, så inträffar de där omvälvande sakerna som sätter hela ens värld i gungning. Jag pratar om de där, både små och stora, ögonblicken i ens liv då saker som man inte planerat för händer och man bara vet att nu och för all framtid, på gott och ont, så kommer ens värld och världsbild aldrig att vara och bli densamma igen. Som tur är så ställs man inte inför många sådana ögonblick i livet. För skulle man gjort det så skulle det nog kännas som att ens verklighet befann sig i en konstant berg-och-dalbana. Man skulle nog få det svårt att greppa något reellt och hitta någon som helst fast punkt i tillvaron. Samtidigt så driver ju denna typ av radikal förändring på ens livsutveckling och eftersom man inte vill stå och stampa på samma ställe allt för länge så blir ju dessa händelser till helt underbara små ting som får en att leva upp och att se världen i ett annat ljus. Ett bättre ljus. Det spelar egentligen ingen roll ifall själva det världsomvälvande ögonblicket, just där och då, är av negativt natur för när man väl kommit förbi det hela så brukar, för det mesta och för de flesta i alla fall, allt ha lett till någon typ av positiv förändring av ens tillvaro. I alla fall åtminstone i vissa fall och sett ur vissa synvinklar. För det är ju klart, att ha mist någon kan ju i sig aldrig bli till något positivt men de förändringar det för med sig, och som man tvingas genomgå för att leva vidare, kan vara något positivt. Man får en absolut livsnödvändig spark där bak att göra något åt den situation man befinner sig i och förbättra den. Därav det positiva.

Sedan har vi ju den andra ändan av spektrat. De där gångerna när något absolut underbart inträffar och man liksom svävar som på moln och har svårt att tänka klart. Ni vet, till exempel när man träffar någon som har en sådan positiv inverkan på ens tillvaro så man inte riktigt vet vart man skall ta vägen och det enda man vill göra är att bara fortsätta umgås med personen ifråga. Det kan vara när man träffar någon som man matchar fullständigt med, och för den delen också missmatchar på helt rätt sätt med, och man skapar ett band med som är svårt att beskriva i ord. Jag skulle vilja påstå att när man träffade vissa barndomsvänner så inträffade dessa ögonblick. Inte när man träffade alla, men vissa. De som man har den där speciella kontakten med även fast livet senare tar en i olika riktning och man försvinner ur varandras vardag. Men jag lovar, du minns precis var och när ni träffades och hur det utvidgade din verklighet. Sedan har vi även vänskaper som kommit senare i livet, om du har tur. Vänskaper som visat sig ha det där lilla extra. Som du inte skulle vilja vara utan för allt smör i Småland numera. De där som du värdesätter mer än något annat och som finns i din vardag dagligen. De ögonblick då de inträffade kan vara svårare att pinpointa men de skedde lika väl, var så säker.

Sedan finns ju de där mötena som är något alldeles extra precis där och då. Mötena som får dina känslor att svalla, förälskelsen att blomstra och attraktionen att nå oanade höjder. Ibland är de tillfälliga, ibland är de inte mer än en önskan men ibland, bara ibland, så är de så mycket mer än så. Ibland är de så där underbart…ja, underbara som de bara brukar kunna vara i böcker och på film. Man sveps helt med i den andres närvaro och vill inget hellre än att tiden skall frysa så man får tillbringa resten av sitt liv just där och då. Men givetvis så fungerar det ju inte så. Life must go on, som det så fint brukar heta. Vilket är ju tur det. För inte helt ovanligt så kan dessa ögonblick växa till något mer. Något utöver känslosvallen, den initiala förälskelsen och attraktionen. Givetvis så stannar dessa känslor förhoppningsvis kvar men till det så kommer en kärlek till både det som är bra och det som är dåligt samtidigt som relationen fördjupas och man vill inget annat än den andres bästa samtidigt som man vill vara i deras närhet hela tiden och överallt. Man vill spendera varje tidpunkt, varje dag med dem oavsett vad de säger eller gör.

Skall inte påstå att jag haft många sådana stunder och möten som jag beskriver i slutet på föregående stycke. Vill minnas att jag beskrivit tidigare här i bloggen att jag nog egentligen bara varit så där kär tre gånger i mitt liv. Vilket jag står fast vid. Med det sagt så finns det personer och ögonblick som etsat sig fast hos mig. Eller kanske inte ”personer” i plural utan mer en specifik person. En person som startade något i och med det ögonblick som hon kom in i mitt liv. Jag var helt ärligt helt chanslös i mina försök att värja mig mot henne och jag har kommit till insikt att jag aldrig, aldrig, kommer att kunna släppa henne. Vilket är helt underbart! Det är en känsla som är överväldigande och som jag för alltid kommer att bära med mig;

”You stopped and smiled at me
And asked me if I cared to dance
I fell into your open arms
And I didn’t stand a chance”

”Cause you started something, can’t you see?
Ever since we met, you’ve had a hold on me”

”It happens to be true
I only wanna be with you”

Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Epilogue: ???

Same, same but different… #4

Har ni märkt att man vid vissa tillfällen i livet når en punkt då det blir dags för en förändring? Ibland så är den påtvingad genom någon händelse som är utanför ens kontroll och ibland kommer man bara till insikt att rådande läge och rutiner behöver brytas upp. Bytas ut. Behovet till förändring kan komma från hur man känner sig, hur man mår, vilken livssituation man befinner sig i eller helt enkelt för att man anser att nu, just NU, så skulle en förändring vara av fördel. Jag brukar säga att förändringar, även om de i stunden känns negativa och tråkiga, i långa loppet leder till något bra. Något gott. Är oftast så att en påtvingad förändring leder till handling hos de flesta. Dessa handlingar driver utveckling och vem tycker inte att utveckling är bra? Ingen vill ju stå och stampa i gamla fotspår. Låta livet rulla på i samma hjulspår. Göra samma saker på repeat. Ja, ni greppar vad jag menar. Ett tydligt exempel på förändring brukar vara när man bryter upp med någon. När ens liv ställs på ända och man måste både omstrukturera sin vardag och skapa något nytt från spillrorna. En påtvingad förändring. Även ifall det varit en själv som initierat den. Man brukar sällan kunna föreställa sig i förväg vad det innebär. Men oavsett så skulle jag vilja säga att det alltid lett till något bättre för undertecknad. Missförstå mig rätt här. Samtliga gånger har varit oerhört tråkiga och en rejäl känslomässig prövning för undertecknad. Men när man väl kommit över den initiala sorgen och gått vidare, så har de handlingar man tvingats till att ta skapat en positiv förändring. Detta har lett till att man träffat de man träffat efter förändringen och ifall inte ändringen hade ägt rum så skulle man ju inte upplevt det man upplevt med dem. Så enkelt är det ju och för egen del skulle jag inte vilja vara utan det. Inte för allt smör i Småland. Nä, allt det har fört med sig något gott och lett mig dit där jag befinner mig i dag.

”Winds of change blowing strongly
Winds of change, whispering”

Även om nu dessa förändringar lett, och fortfarande leder till, något bra så gör ju inte det att det är de enda förändringar man vill vidta. Ibland så vill man ju styra förändringsprocessen själv och det är något jag har försökt göra nyligen, eller den senaste månaden eller två i alla fall. Det finns en plan, eller flera planer faktiskt, som bygger på varandra och som har gjort att en rad förändringar, som jag både redan beskrivit här i bloggen redan men som jag också kommer att beskriva närmare i senare inlägg, har vidtagits. För att kunna göra vissa av sakerna så behöver vissa av de andra planerna infrias först. Eller genomföras om vi skall vara mer uppriktiga, även om en del saker för tillfället är utom min kontroll. I de fallen har jag gjort det jag kunnat och krattat manegen så gott det går. Nu gäller det bara att vänta och hoppas. Men det är jag bra på. Att vänta. Ja, hoppas också för den delen. Hoppet är det sista som överger en. Men om vi återvänder till väntandet så är jag inte speciellt otålig av mig. Tvärtom faktiskt. Saker sker när de sker och precis när de är tänkta att ske. Det tror jag fullt och fast på. I alla fall när det gäller vissa saker. Kanske inte alla. Vissa måste man hjälpa på traven så mycket som möjligt. Ser med tillförsikt mot framtiden och tror att det här kommer bli kanon. De förändringar som är satt i rullning kommer definitivt att vara till godo och ifall, mot all förmodan, inte alla genomförs så kommer det ändå att ha lett till någon typ av förändring. Vilket ju som ni vet vid det här laget är något som jag tycker är bara bra.

”The future’s in the air
I can feel it everywhere
Blowing with the wind of change”

Same…
..same…
..but different…

Tidigare inlägg:
#1 Turn Back Time x2
#2 Live and Let Die x2
#3 King of Fools x2

#ComicsStruck4

Vet inte ifall ni kommit i kontakt med Twitter-hashtaggen #FilmStruck4, som startades av streaming tjänsten Filmstruck, där de uppmanar att man skall lista 4 filmer som definierar en själv som person:

We want to celebrate the personal nature of cinema and fill your timeline with the films that define you. Pick 4 films and then tag 4 friends to do the same!

Det här innebär inte nödvändigtvis de fyra som man tycker är bäst utan det är de som bäst beskriver vilken person man är som skall listas. Det här skapade en trend utan dess like och spred sig snabbt utanför filmens underbara värld till spel, TV, musik, ja praktiskt taget allt som går att lista och som kan beskriva vem man är. Nu vill ju inte jag vara sämre, även om jag hoppar över det här med Twitter och att tagga fyra vänner, och tänkte att jag i ett antal inlägg skall lista de 4 som definierat mig när det kommer till en rad olika områden. Kanske inte så mycket de som definierar mig just nu, utan de som definierat mig under min uppväxt (får se om jag kanske beskriver de som definierar mig nu en annan gång). Den sjätte delen, i vad som ursprungligen bara skulle bli fyra, kommer här;

#ComicsStruck4 – Fyra serietidningar som präglat min uppväxt

Serietidningar och grafiska noveller är något, eller kanske hellre var något, som ligger mig varmt om hjärtat. Om sanningen skall fram är det länge sedan jag läste någon serie men under större delen av min uppväxt så utgjorde de en betydande del i det som jag läste. Många olika serier har det blivit genom åren och även om jag som riktigt ung läste mycket Bamse, Kalle Anka och Musse Pigg så skulle jag inte vilja säga att det är de som präglat mig mest. Nä, faktiskt inte ens Conan serietidningen som jag gillade helskarpt och läste på stadig basis. Eller Tintin. Eller Spirou. Eller Johan & Pellevin. Eller Tarzan. Inte ens X-Men, och då framförallt serierna som fokuserade på Wolverine, eller för den delen Ghost Rider. Eller någon av Predator och Alien serierna som fanns. Nä, de är inte de fyra som gjort mig till den jag är även om de samtliga faktiskt är, eller har varit, favoriter. Nä, de fyra som har påverkat mig allra mest är följande:

1) The Phantom/Fantomen
Hur det kom sig att jag började läsa Fantomen, som tidningen heter på svenska, är inte något stort mysterium då min mor under hela min uppväxt gillade tidningen och faktiskt var den som köpte den varannan vecka då den kom ut. Så den har alltid funnits hemma hos oss. Dessutom så var jag väldigt mycket hos min mormor & morfar när jag var liten och vid den tidpunkten bodde min morbror hemma och han hade en rad gamla Fantomen tidningar sedan 70-talet som jag kunde plöja igenom. Det fina med äventyren var att de i många fall var en tweakad version på kända historier där man satt in Fantomen i kontexten, både gällande nutida historier och historiska sådana. Den Vandrande Vålnaden gjorde ett gott jobb att utbilda undertecknad i både ”verkliga” händelser såväl som litterära verk och därför har han en solklar plats på denna lista.

2) Batman/Läderlappen
Riktigt när fascinationen för Läderlappen dök upp vet jag inte riktigt. Det var inte i och med intåget av 60-tals tv-serien på Sveriges Television, även om det helt klart hjälpte till att förstärka den, utan vet att jag läste serien, som på den tiden spelade andra fiol i tidningen om Stålmannen, innan dess. Oavsett så finns det nog ingen bättre seriekaraktär skapad än möjligen hans nemesis Jokern. Det är inte för intet som han går under epiteten Världens Bästa Detektiv och den Mörke Riddaren, har tränat med ninjor, är superrik och har alla de coolaste prylarna. Bruce Wayne och hans alter ego är kort och gott så nära serieperfektion som man kan komma. Den inverkan tidningen och karaktären hade på en 8 till 10-åring var monumental och önskan om att vara som Batman har nog alltid funnits där sedan dess.

3) Spider-Man/Spindelmannen
Minns precis när jag för första gången läste en Spindelmannen-tidning. Minns det som igår faktiskt. Så stort intryck gjorde det på en osnuten 11-årig liten grabb. Hade cyklat till den gamla Mojes-kiosken i Hoting för att köpa lite lördagsgodis och den senaste Fantomen-tidningen men väl framme så var Fantomen slutsåld. På den här tiden så stod man ju utanför kiosken och handlade och då jag aldrig varit speciellt lång i rocken så hade jag ju lite problem med att se in genom luckan ned mot golvet där serietidningarna fanns. Något fick mig i alla fall att fastna för omslaget till Spindelmannen nr 12, 1986 och därefter så var jag helt såld. Konsumerade allt vad Spindelmannen hette och som jag kunde lägga min hand på. Peter Parker, Hobgoblin och Jack O’Lantern upptog stora delar av min värld från detta ögonblick och i mångt och mycket ändrades fokuset från Fantomen till Spindeln. Sånt inflytande har serien haft på mig.

4) Punisher/Straffaren
Efter introduktionen av Spindelmannen i mitt liv så sökte jag ju febrilt efter allt jag kunde läsa med honom och hos en vän hittade jag Spindelmannen nr 12, 1979 och i den så introducerades Straffaren, som han då hette på svenska, för första gången. Där var han hjärntvättad och var faktiskt en ”skurk” som försökte ta kål på allas vår Spindel. Därefter läste jag inte om han förrän han fick sin egna serietidning 1990 här i Sverige. Hade då sett den på den tiden totalförbjudna filmen med Dolph Lundgren som hjälten från 1989 och fascinerades över karaktären. Därefter har han kanske varit den absoluta favoriten när det kommer till superhjältar, något som står sig än idag. Egentligen är han väl moralisk tvivelaktig i sina handlingar men det bortser man liksom lite ifrån. Ändamålet helgar medlen liksom. Oavsett varierande kvalitet så gillar jag faktiskt samtliga film och TV adaptioner med karaktären. Tycker de fått tagit oförtjänt mycket stryk. Speciellt filmen med Thomas Jane som jag gillar helskarpt. Tycker han passar riktigt bra som Frank Castle. Mycket bättre än vad Jon Bernthal någonsin kommer att göra.

Där har ni dem, serietidningarna som såg till att en osnuten liten snorunge formades till den jag är idag. Det roliga är att nu när man är äldre och kommit bort från det här med serietidningar så har ju film-/TV-världen tagit över och släpper nya serier och filmer med åtminstone de tre sista i listan ovan. Hur kul som helst! Nu får vi väl bara hoppas på en ny och betydligt trognare och bättre adaption av Fantomen med. En TV-serie i samma stil som filmen från 1996, inte som miniserien från 2009.

Tidigare:
#FilmStruck4 – Fyra filmer som definierat mig som person
#SeriesStruck4 – Fyra TV-serier/program som gjort mig till den jag är
#GameStruck4 – Fyra spel som format mig till…ja, mig
#MusicStruck4 – Fyra musikaliska under som skapat mig
#BookStruck4 – Fyra skrivna berättelser som är jag

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén