MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: februari 2020 Sida 1 av 2

Friends will be Friends

När jag för ett litet tag sedan listade min 10-i-topp-lista över de jag anser vara de bästa TV-serierna (här, här, här och här) så placerade jag Vänner, som den hette här i Sverige, på 10 plats. Den näst bästa komediserien genom tiderna i mitt tycke, endast passerad av Fawlty Towers. Var under en period helt beroende av Vänner och jag har alltid hållit den som bättre än Seinfeld (även om jag kommit att uppskatta den mer på ”äldre” dar), Cheers, Frasier och Home Improvement, vilka alla var stora före eller under samma tidsperiod. Vänner tilltalade, trots att den utspelade sig i NY, mig så mycket mer när serien sändes än de övriga. Har sett alla avsnitten otaliga gånger och precis som jag skrev när jag rankade in den på tionde plats så har jag så många gånger, än idag, sugits in i ett avsnitt bara pga att det råkat vara på TV:n när jag slog på den. Magiskt bra med andra ord! Så, kunde inte bli mer lycklig av de nyheter som nu spridits att det kommer bli en reunion på HBO Max i maj inför seriens 25-årsjubileum och inför att streamingtjänsten släpps. Hur kul är inte det, så säg? Skall bli enormt trevligt att återstifta bekantskapen med Chandler, Monica, Ross, Rachel, Phoebe och Joey!

Image result for friends

WoT: Wheel of Time

Som jag skrivit om flertalet gånger här i bloggen, bland annat här, så är Robert Jordans fantasy-epos Wheel of Time en favorit när det kommer till böcker jag läst. När nu så Amazons inspelning startat för att göra en TV-serie av böckerna till deras streamingtjänst Prime, med planerad premiär nästa år, så kunde jag inte vara mer uppspelt. Hoppas och tror att det skall bli i klass med Game of Thrones första säsonger gällande kvalitet. Faktum är dock att det börjar vara ett tag sedan jag lästa hela boksviten. Minns väl hur jag började läsa första boken på svenska redan 1992 men att det därefter tog hela 21 år(!) innan serien avslutades. De tre sista böckerna i serien avslutades av en annan författare då Jordan sorgligt nog gick bort innan han hann färdigställa sitt magnum opus. Dessa tre tog så lång tid på sig att komma ut att de aldrig fått någon svensk översättning, något som kanske ändras ifall TV-serien blir lika populär som GoT. Hursomhelst, inför att de tre sista böckerna skulle komma ut (vilket de gjorde 2009, 2010 och 2013) så läste jag om alla 14 böckerna i serien med start någon gång under 2007/8 för att förbereda för avslutningsböckerna. Men det börjar som sagt vara 12 år sedan. Minst! Så inför TV-serien så känner jag att det är hög tid för en ny genomläsning för att friska upp minnet kring alla olika händelser. Därför så påbörjade jag den första boken, Eye of the World, för någon vecka sedan och denna gången får det bli hela serien på engelska för första gången. Tidigare har jag bara läst bok 6 till 14 på engelska. Hursomhelst så är ju tid något som är dyrbart nu för tiden, som ni vet, så jag har även valt att köra igenom böckerna som ljudböcker denna gång. Första 20 kapitlen har konsumerats och bara den första boken är klar så återkommer jag med mina intryck, något jag sedan ämnar göra med varje bok. Även den prequel-bok som släpptes av Jordan innan hans bortgång och vars innehåll ryktas ska finnas med i den första säsongen av TV-serien. Om du inte läst böckerna så kan jag varmt rekommendera dem, oavsett ifall du är fantasy-intresserad eller inte, då de slår allt vad A Song of Ice and Fire (som Game of Thrones-serien kallas i bokform) och Lord of the Rings heter på fingrarna alla dagar i veckan. Åtminstone i min ”bok”, om ni ursäktar ordvitsen.

Image result for wheel of time logo

Crossroads – Chapter 25: Always Will Be

Som ni vet vid det här laget så handlar ju dessa inlägg om valmöjligheterna gällande mitt kärleksliv och när vi startade så stod jag ju i ett vägskäl, eller Crossroad, med 5 olika möjliga vägval, vilka alla presenterades i Kapitel 1 till 5. Whole Lotta Love med andra ord. Precis så som Led Zeppelin så förtjänstfullt uttryckte det. Hur än det månne vara med det så har jag, efter mycket velande hit och dit, nu äntligen kommit till insikt gällande vilken väg det är jag vill vandra. Vilken väg jag skall följa från mitt vägskäl. Det leder ju då följaktligen till att 4 av vägarna blivit bortvalda. Jaja, jag vet att jag valde två av vägarna tidigare. I första valet så var det en som jag skulle satsa på och en som jag skulle lite så där ”drömvandra”. Det blev väl som det blev med det där och efter en hel del rannsakan och att våga erkänna för mig själv hur jag känner så har jag ju äntligen kommit till insikt vilken väg det är jag skall gå. I Kapitel 22: Somethin’ Stupid och Kapitel 24: Be Mine så har jag beskrivit varför vägarna i Kapitel 3 respektive Kapitel 1 valts bort. Det är inte för att de var helt ointressanta men av olika skäl så är de inte vad jag vill. Eller hon i Kapitel 3/Kapitel 22 kommer alltid att vara någon som förföljer mig för resten av mitt liv och problemet där är att jag varken kan eller vill undvika henne. Jag skriver ”problem” även fast jag starkt ogillar ordet. Brukar alltid försöka se på det som ”en möjlighet till förbättring” istället. Men i det här fallet så får det nog bli ett problem jag får lära mig leva med då det i sig nog alltid kommer finnas en anspänning mellan oss antar jag. Åtminstone från min sida. Men nog om det. Nu tänkte jag fortsätta genomgången av de vägar jag valt bort. Two down, two to go, som det så vacker brukar heta. Här kommer den tredje vägen som valts bort. Eller kanske inte direkt valts bort. Som testats och visat sig inte fungera:

Som sagt, en av de vägar som jag valde att vandra under denna bloggseries gång var den väg som jag beskrev i Kapitel 2. Vilket jag också gjorde (duh!). Vandrade alltså. Vi, det vill säga hon som fanns i slutet av vägen och undertecknad, försökte både en och tre gånger att få det att fungera utan att det riktigt ville sig. Missförstå mig rätt här. Hon är helt underbar i mina ögon och, precis som jag beskrivit henne tidigare, vacker och exotisk som en nymåne, en av de roligaste personerna jag känner, magisk att tillbringa tid med, alldeles på tok för smart för sitt eget bästa, självständig som få och inte så lite knasig i all sin… ja, underbarhet. Hon är dessutom en av få som jag faktiskt helt ärligt litar fullständigt på och som jag skulle kunna anförtro vad som helst till. Jag har alltid, speciellt innan vi började vara tillsammans på mer allvar, tyckt att hon varit den där farliga och lite förbjudna men också väldigt lockande och spännande. Något som inte ändrats trots vår nuvarande historik. Jag tycker extremt mycket om henne och skulle göra allt hon bad mig om, tveklöst, men samtidigt så gick det inte riktigt att få det att fungera. Vi lyckades inte matcha ihop oss fast vi nog båda egentligen ville. Framtidsutsikterna var, och är, alldeles för dåliga. Vi befinner oss på olika platser i livet, både fysiskt och mentalt, helt enkelt. Jag tror och vet att vi båda gav vårt bästa men att det inte hjälpte för att få det att fungera. Vi vidtog båda steg som vi kanske egentligen inte riktigt var bekväma med för att så skulle bli fallet, men det gick bara inte. Trots flertalet försök. Kanske för at det inte blev naturligt. Jag kommer alltid att sörja det faktumet och jag kommer för alltid att se henne som en väldigt, väldigt god vän istället för vad som hade kunnat vara. Hon kommer för alltid att vara den där prinsessan hämtad från en tusen och en natt saga i mina ögon.

”So I say farewell, I’m yours forever
And I always will be”

Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Chapter 25: Always Will Be (or WON’T BE Waiting For A Girl Like You)
Chapter 26: ??? (or NOT Perfect Strangers)
Epilogue: ???

Was I stupid to love you?

Igår, på Alla Hjärtans Dag, så släpptes den nya Bond-låten signerad Billie Eilish till Daniel Craigs femte och sista(?) stint som allas vår älsklingsspion. Har under dagen lyssnat igenom låten, med samma titel som filmen, ett par gånger och är väl inte helt såld på den. Inte än i alla fall. Att Eilish är en sångerska av kaliber, sin unga ålder till trots, råder det väl egentligen inga tvivel om sedan hon plockade hem storslam på årets Grammis-gala med hela 5 stycken Grammisar! Inte i några dåliga kategorier heller, eller vad sägs om Årets skiva, Bästa pop-album, Årets album, Årets sång och Bästa nya artist? För att inte tala om att hon också var nominerad till Bästa pop-solo framträdande. Inte hästskit direkt! Men, hon är väl inte direkt någon storfavorit hos undertecknad, även om jag kan höra hennes storhet. Nä, min musiksmak ligger nog annorstädes mot det som hon, och hennes bror, presterar fram. Låten bygger, tycker jag, fint vidare på Sam Smiths Writings on the Wall från förra filmen, Spectre, med sin nedtonade, finstämda och något försiktiga framtoning. Just den biten gillar jag och kanske kommer låten att växa hos mig just därför. Smiths låt fick mycket kritik för att inte passa till Bonds image, vilket jag inte alls höll med om, utan tycker fortfarande att det är en av de bästa Bond-låtarna som gjorts. Hur till vida denna nya installation kommer med på 10-i-topp-listan återstår att se. Jag får suga på den karamellen lite och lyssna igenom låten några fler gånger innan jag gör den bedömningen. Just nu är den okej, en bra fortsättning på föregående titellåt, men inte någon av de mer minnesvärda. Dock får den mig att verkligen längta efter premiären på Die Another Day, vilket ju är hela syftet med att den släppts nu redan. Antar jag i alla fall. Vad tycker du om den?

I should have known
I’d leave alone
Just goes to show
That the blood you bleed is just the blood you owe
We were a pair
But I saw you there
Too much to bear
You were my life, but life is far away from fair
Was I stupid to love you?
Was I reckless to help?
Was it obvious to everybody else?

That I’d fallen for a lie
You were never on my side
Fool me once, fool me twice
Are you death or paradise?
Now you’ll never see me cry
There’s just no time to die

I let it burn
You’re no longer my concern, mmm
Faces from my past return
Another lesson yet to learn

That I’d fallen for a lie
You were never on my side
Fool me once, fool me twice
Are you death or paradise?
Now you’ll never see me cry
There’s just no time to die

No time to die, mmm
No time to die, ooh

Fool me once, fool me twice
Are you death or paradise?
Now you’ll never see me cry
There’s just no time to die

Oscarsgalan 2020

Jaha, så gick då Oscarsgalan 2020 av stapeln under natten mellan söndag och måndag. Har varit så inställd på att missa den, så som jag gjort de flesta gånger de senaste åren, då jag var menad att flyga till München igår för jobb där idag. Hur som helst så blev vi kvar i Stockholm på grund av stormen Ciara, som härjat i västra och norra europa, och helt plötsligt så hade jag möjlighet att se på spektaklet ifall jag velat. Hade förvisso TV:n på hela natten på hotellrummet men somnade tyvärr innan det började och missade hela alltet faktiskt. Så kan det gå när inte haspen är på. Fick bli att uppdatera mig själv på resultatet så snart jag vaknade imorse istället. Detta både för att se hur det gick i Bästa Film kategorin och hur väl vinnaren överensstämde med den film som jag tyckte var bäst av de nominerade. Ni som på något vis lyckats med konststycket att förtränga, eller som för första gången kikar in här, så var ju min favorit till statyetten efter att ha sett alla bidragen Ford v Ferrari. Trodde nog dock att det var 1917 som skulle kamma hem priset. Men blev det så? Nä, det blev det inte. Det blev lite av en skräll då den första icke engelskspråkiga filmen; Parasite blev den som knep statyetten för Bästa Film (och Bästa Utländska Film). Tyckte det var en originell film och hade den på plats 4 på min lista, men jag kan förstå att den tilltalar många (även mig) och den vinner ändå välförtjänt på sin finurlighet även om jag inte tycker det är det mästerverk alla andra verkar tycka. Jag hade den som favorit till att vinna Bästa Utländska Film, så fick ju rätt för det i alla fall.

Så hur gick det då i de andra kategorierna? Tänkte väl inte ta upp alla men om vi ta de tunga och börjar med Bästa Skådespelare/Skådespelerska så gick priserna, inte helt oväntat, till Joaquin Phoenix, vilket jag gissade, respektive Renee Zellweger. Har inte sett hennes tolkning i Judy, men den skall ju vara bra så finns på ”att-se-listan”. Att Phoenix skulle vinna var nog faktiskt helt solklart. Hans prestation går verkligen inte av för hackor i Jokern. Det var verkligen han som gjorde den filmen till vad den är.

Tittar vi Bästa Biroller så gick priset till Brad Pitt i Once upon…, vilket var ytterst förtjänt, och Laura Dern för Marriage Story, vilket också var ytterst välförtjänt. Har länge tyckt att Brad är en av våra bättre skådisar och jag har nog aldrig sett Laura Dern bättre än här. Värdiga vinnare båda två!

Gällande Bästa Regissör så gick priset till Bong Joon Ho för Parasite och precis som jag skrivit tidigare så är han verkligen en av de intressantaste filmskaparna just nu. Ytterst välförtjänt med andra ord!

Bästa Originalsång gick till Elton John för ”(I’m Gonna) Love Me Again” från Rocketman. En okej låt från en liten besvikelse till film. Har dock ingen relation, eller åsikt om, de andra nominerade alstren, så är säkert en rättvis vinnare kan jag tänka mig.

Bästa Originalmusik till Joker och Hildur Guðnadóttir, vilket är kul. Dock så kan jag väl tycka att det varit roligare ifall John Williams fått statyetten för sin sista Star Wars film då karln ju för tusan fyller 88 år i år!!!

Det var det. Som vanligt inte riktigt som jag tyckte men inte någon stor misär heller. Ett stabilt år med generellt värdiga vinnare även om det i mitt tycke fanns bättre kandidater i några fall. Hursomhelst så blickar vi nu framåt mot ytterligare ett fantastiskt, får vi hoppas, filmår som genererar några riktigt starka kandidater till 2021:s gala.

Best-Picture-Oscars-2020

Gycklare

Så är det den här tiden på året igen med galor och prisutdelningar i allehanda kategorier och företeelser. Den 9 februari går årets Oscarsgala av stapeln och härom veckan så presenterades vilka filmer som blivit nominerade till att vinna den åtråvärda statyetten. Precis som tidigare år så har undertecknad för avsikt att kika igenom alla de filmer som nominerats i kategorin Bästa Film, vilka i år är 9 till antalet, och betygsätta dem utefter mina preferenser. Hur till vida jag sedan tycker som Oscarsjuryn återstår att se men allt som oftast så brukar jag tycka att någon annan film än den som vinner borde ha vunnit. Hur det överensstämmer i år lär visa sig på söndag…

Joker
Todd Phillips nytolkning av Jokern, som samtidigt fungerar som en bakgrundshistoria, med Joaquin Phoenix i huvudrollen har hyllats till höger och vänster och visst tycker även jag att det är en bra film, men något supermästerverk vill jag nog inte kalla den. Jag anser ju att Old School, som han regisserat, är en av de roligaste filmerna som gjorts och även Starsky & Hutch samt The Hangover (första) är helt OK filmer. Har bara sett lite av War Dogs, men det lilla jag sett är bra, så på det stora hela så gillar jag ju hans stil. Men Joker är lite väl dyster i sin framställan. Allt är verkligen grått och misärliknande. Missförstå mig rätt här, jag tycker det är bra och jag gillade verkligen filmen på det stora hela men den blir bara lite för dystert för min smak för att jag skall kalla det mästerverk. Phoenix är helt suverän i rollen som Jokern och är definitivt den jag tror kniper Oscarn för Bästa Manliga Skådespelare. Sanna mina ord! Hur som, bra och nyskapande film som nog är lite för grå för min del.

Related image

1. Ford v Ferrari – Betyg 4
2. 1917 – Betyg 4
3. Once Upon a Time in Hollywood – Betyg 3
4. Parasite – Betyg 3
5. Little Women – Betyg 3
6. Joker – Betyg 3
7. The Irishman – Betyg 3
8. Marriage Story – Betyg 3
9. Jojo Rabbit – Betyg 3

103

När jag imorse slog på TV:n på något av morgonprogrammen så möttes jag av den tråkiga nyheten att en av våra stora filmikoner tråkigt nog gått ur tiden efter imponerande 103 år! Att påskina att Kirk Douglas varit någon superfavorit vore rent ”hittepå”, men för den delen så uppskattade jag många av hans verk och rollprestationer. Han tillhörde det där gamla, starka, tuffa gardet skådespelare som alltid spelade, åtminstone det som på den tiden symboliserade det, riktiga män. Karlakarlar ut i fingerspetsarna. Har egentligen inte sett så många av alla hans alster och det var sannerligen länge sedan jag såg något där han var med. Vill minnas att jag gillade hans insatser i Dr. Jekyll & Mr. Hyde, The Heroes of Telemark, 20000 Leagues Under the Sea, Gunfight at the O.K. Corral. Tror jag sett dem åtminstone. Spartacus har jag bara sett brottsstycken av genom åren. Japp, så är det. Har faktiskt aldrig sett hela Spartacus. Får väl till se till att ändra på det så snart som möjligt. En annan av hans filmer som jag inte sett är Out of the Past, en av alla tiders klassiska Film Noir-filmer och som jag borde ha sett. Har ägt filmen i flera år på DVD nu och den finns alltid på listan över de filmer jag skall se. Någon gång i alla fall. Får ta mig i kragen och se den nu. Oavsett så sörjer jag en ikons bortgång och önskar att han får vila i frid…

Image result for kirk douglas

Herrens vägar…

..äro outgrundliga och sanna mina ord om de inte är helt oförståeliga i detta fallet om han nu var inblandad. Fick med stor sorg idag veta att storebror till en av mina äldsta, bästa och närmaste vänner somnat in i den stora sömnen blott 48 år ung. Han har varit sjuk en tid och fick för ett par veckor sedan veta att han inte hade lång tid kvar att leva, men det gör ju inte saken bättre eller lättare. Snarare tvärtom, skulle jag vilja påstå. Hur mottar man ett sådant budskap liksom? Oavsett så är han en person som funnits i min närhet under hela min uppväxt, mer eller mindre, och även om han är några år äldre, och även om vi inte direkt umgåtts eller träffats speciellt mycket de senaste åren, så har vi alltid känt varandra och han har alltid varit en vän. Jag sörjer hans bortgång och mina tankar går definitivt till hans fru, hans tre barn, samt till hans övriga familj och släkt. Ett sorgligt besked som gjorde världen lite gråare, lite dystrare. Tänder ett ljus och minns tillbaka på vår uppväxt och de historier vi delar samt hoppas du har det bra där du nu befinner dig. Vila i frid!

Image result for tänt ljus"

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén