No Secrets, No Lies

Månad: september 2020 Sida 1 av 2

Best of Metal

När jag satt på jobbet i söndags (jo, jag jobbade en söndag) så hade jag på Bandit Rock i bakgrunden (som jag nästan alltid har) och då kom en av mina absolut favoritlåtar genom tiderna på repertoaren. Det fick mig att inse hur sjukt mycket bra hårdrock det finns och som ni vet så brukar jag ju (felaktigt) hävda att mitt musikintresse är trehövdat; att det består av Michael Jackson, Meat Loaf och så där ologiskt just hårdrock i största allmänhet. Visst stämmer det väl till viss del, men det finns ju så mycket mer som jag lyssnar på än så. Vilket ni vet vid det här laget. Men det är väl med det på precis samma sätt som när Obi-Wan i Return of the Jedi säger till Luke, gällande att hans far är Darth Vader och att han i A New Hope sagt att Vader dödade hans far:

What I told you was true, from a certain point of view

Obi-Wan Kenobi

Hur som helst så fick låten mig att tänka på att det kanske blivit dags att försöka göra en 10-i-topp-lista över de bästa hårdrockslåtarna. Menar har ju gjort en lista för MJ och ML respektive, så det är väl hög tid, tycker ni inte? Tänkte väl det! Det är dock ingen lätt uppgift att föröka kondensera ned hela hårdrocksgenren till en lista med de 10 bästa. En nästan helt omöjlig uppgift skulle jag vilja säga! Men just därför så gör vi väl ett försök och för att inte flöda över listan med endast en artist, eller ett band, så sätter jag en begränsning att endast en låt per artist får läggas till. Vilket inte gör det lättare direkt!

Först tänkte jag ge en rad hedersomnämnanden och även lista en rad som inte kom med på listan (följ länkarna så hittar ni mina favoriter med varje grupp). Först ut får väl bli Metallica som även om de gjort väääldigt mycket bra faktisk inte är någon favorit, vilket jag berättat om tidigare. Inte heller AC/DC, Kiss eller Mötley Crüe, som när man börjar lyssna på dem inser hur sjukt mycket bra de gjort, återfinns på listan. För att inte tala om Guns N’ Roses, Def Leppard eller Skid Row. Då har vi ju inte ens börjat nämna storheter som Led Zeppelin eller Black Sabbath. Inte heller ungdomsfavoriterna Alice Cooper, Accept, Twisted Sister eller Europe lyckades ta sig in på listan. Eller Triumph, Helix och Treat. Faktiskt inte heller Foreigner, Kansas eller Deep Purple. En hel massa suveräna band och låtar som inte kommer med. Ozzy någon? Motörhead? W.A.S.P? Saxon? Judas Priest? Krokus? Alla otroligt bra! Inte ens Tygers of Pan Tang eller Scorpions kom på tal. Eller vår svenske gitarrvirtuos Yngve Malmsteen. För att inte tala om Östersunds stolthet i genren; 220 Volt. Några som var nära dock, men som inte riktigt nådde ända fram, var UFO, Aerosmith, Magnus Karlsson’s Freefall och Journey. Så vilka kom med då? Ja, bland många glömda och många inte omnämnda, så kommer här min topp 10. En lista som mycket väl kan se helt annorlunda ut imorgon:

#10: Helloween – Keeper of the Seven Keys (1988)
En magisk sånginsats av Michael Kiske gör denna låten till en helt suverän liten pärla som förtjänar att finnas med på vilken 10-i-topp-lista som helst. Sanna mina ord!

#9: Bruce Dickinson – Tears of the Dragon (1994)
Jag vet att ni förväntar er att Maiden finns med på listan (och det med all rätt!) och det kan ju ses lite som fusk att då ha med Bruce, men faktum är att denna låten är så suverän att det faktiskt lätt skulle kunnat varit en Maiden låt. Magiskt bra!

#8: Manowar – Master of the Wind (1992)
Att jag inte skulle ha med Manowar på listan fanns nog inte egentligen på världskartan. Frågan var mer vilken av deras låtar som skulle komma med? Det stod länge och vägde mellan denna och fantastiska The Crown and the Ring, men slutligen drog denna det längsta strået…

#7: Avantasia – Wicked Symphony (2010)
Ända sedan jag upptäckte Avantasia så har jag varit helt frälst i Tobias Sammets soloprojekt. Fantastiska låtar med fantastiska gästartister som jag redan gjort en topp-10 på. Detta är dock den starkast skinande pärlan i samlingen.

#6: Whitesnake – Love Ain’t No Stranger (1984)
David Coverdales suveräna stämma gör denna till Whitesnakes bästa låt enligt mig. Av mycket bra som de släppt är det oftast denna jag återvänder till och konstigt är väl inte det då den bara blir bättre och bättre med åren.

#5: Bon Jovi – Runaway (1984)
Det hade lätt kunnat bli Livin’ on a Prayer eller You Give Love a Bad Name på listan istället, men faktum är att denna suveräna låt från deras debutplatta är min favorit. Är det inte din, så säg?

#4: Dio – Last in Line (1984)
Att välja favoritlåt med Ronny James Dio är sannerligen ingen lätt uppgift, vilket jag även antydde på försommaren då jag skrev om honom på 10-årsdagen för hans bortgång. Det var verkligen en hårdrocksikon som lämnade oss! För tillfället är denna låten favvon, men det brukar ändras gällande denna herre hela tiden.

#3: Queensrÿche – Eyes of a Stranger (1988)
Att Queensrÿche skulle dyka upp på listan förvånar nog ingen, inte minst utifrån hur mycket jag skrivit om dem det senaste året. Precis som i min topp-10-lista med dem så är detta favoriten bland alla deras fantastiska alster och ja, frågar ni mig så är det inget Rÿche utan Geoff Tate. Sorgligt nog. Karln är helt enkelt magiskt bra på att sjunga!

#2: Van Halen – Dreams (1986)
Här kommer låten jag hörde på radion i söndags och som triggade hela denna lista. En helt makalöst bra låt och Van Halen är sannerligen såååå mycket bättre med Sammy Hagar som sångare än med David Lee Roth. Åtminstone i min bok. Kan inte med ord beskriva hur magiskt bra denna låt är!

#1: Iron Maiden – Empire of the Clouds (2015)
Det rådde väl aldrig egentligen några tvivel om vilken grupp som skulle hamna överst på denna lista, eller hur? Med en helt suverän repertoar med låtar att välja från, en fantastisk Bruce Dickinson och ett track record som faktiskt bara gör dem bättre och bättre för varje år som går, så kunde det inte bli några andra. Faktiskt. Det här är favoriten just nu, så luta dig tillbaka och njut av 18+ minuter av ren och skär magi!

#0: Wizzard (1986)
Det får bli ett hedersomnämnande till Världsmetropolens gamla hårdrockare, och tillika Hotings stolthet i sammanhanget, som väl inte ens var i närheten av listan, men som ändå förtjänar att omnämnas för den rena och skära nostalgin de för med sig:

Projekt #2 – del 8; FFF reboot

I januari så ”återstartade” jag ju mitt Fit For the Future-projekt, se del 7, men sedan så kom ju hela Coronaepidemin och liksom lade sig som en våt filt över hela alltet. Projektet dog som av litet. Gällande Covid-19 så har jag ju omnämnt det lite svagt här i bloggen några gånger, mer som i förbigående, men har väl egentligen inte skrivit sådär supermycket om det. Skall inte påstå att jag är speciellt rädd för det eller att jag på något vis tar till några extrema åtgärder gällande isolering, men jag har definitivt respekt för det och jag försöker i alla fall att följa Folkhälsomyndighetens råd. För egen del så är det ingen stor sak, befinner mig inte i någon riskgrupp, och vem vet; kanske har jag redan haft det utan att veta om det? Det jag har respekt för är att jag skulle kunna vara smittad utan att ens veta om det och därigenom kunna smitta någon av mina nära och kära som befinner sig i riskgrupperna. DET skulle inte vara roligt! Så därför är det bättre att utöva försiktighet istället för att marschera på som vanligt, om ni förstår vad jag menar.

Jag försökte ju som sagt komma igång med tränandet igen där i januari. Få någon regelbundenhet i det hela. Skapa en rutin. Göra det till en vana. Vilket ju gick sisådär, om vi nu skall vara helt ärliga. Inte så att jag varit stillasittande sedan dess men har inte heller varit speciellt aktiv. Inte tränat regelbundet. Det har varit av mer intermittent karaktär, om vi säger så. Kommit igång men har avbrutits efter ett par gånger. Trist nog. Motivationen har inte funnits där helt enkelt och jag har nog känt mig lite slutkörd. Främst mentalt, men även till viss del fysiskt. Faktum är att jag inte känt mig helt hundraprocentig alls på ett tag nu (om jag någonsin gjort det?) och för cirka två veckor sedan så blev det till det sämre. En seg förkylning där jag känt mig snorig och med rethosta har gjort mig allmänt trött. Har liksom känts som sockerdricka i hela kroppen. Ni vet, så där bubbligt kolsyrigt. Kände mig riktigt krass förra lördagen men körde på som vanligt, vilket jag fick sota för då jag blev mer eller mindre sängliggande på söndagen. Försökte sedan att köra på i måndags igen, men fick lov att vika ned mig och åka hem och lägga mig igen. Febern har som tur är lyst med sin frånvaro men i övrigt så har jag nog haft alla tecken på Corona. Så, fick ju bli till att testa sig. Vilket jag gjorde på lunchen i torsdags. Beställde tid och åkte upp till Drive-in- körningen som de ordnat för självprovtagningen. Tre ”toppsningar” senare så fick jag så i fredagskväll provsvaret via 1177. Vet inte om jag skall glädjas eller sörja att det visade negativt utslag för Covid-19. Samtidigt som det hade varit lika bra att ha haft det så känns det skönt att jag inte gått runt som en smittbärare/-spridare. Om det kom något bra utifrån provtagningen (eller mer troligt bara att tiden gått) så är det att jag nu känner mig kryare. Inte 100%-ig men inte heller lika ”sockerdrickig”. Det går åt rätt håll med andra ord.

Oavsett så känner jag nu när oktober nalkas att det är dags att ta tag i träningen igen. Förslöandet måste få ett avslut. Nu har det blivit dags att komma tillbaka i form. Eller tillbaka och tillbaka. Dags ATT komma i form. Med risk om att gå ut för hårt så kommer det nu bli en ”all-in-satsning”. Vill ju så gärna att jag skall få tränandet till en vana och för det så krävs ju, som jag skrivit tidigare, 66 dagar i snitt med att göra det man vill skall bli vanan. 66 dagar med träning alltså. Jahapp, så får det bli alltså. Därefter så skall det ju alltså gå för egen maskin. Därefter så skall det ju bli naturligt. Vi kan ju alltid hoppas. Hursomhelst så är det dags att sätta mål med träningen. Inget fluffigt otydligt som ”att komma i form” utan konkreta mål att jobba mot. För ni minns ju hur det är, eller hur? En dröm nedskriven med ett datum blir ett mål, ett mål nedbrutet in steg blir en plan och en plan som backas upp med handling blir en verklighet. Det gäller här likaväl som i så många andra sammanhang. Sedan måste målet vara realistiskt. Högt ställda skall de vara, men det skall gå att uppnå dem. Om inte så kommer vår egen hjärna att göra det mycket svårare. Ett sätt att hålla fokus, och som vi använder på mitt jobb, är att använda principen med SMARTa mål, vilket i detta fallet ger:

Specifikt – Vad vill jag uppnå?:
Drömmen, om vi nu kallar den det, är att bli bättre tränad och samtidigt göra träningen till en vana. Men det är inte nog specifikt. Målet är därför tvåfaldigt; för det första så skall jag kunna springa milen på 50 minuter, vilket innebär 5 minuter/km, eller 12 km/h. För det andra så skall jag öka i muskelmassa samtidigt som jag minskar i fettmängd. BMI tänker jag inte fokusera på utan en fettmängd på 15% och en muskelmassa på 50% är målet.

Mätbart – Hur skall jag mäta framsteg?:
Träning 5 dagar i veckan med 2 dagar vila. Kommer följa samma schema gällande löpningen som tidigare med 3 pass i veckan och till det så blir det 2 pass med samma schema för styrketräning. Enkelt utan några krångligheter och enkelt att följa upp om det genomförts.

Attraktivt – Är det viktigt för mig?:
Visst, jag är inte överdrivet fet och är inte heller överviktigt, men jag vill ändå bli lite ”fastare” och orka mer. Det är så mycket jag vill kunna göra, främst kanske gällande skidåkning, att köra skoter och friluftsliv rent allmänt som jag vill orka med utan att behöva ligga på gränsen. Att vara helt slut efter dessa aktiviteter är inte roligt, för att inte prata om riskfyllt. Det är det som gör detta så attraktivt. Känna att jag kan göra det jag vill utan krusiduller.

Realistiskt – Är det möjligt att genomföra?:
Jag klarar nog att springa milen på en timme idag, tror jag i alla fall. Att då kapa det med 10 minuter är något som låter rimligt. Något som kan uppnås. En ökning med 2 km/h till 12 km/h i fart. Eller en sänkning med 30 sekunder/km till 4,30 minuter/km. Vad gäller styrketräningen är målet mer muskelmassa och mindre fett som sagt. Jag borde kunna minska fetthalten med ca 4,1% från dagens 19,1% och öka muskelmassan med ca 8,4% från dagens 41,6%. Det känns som att de 5 passen i veckan är realistiskt för att nå dessa mål och det känns som att 5 dagar i veckan går att genomföra.

Tidsbestämt – När är min deadline?:
12 veckor, eller 84 dagar, med löpning och styrketräning kombinerat. Start 28 september och avslut 20 december.

Där har ni planen. Nu skall det bara backas upp med handling. Jag hoppas jag får vara frisk så jag kommer kunna köra på. Skall göra allt i min makt för att hålla mig frisk. Äta nyttigt och näringsrikt, en annan sak som jag låtit degradera en aning på senare tid, och försöka få i mig saker som min kropp behöver samtidigt som jag undviker dålig skräpmat. Dessutom se till att äta regelbundet och på regelbundna tider. Men nu så känner jag mig taggad att dra igång, så nu kör vi så det ryker!

Fifth Centenary of the dead of Da Vinci
Fit For the Future

Projekt 1) – ??? (Tidigare Projekt #10, A & I)
Projekt 2) – Fit For the Future (Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H & III – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7, del 8)
Projekt 3) – Easy Livin’ (Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D & IV – del 1del 2del 3)
Projekt 4) – Retro (Tidigare Projekt #16, F & VI – del 1del 2del 3del 4, del 5)
Projekt 5) – Giddy Up (Tidigare Projekt # 17 ”Areion” & VIII – del 1del 2del 3)
Projekt 6) – The Wild (del 1del 2del 3AVSLUTAT!

Who Am I? – #13 The Big Five, del 5

Titeln, eller benämningen, som jag använder till dessa inlägg är precis så som du gissat (eller hur?) taget från den eminenta Jackie Chan filmen med samma namn. Anledningen till att jag valt att skapa en serie blogginlägg som belyser detta är för att försöka få ned på pränt vem jag är som person. Det här är inte någon existentiell personlighetskris utan mer ett ärligt försök att bena ut vad jag tycker i olika frågor, vad jag står för, mina värderingar och vad jag har för drivkrafter. Är de desamma som det jag visar utåt eller visar jag omedvetet upp en mask? Att känna sig själv och komma till insikt med vem man är och hur man agerar i olika situationer är fundamentalt för att lyckas med olika förehavanden och projekt. Därav dessa blogginlägg.

Det här är sista delen av The Big Five och skulle du själv vilja göra testet så hittar du det på Understand Myself. Det kostar en liten slant att göra det och du får bara göra testet en gång, men jag tycker det är värt det. Men nu avslutar vi det här:

Öppen för Upplevelse: Typisk/Medel (45 av 100 percentilen)
Människor med ”typisk” nivå av Öppenhet för Upplevelse är i genomsnitt lika smarta och kreativa som andra. De karakteriseras vanligtvis inte som utforskande eller visionära, men har sina ögonblick av insikt och förverkligande. De är ibland intresserade av att lära sig för sin egen skull och visar ett visst intresse för att förvärva nya förmågor och färdigheter. De är inte överväldigande nyfikna och är inte påfallande intresserade av abstrakt tänkande, filosofi eller innebörden av trossystem och ideologier. De kommer att delta i kulturella evenemang som filmer, konserter, dans, pjäser, poesiläsningar, galleriöppningar och konstutställningar, men finner sig inte tvingade till det. Ibland tycker de om att skriva och kommer ibland njuta av att möta och försöka lösa ett komplext problem eller utforska abstrakta idéer. De brukar läsa genomsnittligt mycket, men mer vanligt mainstream material. De har ett normalt antal intresseområden och ett hyfsat bra ordförråd. De kan tänka och lära sig ganska snabbt. Ibland kommer de med nya idéer och är tillräckligt välformulerade för att få sina tankar hörda, särskilt om de är genomsnittliga eller högre i Extrovert. De ser ibland på gamla saker på nya sätt men är också nöjda med det beprövade. De kan lösa de vardagliga problemen bra och kan ibland söka efter en svårare utmaning. De kan anpassa sig ganska bra till situationer eller yrken som är rutinbaserade och förutsägbara. De har väldigt lite problem med att passa in längst ner i hierarkierna eftersom de inte är tvungna att hitta på nya sätt att göra saker där utan kan göra rutinsaker. De är inte okreativa tänkare, men är mindre kända som kreativa eller revolutionära. De skakar sällan om saker, särskilt om de också är Behagliga och mindre Självsäkra.

Människor som har medel i Öppenhet för Upplevelse kan ha en entreprenörsanda men de uppskattar också konventionella anställningar. De har inte mer än genomsnittligt intresse av att satsa på nya saker, oavsett om det är i vinstsyfte, av nyfikenhet eller personlig förvandling. Åtminstone måttligt höga nivåer av Öppenhet för Upplevelse verkar nödvändigt för att starta och leda ett företag eller andra former av komplexa organisationer – även om Samvetsgrannhet tycks krävas för den uppmärksamhet på detaljer och processhantering som sådana organisationer också alltid behöver.

Kvinnor och män skiljer sig väldigt lite i Öppenhet att Uppleva, även om det finns skillnader på aspektnivåerna. Människor som är typisk i Öppenhet för Upplevelser har ett genomsnittligt antal intressen, vilket gör det relativt lätt för dem att inrikta sig på en enda väg i livet, att specialisera sig på i nödvändig grad, och skapa en integrerad identitet (såvida de inte är mycket höga Neurotiskt och / eller mycket låga i Samvetsgrannhet). Människor som kännetecknas av en kombination av måttligt hög Öppenhet för Upplevelse och mycket höga eller högre nivåer av Neurotisk kan undergräva sina egna övertygelser genom att ifrågasätta dem och därmed göra sig själv vilsna och oroliga. Öppna, icke Samvetsgranna människor tenderar att vara ”underpresterande”, särskilt om de också är över genomsnittet Neurotiskt. Sådana människor verkar ha förmåga att lyckas, kan lära sig snabbt och är kreativa, men de kan ha problem med att genomföra sina idéer.

Intellekt: Typisk/Medel (47 av 100)
Människor som har medel i Intellekt kan vara intresserade av idéer och abstrakta begrepp. De är inte oäven till och tycker ibland om att konfronteras med ny information, även om den är komplex. De är lika nyfikna som en genomsnittlig person och gillar ibland att ta itu med och lösa intellektuella problem. De tvingas ibland att delta i filosofiska diskussioner och njuta av komplexa böcker (oftast facklitteratur), men enklare frågor och ämnen räcker i allmänhet. De är acceptabelt vokabulär och kan formulera och kommunicera sina idéer ganska bra (särskilt om de är genomsnittliga eller högre Extrovert). De har ett ordförråd av normal bredd och djup och kan njuta av att lära sig nya saker. Ibland kommer de att söka efter eller skapa nya, kreativa koncept och även hitta och anpassa sig väl till nya upplevelser och situationer. De finner ibland komplexa, snabbt föränderliga yrken mindre i deras smak men kommer troligen att göra dem bra (särskilt om de också har hög Samvetsgrannhet och är låg Neurotiskt). De är också väl lämpade för stabila, rättframma och mer traditionella yrken, där reglerna för framgång är väldefinierade och inte tenderar att förändras, även om de kan uppleva sporadiska tristessperioder i sådana positioner. Kvinnor är lägre än män i Intellekt (men inte i IQ!!!). Det här är förmodligen beroende på en skillnad i intresse: människor med högt Intellekt, jämfört med Öppenhet, är mer benägna att föredra vetenskap framför konst. Den genomsnittliga percentilen för kvinnor är 45 medan för män är den 55.

Öppenhet: Typisk/Medel (44 av 100)
Den närmaste synonymen för Öppenhet (snarare än Öppenhet för Upplevelse, som omfattar öppenhet och intellekt) är kreativitet. Människor som är medel i Öppenhet, eller kreativitet, tycker att skönhet är ganska viktigt. De kan få utlopp för sin kreativa förmåga, men kommer inte att försvinna utan det. De kan uppskatta konst eller vackert hantverk och de är något känsliga för färg och arkitektonisk form. Ibland tycker de om att samla, men det är sällsynt att de gör det passionerat. De är hyfsat fantasifulla och kan dagdrömma och reflektera ibland. De brukar njuta av musik, ofta av de mer konventionella populära formerna, och kan vara något musikaliska eller konstnärliga själva (båda är sällsynta i allmänheten). De blir vanligtvis inte så försjunkna i en bok eller en film eller i sina egna tankar att de tappar kontakten med omvärlden. De är intresserade av men inte alls besatta av skönhet, kreativitet och konst. Människor med som är medel i Öppenhet tenderar att vara ganska stabila och ganska konventionella (särskilt om de också är genomsnittliga eller högre i Samvetsgrannhet). Åtminstone måttligt höga nivåer av öppenhet tenderar att vara nödvändiga för entreprenörsframgång och visar sig vara relativt användbart högst upp i hierarkierna. Även i mycket konservativa yrken som inom bank, redovisning och juridik som behöver kreativa personer i ledande positioner för att skapa en ny vision och riktning. Kvinnor är högre i Öppenhet än män. Genomsnittet för kvinnor är 56,5 och för män 44,5.

Det här är nog den lurigaste av de fem personlighetsdragen, kan jag tycka. Inte lurig för att den är missvisande utan för att den nog är den som kräver att man är mest ärlig mot sig själv. Att man vill upplevas som öppen och med högt intellekt kan nog många skriva under på men när jag läser mitt resultat från denna del så måste jag nog hålla med om resultatet. I alla fall i stort. Det jag väl inte riktigt identifierar mig själv med är väl det här med att passa in längst ner i hierarkierna. Visst är jag anpassningsbar men jag tycker ju om att göra saker på mitt sätt och jag har väl vissa problem med att underkasta mig auktoriteter. Men att jag både har en viss entreprenörsanda samtidigt som jag gillar vanlig anställning stämmer nog bra och visst gillar jag stabila, rättframma och mer traditionella yrken, även om jag kan känna viss tristess i perioder.

Tidigare inlägg:
#1 DISC
#2 Personality & Psychology
#3 Chinese Zodiak
#4 Self Awarness
#5 Chiromancy
#6 16Personalities, del 1
#7 16Personalities, del 2
#8 Color Psychology
#9 The Big Five Aspect Scale, del 1
#10 The Big Five Aspect Scale, del 2
#11 The Big Five Aspect Scale, del 3
#12 The Big Five Aspect Scale, del 4
#13 The Big Five Aspect Scale, del 5

Who Am I? – #12 The Big Five, del 4

Titeln, eller benämningen, som jag använder till dessa inlägg är precis så som du gissat (eller hur?) taget från den eminenta Jackie Chan filmen med samma namn. Anledningen till att jag valt att skapa en serie blogginlägg som belyser detta är för att försöka få ned på pränt vem jag är som person. Det här är inte någon existentiell personlighetskris utan mer ett ärligt försök att bena ut vad jag tycker i olika frågor, vad jag står för, mina värderingar och vad jag har för drivkrafter. Är de desamma som det jag visar utåt eller visar jag omedvetet upp en mask? Att känna sig själv och komma till insikt med vem man är och hur man agerar i olika situationer är fundamentalt för att lyckas med olika förehavanden och projekt. Därav dessa blogginlägg.

Näst sista delen av The Big Five kommer här:

Neurotisk: Låg (18 av 100 percentilen)
Människor som har låga nivåer av Neurotisk tendenser fokuserar sällan på de negativa elementen, ångest och osäkerhet i det förflutna, nutiden och framtiden. Det är sällsynt att de möter perioder där de är olyckliga, oroliga och irriterade, såvida de inte står inför ett allvarligt, bestående problem. Även under de senare förhållandena klarar de sig bra, oroar sig inte för mycket och återhämtar sig snabbt när de är stressade. De är bra på att hålla huvudet kallt i en storm och de gör sällan en stor sak av problem. De tenderar att ha mycket högre nivåer av självkänsla, särskilt när de också är genomsnittligt eller över genomsnittlig Extrovert. De har liten risk att utveckla ångeststörningar och depression (igen, särskilt om det är genomsnittligt eller högre Extrovert sett). När bra saker händer med dem kan människor som inte är Neurotiska acceptera det utan att ifrågasätta om de förtjänar det eller inte. De är vanligtvis nöjda med sina relationer och karriärer. Sammantaget är de stresståliga och kan acceptera misslyckanden och motgångar som en del av livet. Att vara ”låg” i Neurotisk är förknippat med låg oro för mental och fysisk hälsa, mycket färre besök till läkare och akutmottagningar samt låg frånvaro på jobbet och i skolan (om inte åtföljs av mycket låg Samvetsgrannhet).

Kvinnor tenderar att vara mer Neurotiska än män. Människor med låga nivåer kan hantera risker betydligt bättre, utan att bli orimligt oroliga. De oroar sig sällan om säkerhet och kan lättare hantera fritids-, karriär-, ekonomiska och sociala situationer där risken för förlust är högre. De tycker om att överväga såväl som att genomföra karriärförändringar och andra förändringar som kan förbättra deras liv till något mycket mindre stressande.

Tillbakadragande: Låg (15 av 100)
Individer som är låga i Tillbakadragande lider sällan av eller hindras av förväntad ångest. De kan hantera nya, osäkra, oväntade, hotfulla eller komplexa situationer väl. De är väsentligt mindre benägna att undvika eller dra sig tillbaka inför det okända och oväntade. De tenderar inte att känna sig ledsna, ensamma, besvikna och besvärade av sorg – och, om de gör det, inte djupt eller länge. De upplever mycket lägre nivåer av tvivel och oro, förlägenhet, självmedvetenhet och modlöshet inför hot och bestraffning. De är ganska motståndskraftiga mot, och är sällan oroliga för, social avvisning och känner sig sällan skadade eller hotade. Även när de verkligen är skadade, rädda eller oroliga, återhämtar de sig enkelt och snabbt. Människor med ”lågt” Tillbakadragande är inte oroliga av sig. Tekniskt sett har Tillbakadragande förknippats med hjärnaktiviteter som reglerar passivt undvikande. Kvinnor är mer undvikande än män med medel på 60 gentemot män på 40.

Volatilitet: Måttligt låg (25 av 100)
Individer med måttligt låg Volatilitet tenderar att inte variera mycket i sitt humör. De är inte särskilt irriterade och känner lägre nivåer av besvikelse, frustration, smärta och social isolering. Människor tycker att de är lätta att vara med. De uttrycker sin frustration, besvikelse och irritation ganska rimligt och inte så ofta. Även när de är upprörda eller arga lugnar de sig snabbt. De argumenterar mindre än genomsnittet och tappar sällan sitt fotfäste. Om de provoceras i en tvist, kan de reagera med samma mynt, särskilt om det också är låga i Behaglighet. Men sådana människor tenderar att förbli lugna och oroliga även när de är stressade. Volatila människor tenderar att bli upprörda om något dåligt händer, medan människor med hög Tillbakadragande (den andra aspekten av att vara Neurotisk) tenderar att vara oroliga för att något dåligt kan hända. Tekniskt har Volatilitet associerats med hjärnaktiviteter som reglerar kamp, flykt eller frysning. Kvinnor har högre Volatilitet än män. Den genomsnittliga percentilen för kvinnor 57,5. För män är det 42,5.

Att jag skulle vara speciellt Neurotisk trodde jag nog inte på förhand. Inte ens det minsta lilla faktiskt. Jag är nog raka motsatsen till negativ, är inte speciellt olycklig, känner mig inte sorgsen, ensam eller orolig och är inte heller speciellt irriterad på något. Nä, jag har nog relativt bra självkänsla och någon ångest att prata om har jag inte. Som jag berättat tidigare är ångest något som är så främmande för mig att jag knappt vet hur det känns. Att jag är stresstålig och kan acceptera misslyckanden och motgångar som en del av livet är definitivt sant. Det som väl kanske inte riktigt speglar mig, kan jag tycka, är det här med att jag skulle tycka om att överväga såväl som att genomföra karriärförändringar. Visst, överväga gör jag väl, men har då sällan genomfört några. Har ju för tusan varit över 11 år på ett och samma ställe! En annan sak som nog inte riktigt stämmer är att jag skulle gilla att argumentera mindre än snittet. De som känner mig skulle nog definitivt motsäga sig det. I övrigt så stämmer nog resultatet in ganska väl på hur jag är, tänker jag.

Who are you? - Cambridge Elim Church

Tidigare inlägg:
#1 DISC
#2 Personality & Psychology
#3 Chinese Zodiak
#4 Self Awarness
#5 Chiromancy
#6 16Personalities, del 1
#7 16Personalities, del 2
#8 Color Psychology
#9 The Big Five Aspect Scale, del 1
#10 The Big Five Aspect Scale, del 2
#11 The Big Five Aspect Scale, del 3
#12 The Big Five Aspect Scale, del 4

Who Am I? – #11 The Big Five, del 3

Titeln, eller benämningen, som jag använder till dessa inlägg är precis så som du gissat (eller hur?) taget från den eminenta Jackie Chan filmen med samma namn. Anledningen till att jag valt att skapa en serie blogginlägg som belyser detta är för att försöka få ned på pränt vem jag är som person. Det här är inte någon existentiell personlighetskris utan mer ett ärligt försök att bena ut vad jag tycker i olika frågor, vad jag står för, mina värderingar och vad jag har för drivkrafter. Är de desamma som det jag visar utåt eller visar jag omedvetet upp en mask? Att känna sig själv och komma till insikt med vem man är och hur man agerar i olika situationer är fundamentalt för att lyckas med olika förehavanden och projekt. Därav dessa blogginlägg.

Tredje delen av fem som berör The Big Five Aspect Scale kommer här:

Extrovert: Måttligt hög (66 av 100 percentilen)
Människor med måttligt höga nivåer av Extrovertism är ganska entusiastiska, pratsamma, självsäkra i sociala situationer och sällskapliga. De får ofta energi genom social kontakt och längtar efter det. De gillar vanligtvis att planera fester, berätta skämt, få folk att skratta och delta i gemenskapsaktiviteter. Det är lite mer troligt att de har positiva minnen från det förflutna, över genomsnittliga nivåer av nuvarande självkänsla (särskilt om de har lågt i Neurotisk) och de känner optimism om framtiden. Människor som är måttligt Extroverta håller inte ofta saker för sig själva, utan tenderar istället att dela vad de tänker med alla. De avslöjar saker om sig själv, särskilt om de också är mycket Neurotiska, och de gillas snabbt av andra människor. De är bland de första som talar vid möten och kan vara fängslande och övertygande. De är sannolikt bland de första som agerar i en tvetydig situation.

Människor som är måttligt högt Extroverta är entusiastiska medarbetare och tenderar att vara väl lämpade för jobb som involverar försäljning, övertalning, arbete i grupper och offentliga tal, särskilt om de än en gång har lågt i Neurotisk. De är något mindre lämpade för yrken som kräver mycket isolerat arbete (som datorprogrammering eller redovisning). De har en tendens att vara impulsiva, särskilt när det gäller att ha kul i sociala situationer. De är något mer benägna att offra framtiden för att leva i nuet när något socialt eller grupporienterat hägrar. Det kan vara svårt för dem att vara ensamma och att studera och arbeta. De kan bli distraherade av möjligheterna att chatta, skämta och umgås. Detta är särskilt fallet om de också har låg Samvetsgrannhet. När individer är Extroverta och Samvetsgranna är de mer produktiva än om de är introverta och Samvetsgranna. Men när de är introverta och icke Samvetsgranna så är de mer produktiva än när de är Extroverta och icke Samvetsgranna. De är jämförelsevis mer dominerande i sociala situationer, särskilt om de också är låg i Behaglighet. Mindre Behagliga Extroverta tenderar att vara självcentrerade – något som kan förvärras om de också har låg Samvetsgrannhet. Kvinnor är lite mer Extroverta än män med ett genomsnitt på 52 gentemot 48.

Entusiasm: Typisk/Medel (47 av 100)
Individer som är genomsnittliga i Entusiasm har sina spännande ögonblick, är ibland glada och är ganska lätta att lära känna, men de är i grunden måttliga i sina positiva känslor. De kommer att prata om saker eller människor som de tycker är särskilt intressanta, men tenderar att hålla sig tystare annars. De skrattar och skojar, men inte för mycket. De längtar inte efter rampljuset. De tycker om fester, med måtta, och gillar i allmänhet att vara runt människor. De kan dock spendera tid ensamma. Andra gillar dem inte omedelbart, särskilt i gruppsammanhang, och de kan hålla sina egna affärer privata. De gillar spänning, men bara i måttliga doser och de är måttligt positiva till det förflutna och framtiden. Kvinnor är mer Entusiastiska än män där genomsnittet är 55 och med 45 för män.

Självsäkerhet: Hög (77 av 100)
Mycket Självsäkra människor är ”ta ansvar” -typer. De lägger fram sina egna åsikter starkt och tenderar att dominera och kontrollera sociala situationer. Självsäkra människor kan vara inflytelserika och fängslande. De har den kommunikationsstil som ofta förknippas med ledarskap. Det här är bra när de är kunniga, kompetenta och kapabla, men inte så bra när de inte är det. Självsäkra människor är människor av handling och de väntar i allmänhet inte på att andra ska leda vägen. De kan vara mer impulsiva än genomsnittet och kan agera utan att tänka. Kvinnor är något mindre Självsäkra än män. Den genomsnittliga percentilen för kvinnor är 48 medan den för män är 52.

Överlag så kan jag känna igen mig i det jag läser. Jag är nog hyfsat utåtriktad när jag behöver och vill men har heller inga problem med att tillbringa tid för mig själv. Beskrivningen gällande Entusiasm är faktiskt riktigt slående hur likt det är som jag är och känner. Jag kanske nog trodde att jag var en mer positiv person som alltid ser glaset halvfullt istället för halvtomt men tydligen så är jag ju precis så där svenskt lagom. Att jag är Självsäker, det är jag, även om det fått sig sina törnar inom en del områden, som jag tagit upp tidigare här i bloggen. Om jag dominerar och kontrollerar sociala situationer, vet jag inte. Inte heller om jag är så impulsiv av mig. Men allt beror väl på vad man väger in i orden. Aspekternas beskrivning stämmer nog mer överens med mig än beskrivningen av själva personlighetsdraget. I alla fall om jag får säga det själv. Vilket jag ju får.

Ticted - Evenemang / Vem är du? Vem är jag? - Åbo Akademis Studentkår

Tidigare inlägg:
#1 DISC
#2 Personality & Psychology
#3 Chinese Zodiak
#4 Self Awarness
#5 Chiromancy
#6 16Personalities, del 1
#7 16Personalities, del 2
#8 Color Psychology
#9 The Big Five Aspect Scale, del 1
#10 The Big Five Aspect Scale, del 2
#11 The Big Five Aspect Scale, del 3

Who Am I? – #10 The Big Five, del 2

Titeln, eller benämningen, som jag använder till dessa inlägg är precis så som du gissat (eller hur?) taget från den eminenta Jackie Chan filmen med samma namn. Anledningen till att jag valt att skapa en serie blogginlägg som belyser detta är för att försöka få ned på pränt vem jag är som person. Det här är inte någon existentiell personlighetskris utan mer ett ärligt försök att bena ut vad jag tycker i olika frågor, vad jag står för, mina värderingar och vad jag har för drivkrafter. Är de desamma som det jag visar utåt eller visar jag omedvetet upp en mask? Att känna sig själv och komma till insikt med vem man är och hur man agerar i olika situationer är fundamentalt för att lyckas med olika förehavanden och projekt. Därav dessa blogginlägg.

Här kommer fortsättningen på vem jag är enligt The Big Five Aspect Scale som påbörjades i förra inlägget:

Samvetsgrannhet: Hög (88 av 100 percentilen)
Människor med ”hög” Samvetsgrannhet är pliktskyldiga och de kör på tills jobbet är gjort. De arbetar hårt och ogillar att slösa bort tid. Det är osannolikt att de fördröjer saker, särskilt om de också är lägre än genomsnittet i Neurotik. Om en mycket Samvetsgrann person lovar att göra något kommer han eller hon förmodligen att göra det, även under svåra omständigheter och utan några ursäkter. De är beslutsamma, prydliga, organiserade, framtidsorienterade, pålitliga och inte lätt att distrahera. Mycket Samvetsgranna människor kommer sannolikt erhålla högre betyg i akademiska miljöer, särskilt om de också är intelligenta, och blir bra administratörer och chefer. De vill ha allt ordnat på rätt plats och tenderar att fokusera på detaljer. De vill göra saker rätt. Mycket Samvetsgranna människor kan känna skuld, även om de sannolikt kommer att organisera sina liv så att de har lite saker att känna sig skyldiga för. Mycket Samvetsgranna människor är också mottagliga för skam, avsky och självförakt.

Kvinnor är något mer samvetsgranna än män. Den genomsnittliga percentilen för kvinnor är 51,5 mot 49,5 för män. Individer som är Samvetsgranna kan reagera dåligt på misslyckande, särskilt om de också är över genomsnittet i Neurotik. De är dömande och äcklas lätt av sina egna moraliska överträdelser, liksom andras. De drabbas av skam och skuld när de är arbetslösa eller på annat sätt utan något att göra, även när det sker utan att det är deras eget fel. Mycket Samvetsgranna människor framhärdar personligt ansvar och tenderar att vara övertygade om att de som arbetar hårt ska och kommer att belönas. De som inte gör det, förtjänar sitt misslyckande. De är mer bekymrade än genomsnittet om hygien, moral och prestation. De kan tendera att ha ett kontrollbehov och att styra saker ned till minsta detalj.

Flitighet: Hög (85 av 100)
Mycket flitiga människor kommer sannolikt att lyckas i skolan och i administrativa och ledande befattningar, särskilt om de är intelligenta. De värdesätter arbete högt och vill vanligtvis göra något meningsfullt. De är pliktskyldiga och tenderar inte att skjuta upp saker. De förstör och strular oftast inte till saker och ting. De avslutar alltid vad de börjar och de gör det i tid enligt plan. De är fokuserade och tar ofta reda på hur man kan åstadkomma mer på kortare tid och med mindre resurser. Mycket flitiga människor kommer sannolikt också att bedöma människor som är inkompetenta ganska hårt och vill ha dem ur vägen. De tror sannolikt att människor misslyckas eftersom de inte pressar sig själva eller arbetar tillräckligt hårt. De känner sig skyldiga, snabbt, om de inte gör sin plikt. Men eftersom de vanligtvis håller sig på eller före schemat och tar sitt ansvar, upplever de sällan faktiskt skuld. Män är som regel lite mer flitiga än kvinnor. Den genomsnittliga percentilen för män är 51,5 medan för kvinnor 49,5.

Ordning: Hög (84 av 100)
Ordningsamma människor tenderar att bli störda av röra och kaos och håller allt snyggt och ordnat. De tenderar att tänka i mer svartvita termer: saker är bra eller dåliga, acceptabla eller oacceptabla, med lite utrymme för gråa områden. De gör, gillar och håller sig till scheman. De vill ha allt där det ska vara – och vill se till att det förblir där det hör hemma. De är detaljorienterade. De följer regler och tenderar att insistera på att även andra gör det. De kan vara dömande gentemot sig själva och andra om och när regler bryts eller procedurer ignoreras. De gillar inte att vara utan rutin och förutsägbarhet. De kan vara bra på att se till att komplexa och känsliga processer hanteras korrekt och noggrant. Överdriven ordning kan begränsa kreativiteten (även bland dem som är höga i Öppenhet) eftersom kreativa ansträngningar ofta kräver röra, störningar och mellanliggande perioder med kaos. Kvinnor är mer Ordningsamma än män och den genomsnittliga percentilen för kvinnor är 54,5 kontra 45,5 för män.

Att jag är Samvetsgrann vet jag, men att jag skulle få mycket högre betyg än genomsnittet hade jag inte väntat mig. Faktiskt. Att jag vill att saker skall vara rätt, fokuserar på detaljer, att jag håller ordning, att man skall följa uppsatta regler och processer och att jag inte gillar (alls) att göra fel eller misslyckas, kommer nog inte som någon överraskning för någon. Inte heller att man håller det man lovat. För det gör man! Det som jag inte riktigt känner igen mig i är att jag skulle känna skuld över att inte ha något att göra och att jag skulle känna självförakt. Nä, det är inte riktigt jag och har aldrig varit. Det här med dömandet av de som inte kan eller som inte är intresserade av att utveckla sig själv är däremot något som jag gjort tidigare, men som jag jobbat hårt med genom åren för att försöka slipa bort. Visst kan det komma fram ibland även nu, men i betydligt mindre skala än tidigare. Vi är alla olika och bra på olika saker, vilket gör världen till en lite bättre och roligare plats. Olikheter berikar! Något jag tar till mig är att kreativiteten kan hämmas, det skall jag ha i åtanke när jag blir för målfokuserad.

Fortsättning följer….

Tidigare inlägg:
#1 DISC
#2 Personality & Psychology
#3 Chinese Zodiak
#4 Self Awarness
#5 Chiromancy
#6 16Personalities, del 1
#7 16Personalities, del 2
#8 Color Psychology
#9 The Big Five Aspect Scale, del 1
#10 The Big Five Aspect Scale, del 2

Who Am I? – #9 The Big Five, del 1

Titeln, eller benämningen, som jag använder till dessa inlägg är precis så som du gissat (eller hur?) taget från den eminenta Jackie Chan filmen med samma namn. Anledningen till att jag valt att skapa en serie blogginlägg som belyser detta är för att försöka få ned på pränt vem jag är som person. Det här är inte någon existentiell personlighetskris utan mer ett ärligt försök att bena ut vad jag tycker i olika frågor, vad jag står för, mina värderingar och vad jag har för drivkrafter. Är de desamma som det jag visar utåt eller visar jag omedvetet upp en mask? Att känna sig själv och komma till insikt med vem man är och hur man agerar i olika situationer är fundamentalt för att lyckas med olika förehavanden och projekt. Därav dessa blogginlägg.

The Big Five Aspect Scale är ett omfattande personlighetstest som identifierar fem viktiga personlighetsdrag och deras tio aspekter. Du presenteras för en rad fraser och ombeds ange om du samtycker eller är oenig med om de gäller dig. Svaren jämförs sedan med 10000 andra personers, så att din personlighet kan bedömas i enlighet med hur lik eller olik den är med den genomsnittliga personen. Testet, som utvecklats av Dr Jordan Peterson och hans kollegor, ger information om din position längs var och en av de fem stora dimensionerna. Denna femdimensionella beskrivningen utvecklas därefter till tio aspekter där varje personlighetsdrag och aspekt, samt din relativa position i förhållande till dem, har sina fördelar och nackdelar:

  • Behaglig: Medkänsla (tendensen att empatiskt uppleva andras känslor) och Artighet (benägenheten att följa interpersonella normer).
  • Samvetsgrann: Flitighet (förmågan att engagera sig i en ihållande, målstyrd ansträngning) och Ordning (tendensen att planera, organisera och systematisera).
  • Extrovert: Entusiasm (spontan glädje och engagemang) och Självsäkerhet (social dominans, ofta verbal till sin natur).
  • Neurotisk: Tillbakadragande (tendensen att undvika inför osäkerhet) och Volatilitet (tendensen att bli irriterad och upprörd när saker går fel).
  • Öppen för Upplevelse: Öppenhet (kreativitet och estetisk känslighet) och Intellekt (intresse för abstrakta begrepp och idéer).

Följande sa testet om mig gällande den första dimensionen:

Behaglig: Typisk (57 av 100 percentilen)
Människor med ”typiska” nivåer av Behaglighet ses av andra som samarbetsvilliga, varma och omtänksamma. De letar efter och till och med ibland ser det bästa i andra och är rimligt interpersonellt toleranta (en attityd som uppskattas av Behagliga människor). De är inte mer känsliga än genomsnittet för att se någons känslor skadas och, även om de ibland är oroliga för andras emotionella tillstånd, föredrar de inte alltid fred och harmoni framför konflikt. De har en bra balans mellan undergivenhet och dominans. De är förlåtande, accepterande, flexibla, skonsamma och tålmodiga. Ibland känner de medlidande med dem som utesluts, straffas eller besegras. Det är emellertid mindre troligt att de utnyttjas av illasinnade människor. De kan vara skeptiska och de tror på samarbete, men känner samtidigt att konkurrens har sina fördelar. De är mindre benägna att förlora argument och kommer vanligtvis inte att undvika diskussioner. De kan vara ganska bra på att förhandla för sig själva och att förhandla om mer erkännande eller makt. De kommer sannolikt att ha något högre löner och tjäna mer pengar. Detta kan innebära att de är mindre benägna att drabbas av bitterhet eller bära på en osynlig ilska, även om denna tendens kan finnas om de är höga i Neurotik. Dessutom, på grund av sin tendens att engagera sig i konflikter när det är nödvändigt, så är de mindre benägna att offra mellan- och långsiktig stabilitet mot kortsiktiga vinster. Detta kan innebära att problem som bör lösas nu, ofta löses och ackumuleras inte kontraproduktivt över tid.

Kvinnor är högre i Behaglighet än män med ett genomsnitt på 61,5 mot 38,5. Det finns stora skillnader mellan män och kvinnor när det gäller spontant intresse och detta verkar också förknippade med Behaglighet. Behagliga människor, som bryr sig om andra, är mer benägna att välja yrken som är associerade med människor, såsom undervisning och omvårdnad, som domineras av kvinnor. Detta gäller även i de Skandinaviska länderna, där jämställdheten är hög. Tjuriga och vresiga människor verkar däremot föredra systematisering framför empati och är därför mer intresserade av saker såsom maskiner och teknik. Följaktligen tenderar yrken inom teknik, byggnation och maskiner att domineras av relativt tjuriga och vresiga män.

Medkänsla: Typisk/Medel (55 av 100)
”Typiskt” medkännande människor är rimligt intresserade av andra människors problem och andra levande saker. De är lite oroliga över att hjälpa andra att undvika negativa känslor, men är villiga att stå på sig, även när andra blir upprörda. De tar sig tid och gör vänliga saker för andra, men balanserar det med att uppfylla sina egna behov och intressen. De har en mjuk sida, men är inte lätta att influera. Andra människor anser dem vara ganska sympatiska och trevliga samt kommer ibland att vända sig till dem för att de lyssnar. De kan vara empatiska och omtänksamma men de fokuserar emellertid inte främst på andra. De kan förhandla effektivt på egen hand vilket hjälper till att säkerställa att de får vad de förtjänar, och skyddar dem från att bli bittra. Kvinnor har högre medkänsla än män, genomsnitt 61, medan den är 39 för män.

Artighet: Typisk/Medel (58 av 100)
”Medelartiga” människor kan uppskatta auktoritet, men kan också vara utmanande när det behövs. De är inte särskilt lydiga. De kan vara respektfulla, men kommer också att trycka tillbaka om de pressas. De känner sig inte obekväma av nödvändigheten att stå upp mot andra människor. Medelartiga människor undviker konflikter, inom viss rimlighet, men är inte helt motvilliga för konfrontation. Kvinnor är artigare än män, genomsnitt 59, medan 41 för män.

Om jag skall vara ärlig så måste jag säga att resultatet från Behaglighet beskriver mig väl. Skall inte säga att det är huvudet helt på spiken, men det är inte långt därifrån. Paradoxen som säger emot det hela får väl vara att jag har ett visst teknikintresse och ju är en ingenjör. Men kanske är det inte min mening här i livet? Hur än det är med det så fortsätter vi med de övriga fyra dimensionerna i nästa inlägg.

Understand Myself - What You Need to Know

Tidigare inlägg:
#1 DISC
#2 Personality & Psychology
#3 Chinese Zodiak
#4 Self Awarness
#5 Chiromancy
#6 16Personalities, del 1
#7 16Personalities, del 2
#8 Color Psychology
#9 The Big Five Aspect Scale, del 1

Dreams – part 2

För lite mindre än 2 år (!) sedan så påbörjade jag en bloggserie som jag kort och gott kallade ”Dreams” på ett sådant där lagom svengelskt klämkäckt sätt mest bara för att jag kunde, men sedan blev det inte mer. Allt utgick ifrån att forskning visar på att vi människor idag drömmer om enkla saker, sådant som är relativt lätta att uppnå. Så, det är väl inget fel i att man uppnår sina drömmar, eller? Nä, det är det väl i sak inte men om vi nu drömmer om för enkla grejer så lär vi ju inte sträva mot det där ouppnåeliga. Det där som gör att vi utvecklas. Min tanke med bloggserien var dock inte att debattera det för mycket utan var att utveckla det konceptet och beskriva vad jag drömmer om och hur till vida dessa drömmar är lätta att uppnå eller inte. Känner nu att det är dags att ta upp detta igen, men kanske inte som det först var tänkt. Istället blir det en liten tweak på det hela bara för att jag kan (återigen).

Att säga att jag nått någon slags existentiell kris är nog att överdriva å det grövsta men att säga att jag är helt tillfreds är nog inte hela sanningen heller. Faktiskt. Vilket jag väl om inte annat hintat om i mitt inlägg om Ikigai. Precis som jag skriver om där så upplevde jag en viss ångest inför att gå tillbaka till jobbet efter semestern, en inte alltför van känsla hos undertecknad. Faktum är att jag är så pass ovan vid att känna någon typ av ångest överhuvudtaget att jag faktiskt inte är riktigt säker på att det var det jag kände. Men jag tror det i alla fall. Vet inte vad jag skall beskriva det som annars? Oavsett så är det inte den enda känslan som infunnit sig på slutet. Lite sådär sakta krypande så har en annan ovan känsla infunnit sig. En känsla av att något saknas men som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag känner mig helt enkelt inte riktigt tillfreds med tillvaron men vet samtidigt inte riktigt vad jag skall göra för att fixa det. Det är som en pirrande känsla i kroppen som smugit sig in som jag inte blir av med. Irriterande nog!

Precis som jag skrev i inlägget Rollspel så trivs jag ju faktiskt rätt bra med vem jag är idag. Inte för att jag någonsin vantrivts. Det utan att vara allt för egenkär och självsäker eller utan att ryggdunka mig själv allt för mycket. Men kanske är det som jag beskrev i det inlägget en del av problemet? Ni vet den där delen med att jag tillhör de som förändrats, som vuxit upp och numera är en lite annan, mognare, person. Något som väl är oundvikligt men samtidigt så kanske jag helt enkelt tappat bort mig själv lite grann. För oftast så ser ju andra en i ett annat ljus än en själv och som min vän uttryckte det så är jag ju allvarligare numera. Håller inte på och flamsar runt med filmer och rollspelande och dylikt. Inte att jag är tråkigare, bara mer seriös. Vilket kanske leder oss till pudelns kärna. Någonstans mitt i allt så har jag vandrat lite vilse gällande mig själv. Tappat kontakten med mitt barndoms jag. För jag har ju aldrig varit den där superseriösa. Inte ens i närheten faktiskt. Men samtidigt så har jag alltid varit oerhört anpassningsbar till min omgivning och även om jag kan vara som kärringen mot strömmen och gå min egen väg så finns även den där ansvarskänslan och vikten av att göra rätt för sig. Vilket blir lite av en paradox.

Så vad har det med drömmar att göra? Inte mycket just nu, men jag kommer till sammanlänkningen strax. För ett par-tre veckor sedan så hade jag nämligen en dröm. En oerhört verklig dröm som jag vaknade upp ifrån och mindes klart och tydligt, vilket är ovanligt för att vara mig. Eller inte bara ovanligt utan faktiskt ganska unikt. Jag minns nämligen nästan aldrig vad jag drömmer om. Skulle faktiskt lika väl inte kunna drömma om nätterna, så sällan är det att jag minns dem. Därav min fascination. Så vad var det då för dröm? Jo, det var en sexdröm. En helt oblyg intensiv sexdröm. Kan nog inte riktigt minnas när jag drömde en sådan dröm sist. Än mindre en som jag minns när jag vaknade. Så vad var det mer som stod ut då, förutom att jag minns den? Inget mindre än att det var en sexdröm tillsammans med ett av mina exflickvänner och jag kan obehindrat säga att så där bra sex hade vi aldrig. Inte ens i närheten. Hade vi haft det så hade vi definitivt varit tillsammans fortfarande. Så bra var det! Hur som helst så gjorde det här mig nyfiken på vad det betyder. Sex med ett ex. Vill jag ha henne tillbaka? Är det en undermedveten åtrå som gett sig till känna? Behöver jag nu jaga efter henne? Sagt och gjort så tog jag Google till hjälp för att tyda drömmen och det är nu vi kommer till sammanlänkningen, eller kopplingen, till det jag skrev i stycket innan.

I stort sett samtliga drömtydningar gällande sex med ett ex pekar på att det inte betyder att man fortfarande är kär i personen. Det är inte ett tecken på att man skall återförenas eller att de för den delen är din själsfrände. Faktum är att tydligen så är sexdrömmar om ex den vanligaste sexdrömmen. Det påminner tydligen om en tid då vi kände oss levande och allt var nytt och i min situation så är det tydligen ett tecken på att man känner sig ensam. Ens undermedvetna letar med andra ord efter den där kittlande känslan av kärlek, passion, spänning, att vara åtrådd och att känna åtrå till någon annan. Så det är kanske det som den där pirrande känslan i kroppen är? Ensamhet och en önskan och längtan efter något mer. Kanske. Varför skulle jag annars ha denna dröm och dessutom för ovanlighetens skull minnas den när jag vaknar?

Kanske är det mitt undermedvetnas sätt att ge mig en rejäl spark där bak och se till att jag agerar på det jag skriver om i Crossroads– och Breaking the Silence-inläggen? I ärlighetens namn så har jag försatt mig själv i ett litet limbo gällande det hela för att jag nog inte riktigt vågar ge mig hän i rädsla för att det inte skall bli som jag vill. Som jag skrivit om tidigare så är det en ovanligt hög Tröskel som behöver klivas över för att det hela skall hända och det finns vissa, tror jag, saker utanför vad jag kan påverka som behöver komma till stånd för att det skall fungera. Samtidigt så vet jag ju att man inte skall skjuta upp saker. Inte vänta till senare. Vilket jag skrev om i våras i Vänta inte – det kanske inte finns något senare. Men ändå gör jag det. Väntar. Varför? Kanske är det dags att ta ett krafttag för att komma över tröskeln. Kanske försöker mitt undermedvetna se till att jag slutar vänta och gör som jag sagt; att våga visa mig sårbar, berätta hur jag verkligen känner, lämna ut mig själv, och be om hjälp från vänner, släktingar, familjemyter och favorithistorier? Vilket jag sagt förut att jag skall göra, men då har jag ju inte fått dessa signalerna. Så, jag vet vem hon är, jag vet vad jag känner och jag vet vad jag vill. Kanske är det nu dags att lyssna till sig själv och jaga den där drömmen, hur ouppnåelig den än kan verka…

”Now here I go again
I see the crystal visions
I keep my visions to myself
It’s only me who wants to wrap around your dreams
And have you any dreams you’d like to sell?
Dreams of loneliness”

Tidigare inlägg:
Dreams – part 1

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén