20 seconds of insane courage

Författare: MaiMFrame Sida 1 av 35

Light & Magic

Lawrence Kasdan, manusförfattare till bl.a. en hel rad Star Wars-filmer såväl som den första Indiana Jones-filmen, har satt ihop en liten bakom kulisserna dokumentär om vår tids största specialeffektsföretag; ILM, eller Industrial Light & Magic. Om du är det minsta filmintresserad och om du vill veta hur det gick till när George Lucas skapade ILM för att det inte fanns några andra specialeffektsföretag när han skulle göra första Star Wars så tycker jag definitivt att du skall skynda över till Disney+ där du kan streama alla sex avsnitten. Riktigt bra!

Guilty Pleasure – Film

En Guilty Pleasure är ju, som ni med all säkerhet vet, något som man tycker om trots att man känner att det i allmänhet inte uppskattas av gemene man. Det är liksom något som man vet att man inte borde tycka om, men gör det ändå. Något, till exempel en film, ett tv-program, en artist eller en låt, som man skäms lite för att man gillar. Vilket är precis vad denna bloggserie skall fokusera på. Ja, eller vad just jag då skämsnjuter (heter det så på svenska?) av för saker. Tänkte att vi fokuserar på samma sex kategorier som jag använde i #Struck-inläggen; Film, TV-serie, Spel, Musik, Böcker och Serietidningar. Så vad säger ni? Vi kör va?

Först ut på banan är film och även om det kanske skulle te sig enkelt för undertecknad som nog konsumerat mer film än gemene man så är det verkligen inte så. Att välja en film som man själv gillar men som man samtidigt skäms lite för att man gillar är sannerligen inte lätt. Visst finns det filmer jag gillar som underpresterat, ungefär som Waterworld som jag skrev om i inlägget Outsider on Water, men då jag placerade den på femteplatsen över bästa Sci-Fi-filmerna och den faktiskt fått viss upprättelse på senare år, speciellt med den förlängda Ulysses Cut-versionen, så får vi nog konstatera att den är något annat än bara en guilty pleasure. Andra filmer som jag nämnt här i bloggen är Casper i inlägget The friendly outsider och She’s All That i inlägget She’s all outsider, men de anses nog för kommersiellt gångbara för att kvala in här.

Filmen jag tänker nämna här är istället en annan postapokalyptisk film med Kevin Costner i huvudrollen, som jag även skrev om i inlägget My Movie Life, nämligen den utskällda The Postman från 1997. Filmen har endast mediokra 8% på Rotten Tomatoes, vilket gör att den klassificeras som rutten, och den var nominerad till och vann för bland annat sämsta film vid Razzie Awards, motsvarigheten till Oscarsgalan som hedrar de värsta underpresterarna istället för de som presterar bäst. Men jag gillar Costners framtidsdystopi och tycker inte alls att den förtjänar all den negativ kritik som den fått utstå. Visst är den storvulen och visst är den kanske lite väl enkel i sitt berättande men den är samtidigt en film om överlevnad och hur en motvillig, och till en början självisk och ljugande förvisso, person växer, slutligen tar ansvar och står upp mot ondska och förtryck. Det finns några riktigt fina moment i filmen och både musiken och skådespelarensemblen är fenomenalt bra. Varför den ogillas av så många övergår mitt förstånd lite men det är väl det som då gör den till en Guilty Pleasure för mig. Det är en sådan där film som jag gillar som alla andra hatar och liiiite, lite så kanske jag skäms för det. Men det är ytterst lite då filmen faktiskt är fantastisk!

Kommande:
Guilty Pleasure – TV
Guilty Pleasure – Spel
Guilty Pleasure – Musik
Guilty Pleasure – Bok
Guilty Pleasure – Serietidning

Iron Maiden

Meningen var ju att vi skulle se Maidens ’Legacy of the Beast’-turné redan 2020, vilket jag skrev om här och här, men som med så mycket annat så ställde ju Coronapandemin till det och under tiden så hann de engelska hårdrocksrävarna släppa en ny skiva, Senjutsu, och turnén vi nu fick se på fredagskvällen på Ullevi i Göteborg var nog inte densamma som den egentligen skulle varit. Men vad gör väl det då det är så här bra? Absolut ingenting! Konserten var precis så där magiskt bra som man vill att det skall vara och till och med ljudet på Ullevi var osedvanligt bra. Enda lilla smolket i bägaren var väl att vi satt liiiite väl långt bort från scenen denna gången, men trots det så var det en underbar upplevelse. Visst, det började lite trevande med de tre låtarna från den nya skivan innan det tog sig rejält. Det är något med Maiden som gör att de är nivåer bättre än andra. Nivåer. Det går inte sätta fingret på vad det är men det märks, tro mig. Men det är väl därför de är världens största hårdrocksband. Att de vid 60-70 årsåldern skulle vara så här vitala och så här bra live var det nog inte många som skulle gissat i början på detta sekel. Men faktum är att Maiden nästan aldrig varit så bra som de är just nu. De ser ut att ha kul helt enkelt och det märks i deras framträdande. Nästan 62 tusen personer på plats och det hjälper förstås till att göra kvällen magnifik och på alla sätt fantastisk. Så glad att vi var på plats och att pandemin släppt så de äntligen kunde komma hit.

Bäst för kvällen var i min mening när det enda alstret från min favoritskiva Brave New World spelades; Blood Brothers. Det var precis såsom Aftonbladet skrev i sin recension, nämligen att i afton förenas vi alla i musiken och den återkommande allsången värmer bättre än en stark avec. Jag gillade även när de drog igenom låttrion med Fear of the Dark, Hallowed Be Thy Name och The Number of the Beast – magiskt bra! Jag har ju inte presenterat första platsen på min topp-10-lista över Maidens låtar än men kan meddela att den inte fanns med på repertoaren. Faktum är att endast två låtar fanns med från min lista, men annat är väl inte att vänta då Maidens låtrepertoar ju faktiskt är något utöver det vanliga med så sjukt många bra alster.

En liten kul notis är att Maiden avslutar sina konserter med Monty Pythons Always Look on the Bright Side of Life från filmen Life of Brian. Varför är då det kul? Jo, för som jag skrev här, så är namnet på den nuvarande bloggkategorin hämtad från just den låten/filmen.

Spellista:

i. Doctor, Doctor (UFO song)

  1. Senjutsu (Senjutsu)
  2. Stratego (Senjutsu)
  3. Writings on the Wall (Senjutsu)
  4. Revelations (Piece of Mind)
  5. Blood Brothers (Brave New World)
  6. Sign of the Cross (The X Factor)
  7. Flight of Icarus (Piece of Mind)
  8. Fear of the Dark (Fear of the Dark)
  9. Hallowed Be Thy Name (Number of the Beast)
  10. The Number of the Beast (Number of the Beast)
  11. Iron Maiden (Iron Maiden)
  12. The Trooper (Piece of Mind)
  13. The Clansman (Virtual XI)
  14. Run to the Hills (Number of the Beast)
  15. Aces High (Powerslave)

ii. Always Look on the Bright Side of Life (Monty Python song)

Skanör/Falsterbo

Efter Avantasia-konserten förra onsdagen så var det dags för lite välbehövlig semester och den fick bli så långt söderut som man nästan kan komma i vårt avlånga land. Torsdagen spenderades mestadels i Gävle både för återhämtning från kvällen före och för att jag aldrig riktigt spenderat någon tid i Gevalia-staden tidigare. På sen eftermiddag hoppade vi dock på tåget och tog oss via Stockholm till Rydebäck för övernattning. Fredagen tillbringades i stora delar inne i Helsingborg, som hade en trevlig matmässa dagen till ära, för att på eftermiddagen sedan transportera oss ned till Skanör/Falsterbo som lämpligt hade avslutning på Falsterbo Horse Show under helgen. Fredagskvällen, lördagen och delar av söndagen spenderades i goda vänners lag med allt från poolhäng, grillning till festande i hamnen. Kul och trevligt! På söndag em så styrde kosan sedan mot Halmstad och måndagen blev det Falkenberg och sedan vidare mot Göteborg för att preppa inför Maiden-konserten på fredagen. Intensivt men kul! Skönt att kunna ta dagarna som de kommer och släppa jobbet för ett tag.

A Paranormal Evening

Igår så letade jag mig äntligen ned till Gävle och den efterlängtade och numera mer än två år försenade 20th anniversary-konserten med Avantasia som smyginledde årets upplaga av Gefle Metal Festival. Nu var inte Avantasia en officiell del av festivalen men Tobias Sammet skämtade en hel del om att de blivit varnade för att åka och spela på en festival som i stort sett innehåller mycket hårdare metal än vad Avantasia presterar. Fast för undertecknad var det perfekt och jag vill gärna tro att publiken i stort uppskattade spelningen även om det gick att se att stora delar bestod av mer svartrockare än vad kanske Avantasias normala fans innehåller, de är ju ändå en metal opera.

Dagen till ära så framförde de för första gången live den nysläppta singeln, den andra i ordningen, från det nya albumet och nedan kan ni avnjuta låten och videon från kommande plattan A Paranormal Evening with the Moonflower Society som släpps 21 oktober.

Spelningen då? Ja, den var fantastisk som väntat. Tobias hade plockat med sig nykomlingen och tillika Primal Fear sångaren Ralf Scheepers, som framförde den första nya singeln från nya skivan; The Wicked Rule the Night, och i övrigt var det gamla rävar i Avantasia-sammanhang med Bob Catley från Magnum i spetsen följd av Eric Martin från Mr. Big, Ronnie Atkins från Pretty Maids och med Herbie Langhans från Seventh Avenue, Adrienne Cowan från Seven Spires och sångerskan Ina Morgan som körsångare och emellanåt huvudsångare. Alla dessa gör Avantasia till en kul och ombytlig show som verkligen andas metal opera när de olika sångarna/sångerskorna ikläder sig de olika rollerna – det är precis det som jag gillar med Avantasia!

Om det var bättre än senast jag såg dem på Moonglow-turnén 2019? Nja, det var inte direkt sämre heller men jag tycker nog att det var liiite bättre förra gången (som jag skrev om här). Det var en liten besvikelse att varken Jørn Lande eller speciellt min favoritsångare Geoff Tate inte var med denna gång, så även om konserten var helt underbart fantastisk och gasklockorna i Gävle som arena verkligen var en helt magisk plats för spelningen så saknade jag ett par sångare som skulle tillfört den där lilla extra kryddan.

Bäst för kvällen, vilket egentligen bara innebär, precis som förra gången, gradskillnader i helvetet, var för undertecknad The Scarecrow. Alla var bra, eller mer än bra, men den stod ut lite extra. Jag gillade även The Story Ain’t Over lite extra, vilket inte är så konstigt då den finns med på min topp-10 av Avantasias låtar. Återigen var det ”bara” en låt med från den fantastiska The Wicked Symphony-skivan och det var återigen Dying for an Angel. Hade så gärna velat höra underbara Runaway Train live, men så blev det inte. Faktum är att det endast var Lost in Space, vilket även den var fantastisk, som fanns med från min topp-10 i övrigt. Fast det visar väl egentligen på bredden i låtskattkistan och hur svårt det egentligen är att begränsa sig till att välja ut 10 favoriter. Oavsett, hela spellistan för kvällen kan ni se nedan och för att avsluta detta inlägg så kan vi konstatera att det inte gör så mycket att inte de andra låtarna från min topp-10 fanns med när det är så här bra. Inte det minsta! Fantastiskt magisk konsert och jag kommer vara på plats nästa gång Avantasia dyker upp här i Sverige, var så säker!

Spellista:

  1. Twisted Mind (Scarecrow)
  2. Reach Out for the Light (Metal Opera, part I)
  3. The Wicked Rule the Night (A Paranormal Evening with the Moonflower Society)
  4. What’s Left of Me (Mystery of Time)
  5. Dying for an Angel (Wicked Symphony)
  6. Invoke the Machine (Mystery of Time)
  7. Book of Shallows (Moonglow)
  8. The Story Ain’t Over (Lost in Space, chapter 1)
  9. The Moonflower Society (A Paranormal Evening with the Moonflower Society)
  10. The Scarecrow (Scarecrow)
  11. Promised Land (Angel of Babylon)
  12. Let the Storm Descend Upon You (Ghostlights)
  13. Avantasia (Metal Opera, part I)
  14. Farewell (Metal Opera, part I)
  15. Shelter From the Rain (Scarecrow)
  16. Mystery of a Blood Red Rose (Ghostlights)
  17. Lost in Space (Lost in Space, chapter 1 & 2)
  18. Sign of the Cross/The Seven Angels (Metal Opera, part I/II)

Best of Iron Maiden #1

För en drös inlägg sedan så skrev jag ju om att jag skulle på Iron Maidens konsert på Ullevi den 27 juni 2020, något som den rådande Covid-19-situationen satte stopp för, och det nya datumet är nu 22 juli i år – Vilket är bara lite mer än en vecka bort! Hur som helst, när jag skrev det där inlägget så konstaterade jag att jag aldrig gjort något topp-10-lista med vad jag anser vara deras bästa alster, konstigt nog. Men, det har jag ju ändrat på i en rad inlägg och vi har nu kommit fram till sluttampen, det vill säga första platsen.

Den sista låten på Book of Souls-skivan klockar in på inte mindre än 18 minuter men det är också 18 helt magiskt underbara minuter som verkligen, verkligen (verkligen) visar på Maidens storhet och det visar även på att åldern på intet sätt gjort dessa herrar sämre – snarare tvärtom! Så, lyssna och njut på den låt som jag tycker är deras absolut bästa:

1-Empire of the Clouds (The Book of Souls, 2015)

Tidigare:
#1
1-Empire of the Clouds (Book of Souls, 2015)

#4 – 2
5-Fear of the Dark (Fear of the Dark, 1992)
6-Dance of Death (Dance of Death, 2003)
7-Brave New World (Brave New World, 2000)

#7 – 5
5-Fear of the Dark (Fear of the Dark, 1992)
6-Dance of Death (Dance of Death, 2003)
7-Brave New World (Brave New World, 2000)

#10 – 8
8-Hallowed Be Thy Name (Number of the Beast, 1982)
9-The Wicker Man (Brave New World, 2000)
10-Rime of the Ancient Mariner (Powerslave, 1984)

Starkt kört!

Stort, stort grattis till lillkussen som lyckades med konststycket att vinna hela 3-dagars racet i Krokom i helgen!!! Hur kul var inte det? Kanonkört i både A- och B-finalerna! Riktigt, riktigt kul som sagt!

Hotingtravet

Igår så bevistades Hotingtravet för första gången sedan 2019 då hela tävlingsveckan ställdes in på grund av Coronapandemin 2020 och tävlingarna ifjol kördes utan publik. Vädergudarna var inte på bästa humöret men det var ändå kul att vara tillbaka. Dessvärre kommer jag missa de andra travdagarna då jag reser annorstädes men får väl spela på avstånd. Hur det gick igår med spelandet? Inga kommentarer…

Sida 1 av 35

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén