No Secrets, No Lies

Månad: juli 2020 Sida 1 av 2

Lovecraft

Att jag alltid varit, mer eller mindre, fascinerad av det övernaturliga när det kommer till berättelser, råder det nog inga tvivel om. Vilke tdu nog vet vid det här laget om du läser denna nonsensblogg. Mestadels så läser jag ju klassisk fantasy, jag gillade serietidningar om superhjältar i min uppväxt och jag har alltid fascinerats av filmer och TV-spel som har det där lite oförklarliga och/eller sagoliknande över sig. Det här står väldigt mycket i kontrast till hur jag lever mitt normala (om nu något sådant finns?) liv där jag paradoxalt nog allt som oftast är väldigt skeptiskt till allt sånt här. Alltså att det existerar i verkligheten. Går ju liksom stick i stäv med min ingenjörsbakgrund, vilket jag tog upp i ett av Clear Truth-inläggen. Oavsett så har jag alltid gillat berättelser där det funnits någon större kraft, ondska eller liknande, bakom allt som händer och gärna berättelser där man inte riktigt får veta vad denna större kraft är. Där man får fantisera ihop vad det är själv. Ursprunget till denna typ av historier stavas nog, utan att det behöver debatteras nämnvärt, H.P Lovecraft (+ möjligen Edgar Allan Poe) och hans Cthulhu Mythos. Första gången jag kom i kontakt med denna mytologi var faktiskt genom rollspelet baserat på, och tillika med namnet efter, hans Call of Cthulhu. Efter det så har jag ju insett hur före sin tid han var och hur mycket andra författare och skapare har lånat från honom (och Poe). Men om det är bra och fulländat redan från början, varför förstöra ett vinnande koncept? Bland det bästa jag upplevt som lånat friskt från hans mytologi är utan tvekan TV-spelet som innehar första platsen på min topplista; Eternal Darkness: Sanity´s Requim. Fantastiskt spel som man kunde hoppas får en uppföljare (försök har gjorts i form av Shadow of the Eternals) eller en remake. Hur än det är med det har HBO haft den goda smaken att filmatisera Matt Ruffs roman Lovecraft Country, vilket utforskar samspelet mellan just H.P. Lovecrafts mytologi och rasismen i USA. Jag har inte läst boken men jag gillar definitivt det jag ser i trailern för serien. Ser riktigt, riktigt bra ut och kan nästan inte vänta till den 16 augusti när det hela släpps lös på streaming plattformen. Framförallt så gillar jag stämningen som målas upp i Sneak Peeken. Hur tycker du det ser ut?

Topp-5 filmer: Film Noir

Gamereactor Sverige har haft, för jag tror den nu är avslutad, en artikelserie där de listat deras fem favoriter inom 10 olika filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tyckte undertecknad, som har hakade på och listade mina favoriter i samma genre som den de just publicerat. Deras listor, som bestod av de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, har som sagt publicerats, men jag tänkte köra på med några till som jag tycker saknades i deras utbud.

Den här gången tänkte jag att vi skulle köra på Film Noir, inklusive dess nyare form Neo Noir. Skillnad? Tja, främst när de är gjorda skulle jag säga. 1959 och tidigare lika med Film Noir och därefter lika med Neo Noir. För er som inte vet vad en Noir-film är så kommer det från franskans Noire, dvs ”Svart”, och var väl egentligen en undergenre till Thriller-filmer innan det mer eller mindre blev en egen genre. Filmer i genren har som regel en dyster stämning, en mörk ljussättningen, väldigt stiliserad dialog och ett tragiskt slut. Dessutom är männen allt som ofta cyniska och kvinnorna manipulerande femme fatales. Om det är det, eller något annat, som gör att jag skulle peka ut denna filmgenre som den som står mig närmast, vet jag inte, men det är helt klart den jag gillar mest. Tror jag i alla fall. Kan ändras imorgon 🙂

Med det sagt så finns det några storheter i genren som jag faktiskt inte har sett än. Vissa äger jag, men har av olika anledningar inte sett än, medan andra har jag faktiskt inte kunnat lägga mina vantar på än. Några av dessa är Point Blank, Brick, Body Heat, Blood Simple, Rififi, Murder My Sweet, Kiss Me Deadly och Out of the Past. Filmer som absolut finns på min ”bucket list”, men tiden räcker inte alltid till. Dessvärre. Utöver filmerna ovan så finns det en rad suveräna alster som jag sett men som inte kom med, som till exempel The Third Man, Marlowe, Harper och Farewell My Lovely. Även The Getaway, med en supercool Steve McQueen och en enastående vacker Ali MacGraw, skulle jag egentligen kanske vilja klassa hit men den tog jag med på Maffia-listan istället (som plats 6). Men nog av filmer som jag inte sett och filmer jag utelämnat, dags att istället fokusera på min topp-5:

5) Payback (1999)
En film som fick utstå, om jag inte minns fel, en hel del kritik när den släpptes. Filmen baseras på novellen The Hunter, som även var grunden till filmen Point Blank. Författaren till böckerna med huvudkaraktären förbjöd länge användandet av namnet på protagonisten, ”Parker”, i de filmatiseringar som gjorts och därav så heter Mel Gibsons rollfigur här ”Porter” istället (Lee Marvins rollfigur i Point Blank hette ”Walker”). Dock så har det nu ändrats och i den senaste filmatiseringen av en annan bok, Flashfire, med Jason Statham i huvudrollen så heter nu karaktären (och för den delen filmen) rätt och slätt Parker. Det finns två versioner av Payback; bioversionen som klipptes om och där 30% nya scener och en ny huvudskurk introducerades efter att regissörens version ansågs för mörk, samt just regissörens klippning som släpptes senare med tilläggsnamnet Straight Up. Personligen föredrar jag regissörens version även om det egentligen inte spelar så stor roll vilken du ser. Fantastisk i båda tappningar och egentligen inte så stor skillnad i hur den spelar ut trots ändringarna. Efter att Porter förråds av sin fru och sin kompanjon och lämnas för död efter ett rån så är han nu tillbaka för att återkräva det som rättmätigt är hans och för att hämnas. För att lyckas med båda delar måste han dock navigera genom en stad fylld av gangsters, droghandlare, prostituerade, sado-masochister och korrupta poliser. Tuff, hård, brutal och framförallt coolt filmad gör Payback till en liten pärla som starkt rekommenderas. Neo Noir när det är som bäst!

4) Chinatown (1974)
Roman Polanskis hårdkokta deckare med en fantastisk Jack Nicholson i huvudrollen är helt enkelt filmmagi när det är som bäst. Filmen fick en uppföljare som regisserades av Nicholson själv, där han återvänder i rollen som Jake Gittes, titulerad The Two Jakes, som väl kanske inte är riktigt lika bra, men som jag också gillar. Chinatown dock, håller nästan samma klass som de tre översta på denna lista. Vad säger ni om det? Fenomenalt, eller hur? Fast med Nicholson, legendaren John Huston (regissören av plats två på denna lista!) och en suverän Faye Dunaway i rollistan, vad kunde egentligen gå fel? Privatdetektiven Jake ’J.J.’ Gittes har specialiserat sig på otrohetsfall och blir anlitad att undersöka förehavandena hos en högprofilerad ingenjör vid Los Angeles Vattendepartement, vars fru misstänker honom för otrohet. Hans utredning leder honom snart till en mystisk okänd kvinna, ingenjörens förehavanden i byggnationen av en ny vattendamm och hans tidigare affärssamarbete med fruns mäktiga far. Allt står inte rätt till och den okända kvinnans identitet kan vara nyckeln till att avslöja hela historien. Magiskt bra, oväntad och med suveränt skådespeleri så håller filmen tittaren fängslad. Har du inte sett den, eller dess uppföljare, så råder jag dig starkt att leta upp dem så snabbt du kan.

3) L.A. Confidential (1997)
Det här är Neo Noir när det är som bäst. Hårdkokt, oväntad, rolig och helt mästerligt skådespelad av alla inblandade. Produktionsdesignen är underbar, historien lagom snårig, dödsfallen plötsliga och komiken väldigt passande. Det här är senare tids absolut bästa noir-film och nästan i klass med The Big Sleep och The Maltese Falcon, plats 1 och 2 på listan. Vilket inte vill säga lite. Faktum är att jag på mitt ologiskt logiska vis placerade filmen på plats 14 på min tio-i-topp-lista över de bästa filmerna genom tiderna. Så bra är den! Faktum är att Brian Helgeland, regissören av Payback ovan, låg bakom det Oscarsvinnande manuset som baseras på James Ellroys bok med samma namn. I 50-talets Los Angeles söker tre helt olika poliser alla efter sanningen gällande ett brutalt mord. Var och en av poliserna har sin egen stil men när utredningen visar på poliskorruption, oärliga politiker och en historia innehållande LA:s elit och lyxprostitution så tvingas de tre samarbeta för att hitta sanningen bakom den mörka historien. Med fantastisk regi av Curtis Hansson, som också skrev manuset tillsammans med Helgeland, och helt magiskt skådespeleri av Kim Basinger, som hon vann en välförtjänt Oscar för, så målas en helt suverän kriminalhistoria upp som griper tag i en och som består långt efter sista rutan visats.

2) The Maltese Falcon (1941)
Filmen som välförtjänt innehar plats fyra på min 10-i-topp-lista över de bästa filmerna gör ingen besviken. Dashiell Hammett’s hårdkokta kriminalhistoria med den cyniske privatdetektiven Sam Spade, här regisserad av debutanten och sedermera hollywoodlegenden John Huston. En fantastisk rollista med en suverän Humphrey Bogart i huvudrollen, en obehagligt slemmig Peter Lorre i en av skurkrollerna och Mary Astor som femme fatale, la grunden för en av de bästa filmerna som släppts från drömfabriken i väst. En ung kvinna kommer in till Spade och hans partner Archers kontor och lyckas övertala Archer att förfölja en man som hon påstår är hennes systers pojkvän. Dessvärre blir Archer mördad under uppdraget och polisens huvudmisstänkte för mordet blir ingen annan än Spade. När han försöker att rentvå sig själv så upptäcker Spade att den unga kvinnan inte är vem hon utgett sig för att vara och att allt verkar leda till en mystiskt och ovärderlig fågelstaty; Riddarfalken från Malta. Klassisk, stilbildande och framförallt helt, helt suverän film som kommit att definiera vad Film Noir är.

1) The Big Sleep (1946)
Det jag inte redan skrivit om denna fantastiska, fantastiska film som jag håller som den bästa filmen genom tiderna är nog inte värt att skrivas. Det här är utan tvekan filmen som, tillsammans med The Maltese Falcon, definierar och sätter standarden för alla Film/Neo Noir-filmer. Magisk liten pärla med helt suverän dialog och med en Humphrey Bogart som nog aldrig varit bättre än han är här. För mig kommer författaren Raymond Chandlers huvudperson, den hårdkokte detektiven Philip Marlowe, alltid att förknippas med Bogies gestaltning av karaktären från denna film. Så bra är han! För att inte tala om Lauren Bacall som är minst lika magnifik, om inte bättre! Ren och skär filmmagi i alla scener där de är tillsammans. När Marlowe anställs av en gammal general för att undersöka ett utpressningsförsök gentemot den yngre av hans två döttrar så nystas en härva upp som han inte räknat med. När den äldre dottern dessutom försöker komma underfund med varför hennes far anlitat Marlowe så kommer det fram att en av deras anställda, en chaufför, är saknad sedan en tid tillbaka. Intrigen blir här så invecklad att till och med Chandler hade svårt att hänga med, men den intensiva dialogen och det härliga samspelet mellan Bacall och Bogart gör att du sveps med i handlingen vare sig du förstår vad som händer eller ej. Det här är en riktig pärla till film med ett av förra århundradets absolut största skådespelarduo; Bogey & Bacall. Denna är ett måste att se och har du inte gjort det än så är det hög tid. Du kommer att älska den precis lika mycket som mig, jag lovar.

Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer 6) To Have and Have Not, 7) Touch of Evil, 8) Double Indemnity, 9) Kiss Kiss, Bang Bang och 10) Devil in a Blue Dress. Bubblare får bli Marlowe, Hollywoodland, The Black Dahlia och The Long Goodbye. Någon svensk Film Noir? Nja, här är det fattigt är jag rädd. Men Nordic/Scandinavian Noir säger ni då, platsar inte de? Kanske. Men då jag inte sett något av det egentligen då Svensk film inte hör till mina favoriter, så får det här faktiskt bli den första genren som jag inte rekommenderar någon film från vårt kära land.

Tidigare inlägg:
1) Topp-5 filmer: Komedier
2) Topp-5 filmer: Action
3) Topp-5 filmer: Krig
4) Topp-5 filmer: Fantasy
5) Topp-5 filmer: Sci-Fi
6) Topp-5 filmer: Skräck
7) Topp-5 filmer: Drama
8) Topp-5 filmer: Maffia
9) Topp-5 filmer: Thriller
10) Topp-5 filmer: Western
11) Topp-5 filmer: Romantik
12) Topp-5 filmer: Film Noir

Goldmember

Vet inte riktigt om det är bra eller anus, men nu så är jag där i alla fall. Vars undrar ni nu? Jo, tänkte precis komma till det (duh!). Fick nämligen idag ett mail från mina kompisar på SAS där de varmt välkomnande mig som livstids Guldmedlem i deras Eurobonus-klubb. Definitivt braigt för mig själv som nu, oavsett om jag samlar ihop poängen eller inte, för alltid kommer vara Guldmedlem. Woohoo!! Dock så checkar det väl in (ursäkta, kunde inte motstå) på anussidan gällande antalet flygresor som jag gjort de senaste 10 åren, vilket nu lett till att jag är där jag är. För att uppnå denna status så behöver man nämligen flyga så mycket så att man varit Guldmedlem, eller bättre, 10 år i följd. 10 år utan avbrott alltså. Något som undertecknad alltså nu lyckats med. Varför är det anus, frågar du dig? Tja, flygresor är ju inte direkt det miljövänligaste resesättet, men något som dessvärre samtidigt är ett onödigt måste ifall man vill transportera sig långa sträckor på kort tid. Dessutom så innebär ju allt detta resande att man ständigt är iväg hemifrån med allt vad det innebär i förlorad fritid och att man aldrig har tid att göra saker åt sig själv. Vilket ju är trist! Fast hur än det är med Covid-19 och allt negativt det medfört så finns det i alla fall en ljuspunkt i sammanhanget (åtminstone för undertecknad), nämligen att resandet fick ett abrupt avbräck i slutet på februari/början på mars. Tiden därefter så har det visat sig, om än omständligare, att det går att lösa mitt arbete utan att resa. Eller åtminstone genom att resa betydligt mindre. Samt att när det behövt resas så kan det göras med andra medel än flyget. Vilket ju inte är dåligt på något sätt! Positivt för miljön och positivt för mig själv. Ytterligare ett plus är att jag på ett naturligt (nåja) sätt lyckats leva upp till mitt löfte om att resa mindre. Det är något jag definitivt kommer fortsätta med. Resa mindre alltså. Mitt klimatavtryck skall definitivt minskas och för att jag känner mig helt klart bättre av att få mer tid över till mig själv. Inte slösa bort fritid på att resa i tjänsten hela tiden. Nä, nu får det vara slut med det. Fast när jag väl behöver flyga så kommer jag även fortsättningsvis kunna göra det som Guldmedlem. Yeah, Baby!! 🙂

VÄLKOMMEN SOM LIFETIME GOLD-MEDLEM
Så, vars är Foxy Cleopatra? För hon var väl bonusen, eller?

Tidigare inlägg i serien:
Time for Change
Busy, busy as a bee…
Good Times Bad Times
Time
About Time

Time flies
Chairman of Time
”Det är mycket nu…”
Dags att tina fram…
Ingen tid för GFF
På spaning efter den tid som flytt…
Time flies…
In Time
Time of your life…

Return to the Wild

Om ca 4 timmar så skall Ford äntligen täcka av nya Ford Bronco, en bilmodell som inte funnits sedan 1996 i modellprogrammet. Är själv oerhört taggad och sugen om det visar sig bli som alla ”läckor” rapporterar om. Stora frågan blir väl när den kommer till Sverige?

https://www.ford.com/bronco/

Följ avtäckningen här: https://youtu.be/CacIlFaXph0

Sci-Fi Legends

Sveriges Television har haft den fantastiskt goda smaken, som de faktiskt så ofta har gällande sådana här små pärlor, att köpa in James Cameron’s Story of Science Fiction, eller som de valt att döpa det; Mästarna av Science Fiction. I serien, som ursprungligen gick på amerikanska AMC, så tacklar Cameron sin favoritgenre genom diskussioner med andra storheter inom området på film och även om jag sett brottstycken på Youtube av serien tidigare så hade jag inte sett den i sin helhet. Fantastiskt kul, intressant och underhållande så råder dig verkligen att kika om du inte redan gjort det.

Du hittar allt här på SVT Play <–!

This is the way

Extremt kul tycker undertecknad att vi återigen har en svensk storhet i Hollywood och även om det inte är en skådespelare eller skådespelerska så är det inget snack om att Ludwig Göransson gjort ett rejält intryck som Oscarsvinnande kompositör till Black Panther-filmen. Hans supergrymma soundtrack till tv-serien The Mandalorian blev snabbt en liten favorit som snurrar lite titt som tätt på Spotify. Ingen liten sak att göra musiken till något Star Wars-relaterat och försöka fylla de vääääldigt stora skor som mästaren John Williams haft gällande allt musikrelaterat till all live-action SW fram till nyligen. För även om Michael Giacchino gjorde hyfsat ifrån sig med Rogue One så kan jag inte påstå att John Powell gjorde något större intryck med Solo. Nä, det är nog först med Ludwig som någon kommit upp i den oerhört höga lägstanivå som är satt av Williams. Way to go! Eller, ursäkta…. This is the Way!

We didn’t start the fire

Är inte september månad den bästa, så säg? Häromdagen så släpptes trailern till den andra säsongen av underbara The Boys på Amazon Prime och den kommer göras tillgänglig den 4:e i den bästa av de bästa månaderna (finns det fler?). Som ni kanske minns så gillade jag första säsongen skarpt (läs här annars), mer än skarpt skulle jag kanske vilja påstå, och gläds nu åt att snart få återse Karl Urban i rollen som Billy Butcher – mannen som har en aptit på att döda så kallade superhjältar. Vad säger ni? Har ni sett första säsongen och är lika hypade på den andra som jag är?

Don’t you worry, daddy is home

Billy Butcher

Topp-5 filmer: Romantik

Gamereactor Sverige har haft, för jag tror den nu är avslutad, en artikelserie där de listat deras fem favoriter inom 10 olika filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tyckte undertecknad, som har hakade på och listade mina favoriter i samma genre som den de just publicerat. Deras listor, som bestod av de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, har som sagt publicerats, men jag tänkte köra på med några till som jag tycker saknades i deras utbud.

I det här elfte inlägget i denna bloggserie så tänkte jag köra på min topplista gällande romantiska filmer, vilket jag tyckte saknades i deras utbud. Dagen efter Alla Hjärtans Dag 2018 så skrev jag om min topp-10 romantiska filmer, där följande filmer toppade listan; 10) Sabrina (1954), 9) 10 Things I Hate About You, 8) Casablanca, 7) Amelie from Montmartre, 6) Elisabethtown, 5) You’ve Got Mail, 4) While You Were Sleeping, 3) Breakfast at Tiffany’s, 2) Singin’ in the Rain och 1) Notting Hill. En lista som jag enkelt skulle kunna stå bakom än idag. Men saker ändras ju med tiden och så även denna lista. Inte mycket, men lite i alla fall. Det här är ingen lätt genre att rangordna. Lite förvånande så visar det sig faktiskt vara en av de svårare. Jag gillar nog tydligen den här typen av film mer än jag tidigare vågat erkänna. Menar, finns så oerhört många bra filmer här som alla skulle kunna finnas med på listan. Såsom Clueless, Can’t Buy Me Love, Beauty & the Beast (båda Disney-versionerna), Aladdin (även här båda Disney-versionerna), Crazy Rich Asians, 10 Things I Hate About You, Love Actually, A Rainy Day in New York, Pretty Woman och Hitch. Eller varför inte Safe Haven, Salmon Fishing in the Yemen eller The Shipping News av vår svenske storregissör Lasse Hallström. För att inte prata om underbara Rock of Ages. Nä, det finns sannerligen att välja på i genren. A Star is Born (2028) hade definitivt kunnat platsa på listan men hade med den på topp-5 drama så den får stå över här. Oavsett så har jag gjort mitt bästa och här kommer min topplista:

5) Roman Holiday (1953)
En uttråkad och skyddad prinsessa flyr från hennes vårdnadshavare och blir kär i en amerikansk nyhetsman i Rom. Där har ni handlingen till en av bästa och charmigaste romantiska filmerna med en underbar Audrey Hepburn, som ju är en personlig superfavorit om ni inte greppat det vid det här laget. Med sin blandning av fantasi och verklighet, och en lika fantastisk Gregory Peck som motpol till Hepburn, så finns många fina ögonblick i berättelsen och ibland är filmen nästan som en dagdröm. Med sitt underhållande, tankeväckande och roliga berättande så skapas sympati och värme mot karaktärerna. En enkel premiss, men ibland är det precis det som behövs. Görs berättelsen så här smart utan att driva vissa saker för långt så blir det inget annat än bra. Mer än bra faktiskt.

4) While You Were Sleeping (1995)
Det här är utan tvekan min favoritfilm med Sandra Bullock och även om den har ett litet tveksamt budskap gällande hur till vida man skall hålla sig till sanningen eller inte så är det en helt fenomenalt fin och suverän film. Gillar den gränslöst och har sett den sjukt många gånger. Sjukt många! Med en hemlig och hopplös förälskelse i den stiliga pendlaren som passerar henne varje dag, är den charmiga ensamstående biljettförsäljaren Lucy på väg att hitta kärleken. När pendlaren faller från tågplattformen där Lucy jobbar räddar hon hans liv när han skadar sig så illa att han hamnar i koma. Därefter misstas hon för hans blivande fru på sjukhuset och möter hans familj som välkomnar henne med öppna armar. Förvecklingar gör att hon inte kan säga sanningen, vilket komplicerar allt och leder till oförutsedda romantiska frågor, främst från pendlarens misstänksamma bror. Charmig, kul och framförallt fylld av kärlek och udda karaktärer gör denna till en pärla. En pärla, säger jag.

3) You’ve Got Mail (1998)
Nästan lite av en Guilty Pleasure om vi skall vara ärlig, men jag kan inte riktigt värja mig för denna lilla pärla även om jag innerst inne vet att den inte är såååå bra. Men man gillar det man gillar och jag kan inte sticka under stolen att det här är en favorit. Nora Ephron, som skrivit manus och även regisserat, är skyldig till en hel radda med romantiska komedier såsom When Harry Met Sally…, Sleepless in Seattle och Julie & Julia. Dock är detta kronan på verket, om vi säger som så. Ägaren till en stor bokhandelskedja, Tom Hanks, öppnar en ny butik vilket får verksamheten för ägaren till en liten lokal bokhandel, Meg Ryan, att få det kämpigt. Samtidigt har de två påbörjat en korrespondens via e-post utan att veta vem den andre är. Kan två affärsrivaler som föraktar varandra i det verkliga livet oavsiktligt bli kära över Internet? Charmigt, förutsägbart, välspelat och bara helt underbar liten film.

2) Singin’ in the Rain (1952)
Filmen som numera innehar plats 10 på tio-i-topp-listan är denna underbara musikalfilm. Den är så underbart bra och jag blir på så bra humör när jag ser den filmen. Gene Kelly är verkligen en favorit och han har aldrig varit bättre än här. För mig är han den störste av svunna tiders musikalstjärnor och ljusår mycket bättre än sina utmanare. Gene Kelly är verkligen enastående och filmen är underbart fenomenalt bra. En kärleksfilm som är maskerad som en musikal och där signumdansen i regnet faktiskt är för att Kellys karaktär är kär. Vid transiton från stumfilm till ljudfilm visar det sig att den kvinnliga storstjärnan har en röst som inte passar in i det nya mediet och hennes röst måste dubbas. In kommer en ung skådespelerska för att spela in rösten och den manliga stjärnan blir hals över huvudet kär. Hur fantastiskt låter inte detta? Helt fantastiskt i min bok. Fullkomligt älskar den!

1) Notting Hill (1999)
Som jag skrev när jag listade denna som Nr 9 på min 10-i-topp-lista första gången så minns jag väl när jag såg denna på bion i Umeå. Det var sommaren 1999 och en helg bestämde jag och min dåvarande flickvän att vi skulle åka till Umeå, där vi båda pluggade på den tiden, och bara strosa runt i staden i sommarvärmen. Samt gå på bio. Mitt egentliga mål med resan var att se den hyllade första Matrix-filmen som hade haft premiär föregående helg, vilket väl var ett mål som min partner uppskattade sisådär. Någon som förstår varför? ? Så för att blidka henne så gick jag väl med på att vi kunde gå och se ytterligare en film som hon då givetvis fick välja. Till mitt stora förtret blev det givetvis denna romantiska komedi och jag tog plats med absolut noll förväntningar i biostolen. Hade givetvis sett till att handla rikligt med godis och dricka då jag tänkte att det skulle bli den enda njutningen under dessa två timmar. Hade jag fel, eller hade jag fel? Blev helt tagen på säng! På ett bra vis förstås. Den gjorde ett så starkt intryck på mig att jag än idag blir helt fascinerad av den. Vad det speciella är vet jag inte, men kanske är det möjligheten att någon som du eller jag kan träffa och bli tillsammans med en superkändis, vad nu en sådan är(?), som gör att jag går igång på den. Kanske är det något annat. Hur som haver så har jag sett den fler gånger än jag minns och jag har gillat den varje gång. Det är väl ett skäl gott som vilket annat till att den är Nr 1 på denna lista (och numera Nr 6 på 10-itoppen), håller ni inte med mig? Tänkte väl det.

Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer – efter mycket övervägande – 6) Elisabethtown, 7) Amelie from Montmartre, 8) Casablanca, 9) Yes Man och 10) Sabrina (1954). Bubblare får bli Breakfast at Tiffany’s och två av mina outsiders som jag pratat om tidigare här i bloggen (här och här); She’s All That och Casper. En jag skulle vilja sagt är Say Anything, med den klassiska scenen där John Cusack betygar sin kärlek med hjälp av en Bergsprängare, men jag minns inte riktigt något från den. Någon svensk romantisk film? Tja, får faktiskt bli Fucking Åmål. Blev helt klart positivt överraskad när jag såg den på bio och håller den nog faktiskt som bland det bättre som Sverige har producerat.

Tidigare inlägg:
1) Topp-5 filmer: Komedier
2) Topp-5 filmer: Action
3) Topp-5 filmer: Krig
4) Topp-5 filmer: Fantasy
5) Topp-5 filmer: Sci-Fi
6) Topp-5 filmer: Skräck
7) Topp-5 filmer: Drama
8) Topp-5 filmer: Maffia
9) Topp-5 filmer: Thriller
10) Topp-5 filmer: Western
11) Topp-5 filmer: Romantik
Topp-5 filmer: Film Noir

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén