No Secrets, No Lies

Månad: april 2020

Topp-5 filmer: Skräck

Gamereactor Sverige har en artikelserie där de listar deras fem favoriter inom en rad filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tycker undertecknad, som hakar på och listar mina favoriter i samma genre som den de just publicerat allt eftersom. De har siktat in sig på tio stycken artiklar, eller de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, vilket väl jag också gör initialt. Om jag gör fler eller färre får väl framtiden utvisa, tänker jag. Hänger ni på?

Den sjätte delen i deras artikelserie är topp-5 skräck, där de listat följande filmer; 5) The Exorcist, 4) Halloween, 3) The Thing, 2) Jaws och 1) Alien. Återigen riktigt bra filmer, som faktiskt samtliga skulle kunnat figurera även på min lista. Vilket några också gör. Hela tre stycken faktiskt. Med en fjärde bland mina topp-10. Så här överens har vi inte varit gällande någon genre hittills. Faktiskt. Nu är ju det här med skräckgenren faktiskt den genre som tilltalar mig kanske allra minst av alla filmgenrer dock, men det beror ju åter igen på vad man klassar in som ”skräck”. Visst hade jag kunnat klassa in Aliens, som jag har på Sci-Fi-listan, i skräckgenren istället. Men den skulle lika väl ha kunnat hamna på actionlistan. Men precis som jag skrivit tidigare så är det ju ofta på det sättet, att filmer passar i flera genrer. Vilket också är fallet med många andra av filmerna på min skräcklista där de helt enkelt passar in i flera olika samtidigt. Det här ställer ju så klart till det en aning när man skall göra sådana här listor och det är inte alltid lätt att vara konsekvent, vilket kanske främst skräckgenren blir ett bevis på då den allt som oftast innehåller övernaturliga saker som enkelt kan klassas in som Sci-Fi eller Fantasy. De innehåller allt som oftast också en hel del action. Med det sagt så kommer här min lista gällande skräck, vilket inte är någon favorit som sagt. Den innehåller alster som jag enkelt hade kunnat placera in i andra kategorier också och kanske är det så att på grund av min avoghet till genren så är det inga typiska rysare på listan. Eller åtminstone inte endast. Men, men ni får ta den för vad den är:

5) Bram Stoker’s Dracula (1992)
Ja, jag vet att jag hade denna på plats nio på Fantasy-listan men den får ändå komma med här bara för att jag verkligen, verkligen gillar Francis Ford Coppolas tolkning av Stokers vampyrhärskare. När jag listade bästa vampyrfilmerna för nära nog tio år sedan så hade jag den på min förstaplats, såklart(!), och filmens magiska soundtrack återfinns på min tio-i-topp över bästa filmmusik. Så att säga att jag håller Dracula högt vore med andra ord en underdrift av stora mått. Ren filmmagi med en perfekt rollbesatt Gary Oldman som den blodsugande greven på jakt efter sin förlorade älskade, Winona Ryder vackrare än vanligt i rollen som Mina och Anthony Hopkins briljerande som den smått galne Van Helsing. Lägger man därtill en kärlekshistoria som spänner över tid och rum och den teknik med Practical Effects framför Digital Effects, som Coppola använde sig av för att realisera effekterna, så gör det bara filmen ännu bättre.

4) Scream (1996)
Jag minns väl när jag såg Scream första gången på bion i Umeå efter den svenska premiären 1997. Då som nu så hade jag inga större förväntningar på en skräckfilm. Vi var ett litet gäng bestående av min dåvarande flickvän och några vänner som gick och såg den och vill minnas att även om den fått fina recensioner vid tillfället så var jag liiite avogt inställd till att se den. Inte så att jag gjorda något högljutt motstånd, men vill minnas att jag hellre ville se en annan film som jag glömt vilken det var vid det här laget. Mycket av min avoghet kom sig nog av att jag tänkte det skulle bli en ny Dream Warriors, eller liknande. Oavsett så blev jag helt såld på Scream, inget snack om saken. Kändes nyskapande och som en frisk fläkt i genren. Var aldrig något fan av TV-serien Party of Five, eller Ensamma Hemma som den hette i Sverige, men efter Scream så var jag nog allt, som många andra, lite småkär i Neve Campbell. Ett år efter hennes mors död börjar Sidney Prescott och hennes vänner få konstiga telefonsamtal. Samtalen består av en rad frågor där en är: Vilken är din favorit skräckfilm? Samtalen slutar sedan med att en svartklädd person i vit mask dyker upp och mördar mottagaren, som oftast är en tonåring. Sidneys frånvarande far blir misstänkt för dåden men som vanligt i en skräckis så är inget som det verkar och alla är egentligen misstänkta.

3) Jaws (1975)
Vill minnas att första gången jag försökte se ”Hajen” så var det vid den ärofyllda åldern 8 år. Kanske 9. Varför jag vet det? Jo, jag vet nämligen att jag gick i årskurs 3 och minns att det var flera – flera! – föräldrar som hade ringt till vår lärare och frågat om det var OK att de lät oss barn se filmen. Märkligt, minsann. Hur som helst så var mina föräldrar definitivt inte en av dessa som ringt och frågat. Vill i och för sig också minnas att jag på intet vis såg speciellt mycket av filmen, om något, utan vanan trogen så somnade jag så sött i soffan. Nä, faktum är faktiskt att jag såg uppföljaren Jaws 2 från 1978 flertalet gånger innan jag definitivt vet att jag såg hela den första filmen. Som i så många andra fall så brukade jag och min nu avlidne kusin låna en rad skräckfilmer från hans granne och en av de filmerna var ”Hajen 2” (de andra var The Gate, Critters och bubblarna till denna lista). Hur än det är med det så när jag väl såg originalet så blev jag helt blown away, som så många andra. Filmen som egenhändigt startade trenden med så kallade Sommar Blockbusters är helt magnifik i sitt utförande. En otroligt olycksföljd inspelning gjorde att Spielberg tvingades till en rad kreativa beslut som alla faktiskt gjorde (mest troligt) filmen bättre och mer nervkrypande. Det lilla samhället Amity Island drabbas av en hajattack och en ung pojke dödas. Den nye sheriffen vill stänga stränderna, något som inte faller i god dager med Borgmästaren och de lokala affärsinnehavarna. Den döda pojkens mamma lägger ut en belöning till den som dödar hajen och snart översvämmas orten av amatörjägare och fiskare i hopp om att få belöningen. En lokal fiskare, en forskare från Oceanographic Institute och den nye sheriffen ger sig ut till sjöss på jakt efter hajen för att få ett stopp både på dödandet men också på alla lycksökare. Dock inser de snart att det inte är någon vanlig haj de har att göra med. Med enastående skådespeleri av Roy Scheider, Robert Shaw och Richard Dreyfuss samt fantastisk och stilbildande musik av Johan Williams så lyfter filmen till att bli något mer än en vanlig skräckfilm. Den får dig förvisso att sitta på mer än helspänn genom hela filmen och du kommer definitivt tveka gällande att bada i havet efteråt, men det är Spielbergs handfasta regi och att med små medel skapa en nerv som få filmer lyckas åstadkomma. Varken förr eller senare.

2) The Thing (1982)
Minns faktiskt inte riktigt när jag såg John Carpenter’s The Thing för första gången, precis som med hans Escape from NY. Att det var någon gång på 80-talet och att det skedde efter att jag såg Escape from NY, det vet jag. Varför jag vet det är för att jag i min naivitet nog väntade mig samma typ av actionfilm fast i arktisk miljö. Menar med både Carpenter som regissör och Kurt Russel i huvudrollen så lurade jag mig nog själv att tro det skulle bli mer av samma. Ack så jag bedrog mig själv. Vid en amerikansk forskningsstation i Antarktisk så överraskas de närvarande av att några norska forskare från en närliggande station jagar en hund med hjälp av en helikopter. Det ena leder till det andra och norrmännen förolyckas samtidigt som amerikanerna lämnas kvar med hunden, liken efter norrmännen och en hel rad med obesvarade frågor. De amerikanska forskarna flyger själva över till den norska stationen och hittar alla döda eller saknade, samt något oidentifierbart och sönderbränt. En fantastisk inledning som sedan bjuder på makalösa Practical Effects, suveränt skådespeleri och samma typ av hopplösa isolation som filmen på förstaplatsen på denna lista. Har du inte sett denna lilla pärla till film så är den ett absolut måste att högprioritera. Makalöst bra!

1) Alien (1979)
Ja, jag vet att jag har Aliens som nummer 1 på min Sci-Fi-lista, men där Camerons actionfyllda uppföljare är mer Action och Sci-Fi orienterad så är Ridley Scotts original mycket mer en klaustrofobisk skräckfilm i Sci-Fi-miljö. Inkonsekvent? Tja, kanske, men det är ju min lista och det här är hur jag ser dem. Minns väl hur mörkrädd jag var under lång tid efter att jag sett Alien för första gången vid troligen alldeles på tok för ung ålder. Kan inte minnas riktigt när det var men någon gång på 80-talet var det i alla fall så var definitivt för 15-års ålder. Vad jag dock minns är att jag skulle introducera min dåvarande flickvän till filmerna i början på Millenniet, något som inte uppskattades efter att vi sett första filmen som skrämde henne från vettet. Hon genomled tappert de då fyra filmerna tillsammans med mig, men tror inte hon uppskattade det. Om ni inte sett den så rekommenderar jag Director’s Cut som kom 2003 och är en minut kortare (!) än originalet, men med tidigare uteslutet material och som faktiskt är lite lite bättre om vi räknar grader i helvetet. Man blir invaggad i den trygga stämningen och robusta inramningen som finns i början av filmen för att i ett senare skede sitta på helspänn hur rädd som helst men obenägen att slita sig. På väg hem från ett uppdrag så plockar besättningen på rymdskeppet Nostromo upp en nödsignal från en närliggande måne och tre i besättningen åker över för att hjälpa. På plats så hittar de ett störtat skepp och en rad konstiga ägg. Nostromos huvuddator lyckas samtidigt tyda nödsignalen, som visar sig vara en varning, och när ett av äggen kläcks så inser de att de inte längre är ensamma. Fenomenalt nerv krypande och nyskapande med en skådespelarensemble som är helt fantastiskt perfekt. Se den!

Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer 6) The Others, 7) The Exorcist, 8) The Omen, 9) 28 Days Later och 10) The Shining. Bubblare får bli Evil Dead 2 och en gammal favorit från min ungdom; House II: The Second Story. Den svenska skräckfilm som brukar hyllas internationellt är ju Låt den rätte komma in, men jag har aldrig riktigt tyckt att den varit så bra, så väljer att nämna en gammal ungdomsfavorit istället. En som vi såg flertalet gånger då det begav sig; Besökarna med Kjell Bergqvist.

Tidigare inlägg:
Topp-5 filmer: Komedier
Topp-5 filmer: Action
Topp-5 filmer: Krig
Topp-5 filmer: Fantasy
Topp-5 filmer: Sci-Fi

2x fire

När jag listade hur mitt årtionde, dvs 2010-talet, hade varit rent musikmässigt enligt Spotify så återfanns Magnus Karlsson’s Free Fall på en femteplats. Har inte direkt skrivit så mycket om hans alster, även om jag omnämnt honom åtminstone. Hur än det må vara med det så gillar jag verkligen hans musik, kanske främst den första självbetitlade skivan, men även uppföljaren Kingdom of Rock. Mannen med det perfekta namnet (tycker ni inte?) sjunger inte själv på alla sina låtar, även om han gör det på ett fåtal, utan han, precis som Avantasia, lånar in kända gästsångare. Något som undertecknade verkligen gillar och som ger en annan dimension till ett album. Variation förnöjer, som det brukar heta. Nu är den nya skivan ”We Are The Night” på gång och de två första singlarna är släppta. Båda låtar ökar definitivt på längtan tills den blir tillgänglig i sin helhet den 8 maj. Kanske inte magiskt bra, men riktigt stabil hårdrock. Lyssna och njut om ni missat dem:

WoT 1: Eye of the World

Har nu lyssnat igenom de tre första böckerna i Wheel of Time-serien och det har väl, som jag ”hotade” med i föregående inlägg i denna serie, därmed blivit dags att skriva ihop ett utlåtande, tycker ni inte? Visste väl det 🙂

Jag minns väl hur lika jag tyckte Farornas Väg, som den första halvan av den första boken heter i den svenska översättningen, var Sagan om Ringen när jag läste den första gången. Samma med den andra halvan av den första boken; Tidens Hjul. Båda bättre, men väldigt lika som sagt. Fast egentligen så är de väl inte så lika. Visst, vid första anblicken så kan Jordans Trollocs lätt jämföras med Tolkiens Orcs och Myrddraals med Ringwraiths, men allt eftersom historien utvecklar sig så visar sig även den stora skillnaden. Utöver det så är väl den enda likheten att hela historien tar sin början i ett samhälle avlägset från den vanliga civilisationen och att huvudrollsinnehavarna blir, precis som i Ringen, förföljda och jagade av de onda. Men där skulle jag vilja säga att likheterna tar slut. Jordan målar upp en betydligt mer komplex värld och de den bakgrundshistoria som ligger till grund är betydligt mer mångfacetterad, även om mycket endast antyds här i den första delen och utvecklas först i de senare böckerna. Trots det, eller kanske på grund av det, så får nog EotW anses som den enklaste av böckerna i serien. Den med den mest linjära historien. Vilket i sig inte betyder att den är dålig. Långt ifrån. Boken gör grundjobbet och sätter premissen för vad som komma skall på ett strålande sätt och man önskar hela tiden läsa mer. Med en välskriven berättelse, fantastiska karaktärer och en avslutning som får en att sukta efter mer så kan man här skönja den storhet som Wheel of Time skulle komma att bli.

Betyg: 3 av 5

Image result for eye of the world

Tidigare:
WoT 1: Eye of the World
WoT: Wheel of Time

Topp-5 filmer: Sci-Fi

Gamereactor Sverige har en artikelserie där de listar deras fem favoriter inom en rad filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tycker undertecknad, som hakar på och listar mina favoriter i samma genre som den de just publicerat allt eftersom. De har siktat in sig på tio stycken artiklar, eller de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, vilket väl jag också gör initialt. Om jag gör fler eller färre får väl framtiden utvisa, tänker jag. Hänger ni på?

Vi har nu nått halvtid och i den femte delen i deras artikelserie är topp-5 sci-fi, där de listat följande filmer; 5) District 9, 4) The Matrix, 3) Ghost in the Shell, 2) Star Wars – Episode V: The Empire Strikes Back och 1) Blade Runner. Här måste jag säga att våra åsikter går isär. Visst, jag gillar två av filmerna på deras lista supermycket och de finns också med på min lista, men de tre andra är verkligen överskattade och/eller rent skräp. Vad gäller Blade Runner så har jag ju skrivit om den tidigare här i bloggen och mitt omdöme om den kvarstår; världens bästa tråkiga film. Bra, tråkig och faktiskt inte ens nära min topp-5. Hypade District 9, som jag på förhand gillade och tyckte verka totalt urflippad och superspännande, är verkligen rent skräp i mina ögon. Faktiskt. Trist nog. Eller kanske inte skräp men åtminstone långt ifrån det mästerverk den hyllas som allt som oftast. Ghost in the Shell är det länge sedan jag såg men vill minnas att jag tyckte den var oerhört överskattad, långtråkig och ljusår sämre än t.ex. Akira, som inte heller den finns i närheten av min topplista. Precis som tidigare så kokar det ju ned till vad man tycker att en specifik film tillhör för genre, givetvis, men i mitt fall så råder det definitivt inga tvivel om att följande filmer på min lista tillhör Sci-Fi-kategorin, vilket brukar definieras genom ordens betydelse; Science = Vetenskap och Fiction = Fiktion (eller Skönlitteratur). Alltså en påhittad berättelse som grundar sig i, och undersöker konsekvensen av, vetenskap och teknologi samt dess framsteg. I GR:s fall så har de ju valt att klassa in filmerna lite annorlunda mot mig. De hade t.ex. med T2 på actionlistan och de har indikerat att de klassar Alien och Aliens i skräckgenren istället för här i Sci-Fi-genren. Men, men, vi tänker alla olika om saker och ting. Oavsett så kommer här min lista:

5) Waterworld (1995)
Klassade ju den här filmen som en outsider, en guilty pleasure, för ett antal inlägg sedan men faktum är att jag verkligen tycker att denna är bra. Mer än bra. Precis som jag skrev då så har jag har aldrig riktigt förstått mig på det dåliga rykte som filmen har. Det är och förblir en underskattad liten pärla till film med ett helt underbart soundtrack som väl förtjänar sin plats på denna lista. Med spektakulära actionscener, vackert foto och en stabil rollista så finns det egentligen inte mycket att klaga på i denna film. Isarna på nord- och sydpolen har smält och jorden täcks nu av vatten. De återstående människorna seglar havet och bor på konstgjorda atoller i sin jakt på överlevnad. En enstörings liv korsas av en kvinna med framtidstro och en ung flicka med en tatuering som ryktas visa vars det sägenomspunna ”Dryland” finns. Dock är det är andra som vill åt kartan, och därmed flickan, för att ta sig till fastlandet. Då dessa inte tvekar att använda våld för att uppnå sitt syfte så blir det, om än motvilligt till en början, enstöringens uppgift att skydda de två. Enkel premiss, men ack så bra. Får ni möjligheten så råder jag er att leta upp den förlängda Ulysses cut av filmen, ni kommer inte ångra er.

4) The Matrix (1999)
The Matrix tog mig verkligen med storm när den kom. Mitt fokus hade helt legat på Star Wars: Episode I – The Phantom Menace  som skulle släppas under året och Bröderna (numera Systrarna) Wachowskis lilla pärla till film hade helt flugit under min radar. Herregud vilken film jag tyckte, tillsammans med så många andra, den var! Har sett den åtskilliga gånger och den är verkligen magnifik. Klurig historia, bra skådisar och med specialeffekter som var stilbildande och håller än i dag. Direkt när jag börjar se den så sugs jag direkt in i historien och njuter för fulla drag. Synd bara att inte uppföljarna håller lika hög klass. Skall bli intressant att se ifall del fyra som är under produktion nu kommer hålla samma klass som denna som innehar plats 17 på min topp-20-lista. När Neo kontaktas av den legendariske datahackaren Morpheus så förändras hans liv för evigt när han väcks i den verkliga, framtida, världen där jorden är en ödemark och större delen av mänskligheten har tillfångatagits av maskiner. Den nutida värld som Neo levt i visar sig vara en konstgjord verklighet, ett datorprogram, kallad The Matrix som maskinerna använder för att kontrollera människorna. Det är nu upp till Neo, som den Utvalde, att enligt profetian besegra maskinerna och frita människorna.

3) Escape from New York (1981)
Minns faktiskt inte riktig när jag såg Escape from NY första gången. Alltså vilket år det var. Jag vet att det var någon gång på 80-talet, mest för att jag nog inte var så gammal eftersom jag minns att jag blev lite smårädd av hela premissen. Gick sedan flera år innan jag såg den igen, efter att bara ha mindes brottstycken från filmen. Kommer ihåg att jag endast hade minnen från inflygningen med drakar, envigen i boxarringen, scenerna vid tågvagnarna och hur ”ondingarna” gömde sig i bagaget på bilarna och hur de kom genom väggarna. Inte mycket, men minns att jag fascinerades av det fast jag inte mindes mer. När jag så såg filmen igen i mina tonår så blev kärleken till John Carpenters lilla Sci-Fi pärla total. Snake Plissken, troligen en av filmhistoriens coolaste karaktärer, skickas in i ett framtida (år 1997!) Manhattan, som omvandlats till ett slags avskärmat fritt fängelse, för att rädda Presidenten som störtat där. Grym film med ett grymt soundtrack som fick en uppföljare i Escape from LA under 90-talet med ungefär samma premiss och samma handling. Gillar båda faktiskt, men originalet är strået vassare på alla plan, vilket gör att den återfinns på plats 15 på min topp 20-lista över de bästa filmerna genom tiderna och på plats tre här. Så bra är den!

2) Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Back (1980)
Filmen som innehar femteplatsen på min lista över de bästa filmerna hamnar inte helt oväntat även på denna lista. Uppföljaren till Star Wars: Episode IV – A New Hope, som jag vid flertalet berättat trollband mig en sommar som ung snorvalp, är en suverän rymdäventyrsfilm som jag fortfarande kan förundras över. Alla tre filmerna i originaltrilogin skulle kunna kvala in denna fem-i-topp lista, men det är den här, som är mörkast i tonen, som är bäst. Den har ett djup i historien som är ovanligt hos sådana här popcorn/matiné-rullar och där A New Hope var trendsättande och nyskapande och Episode VI – Return of the Jedi var en fantastisk avslutning, så är det Empire Strikes Back som är ett sant mästerverk. Det här är den riktiga pärlan i Star Wars sagan där allt kokar ihop till den perfekta mixen och lämnar en dreglande efter mer. Mästerlig, börjar bara att beskriva den!

1) Aliens (1986)
Att filmen som under många, många år var min absoluta favorit och som numera ligger på andraplatsen på min topp-10-lista över de bästa filmerna, skulle kamma hem förstaplatsen är nog inte förvånande för någon. James Camerons actionfyllda skräckklassiker förpackad som en av de bästa Sci-Fi-filmerna, och för den delen uppföljarna, genom tiderna är inget annat än ett absolut mästerverk. Även om den första Alien-filmen är ruggigt bra, och faktiskt klassar in på denna listan med, så överträffar här uppföljaren, precis som i fallet för nummer 2 och 5 på denna lista, originalet. Ripley hittas, efter 57 år i rymden, nedsövd i nödkapseln från slutet av första filmen. Människan har koloniserat LV-426, planeten där skeppet med facehuggers hittades, och kort efter att Ripley har vaknat så mottas ett nödrop från planetens innevånare. En pluton marinsoldater sänds iväg på ett räddningsuppdrag och Ripley hyrs in som konsult. Vad som händer sedan kan ni nog ana er till men jag råder er att se det om ni inte gjort det. Den rekommenderade versionen är regissören James Camerons Special Edition av filmen då den innehåller en hel del mer action samt väver samman storyn på ett bättre sätt. Konceptet, atmosfären, framförandet och nerven är helt briljant. Underbart bra film!

Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer 6) Back to the Future, 7) Terminator 2 – Judgment Day, 8) Edge of Tomorrow, 9) Mad Max: Fury Road och 10) I, Robot. Bubblare får bli Wall-E och Minority Report. Någon svensk Sci-Fi? Ja här finns det verkligen inte många att välja och vraka emellan. Skulle kunna tänka mig att säga kortfilmen No Law 4000, men tar istället den kultförklarade Kung Fury med rötter i Umeå och soundtrack av självaste David Hasselhoff.

Tidigare inlägg:
Topp-5 filmer: Komedier
Topp-5 filmer: Action
Topp-5 filmer: Krig
Topp-5 filmer: Fantasy

Konsert #2 av 4: Nazareth

Jag har ju inte direkt skrivit så mycket om Coronaviruset och dess framfart i världen här i bloggen tidigare, mest för att det skrivs och rapporteras om den i nog hög utsträckning i all annan media, men nu så händer det. Varför då, undrar ni nog? Jo, till helgen, nämligen bestämt på lördag, så skulle den andra av de inplanerade konserterna som jag skall bevista i år ha gått av stapeln. Men som alla förstår så ställer ju viruset och de restriktioner som staten infört (rätteligen om ni frågar mig) sina käppar i hjulet för genomförandet och arrangören har följaktligen valt att skjuta spelningen på framtiden. När den kommer genomföras istället återstår att se men liiiite tråkigt är det ju att inte få se de gamla rockrävarna….ja, rocka loss på Folkets Hus i vinterstaden. Men den som väntar på något gott, brukar det ju så fint heta. Nu hoppas vi på att den ljusning i virussmitningen som Folkhälsomyndigheten försiktigt la fram idag verkligen är sann och att vi snart får återgå till livet som vanligt, även om försiktigheten och karantänen i sig är lite trevlig. Vill ju dock inte att spelningarna med Maiden och Avantasia skall ställas in med. Hemska tanke!

Hur än det blir med det så får vi väl hålla till godo med denna legendariska Nazareth-spelning i Österrikisk TV det fantastiska året 1975 så länge. 6 av suveräna alster, inklusive några av deras bästa, rivs av i en fin spelning med bra ljud. Har egentligen lite svårt att förstå varför Nazareth inte omnämns oftare som grunden till dagens hårdrock tillsammans med Black Sabbath, Led Zeppelin och Deep Purple – så bra var de ju! Oförtjänt bortglömda!

Tidigare inlägg:
Konsert #1 av 4: Tate
Konserter

Projekt 6) – del 1; The Wild

Det var ett tag sedan jag gjorde någon uppdatering i projekten som jag planerat att genomföra, eller åtminstone påbörja, under året. Så det är väl hög tid, tycker ni inte?

Well, dags att introducera ett nytt projekt för er och det här är faktiskt något som alltid funnits i bakgrunden under mer eller mindre hela mitt liv. Ända sedan dagen då jag föddes, hur otroligt det än låter. Hur det kommer sig skall jag förklara inom kort. Att kalla det här för ett ”projekt” är väl kanske att ta i egentligen, då det faktiskt skulle ha spelat ut sig själv ifall lämnats orört. Dock så skulle det ju inte blivit så som någon av de inblandade faktiskt skulle vilja ha det. Så vad är det då? Jo, det är ett litet problem, eller egentligen möjlighet till förbättring då jag inte gillar att se saker som ett problem, som har med min arvsrätt att göra. Förstår ni nu varför det funnits med i hela mitt liv? På både min mors och min fars sida så finns det ägande av skog med i bilden, i båda fallen tillsammans med deras syskon, och det här har ju hela tiden varit något som jag och min syster skulle komma att ärva (duh!) tids nog. Vilket i sig väl inte innebär några konstigheter. Möjligheten, eller problemet om ni så vill, är ju det att vi har en rad kusiner på respektive sida som även de ärver sina föräldrar. Det här skulle ju innebära att vi potentiellt skulle kunna bli väldigt många delägare och det kan ju lätt skapa en del slitningar, speciellt om vi också räknar med att var och en har en respektive som vill blanda sig i det hela. Blir många kockar som skall vara med och bestämma med andra ord.

På min mors sida så har det väl löst sig hyfsat bra så här långt då hon och min morbror löst ut min mosters del och vi nu endast är tre stycken som ärver. Mig veterligen i alla fall. Samtliga av oss tre bor i Östersund och vi brukar träffas någorlunda regelbundet, så där känns det rätt lugnt för tillfället i alla fall.

På min fars sida däremot så ägs skogen av min far (duh x2!) och mina två farbröder och det är här som det här projektet kommer in. Sedan för ungefär ett år tillbaka i tiden så har vi fört diskussioner om vad som skall hända med skogen. Om det skall få vara som det är (=många arvingar med respektive), om det skall säljas, om någon skall lösa ut de övriga och så vidare. För att förbereda för alla eventualiteter så har en del förberedelser gjorts sedan förra våren. En konsult har anlitats för att uppdatera skogsbruksplanen och en oberoende part har gjort en värdering av fastigheten. Med det nu i backspegeln så har jag uttryckt min önskan om att köpa skogen av mina farbröder samtidigt som jag och min syster får ett tidigt arv gällande min fars andel. Tanken är sedan att jag löser ut min syster från hennes del i arvet för att därigenom bli ensam ägare till skogsfastigheten. Går alla planer i lås så är det därmed tänkt att jag bör bli officiell skogsägare inom kort. Hur det nu blir med den saken återkommer jag med om i kommande inlägg. Spännande, eller hur? 🙂

Image result for skog

Projekt 1) – ??? (Tidigare Projekt #10, A & I)
Projekt 2) – Fit For the Future (Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H & III – del 1del 2del 3del 4del 5del 6, del 7)
Projekt 3) – Easy Livin’ (Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D & IV – del 1del 2del 3)
Projekt 4) – Retro (Tidigare Projekt #16, F & VI – del 1del 2del 3del 4)
Projekt 5) – Giddy Up (Tidigare Projekt # 17 ”Areion” & VIII – del 1del 2del 3)
Projekt 6) – The Wild (del 1)

Crossroads – Chapter 28: Patience

Never go in search of love, go in search of life and life will find you the love you seek, uttryckte den gamle antike filosofen Atticus det, och i ärlighetens namn så är det väl egentligen det som hela denna nonsensblogg faktiskt är ett, om än litet, bevis på. Genom att se till att fylla mitt liv med de människor som får mig att må bra, de som ger mig något tillbaka, samt de saker som jag både vill uppleva och saker som tvingar mig att utvecklas och utmanar mina rädslor, så har jag gett mig ut på resan att söka mitt liv. Att jag växt och förändrats både som person och som medmänniska de senaste åren råder det nog faktiskt inget tvivel om. Inte om jag får säga det själv i alla fall. Många av de förutfattade meningar jag tidigare haft har ställts på sin ända och jag skulle nog vilja påstå att jag faktiskt blivit till en bättre version av mig själv som en följd. Eller förresten, låt mig omformulera det där; skulle vilja påstå att jag kontinuerligt utvecklas och blir en allt bättre version av mig själv för varje dag som går utifrån att jag aktivt både försöker hitta och forma mitt liv. Så, han var nog kanske inte ute och cyklade ändå, vår vän Atticus. Men har då livet hittat den kärlek jag söker? Tja, det är väl det vi skall komma fram till i denna bloggserie, är det inte? För att ni (och även jag kanske) skall få svar på det så får ni hänga på till slutet. För det gör ni väl?

Men som ni säkert märkt själva, om inte annat genom dessa Crossroads-inlägg, så är ju kärlek inte någon rättfram historia. Inte allt som oftast i alla fall. Den ändras, den utmanar och kanske framförallt, den ges inte den chans som den kanske förtjänar. För ett tag sedan så genomförde Novus en gallupundersökning på uppdrag av Match.com för att ta reda på hur många dejter det krävs för att vi skall bli kära i den andre personen. Vet ni hur många man kom fram till? Fler än ni tror, skulle jag gissa på. Det visade sig att det tar i genomsnitt 4,9 dejter för oss att bli kär, vilket är betydligt mer än de 3 dejter vi svenskar i snitt ger en person en chans. Det här visar ju på att vi är alldeles för otåliga när det kommer till vår jakt på den stora kärleken. Märk väl att jag inte pratar om attraktion här, utan om kärlek. Attraktion är något helt annat (eller kanske inte helt, men ändå) och något som vi kan känna direkt för en person. Man brukar väl säga att attraktion handlar om lust och åtrå medan kärlek mer handlar om ömhet, tillgivenhet och omtanke. Bara så ni är med på skillnaden och så vi är på samma våglängd i det jag skriver om.

Är det något som är säkert så är det att det går att beskriva det här med attraktion på hundra olika sätt. Minst. Det som attraherar en person, gör inte det för någon annan. Vilket ju är tur. Det är som det gamla uttrycket säger; Beauty is in the Eye of the Beholder. Utifrån detta tänkte jag nu ge mig på att bli amatörpsykiatriker då det inom psykologins värld brukar refereras till en rad faktorer som kan sägas vara grundläggande när det kommer till att få oss att dras till något eller någon. Något som effektivt brukar användas i marknadsföring till exempel. Givetvis så är dessa faktorer knutna till våra sinnen där kanske främst synsinnet spelar in, med fysisk attraktion, och luktsinnet, med att någon doftar gott, då vi gärna undviker det som luktar illa. Andra saker som skapar attraktion är igenkänning och samhörighet, kompetens och kunskap samt slutligen makt och status. Alla saker tilltalar som sagt var inte alla men oftast bygger attraktionen på en eller flera av dessa saker. I vissa fall så attraherar lika och ibland motpoler, men i båda av dessa fallen så uppfyller dock parterna ett behov hos den andre. Låter kanske lite väl djupt för något som har till uppgift att vägleda oss i de inledande stegen som för oss samman. Men så är det faktiskt. Plus att attraktionen ju måste leva vidare även sedan ifall det skall fortsätta att hålla oss samman och utvecklas till kärlek.

Attraktion är med andra ord till för att vi ska dras till varandra, men det som sedan gör att vi vill fortsätta att umgås är saker som lika värderingar, liknande intressen och som jag skrev ovan; ömhet, tillgivenhet och omtanke. Givetvis är jag inte så blåögd att jag tror att det är bara det som ligger till grund för en kärleksfull relation, men det är åtminstone en del av kakan. Dessa saker tar ju dock lite längre tid att utveckla tillsammans med motparten. Det kräver helt enkelt lite mer jobb, lite mer engagemang och att man vågar öppna och ge av sig själv samt tar till sig av den andre. Alla saker som tar tid, som sagt. Måste få lov att ta tid. Så, lite mer tålamod skadar nog inte. Eller vad tycker ni?

”Girl, I think about you every day now
Was a time when I wasn’t sure
But you set my mind at ease
There is no doubt you’re in my heart now

Said woman take it slow, and it’ll work itself out fine
All we need is just a little patience”

Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Chapter 25: Always Will Be (or WON’T BE Waiting For A Girl Like You)
Chapter 26: What is Love?
Chapter 27: The Way We Were (or DO NOT Love Me Again)
Epilogue: ???

Topp-5 filmer: Fantasy

Gamereactor Sverige har en artikelserie där de listar deras fem favoriter inom en rad filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tycker undertecknad. Tänkte därför haka på och lista mina favoriter i samma genre som den de just publicerat, allt eftersom de fortskrider med sina tio artiklar, eller de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, som de siktat in sig på. Om jag gör fler eller färre får väl framtiden utvisa, tänker jag. Hänger ni på?

Ligger lite efter då GR redan presenterat det femte inlägget (Sci-Fi) men i den fjärde delen i deras artikelserie är det topp-5 Fantasy som gäller, där de listat följande filmer; 5) Pan’s Labyrinth, 4) Lord of the Rings – Return of the King, 3) Spirited Away, 2) Lord of the Rings – The Two Towers och 1) Lord of the Rings – Fellowship of the Ring. Fantastiska filmer allihop skulle jag vilja påstå. Eller gällande deras tredjeplats så vet jag faktiskt inte. Har inte sett Spirited Away även fast jag vet att den alltid får lysande recensioner. Men, men, så är det. Liiite tråkigt kan jag tycka att de fyllt listan med alla tre LotR-filmer, men strikt talat så är det ju tre helt olika filmer som verkligen är helt magiskt bra allihopa. För egen del, för de finns på min lista med, så väljer jag att bara lista en av dem och så får de andra liksom hänga med i hasorna på den. Blir en roligare lista så, tänker jag. Återigen så kommer det ju ned till vad man klassar som en ”fantasyfilm” och precis som tidigare så kan nog några av de valen jag gjort lika väl passa in i någon annan genre med. Hur som helst, normalt så brukar fantasy definieras genom att det utspelar sig i en fiktiv värld, som förvisso kan likna vår, men som i grunden är en fantasivärld (därav namnet). Det är den definitionen jag gett det hela. Bara så ni vet. Värt att nämna är också att det finns väl främst två filmer inom genren som saknas i min lista kan jag tycka; den ena är The Wizard of Oz (1939) och den andra är The Princess Bride. Jag har sett båda, vill jag minnas, men problemet är att jag inte riktigt har de så pass i minnet att jag kan utvärdera dem. Vilket ju är lite tråkigt med tanke på hur hyllade de brukar bli allt som oftast. Får helt enkelt ta och se dem igen vid något tillfälle. Men för nu så finner ni min topp-5 gällande vad jag klassificerar som fantasyfilmer nedan:

5) Brotherhood of the Wolf (2001)
Jag vet att jag här är ute på lite tunn is gällande det här med fantasivärld, men på något sätt känns det som en i alla fall. För en hel del år sedan, i denna bloggs begynnelse, så tipsade jag om denna lilla franska pärla till film och jag har definitivt bestämt mig för att jag tycker det är ett mästerverk. Precis som jag skrev i det inlägget så såg jag filmen för första gången på Folkets Bio i Umeå och blev helt blown away. Tyckte att det var bland det bästa jag sett på år och dag och det faktum att jag innan jag såg filmen inte visste ett dugg om den, inte visste vad jag hade att vänta, hjälpte nog fascinationen på traven. Har givetvis sedan dess sett den åtskilliga gånger och gillar den bara mer och mer för varje gång faktiskt. Filmen är väl en slags blandning mellan actionthriller, skräckfilm och fantasy även om den baseras lite löst på legenden om Gévaudanmonstret (La bête du Gévaudan) som på 1700-talet terroriserade södra Frankrike med över hundra rapporterade döda i dess framfart. Kungen skickar Chevalier de Fronsac och hans vän Mani, en amerikan med indianskt påbrå, till Gevaudan-provinsen för att undersöka morden och rapporterna om att de skall ha utförts av ett mystiskt odjur. Cool, ambitiös och framförallt riktigt bra, är några av anledningarna till att den finns på min femteplats. 

4) Willow (1988)
Precis som jag skrev i #FilmStruck4-inlägget så är detta en fantastisk film som en gång i tiden var en stor bidragande orsak till att trigga igång mitt intresse för fantasy. Det är mycket, mycket (mycket) troligt den film som jag sett tredje näst mest gånger efter Aliens och Star Wars: ANH. Vilket inte vill säga lite! Vem av Madmartigan och Aragorn från LotR-filmerna som är den bästa karaktären i en fantasyfilm är svårt att säga, men jag har verkligen en soft spot för Madmartigan och jag hoppas verkligen att man kommer till skott med den TV-serie jag skrev om här. Ett barn hittas i floden och Willow ger sig av på en resa med uppgiften att söka upp någon att ge barnet till. Barnet är dock förutspått att åstadkomma den onda drottning Bavmordas undergång och tillsammans med en rad allierade så blir det Willows uppgift att skydda barnet. Klassisk fantasy med drakar, magi, kärlek och äventyr. Underhållande som få och den film som egenhändigt höll fanan högst under många år när det kommer till klassisk fantasy på vita duken!

3) Big Fish (2003)
Med undantag för hans Batman-filmer och Sleepy Hollow så har jag nog egentligen aldrig varit något stort Tim Burton fan. Visst, hans filmer är allt som oftast charmiga och unika, och för den delen oftast bra, men de har aldrig varit de där riktiga mästerverken i mina ögon. Så när jag för första gången såg Big Fish så hade jag inga direkta förväntningar, vilket mycket väl kan ha bidragit till att jag såg den med helt öppet sinne. Vilket jag är glad för! För vilken enastående bra film detta är. Udda, lättsam, oväntad och bara… ja, bara så himla bra! Jag gillar denna väldigt, väldigt mycket och måste säga att Euan MacGregor är enastående i sin roll, precis som alla andra i denna film. Perfekt rollbesatt, underhållande och inte så lite Tim Burton-aktigt, vilket här är en bra grej. En son försöker lära känna sin döende far genom att pussla ihop alla de olika otroliga och överdrivna, åtminstone i sonens öron, berättelser och historier från sitt liv som fadern berättat om sig själv. Charmigt, lättsamt, udda och vemodigt på en och samma gång.

2) House of Flying Daggers (2004)
Återigen en liten vaghet i det här med fantasivärld, men de övernaturliga elementen är så pass uppenbara att jag tycker den klassificeras in som en fantasyfilm. Zhang Yimous underbara kärlekshistoria draperad som en asiatisk fantasy i bästa tappning är inget annat än en fantastisk fest för ögonen. Många håller Yimous Hero med Jet Li som den bättre filmen, men även om jag också håller den högt, så föredrar jag Flying Daggers. Något som också avspeglar sig i att den innehar plats 19 på min Topp-20-lista. En polis skickar en ung officer för att utreda en dansare då han hävdar att hon har band till en hemlig organisation kallad ”The House of the Flying Daggers”, som motsätter sig regeringen. Polisen arresterar dansaren bara för att den unge officeren skall frita henne och därigenom erhålla hennes förtroende och leda polisen till den nya ledaren för den hemliga organisationen. Men saker är mycket mer komplicerade än de verkar…

1) Lord of the Rings – Fellowship of the Ring (2001)
Precis som GR så hamnar den suveräna första filmen i LotR-trilogin på förstaplatsen. Konstigt vore det väl annars, då den också återfinns på tredje platsen på min 10-i-topp-lista över de bästa filmerna genom tiderna. Egentligen var det väl ingen som hade några speciellt höga förväntningar på denna film, eller de två andra i trilogin. Var nog många som tokförklarade New Line Cinema när de gav alla dessa pengar till Peter Jackson och lät honom försöka föra Tolkiens märkliga berättelse till vita duken genom att filma alla tre böckerna på en och samma gång. Men vågspelet lyckades och filmhistoria skapades. Fellowship of the Ring är helt klart den bästa i trilogin, även om de andra två verkligen skuggar hack i hälarna. Allt från den skitiga realismen, det spektakulära fotot, det underbara soundtracket och den fantastiska rollbesättningen är perfekt. Ian McKellen spelar inte Gandalf, han ÄR Gandalf och Viggo Mortensen är perfekt i rollen som Strider, eller Vidstige som han hette i den svenska översättningen av böckerna. Här lyckades Jackson verkligen krama ur det bästa ur Tolkiens bok och resan genom Moria är verkligen filmkonst när den är som bäst. Magiskt!

Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer 6)  The Crow, 7) Big Trouble in Little China, 8) Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl, 9) Bram Stoker’s Dracula och 10) Conan the Barbarian. Bubblare får väl bli Ghostbusters, som GR hade med på sin komedilista, och Pan’s Labyrinth, som de hade på plats 5. Någon svensk fantasyfilm? Här vill man ju säga Stall-Erik och Snapphanarna, som jag skrev om för ett tag sedan, men då den varit under produktion i 20+(!) år nu och jag inte sett den så går ju inte det. Så vad välja då? Frågan är kanske mer vad som då finns? Är det filmatiseringarna av Astrid Lindgrens verk Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio och Ronja Rövardotter som finns att välja på? Nja, inte riktigt up my alley, som det heter i Americat. Kanske Dunderklumpen? Nja, inte det heller trots Jämtlandstemat. Definitivt så blir det då INTE kalkonen Tre Solar. Nä, det får istället bli kortfilmen Tompta Gudh, som jag verkligen gillade när jag såg den för första gången på Umeå Filmfestival för många, många år sedan.

Som ett undantag i de här inläggen, och det främst för att just ”Fantasy” ligger mig så varmt om hjärtat, så tänkte jag skriva av mig lite kring andra filmer som funnits med genom åren. Tänkte då främst fokusera på de som härrör till klassisk fantasy, dvs fantasy som utspelar sig i någon typ av medeltida miljö och som innehåller magiska element och övernaturliga monster. Conan är väl den uppenbara och Conan the Destroyer var verkligen en film som tilltalade under en tid. Faktum är att jag såg denna uppföljare före den första filmen. Sedan har vi ju Red Sonja, där det var meningen att Arnold skulle reprisera rollen som Conan, men där han på grund av rättighetsbråk fick spela den liknande karaktären Lord Kalidor. Sedan så har vi Kull the Conquerer, som utspelade sig i samma värld som Conan, men årtionden tidigare. En annan liknande film som jag minns rullade i VHS:en frekvent var The Barbarians, för att inte tala om Krull och Legend med unga Liam Neeson respektive Tom Cruise i rollerna. Eller för den delen Labyrinth, Ladyhawke, Neverending Story, Dragonslayer och Flesh+Blood. Minns väl första gången jag såg Excalibur när den visades på svensk TV. Var i stugan och kunde inte slita mig från TV:n trots den sena timman. Sedan så fanns ju Beastmaster och dess uppföljare, som främst fascinerade för att det var Mike Donovan från ”V”. En hel del av filmerna, som helt ärligt håller till och med en lägre produktionsnivå än en B-film, men som underhåller trots allt, kan ni faktiskt finna på Amazon Prime: The Sword & the Sorcerer, Warriors of the Wasteland, The Warrior and The Sorceress, Deathstalker och Deathstalker II. Kul att de valt att lägga upp dessa gamla skräpfilmer. Tre andra filmer i genren som snurrat frekvent på TV:n genom åren har varit Masters of the Universe med vår egen Dolph Lundgren som He-Man, The Golden Child med Eddie Murphy och kanske främst Highlander med Christopher Lambert, Sean Connery och Clancy Brown. Men om vi skall avsluta detta inlägg, med en film som inte omnämnts men som jag faktiskt gillar riktigt mycket och som jag sett flera, flera gånger, så får det bli den extremt underskattade 13th Warrior med Antonio Banderas. Kanske inte en strikt fantasyfilm, men den känns lite som så ändå. Plus att det ju är Vikingar med!

Tidigare inlägg:
Topp-5 filmer: Komedier
Topp-5 filmer: Action
Topp-5 filmer: Krig

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén