MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: december 2019 Sida 1 av 3

”Happy New Year, Happy New Year”

Slutet på årtiondet är här och vad är väl en bättre titel på detta inlägg än introt på refrängen från ABBA:s gamla slagdänga. Det har varit ett omvälvande decennium med både höga toppar och djupa dalar. Många saker hade kanske önskats annorlunda men på det stora hela så är jag faktiskt riktigt tillfreds med hur det blev nu i slutändan. Ni som följt med här i bloggen vet ju i stort hur det varit gällande mitt liv och leverne så tänker inte tråka ut er med det igen. Nä, nu vänder vi på bladet och går med tillförsikt in i nästa årtionde och ser vad det för med sig. Tror och hoppas på att det blir strålande!

Det finns, eller fanns, beroende på hur man ser det, två riktiga klassiker som alltid visades på nyårsafton när jag växte upp under de glada 80- och 90-talen. Som ni vet så var ju TV-utbudet något sparsmakat på det tiden med endast Sveriges Television och deras två kanaler TV1 och TV2. Den ena av klassikerna premiärvisades på SVT redan 1969 och har sedan 1976 visats alla år förutom 2004 när den ställdes in. Så också i år! Pratar givetvis om Grevinnan och Betjänten, eller Dinner for One som den heter i original. Klockan 19:45 så gäller det att bänka sig framför SVT1 för att inte missa samma procedur som förra året.

Den andra klassikern kan ni se till fullo här nedan och är en nyinspelning av en film från 1967 som jag har väldigt starka minnen av att vi alltid såg på hos mormor och morfar på deras fjärrkontrollslösa TV. Kan mycket väl tänka mig att morfar gillade denna helskarpt. Har du inte sett den och gillar brittisk humor, vilket undertecknad gör, så se den vet jag. Väcker många minnen åtminstone hos mig…

”It’s the end of a decade
In another ten years time
Who can say what we’ll find
What lies waiting down the line”

Gott Nytt År på er!!

Ändrade planer

Nyårsafton i antågande och de planer som fanns har dessvärre fått se sig ändrade, eller förresten; ändrade och ändrade – mer avbrutna. Väder, sjukdom och lite annat har gjort att det som var tänkt inte längre kommer att ske. Trist nog. Men så blir det ibland. Livet. Det gör ju inte alltid riktigt som man själv vill och planerar. Vilket väl kan vara bra ibland. Så det händer något oväntat lite då och då, tänker jag. Well, antiklimax till trots så är det ju bara att gilla läget och planera om. Frågan är bara till vad? Vad är plan B? Frågade fröken fräken vad hon skulle göra, men hon blev kvar på hemmaplan som är liiite väl långt bort. Så inte det. Skulle kunna åka tillbaka till H och fira nyår då jag vet att det kommer företas middag et al med vänner där. Kanske? Ett tredje alternativ är att fira med syster yster och ”plastis” med familjer inkl middag och allt här i ÖSD. Möjligen? Eller så får vi se vad morgondagen bjuder på. Kanske dyker det upp ett fjärde alternativ? Nåväl, väntar tills imorgon och kör Carpe Diem på det, låter inte det som en bra idé? Eller plan? 🙂

Nazareth

Den 18 april nästa år så brakar de gamla Skotska hårdrocksrävarna i Nazareth lös på Folkets Hus i Östersund. Eller de och de, är ju faktiskt endast en av originalmedlemmarna som fortfarande finns med i bandet; basisten Pete Agnew. Men vad gör väl det? Speciellt när ett så klassiskt hårdrocksband, bildat redan 1968, gästar Republiken. Ingenting skulle jag vilja påstå!

Att säga att jag varit något stort superfan av Nazareth genom åren vore nog att tänja på sanningen lite väl mycket. Tänja till bristningsgränsen faktiskt. Men en del har man ju allt lyssnat på dem. Om jag inte missminner mig helt, behöver kolla det med vederbörande, så hade min käre morbror åtminstone LP:n Expect No Mercy från 1977 under min uppväxt och jag bör, även om jag inte riktigt minns det, ha lyssnat på den någon gång tänker jag. Känner väldigt väl igen omslaget på skivan och har svårt att tro att jag sett den någon annanstans. Omslagen till No Mean City (1979) och Malice in Wonderland (1980) känner jag också igen, men inte lika tydligt. Kan hända att han även hade dem i sin samling och att jag därigenom även lyssnade på dem i min barndom, men kan ju känna igen de två från annat håll med. Expect No Mercy är jag hyfsat säker på att han hade dock. Men oavsett minnet från de skivorna så är det väl främst tre stycken låtar, från andra skivor, som man förknippar med Nazareth – eller åtminstone jag gör det. Den första hade jag ju med i ett inlägg härom dagen, titulerad Dream On. Den andra är rockiga Hair of the Dog, som nog är den låt jag lyssnat på mest med dem. Ja, förutom låten nedan då. Den är ju en klassiker bland rockballader och finns nog nära nog med på alla rockballadssamlingar som släppts genom åren. Låten, som egentligen är en cover, är nog den låt som absolut mest förknippas med bandet och det tror väl tusan det. Fantastisk låt som kanske är lite väl sönderspelad just på grund av att den finns med överallt i rockballadssammanhang. Men fantastisk som sagt!

Biljetterna är inhandlade, kvällen är inbokad och april kan inte komma fort nog!

”Love hurts
Love scars
Love wounds and marks”

Mitt 2010-tal: Film

Vi närmar oss slutet på 2010-talet (eller heter det bara 10-talet?) så tänkte i en rad inlägg sammanfatta mitt årtionde gällande olika mer eller mindre kulturella teman. Bra eller anus, som Filip & Fredrik brukade uttrycka det, får du som läsare avgöra. Så utan vidare större omsvep så kör vi väl, tycker ni inte?

I denna andra del i bloggserien så tänkte jag att vi kör på de filmer som jag roats, underhållits, njutit och berörts allra djupast och mest av under det årtionde som gått. Överlag har det varit ett bra årtionden med mycket bra filmer trots att filmindustrin fått stenhård konkurrens från alla olika streamingtjänster med deras riktigt högkvalitativa TV-serier och egna produktioner. Ingen film från 2010, 2013 och 2019 finns med, vilket till viss del förklaras nedan, men nog skrivet om det. Här kommer filmerna som gett mig mest tillbaka under dessa 10 år:

1. A Star is Born (2018)
Den här filmen är precis så bra som jag beskrivit den tidigare (här och här). Faktum är att det nog är en av mina absoluta favoritfilmer numera och den skulle faktiskt kunna platsa in på min Topp-10 över de bästa filmerna genom tiderna. Så mycket gillar jag den! Fantastisk film som inte överträffas av någon detta årtionde. Så det så!

2. The Intouchables (2011)
Den här franska filmen är så sjukt bra att den faktiskt mycket väl skulle ha kunnat blivit etta på denna lista. Som jag skrev då så får den utan tvekan maxbetyget 5 av fem och är definitivt en film du skall se. Finns en amerikansk nyinspelning, The Upside, som bland annat återfinns på Amazon Prime, och även den är riktigt, riktigt bra. Originalet är strået vassare, men råder er att se nyinspelningen med när ni ändå håller på.

3. Edge of Tomorrow (2014)
Den här lilla actionpärlan är en film som växt på mig genom åren och för varje gång jag kikat på den. Tyckte förvisso att den var bra redan första gången jag såg den, men kanske inte så bra att den skulle kommit in på denna listan. Nu har jag dock sett den så många gånger så jag tappat räkningen och varje gång jag flippar förbi den på TV:n och den är på så fastnar jag tills den är slut. Både Tom Cruise och Emily Blunt är suveräna och hela Groundhog Day-konceptet med att allt upprepar sig fungerar riktigt, riktigt bra. En spännande och väldigt välgjord Sci-Fi-pärla som verkligen förtjänar sin plats på denna lista.

4. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017)
När jag skrev om den här filmen efter att jag sett den så beskrev jag hur tiden tycktes flyga fram och vips så var den slut. Så bra var den! Med fantastiska rollprestationer från samtliga inblandade, en historia som griper tag och engagerar en på ett helt fantastiskt sätt samt riktigt snyggt regisserat så var det här min favvo till Oscars-statyetten det året. Att den förlorade mot plats 6 här på listan är ingen stor grej enligt mig, men jag håller den här snäppet högre även om båda är fantastiska.

5. Mad Max: Fury Road (2015)
Oh My God! vilken uppföljare detta är! Precis som jag skrivit tidigare så är det en av de absolut bästa actionfilmerna som gjorts under senare år och en fest för ögonen av sällan skådat slag. Tom Hardy har fått axla rollen som Mad Max, vilket han gör med bravur, men det är Charlize Theron i rollen som Furiosa som stjäl showen. En actionfest av sällan skådat slag som toppar alla de tidigare Mad Max-filmerna och visar att man kommer långt med Practical Effects istället för en massa CGI.

6. The Shape of Water (2017)
Det här årets vinnare för Bästa Film var sannerligen en värdig vinnare. Visst, jag hållare plats 4 på denna lista som liiite bättre, men som jag skrev efter att jag sett den; så är Shape snygg, har en egensinnig produktionsdesign som nästan blir en karaktär i sig själv, bra skådespeleri och en helt fungerande, om än aningens förutsägbar, historia. Filmens produktionsvärde är magnifikt och fängslar verkligen vilket enbart utifrån det gör att den förtjänar sin plats här på listan. Helt klart! Tycker om denna super, super mycket!

7. Spectre (2015)
Det är något med Spectre som är svårt att sätta fingret på som tilltalar mig. Troligen är det helheten. Filmen är otroligt snyggt filmad, klippningen är magnifik, person-gestaltningarna suveräna, tonen precis den rätta blandningen av spänning, action, drama och galna over-the-top scener samt att Craig gör sin bästa tolkning hittills av agenten med rätt att döda. Så skrev jag efter att ha avnjutit filmen som nästan, men bara nästan, är i klass med Live and Let Die, vilket som ju alla vet är den bästa Bond-filmen genom tiderna. Eller hur?

8. Star Wars: Episode VII – The Force Awakens (2015)
Star Wars kommer alltid att betyda mycket för undertecknad och J.J. Abrams start på den nya trilogin var precis så där nostalgisk och bra som man ville att nystarten skulle vara. Även om historien är mer eller mindre en kopia på A New Hope så underhöll den och la upp bollen på ett snyggt sätt för fortsättningen (vilket ju gick sådär) och jag förblir lika positiv nu till Episod VII som när jag skrev om den efter premiären.

9. Hidden Figures (2016)
Jag gillar den här typen av historiska verklighetsbaserade berättelser och den här gillade jag extra mycket. De har en dialogdriven handlingen som tilltalar mig och hela estetiken runt 50/60-talet är helt magnifik. Rollbesättningen är, framförallt de tre huvudrollerna, mer eller mindre perfekt och jag gillade även Kirsten Dunst, Jim Parsons och framförallt Kevin Costner i deras respektive biroller. Allt ramas in av NASA:s race att skicka en man ut i rymden och avslutas på bästa sätt med hur John Glenn la sig i omloppsbana runt jorden. Som jag tidigare skrivit; en fantastisk film som jag verkligen rekommenderar. Se den!

10. The Avengers (2012)
Av någon anledning så har jag varit extremt sparsam, för att inte säga obefintlig, med att skriva om Marvel-filmerna här i bloggen. Men det får vi ju börja ändra på då jag ju faktiskt sett samtliga ganska slaviskt då de släppts. Efter att ha släppt 5 filmer om Iron Man, Hulken, Captain America och Thor så var det dags för den första av Avengers-filmerna och vilken upplevelse det blev. Otroligt underhållande, cool skurk och ett riktigt serietidningsäventyr. Jag vet att många håller Avengers: Infinity (2018) som den bästa men jag gillar den första bättre. Är nog bara plats 5 på listan som överträffat den i ren underhållning det gångna årtiondet.

Jag vet att jag utelämnat mästerverk såsom Argo, Spotlight, The King’s Speech, The Town, Mission: Impossible 4-6, Social Network, Wolf of Wall Street, Captain Philips, Guardians of the Galaxy, X-Men: Days of Future Past, Captain America: The Winter Soldier, Avengers: Infinity War, Looper, Drive, Baby Driver, Hacksaw Ridge, The Martian, La La Land, Skyfall, Logan, Hell or High Water, Frozen, American Hustle m.fl. men så blir det ju när man skall koka ned det till sina 10 favoriter.

Filmer jag dock helt medvetet lämnat utanför, trots att de brukar hyllas, är Arrival, Black Swan, The Dark Knight Rises, Django: Unchained, The Hateful Eight, Sicario, Gravity, Gone Girl, Call Me By Your Name, Interstellar, The Grand Budapest Hotel, The Revenant, The Big Short, Moonlight, Lion, Manchester by the Sea, Dunkirk, Phantom Thread, The Favourite, Black Panther m.fl. och det av ingen annan orsak än att jag inte tycker om dem. Eller fel. En del av dem tycker jag om. Men de är helt enkelt inte tillräckligt bra i mitt tycke bara. Ibland rena sömnpillren faktiskt.

Filmer som inte tagits i beaktande men som mycket möjligt hade kunnat slagit sig in på listan, och det av den enkla anledningen att jag inte sett dem än, är 12 Years a Slave, Dallas Buyers Club, A Place Beyond the Pines, Once Upon a Time in Hollywood, Joker, Ad Astra, Knives Out!, Toy Story 4, Coco, Inside Out, Whiplash, Birdman, Warrior, The Descendants och Silver Linings Playbook.

Utöver dessa så finns det en film som jag helt nyligen faktiskt gav en ny chans och det var Inception från 2010, regisserad och skriven av Christopher Nolan. Jag såg filmen när den släpptes men minns väl att jag inte alls tyckte den var speciellt bra, vilket ju är ganska precis tvärtemot vad de flesta andra verkar tycka. Jag tyckte väl inte den var dåligt, inte alls, men inte det mästerverk som alla höjer upp den till numera. Så ändrade jag uppfattning vid en andra genomtittning? Nä, faktiskt inte. Vilket ju visar sig på dess frånvaro i listan ovan. Det är en bra film, inget snack om den saken. Riktigt bra till och med. Suveräna skådespelare, en intressant historia och för den tiden banbrytande effekter, men den var inte bättre än de 10 jag listat ovan. Inte ens i närheten faktiskt.

Vi avslutar med Lady Gaga:s och Bradley Coopers fenomenala live-framträdande på Oscars-galan med första platsens signum i låt väg och tillika vinnare av en Oscar för bästa originalsång! Hur bra är inte detta liksom? Magiskt bra, magisk film och en magisk duo!

Tidigare inlägg:
Mitt 2010-tal: Musik

Same, same but different…#6

Enligt all nu gällande forskning så drömmer alla människor när man sover. Punkt! De som påstår sig inte drömma är mer en fråga om att de inte kommer ihåg drömmarna när de vaknar, samt i vilken fas av sömnen som de faktiskt vaknar. Vi drömmer under REM-sömnen, men även under NREM-sömnen har det visat sig. Drömmar under REM-sömnen tenderar att vara längre och man drömmer oftare under denna fas. Forskningen visar utifrån hjärnaktiviteten att man drömmer som mest under sömnens sista timmar då REM-sömnen blir längre och längre. Det är också dessa drömmar man vanligtvis kommer ihåg ifall man väcks mitt under dem.

När vi sover så hamnar vi övergripande i fyra olika sömnfaser som varar i ca 1,5-2 timmar och som går i cykler under natten; Lättsömn, som endast varar de första 5% av sömnen, som sedan övergår i Mellansömn, där drygt hälften av all sömn sker, vilket övergår i Djupsömn, som ger oss mest återhämtning och är där en fjärdedel av sömnen sker. Det är dessa 3 faser som brukar kallas NREM-sömnen, eller Non-Rapid Eye Movement-sömn, vilket tidigare ansetts vara drömlös-sömn. Sista fasen av de 4 är Drömsömnfasen, eller REM-fasen, och är där en femtedel av sömnen sker.

Jag tillhör dem som nära nog aldrig kommer ihåg vad jag drömmer, vilket väl tyder på att jag tillbringar väldigt lite tid sovandes i Drömnsömnfasen. I vad jag vill kalla undantagsfall händer det att jag minns vad jag drömt när jag vaknar upp men oftast så kommer det sig av att jag förtärt alkohol. Sällan under vanlig ”vardagssömn”. I yngre dar, och även nu fast det är extremt ovanligt, så har det förekommit att jag känner igen vissa drömmer och att jag drömt den tidigare. När jag var mindre så minns jag att jag drömde samma dröm upprepade gånger:

Den utspelade sig i ett relativt öde landskap, på en bergig, eller åtminstone brant, landtunga ut i ett stormigt hav med ljungande blixtar i skyn. Hela omgivningen andades antika Grekland och jag minns hur jag alltid var jagad av något hemskt som jag aldrig såg och att jag sprang på en smal slingrande och väl upptrampad stig längs med vattnet men uppe i branten.

Vad detta betydde för en liten ung pojke är ju svårt att tyda och jag är väl liiite för ingenjörsmässig för att egentligen lägga någon större vikt vid drömtydning. Men precis som med horoskop så är det ju ett förnöjsamt tidsfördriv att läsa om oavsett om sant eller inte. Så vad ger det då för indikationer?

Vatten rent allmänt står oftast för ens känslor och det omedvetna. Havet brukar symbolisera det stora livet, alltings ursprung, medan ett stormigt sådant tyder på en storm i känslolivet. Att bli jagad visar ofta på en skuggsida av en själv, en aspekt som man är rädd för och springer ifrån. Att den är skrämmande beror på en rädsla för denna sida. Det man är rädd för behöver bli en del av en själv och stressen kommer från att man jagar på sig själv. Stigen symboliserar riktningen och den personliga tillväxten i livet och en välanvänd sådan tyder på vanliga sätt att göra något, hur andra människor gör det. En medveten frigörelse och individualisering av sig själv. Blixtar avslöjar oväntade förändringar, något som slår sönder de strukturer vi byggt upp som skydd för oss själva.

Så om man skall förenkla och förkorta det hela så vore väl det att jag hade omedvetna, eller medvetna, känslor för oväntade förändringar som skedde i mitt liv. Det här skapade en rädsla för hur jag själv skulle reagera och hur jag skulle utvecklas i och med dessa förändringar. Simple as that! Vad känslan att det utspelade sig i antika Grekland kom ifrån är ytterst oklart.

”Dream on
Though it’s hard to tell
Though you’re foolin’ yourself
Dream on”

Följ dina drömmar! Låt inte nej-sägarna stoppa dig! Det finns ingen tid att förlora! Skapa dina egna drömmar! Våga utforska dina drömmar! Ja, så brukar det stå i allehanda tidningar, uppmaningar och självhjälpslitteratur. Precis som om det är den enda sanningen för att förverkliga sig själv. Har man inga drömmar så är det något som är fel. Enligt vetarna i alla fall. Så är det ju förstås inte. Man behöver ju leva i verkligheten också. Men, att våga drömma om det där ouppnåeliga gör ju så att vi tvingas utveckla oss själva. Ger oss något att sträva emot. Det är det som jag tycker är viktigt. Strävan. Är det som får oss att lämna status quo och att våga utforska okänd mark. Vilket ju är hela grejen med utveckling och av misstag så kan man ju råka uppnå en dröm eller annan. Oavsett hur svåruppnådd den verkade eller hur knäpp den än lät. Det här är ju något jag skrivit om tidigare i Bucket List och Dreams och som jag tänker fortsätta skriva om i de bloggserierna, så mer om det där.

”Half my life
Is books, written pages
Live and learn from fools and
From sages
You know it’s true, oh
All these feelings come back to you”

Kan till viss del associera lite med Dream On, där texten visar på att bli äldre utan veta riktigt vart det kom ifrån eller vars det för en. Att det är viktigt att fortsätta drömma då de faktiskt blir verklighet samt att lite gammal hederlig jävlar anamma och beslutsamhet kan skapa fördelen att uppnå målsättningar.

Så, jaga dina drömmer!

Same…

..same…

..but different…

Tidigare inlägg:
#1 Turn Back Time x2
#2 Live and Let Die x2
#3 King of Fools x2
#4 Winds of Change x2
#5 Sign of Times x2

So this is Christmas…

Julen inte bara står för dörren utan nu har den även knackat på och klivit in, trevligt nog. Nu kulminerar alla förberedelser och det som inte hunnits med…ja, det kommer heller inte att göras. När vi nu nått hit så gäller det att ta tillvara på ögonblicket och se till att njuta. Ja, det är en uppmaning! Faktiskt lika mycket till mig själv som till er alla andra. Ta det lugnt, umgås med nära och kära, mumsa på julskinkan, smutta på glöggen, undvik lutfisken och slappa framför Kalle & hans vänner. Det skall jag göra i alla fall! Det är väl det som definierar julen egentligen och undertecknad är alldeles för dålig på att ta tillvara det. Släppa alla alldagliga bekymmer och låta julkänslan ta över. Jag jobbar på det och börjar bli bättre på det. Som tur är!

Känns skönt att vi för ett par dagar sedan nådde vändpunkten, eller vintersolståndet, och nu går mot ljusare tider. För hur mycket jag än älskar hösten med sina underbara färger och krispiga luft, samt njuter av vintern med allt den för med sig aktivitetsmässigt, så skall jag inte sticka under stolen med att det varit en mörk och dyster november och december. Det är nog på riktigt första gången jag märkt av, och framförallt känt av, hur mörkt och grått det varit. Men klockan 04:19 på Söndagsmorgonen så vände det. Inte för att jag märkte av det speciellt mycket men bara vetskapen gör allt lite…ja, ljusare. En förebådan om en ljusare framtid helt enkelt. Hur bra låter inte det?

So this is Christmas and what have you done, another year over. [ ] I hope you have fun, sjunger Lennon i låten nedan och även om jag skulle kunna skriva om det här och nu så spar vi på det lite. Vad jag gjort det gångna året alltså. Samt om jag haft kul. Det tar vi efter nyåret när vi sammanfattar det som varit. I ett eget inlägg. OK? Med det sagt så återstår bara en sak att göra dagen till ära. Vad det är? Givetvis att önska er alla:

A very Merry Christmas! Som Lennon också sjunger, eller vi tar det väl på svenska, va? Vi är ju ändå i Sverige:

En Riktigt God Jul!

Geoff Tate

Ja, jag vet att jag har varit lite väl obsessed av Tate och Queensrÿche på sistone men det är ju bara för att han är så freaking jäkla bra på att sjunga! Ända sedan jag och min radarpartner Chewie® såg Tate när han uppträdde med Avantasia i maj så har jag inte riktigt kunnat släppa honom. Var helt magiskt bra och hoppas innerligt att han även finns med i lineupen under Avantasias 20-årsjubileumskonsert i Gävle i juli nästa år. Men, som jag skrivit om innan så kommer ju Tate att spela i Trondheim den 23 januari och för ett par veckor sedan så blev biljetterna till eventet inhandlat samt hotellet bokat av undertecknad. Ser fruktansvärt mycket fram emot detta! Spelningen är 30-årsjubileumet av när Rÿche-skivan Empire släpptes, vilket är deras hittills bäst säljande skiva, och samtliga 11 låtar från alstret kommer tydligen att spelas. Som om inte det var nog så kommer även samtliga 11 låtar från Rage for Order-skivan att framföras med! 22 helt magiska låtar alltså! Hur sjukt är inte det? Eller vad sägs om pärlor som ”Empire,” ”Silent Lucidity,” ”Best I Can,” ”Jet City Woman,” ”Another Rainy Night (without you)” och ”Anybody Listening?” från Empire? För att inte tala om ”I Will Remember,” ”Gonna Get Close to You,” ”The Whisper” och ”Walk in the Shadows” från Rage for Order! Jag brukar slänga mig med ordet magiskt kanske lite väl ofta men aldrig har det nog passat in så väl som här. Magiskt kommer det bli! Är helt säker på det!

Låtarna ovan är de från de 2 skivorna som jag endera haft med på min 10-i-topp-lista samt/eller de som kom ut som singlar från respektive skiva. Dock så finns det ju andra låtar som är helt suveräna på de två skivorna, eller vad sägs om till exempel The Killing Words (Rage for Order) och Della Brown (Empire), som båda fanns med när Rÿche körde sin ”Unplugged” session på MTV?

This will be a night to remember, sanna mina ord! 🙂

Time for Change

Julen är i snabbt antågande och på det så kommer snart det nya året, vilket markerar slut på decenniet och början på ett nytt. 20-talet, eller 2020-talet, eller vad det nu kan tänkas heta, påbörjas och faktum är att jag känner att jag går in i det stärkt och vid hyfsat god vigör. Sedan förra inlägget i denna serie, där jag var i kast med att avsluta min MBA-utbildning, så har jag medvetet tagit det lugnt. Eller tagit det så lugnt det går i alla fall med det jobb jag har. Jag kände att efter att jag lämnat in det sista arbetet och skrivit den sista tentamen så behövde jag pausa lite. Ta det lugnt. Helt enkelt göra mig själv en tjänst och inte påbörja något nytt på direkten. Faktum var att jag var sliten. Mer sliten än vad jag ville erkänna för mig själv. Sliten psykiskt. Jag tog medvetet inte ut så mycket semester men det gjorde inte så mycket. Var faktiskt skönt att vara inne och städa av en del gamla saker när alla andra var lediga. Det gav en frihetskänsla och en tid för återhämtning på jobbet då ingen var där och störde. Skönt faktiskt!

Angående det där med att inte påbörja något nytt direkt blev faktiskt till ett löfte till mig själv. Jag lovade, mig själv då, att inte starta något nytt som skulle ta upp en massa tid och tära på mig psykiskt det kommande halvåret. Inga nya projekt, ingen utbildning, inget utöver det som jobbet absolut krävde och som livet rent privat pockade på med. Lovade även mig själv att resa mindre och att inte jobba mer än de nödvändiga 8 timmarna om dagen. Om jag behövde jobba mer någon dag så skulle jag kompensera för det någon annan. Vara ledig en rad fredagar till exempel. Allt för att återhämta mig och inte närma mig den där berömda och ökända ”väggen”.

Så har det varit nu det senaste halvåret. Visst, kanske jobbat mer än de 8 timmarna per dag och de där lediga fredagarna blev inte många. Resandet gick heller inte ned så mycket, men lite i alla fall. Dock så har jag genuint försökt att resa mer på arbetstid istället för fritiden. Har också försökt sätta i system att inte komma in till kontoret förrän 8-8:30 på morgonen. Försökt träna på eftermiddagen och jag har försökt undvika att starta något nytt projekt. Några rent privat har det blivit, vilket egentligen varit avlastande i sig själva, och visst har jobbet krävt en del, men faktum är att jag hållit mig hyfsat passiv. Har tillbringat mer tid i lägenheten på Frösön, varit ute i naturen, hängt med vänner och familj samt gjort saker som jag genuint tyckt om. Otroligt skönt och otroligt stärkande rent fysiskt. Känner att det har varit riktigt skönt att ta det lugnt. Åtminstone lugnt med mina mått mätt.

Men nu har halvåret gått och efter nyår så känns det inspirerande att ta tag i ett par saker som jag skjutit på. Saker som jag vill göra men som jag vet kommer ta en hel del tid i anspråk rent privat. Men det är ju kul saker, så är helt övertygad om att jag kommer kunna njuta av att göra dem. Skall bli kul och inspirerande! Gjorde en förändring där för 6 månader sedan och nu snart så är det dags för en förändring igen. Kul!

”For once in your life, make it matter
For once in your life, let it be
Why don’t you hand it all over?”

Tidigare inlägg i serien:
Busy, busy as a bee…
Good Times Bad Times
Time
About Time

Time flies
Chairman of Time
”Det är mycket nu…”
Dags att tina fram…
Ingen tid för GFF
På spaning efter den tid som flytt…
Time flies…
In Time
Time of your life…

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén