MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: juni 2019

Чорнобильська катастрофа

Skall inte säga att jag har ett klart minne av när olyckan inträffade men jag minns den åtminstone, tillsammans med alla rapporter om radioaktivt avfall som drabbade Sverige som följd. Vad jag pratar om? Jo, den fruktansvärda kärnkraftsolyckan vid Tjernobyl 1986. Minns hur jag som snorig 10-åring lyssnade på nyhetssändningarna från Sveriges Radio och faktiskt mer förundrades istället för förfärades över hur stor nyheten blev. Fattade nog inte riktigt där och då allvaret i det inträffade vilket mest troligt berodde på min ringa ålder. Men precis som för så många andra så har allt som inträffat efter på ett eller annat sätt påverkats av katastrofen och jag kan nog ärligen säga att jag inte vore där jag är idag, jobbandes med förnyelsebar energi, om inte olyckan inträffat. Eller jag har åtminstone svårt att tro att jag vore där jag är.

Var skriver jag nu om detta?

Såg nu ikväll klart den 5 avsnitt långa miniserien ”Chernobyl” på HBO och måste helt ärligt säga att jag är stum av beundran. Plus lite rädd. Rädd så här i efterhand även ifall det nu är 30+ år sedan olyckan inträffade. Otroligt bra serie med Stellan Skarsgård i en av huvudrollerna och vår egen Stakka Bo, eller Johan Renck, som regissör till samtliga avsnitt. Riktigt, riktigt välgjord, spännande, skrämmande och samtidigt underhållande drama som griper tag och påverkar på fler än ett sätt. Skulle nog vilja sträcka mig så långt som att kalla den för årets bästa TV-serie så här långt. Utan konkurrens faktiskt. Klart bättre än sista GoT-säsongen om ni frågar mig. Gör dig själv en tjänst och se miniserien bums oavsett vilken relation du har till olyckan som sådan. Klart värd din tid och jag lovar, LOVAR!, att du kommer bli underhållen. Extra roligt för oss här i norden är ju att förutom Renck och Skarsgård så återfinns fler svenskar i serien såsom Adam Lundgren och Fares Fares. För att inte nämna David Dencik som spelar Michail Gorbatjov. Kul!

Go Further

Att säga att jag är en motornörd, eller Petrol Head som de säger i England, vore att sträcka på sanningen lite väl mycket och att påstå att jag haft något brinnande intresse för Le Mans och dess historia vore nog att rakt ut sagt ljuga, men heeeelt ointresserad skall jag väl inte heller påstå att jag är. Inte i någon av dem. Motorer och Le Mans alltså. Nä, som jag väl kommit fram till tidigare här i bloggen så finns det väl åtminstone ett intresse runt att köra bil och att också köra fort, vilket är vad Le Mans är om. Måste säga att jag absolut ser fram emot den kommande filmen där mitt kära Ford (för det måste väl vara kärt för mig när jag för tillfället har och använder två stycken olika Fordar?) tog sig an Ferrari i ett race 1966 som skulle komma att gå till historien. Även om jag egentligen tycker Christian Bale är en aningen överskattad skådespelare så verkar han passa i rollen som Ken Miles, föraren som rattade Ford GT:n i 24-timmars loppet. För att inte tala om Matt Damon i rollen som Carroll Shelby, verkar vara perfekt casting. Hur som, en av de filmer som jag helt klart ser fram emot mest just nu…

A Whole New World

Gårdagen bjöd på film i Hufvudstaden och på repertoaren stod live-versionen av Disney’s klassiker (om man nu kan kalla något som inte ens passerat 30-strecket för det) om den unge tjuven som kommer över en magisk lampa och vinner hjärtat hos en prinsessa. Att Disney är kungarna på tecknad film ända sedan 1937 då Snövit släpptes är det nog inte många som motsäger och jag måste tillstå att jag gillar många av deras alster. Visst, har kanske inte sett alla de filmer de släppt de senaste 10 till 15 åren men de filmer som de släppt innan dess har jag mer eller mindre sett. Okej, har sett några av de som släppts de senaste åren också men ingen av dem har väl egentligen satt några djupa spår. Nä, inte ens Toy Story-filmerna eller Frozen som annars unisont verkar vara publikfavoriter. Inte dåliga. Inte alls. Lång ifrån till och med och även jag måste tillstå storheten i Toy Story 3, men ingen av dem kommer in på min Topp-5-lista. Inte ens nära faktiskt. Inte heller återfinns Lejonkungen, som kommer som live-version om några veckor, eller Djungelboken, som kom som en okej men inte mer live-version för några år sedan, med på den listan. Faktiskt inte någon av de filmer som vi svenskar får se korta klipp ur på julafton finns med på listan. Även om jag gillar Lady & Lufsen och Robin Hood väldigt mycket. Min topp 5 bland de animerade alstren är nog enligt följande och har så varit under lång tid nu, ja ända sedan plats 5 kom ut 2008:

5. Wall-E
4. Monsters Inc.
3. Aladdin
2. Finding Nemo
1. Beauty & the Beast

När det kommer till live-adaptionerna av filmerna så var väl Djungelboken helt okej, som jag skriver ovan, Malificient horribel, 101 Dalmatiner-filmerna sevärda, Alice i Underlandet så där Tim Burton-crazy som man förväntar sig medan uppföljaren väl lämnar en del i övrigt att önska och kronan på verket hittills har helt klart varit adaptionen av min absoluta Disney-favorit Beauty & the Beast, vilket jag skrev om här. Helt magiskt bra! Har inte sett Cinderella eller Dumbo, som jag har stora förhoppningar på, än så kan inte uttala mig om dem. Inte heller Christopher Robin som väl får bli en slags live-version av Nalle Puh. Återkommer med utlåtande på dem när jag sett dem.

Men det är inte därför vi är här?

Nä, var ju som sagt för att berätta om live-versionen av Aladdin av, lite oväntat, Guy Ritchie med Will Smith i den ikoniska rollen som Anden. Börjar med att säga att precis som i fallet med Beauty & the Beast så är den tecknade versionen bättre, men med det sagt så finns inget annat att tillstå än att jag gillade denna versionen helskarpt! Visst, finns några sångnummer som känns lite malplacerade men i övrigt så har jag egentligen inget att klaga på alls. Riktigt, riktigt rolig och underhållande samtidigt som den spelar bra både på nostalgin och på känslorna. Bra casting i alla roller och att Will Smith skulle ha svårt att fylla rollen som Anden efter Robin Williams håller jag inte alls med om. Gillade verkligen Smith och han gjorde karaktären till sin egen. Visst, Williams röstskådespeleri är legendariskt i den tecknade versionen men Smiths tolkning är även den magisk om ni ursäktar ordvalet. Övriga roller är också bra där kanske främst Naomi Scott som prinsessan känns precis som den tecknade versionen. En riktigt bra film med andra ord som endast faller på målsnöret mot live-versionen av Beaty & the Beast som drar det längre strået. Näst bästa live-adaptionen hittills med andra ord. Gick ut med ett leende på läpparna efter titten och den gemensamma åsikten var att det var en riktigt bra film. Rekommenderar med andra ord starkt att ni ser den!

Busy, busy as a bee…

..eller något sånt. Vet inte riktigt. Hur som helst så är ju tiden ytterst dyrköpt nu för tiden. Som vanligt. Som jag beskrivit tidigare. Men jag jobbar på att förbättra situationen. Det bör bli bättre bara denna månad har passerat. Bör. Många saker som skall avslutas nu under juni och det bör frigöra tid. Dyrbar tid som bör motverka den där konstanta känslan av att jag inte riktigt, riktigt hinner med saker. Både privat och på jobbet.

Oavsett så är det ovanligt hektiskt just nu och verkar fortgå så under hela juni – dessvärre. Detta trots en massa helgdagar och extra ”lediga” dagar mitt i veckan. Faktum är att de nog snarare stjälper än hjälper gällande att frigöra tid. Är så många olika saker så behöver göras och att stycka upp dem hjälper faktiskt inte. Spär bara på den där känslan av att konstant endast släcka de bränder som brinner mest. De som är mest intensiv just nu. En stor del av ”tidtjuveriet” beror faktiskt på MBA-utbildningen som nog varit mer krävande än jag velat tillstå. Att jobba fulltid, om jag nu gör det, och på det plugga på halvfart var nog kanske att bege sig ut på lite väl djupt vatten. Därför annat har fått stå tillbaka även om jag försökt göra de sakerna också. Med 40 timmar jobb per vecka och 20 timmar pluggning så gör ju det 60 timmar per vecka bara det. Nu är det ju så att jag kan nog helt ärligt säga att jag jobbar i snitt 50-60 timmar per vecka, vilket skulle skjuta totalen till 70-80 timmar per vecka. Men en klasskompis hade fört dagbok över hur mycket timmar han lagt ned i utbildningen och det har legat på nära nog 30 timmar per vecka, vilket resulterar i en total på uppemot 90 timmar per vecka! Tar vi då det faktum att en vecka innehåller totalt 168 timmar och drar vi bort att vi sover 8 timmar per natt och plugg/jobb så blir det 22 timmar kvar. Det är ca 3 timmar per dag för att göra saker privat. Inte mycket alltså. Skall ju ätas, tvättas, städas, handlas, hinna med att se film, umgås med vänner, träffa familjen, köra skoter, köra Mussen med mera, med mera som inkluderar allt det där andra som utgör att leva. Förstår att jag har känt tidsbrist de senaste 2 åren!

Men nu lider utbildningen mot sitt slut. Det sista seminariet går av stapeln i huvudstaden på onsdag denna vecka, tentamen är den 18:e och det individuella arbetet skall lämnas in den 27:e. Så, sista månaden. Nu gäller det att hålla ihop och köra rakt in i kaklet. In i kaklet!

Well, det är andra saker som också kommer att frigöra mer tid men mer om det i kommande inlägg.

Tidigare inlägg i serien:
Good Times Bad Times
Time
About Time

Chairman of Time
Det är mycket nu…”

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén