MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: maj 2019 Sida 1 av 2

Eyes of a Stranger

Skall vara ärlig och säga att jag nog inte riktigt gav Queensrÿche det erkännande som de förtjänade i min ungdoms dagar. Minns väl hur de brukade spelas på jukeboxen på det som då var Centrumkiosken i Hoting av fastern till min före detta sambo EK. Hennes son, och tillika EK:s kusin, var på den tiden ordförande (tror jag?) i QR fanklubben här i Sverige och därav, skulle jag tro, fasterns fascination. Men skulle också kunna vara så enkelt som att QR är riktigt, riktigt bra! Något jag insåg senare givetvis. Har svårt att minnas exakt vilka år detta var men ifall jag skulle gissa så rör det sig nog om andra halvan av 80-talet i alla fall. Hur som helst så har jag väl alltid gillat Silent Lucidity, som mest troligen är världens genom tiderna bästa hårdrocksballad ifall ni frågar mig, men de har ju de facto gjort så mycket mer som är bra. Så mycket mer…

Det som M Å S T E omnämnas är ju Geoff Tates sångröst! Helt magisk! Han är helt klart topp tre tillsammans med Ronny James Dio och Bruce Dickinson när det kommer till sångare i min bok. Visst, Rob Halford och Michael Kiske är grymma med men får se sig utanför prispallen. Tates röstomfång och förmåga att förändra sin röst från högt till lågt (ursäkta, är ju inte direkt någon sångcoach!) genom en låt är bara helt suveränt. Man kan nästan inte få nog när han sjunger utan man vill bara att låten skall fortgå och fortgå.

Hade egentligen först tänkt att detta skulle bli en topplista över QR:s bästa låtar men den får vänta på sig lite till ett annat inlägg. Blev återigen så förtrollad så istället kör vi en av deras absolut bästa låtar i detta inlägg tillsammans med en ny live-version av Tate från ett år sedan. Dessvärre så är ju Tate numera inte längre sångare i Queensrÿche efter det att gruppen inte längre kommit överens och efter det att det funnits rapporter om en del dåligt uppförande från Tates sida. Hur det är med det lämnar vi därhän och sörjer det faktum att vi inte mer kommer få uppleva QR i sin originaluppsättning, inklusive Chris DeGarmo, då de var som absolut bäst, men njuter av det faktum att Tate fortfarande låter helt magiskt. Kan bara instämma med en av de som lämnat en kommentar på live-framträdandet på Youtube: Tate casually belts this out with coffee in hand…. amazing voice!


Mörkrädd(are)

EU-valet har kommit och gått, den slutliga rösträkningen har mer eller mindre genomförts och meine damen unt herren; vi har ett resultat. Ett resultat som ifall vi ser till hela Sverige ungefär ser ut som väntat skulle jag vilja påstå. MEN, och det här är ett men som jag helt ärligt skriver med sorg i hjärtat, om vi tittar på resultatet i valdistrikt ”Hoting” så är det inte utan att jag blir lite mörkrädd. Faktiskt till och med MER mörkrädd – dvs mörkräddare – än när resultatet från riksdagsvalet kom i höstas. SD ökar markant från valet för fem år sedan och Sossarna sjunker ungefär lika markant. En helt fascinerande utveckling om ni frågar mig. Det är ju inte svårt att dra slutsatsen att väljarna helt enkelt har bytt från S till SD, vilket ju låter heeeeelt absurt ifall du frågar mig. Vem i helsifyr väljer att ändra sin röst från ett vänsterparti till att gå så långt åt höger på partiskalan som du nästan bara kan? Vem? Övergår mitt förstånd om jag skall vara helt ärlig och i och med det så är det inte lätt att bibehålla någon typ av tilltro till framtiden. Hur i hela Jerusalem kan någon med rent samvete lägga sin röst på ett rasistparti med helt befängda ideér om ”Sverigevänner” och vad Svenska traditioner innebär? Ett parti som helt verkar sakna medmänsklighet och rationellt tänkande gällande den rådande globaliseringen i världen. Jag blir som sagt både sorgsen och lite rädd gällande vart vi är på väg. Speciellt i lilla Hoting.

Av 660 stycken röstberättigande så var det bara 283 som orkade ta sig till vallokalen och göra sin röst hörd. Av dessa så var det 4 som inte lyckades rösta ordentligt och som därför anses som ogiltiga. Så 279 röster blev det allt som allt som ger resultatet i distriktet. Man hade väl önskat en bättre uppslutning men deltagandet ligger ungefär i paritet med det 2014. I röstfördelningen kan man se att SD ökade med hela 26 röster, från 38 till 64, vilket gjorde dem till näst största parti i distriktet. Sad but unfortunately true!


Som om inte det vore nog, kikar man sedan på vars personrösterna har landat så blir man om möjligt ÄNNU mer mörkrädd. Av de 64 rösterna så har 29 stycken valt att personrösta på någon av SD:s kandidater och av dessa 29 så har Peter Lundgren fått nästan hälften. Hälften! En man som helt uppenbarligen har en något skev kvinnosyn och lite svårt att särskilja vilka kroppsdelar som sitter på honom själv (=OK att vidröra då han känner för det) och vilka som sitter på partikollegor (=inte OK att vidröra utan att först ha blivit ombedd att göra det). Visst, han har inte blivit dömd för något och jag tycker väl rent allmänt att man hellre skall fria än fälla, men i det här fallet har han ju faktiskt erkänt för Expressen att han tafsat på en kollegas bröst och sedan skyllt på att ”det var en blöt kväll”. I min erfarenhet så brukar ens rätta jag komma fram i onyktert tillstånd så kan inte tycka det var någon bra ursäkt utan i mina ögon så gjorde det faktiskt det hela bara värre. Fy fasen, säger jag bara. SD som alltid brukar framhäva att män från andra kulturer har en skev kvinnosyn och så blir de ertappade med det här från deras egen toppkandidat. Helt absurt. Fast ännu mer absurt är hur 14 stycken i Hoting Ä N D Å valt att rösta på honom. Totalt fucking jävla obegripligt!


Det skrämmer mig att människor anammar SD:s svart-vita syn på hur saker och ting skall vara och att de välkomnar enkelspårighet istället för mångfald och olika synsätt på saker och ting. Är på riktigt rädd för vart vi är på väg, både i Sverige som helhet men också i hemorten. SD verkar verkligen ha fått fotfäste i Hoting av någon outgrundlig anledning. Helt obegripligt. Jag känner ju mest troligt dessa människor. Dessa 64 som röstat på SD och dessa 14 som valt att lägga sin personröst på en högst tvivelaktig kandidat. Vet faktiskt helt ärligt inte ifall jag skall skratta eller gråta. Så tragiskt är det. Men mörkrädd blir jag. Mörkräddare!

Tidigare inlägg gällande EU-valet:
Centrerad vänstermiljö
Centrerad

Projekt II – del 5; Avslutad!

Efter misslyckandet med att köpa ”Beasten” som jag beskrev i den förra delen i detta projekt så blev det lite panik faktiskt. En snöskotertripp var inbokad till endast ett par helger senare så det var hög tid att finna en skoter som uppfyllde kriterierna som krävdes, vilket egentligen vara ganska enkla; en Polaris RMK i hyfsat skick, inte allt för dyr och som F A K T I S K T fungerade. Låter simpelt men inte en ekvation som visade sig gå ihop allt för bra. Hur som helst så tog jag beslutet att spendera lite mer pengar än jag tidigare tänkt mig och därigenom få en nyare maskin som förhoppningsvis därigenom skulle vara i lite bättre skick. Efter en veckas letande utan någon vidare lycka – tvärtom faktiskt! – så fick jag dock äntligen och lite turligen napp. Men vi kommer dit. Först så tänkte jag berätta om hur två maskiner, likadan i modell och ålder, som jag tittat ut hos två olika handlare och som i det ena fallet funnits inne på affären sedan åtminstone 3-4 månader tillbaka men som givetvis såldes precis innan jag kom hem från en affärsresa. Surt sa räven. Riktade då illkvickt blicken mot den andra maskinen som funnits hos handlaren några veckor vid det laget men som blixtsnabbt såldes mitt framför ögonen på mig. Supersurt. Men det var väl meningen att det skulle bli så antar jag. Ni vet, ödet och allt det där. Vaknade nämligen osedvanligt tidigt kommande lördagmorgonen, surfade in p åblocket för att kika av läget och tro på tusan om inte en maskin jag tidigare kikat in men tyckt varit för dyr hade prissänkts till en mer rimlig nivå bara 20 minuter innan. Skickade direkt ett sms och frågade ifall skotern fanns kvar då jag inte riktigt ville ringa i den arla morgontimman, men säljaren ringde nästan omgående mig istället då han satt i bilen på väg för att köpa en hundvalp. Vi kom överens om att ses dagen efter och sagt och gjort så tog jag med min käre morbror och drog iväg för att kika på skotern; en Polaris Pro RMK 155″ från 2016. Endast 60 drifttimmar och ca 130 mil men endast en ägare lockade. De rätta detaljerna var utbytta och med ett variatorkit installerat. Helt perfekt med andra ord. Skotern visade sig vara i bra skick och gick riktigt, riktigt bra så det var inte mycket att fundera på utan den fick följa med hem. Har nu kört den under hela resterande vintern och har varit hur nöjd som helst. Riktigt, riktigt trevlig maskin. Så slutet gott, allting gott i detta projekt med andra ord och därför så anser jag mig nu vara i hamn med detta och knyter därmed säck. Mission Accomplished!


Projekt I – ??? (Tidigare Projekt #10 & A)
Projekt II – Winter’s Heart (Tidigare Projekt #4 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5) AVSLUTAD!
Projekt III – Fit For the Future (Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain” & H – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5)
Projekt IV – Easy Livin’ (Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View” – del 1, del 2 & D – del 3)
Projekt V – A Leap of Faith (Tidigare Projekt #18 & G – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14)
Projekt VI – Retro (Tidigare Projekt #16 & F – del 1, del 2, del 3, del 4)
Projekt VII – Pickup (del 1)

GoT – Alternate ending

Så, nu har så cirka en vecka förflutit sedan det sista avsnittet av kanske den bästa serien i TV-historien släpptes och jag måste säga att det är med blandade känslor. Minns väl när jag i början av 2011 tipsade här i bloggen om att A Song of Ice and Fire var på väg att adapteras och att jag redan då tyckte att det var en av de mest lovande serierna som var på väg. Dock kunde nog inte ens jag som ett trånande Fantasy-fan, som faktiskt inte läst böckerna dock, förutse den monumentala genomslagskraft HBO-serien skulle komma att få. Finns som ingen som ens i sin vildaste fantasi skulle komma på att ifrågasätta storheten i serien och det ojämförligt skyhöga produktionsvärde som varje säsong av serien haft. Ingen annan serie kommer ens i närheten av den kvalitet, den detaljrikedom och det scope som Game of Thrones presterat under sina 8 säsonger. MEN, och det är nu som jag skall komma till det lite tråkiga, det höll inte riktigt hela vägen. Missförstå mig rätt här. Produktionsvärdet var genomgående skyhögt i alla säsonger och ingen annan TV-serie kommer ens i närheten av att leverera den kvalitet som GoT gjort. Men, om man sätter en så hög genomgående standard så blir det automatiskt så att förväntningarna även skruvas upp gällande vad som komma skall och det går inte att sticka under stolen med att de två sista säsongerna känts en liten aning forcerade. Överlag så tror jag helt ärligt att serien som helhet skulle mått bättre av att ha fått tio säsonger istället för åtta och därigenom låtit tempot i de två sista säsongerna varit i paritet med de övriga sex. Men, men, nu blev det ju inte så och för att vara ärlig så har jag egentligen inte sååå stora problem med hur säsong sju utspelade sig trots det forcerade tempot. Tycker nog den på det stora hela var helt OK trots att de kanske borde låtit handlingen utspela sig över två säsonger. Eller OK och OK. Den var väl egentligen riktigt, riktigt bra. Precis så som det för jämnan är med GoT. På något konstigt vis är varje avsnitt egentligen riktigt bra även fast det inte händer så mycket. Det är dess styrka skulle jag vilja säga. Även mediokra avsnitt med GoT mått mätt är egentligen riktigt bra om ni förstår vad jag menar…

Vad gäller den senaste säsongen, dvs de sex avsnitten som utgör säsong 8, så är väl egentligen varje enskilt avsnitt precis så. I alla fall för undertecknad nu när jag hunnit få en veckas perspektiv. Samtliga avsnitt var egentligen relativt mediokra med GoT mått mätt men de var samtidigt riktigt bra på något konstigt vis. Svårt att förklara. Men som helhet så kan jag inte riktigt tycka om den riktning och den händelseutveckling seriens skapare lät handlingen få. Känns liiite som outnyttjad potential om jag skall vara ärlig. Rent krasst kan jag tycka att säsongens tre första avsnitt, vilket fokuserar på The Night King, borde utgjort en helt egen säsong och att de tre sista delarna, som fokuserade på kampen om Järntronen, även den borde fått en egen säsong. Hade känts mindre forcerat och samtidigt låtit var sak få en bättre underbyggnad för hur händelserna utspelade sig.

Ett annat alternativ, som jag MYCKET hellre sett än det som vi fick, vore ett helt annat avslut på serien. Helt annan händelseutveckling för många av de karaktärer som vi kommit att älska och hata under seriens gång. Ett alternativ som beskrivs väl i nedanstående lilla video och som gett ett avslut som onekligen varit mycket, mycket (mycket) mer tillfredsställande än det som vi fick, som helt ärligt så här i backspegeln var lite sisådär. Inte direkt en strålande avslutning på kanske väldens bästa TV-serie genom tiderna. Nä, ifall de följt händelseutvecklingen som finns beskrivet i videoklippet så hade nog jag, och troligen många med mig, blivit betydligt mer tillfredsställda av avslutningen. Är inte utan en liten otillfredsställelse som man inser att det nu är slut och att det faktiskt slutade på ett sätt som var seriens absolut svagaste säsong och lite av ett antiklimax. Fortfarande bra, men bara inte så bra som den hade potential att vara. Statistiken från IMDb på bilden nedan talar sitt tydliga språk; av de sämst rankade avsnitten så är samtliga sex avsnitt från den sista säsongen i botten på listan när fansen sagt sitt. Ingen vetenskap, jag vet, men nog är det en tydlig indikator på att de flesta nog kanske känner ungefär som jag inför avslutningen. Trist, är väl det minsta man kan säga…

Centrerad vänstermiljö

Gjorde lite fler valkompasser (Aftonbladets, Expressens och SR:s) nu ikväll för att få en liten mer nyanserad bild gällande vilka jag sympatiserar med. I Aftonbladets så blir det mest med Miljöpartiet men i de andras så tycks jag ha mest lika åsikter med Sossarna. Värt att notera är att i Aftonbladets kompass så hamnar Sossarna först på 4:e plats och Centern på 5:e. I Expressens så blir Centern dock 2:a, Miljöpartiet 4:a. Lika resultat i SR:s även om procentsatserna är jämnare där. Vet inte om jag blev mycket klokare:

Sossarna: 2 förstaplatser, 2 andraplats, 1 fjärdeplats
Centern: 1 förstaplats, 2 andraplatser, 1 femteplats
Miljöpartiet: 1 förstaplats, 1 tredjeplats, 2 fjärdeplatser

Hyfsat jämnt skägg med andra ord. Om vi räknar på att det gäller att få så lite poäng som möjligt och en 1:a plats ger 1 poäng, 2:a plats 2 poäng och så vidare så får för tillfället Sossarna 10, Centern 10 och Miljöpartiet 12. Sedan kommer de andra långt efter. Så med den logiken så står det mellan Sossarna och Centern.

Kikar vi då på hur jag procentuellt matchar med varje parti i de fyra olika kompasserna så blir det:

Sossarna = (68%+59%+92%+85%)/4 = 76%
Centern = (75%+55%+85%+83%)/4 = 74,5%

Så, lutar alltså åt Sossarna igen utifrån det. Men, när jag gör valkompassen från AI-valet så säger den Centerpartiet. Inte solklart alltså. Någon av de två kommer det bli men får nog sätta mig in lite mer på vilka frågor vi missmatchar och se vilken missmatch jag bäst kan leva med. Hur kommer du att rösta?

Centrerad

På söndag går EU-valet av stapeln och att säga att jag har järnkoll inför det valet vore nog att tänja på sanningen liiiiite väl mycket. Så, för att råda bot på det och för att få någon vägledning i vilka partier som tycker som jag i EU-frågorna så gjorde jag ikväll SVT:s Valkompass och hör och häpna om inte Centerpartiet blev de jag matchar bäst med. Lite oväntat får jag allt säga att det resultatet var. I alla fall för egen del. När jag gjorde valkompasserna inför riksdagsvalet så var Centern faktiskt ett av de partier jag matchade sämst med (tillsammans med Moderaterna och KD). Till och med när jag kryssar i de frågor jag tycker är mest viktiga så blir alla kandidater som jag matchar bäst med faktiskt Center-kandidater! Helt otroligt faktiskt men av någon konstig anledning så verkar jag och Centern ha samma vy när det kommer till EU-samarbetet. Visst, matchar näst bäst med Sossarna, som jag matchade bäst med i riksdagsvalet, men det finns vissa sakfrågor speciellt gällande friheten på Internet där vi INTE ser på saken med samma ögon. Inte ens i närheten. Miljöpartiet landar in på en tredjeplats, ungefär lika som inför riksdagsvalet, men nämnvärt är att jag matchar dåligt med Vänsterpartiet gentemot hur det var inför riksdagen. Jaja, någon kommunist har jag nog ändå aldrig varit så spelar inte så stor roll. Skönt dock att se att jag inte alls matchar med åsikterna hos SD – inte här inför EU-valet och inte tidigare inför riksdagsvalet. Har VERKLIGEN inte samma åsikter som dem i knappt någonting. Det får vara hur det vill med det, nu gäller det att besluta hur man skall rösta på Söndag. Hur röstar du?

Ingen mer skit

Idag har det varit städning på schemat hela dagen, I kid you not! Lägenheten i Hoting var i ett extremt och skriande behov av en total sanering, något den faktiskt varit en längre tid, och idag kom så äntligen dagen då den gick ifrån en skitig (ja, eller mest dammig faktiskt) liten håla till en nystädad, fräsch och faktiskt riktigt trevlig liten bostad. Fick god hjälp av modern som förbarmade sig och hjälpte till med att ta tillbaka allt från dammråttornas våld och som även putsade fönstren för första gången sedan jag flyttade in. Intressant det här med att ha en bostad som man väldigt sällan befinner sig så där superofta i och som ändå blir något så enormt dammig fort. Tillbringar ju egentligen inte mycket mer än helgerna där men den blir snabbt invaderad av allehanda damm har jag märkt. Börjar nog vara dags att jag sätter mig ned och förhandlar priset med städerskan som jag haft för avsikt att anlita ett år nu. Vi har ju sagt att själva förhandlingen skall ske över en flaska vin och hur till vida det är till min fördel eller inte återstår väl att se. Oavsett så vore det onekligen skönt att ha någon som dammar av det värsta någon gång i månaden så den inte degraderar så långt som den hade gjort nu. Ja, ja, vi får väl se hur det blir med den saken tänker jag. Just nu känner jag mig mest tacksam mot mamsen som var snäll i hjälpte till i saneringen och samtidigt oerhört nöjd över att ha en ren och fräsch lägenhet. Åtminstone i Hoting, som förutom att den saknar ett par gardiner är fix och färdig inför sommaren. Känns det som i alla fall. Annat är det med lägenheten i Östersund. Är hög tid att den får sig en genomkörare med. När nu det skall hinnas med…

Hänförd av…Queensrÿche

Kan faktiskt fascineras lite av att Queensrÿche inte blivit större och mer kända än de faktiskt är. Missförstå mig rätt här, deras album Operation: Mindcrime är och förblir en klassiker och kommer ofta upp som kanske det bästa hårdrockskonceptalbumet genom tiderna, men för den breda massan skulle jag vilja påstå att de är relativt okända. Speciellt om vi ger oss på och frågar yngre generationer än 60-/70-talister som fick äran att lyssna på dem i någorlunda vuxen ålder under 80- och 90-talet. För det går inte att sticka under stolen med hur suverän sångaren Geoff Tate var (och för den delen fortfarande är) på att sjunga. Helt magiskt bra! Vill minnas att jag vid flertalet tillfällen genom åren i denna blogg refererat till deras absolut mest kända låt som roterade på MTV back in the day flitigt, Silent Lucidity, och som är lite av en personlig favorit. Men de har gjort SÅ mycket mer än bara den. Såååå mycket, mycket mer. Ett tydligt bevis på den yngre generationens okunskap om det hela och samtidigt ett bevis på Tates och Rÿche storhet är när en sångcoach från nutid får lyssna på en liveinspelning av den underbara Take Hold of the Flame. Helt underbart att se hur hänförd hon blir och hur magiskt bra Rÿche faktiskt var med Tate som sångare. Det här gillar jag helskarpt. Både videon med hennes reaktion och låten som sådan. Nästan så jag blir hänförd själv. Mer än nästan faktiskt. Lyssna, se och njut mina vänner…

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén