20 seconds of insane courage

Kategori: 10. Bright Side of Life [2022] Sida 2 av 6

Best of Iron Maiden #4-2

För en drös inlägg sedan så skrev jag ju om att jag skulle på Iron Maidens konsert på Ullevi den 27 juni 2020, något som den rådande Covid-19-situationen satte stopp för, och det nya datumet är nu 22 juli i år. När jag skrev det där inlägget så konstaterade jag att jag aldrig gjort något topp-10-lista med vad jag anser vara deras bästa alster. Konstigt nog. Men, det tänkte jag ändra på nu. Fast att försöka att kondensera ned och rangordna Maidens fantastiska låtrepertoar till en lista på bara 10 stycken är ingen lätt uppgift, sanna mina ord. Antalet fantastiska verk som de åstadkommit är helt fenomenalt och det finns så sjukt många bra låtar som man måste lämna utanför. Bara man börjar lyssna på en del låtar som inte kom med så vill man ändra sig direkt. Lovar. Deras låtskatt är enorm!

Det är nästan så jag skulle vilja påstå Iron Maiden åldrats likt ett riktigt fint årgångsvin då de verkligen är helt suveränt bra så här 40+ år in i sin karriär. Senaste skivan Senjutsu inhandlades som LP när den släpptes och den är riktigt, riktigt bra, även om den inte riktigt når samma höjd som de två föregående skivorna The Final Frontier och The Book of Souls. Att Maiden gillar lååånga låtar, det vet vi, men faktum är att jag uppskattar dem mer just därför. När vilken vanlig dödlig grupp som helst försöker knyta ihop säcken om en låt så växlar Maiden i regel upp och byter karaktär på låten för att sedan köra vidare både en och två normala låtlängder till. Vilket helt klart får dem att stå ut, även om de inte direkt blir så radiovänliga. Men vad gör väl det när det blir så här bra? Absolut ingenting! Vi har nu kommit till plats 2 till 4 på listan, vilket alla är helt fantastiska i min bok och är låtar som jag lyssnat på mer än vad som nog får anses hälsosamt, och här hittar vi ett av de här ”nya” långa alstren som jag pratar om på plats fyra:

4-When the Wild Wind Blows (The Final Frontier, 2010)

3-Afraid to Shoot Strangers (Fear of the Dark, 1992)

2-Wasted Years (Somewhere in Time, 1986)

Tidigare:
#1
#4 – 2
#7 – 5
5-Fear of the Dark (Fear of the Dark, 1992)
6-Dance of Death (Dance of Death, 2003)
7-Brave New World (Brave New World, 2000)

#10 – 8
8-Hallowed Be Thy Name (Number of the Beast, 1982)
9-The Wicker Man (Brave New World, 2000)
10-Rime of the Ancient Mariner (Powerslave, 1984)

Hunddans

Min genomtittning av årets nomineringar inför årets Oscarsgala som går av stapeln den 27 mars går kanske inte riktigt så snabbt som jag tänkt mig, mn skam den som ger sig. I år så blev 10 filmer nominerade i kategorin Best Picture, eller Bästa Film om vi skall hålla det på svenska, och undertecknad har, precis som tidigare år, för avsikt att kika igenom samtliga för att bilda mig en egen uppfattning om deras kvalitet. Som ni vet vid det här laget så brukar jag ju sällan tycka detsamma som Oscarsakademin och om det även gäller årets filmer återstår väl att se:

The Power of the Dog
Jag är definitivt inget fan av Jane Campion och de historier hon brukar berätta i sina filmer. Ingen av hennes alster är direkt dålig, men jag finner dem inte heller speciellt bra, och den här filmen är inget undantag. Visst, Benedict Cumberbatch, Kirsten Dunst och Jesse Plemons är alla tre suveräna i sina roller och väl värda sina nomineringar till en Oscars-statyett. Men filmen som helhet är ett riktigt sömnpiller som jag stundvis hade svårt att ta mig igenom, vilket inte är något gott betyg i min bok. Knappt godkänd blir betyget och det finns definitivt bättre filmer att se än denna.

Den karismatiske ranchägaren Phil Burbank inger rädsla och vördnad hos omgivningen. Han kan kastrera en tjurkalv med två snabba hugg av sin kniv, han simmar naken i floden och smetar in sin kropp med lera. Året är 1925 och Phil är en cowboy vars romantik, kraft och bräcklighet är fångade i det förflutna och i landet. Phil och hans bror är rika ranchägare i Montana och när hans bror tar hem en ny fru och hennes son plågar Phil dem tills han finner sig själv utsatt för möjligheten av kärlek. När han pendlar mellan raseri och list så tar hans hån mot broderns nya fru en kuslig form där han svävar i utkanten av hennes synfält, visslande en låt som hon inte längre kan spela. Hans hån mot hennes son är mer uppenbart, men plötsligt verkar Phil ta pojken under sina vingar. Är den här senaste gesten en uppmjukning av Phils hårda attityd eller en intrig som sakta utvecklar sig vidare till ett hot?

Betyg: 2 av 5

West Side Story
Steven Spielbergs nyinspelning av den gamla klassiska Broadway-pjäsen är en fin film som verkligen visar att Spielberg är en av vår tids allra största och att han är en mästerregissör som behärskar fler än en genre. Vilka andra regissörer har visat att de behärskar allt från skräck (Jaws), action (Minority Report), thriller (Bridge of Spies), äventyr (Indiana Jones) och Sci-Fi (A.I.) till krigsfilm (Saving Private Ryan), drama (The Post), animerat (Tintin), familjefilm (BFG) och nu musikal? Inte många som jag kommer på i alla fall. Det här är en fin film och jag får nog kapitulera till det faktum att jag gått och blivit lite av ett musikalfan på sistone. Det är lätt att ryckas med i dans- och musiknumren och filmen är oerhört snyggt gjord med suverän scenografi och riktigt fint skådespeleri. Helt klart mer än godkänd och den underhöll så länge det varade. Varken mer eller mindre,

Året är 1957, skådeplatsen är Upper West Side på Manhattan och historien är en om kärlek. Mot bakgrund av de rivningshotade hyreshusen i stadsdelen San Juan Hill så slåss de två gängen Jets och Sharks om vem som är gatans kungar. Mitt i denna rivalitet så förälskar sig Tony, den före detta medlemmen och en av grundarna till Jets, i Maria, lillasyster till gängledaren för Sharks, på en skoldans. En oväntad virvelvindsromantik tar fart samtidigt som rivaliteten kulminerar i en slutgiltig uppgörelse mellan de två gängen. För vad är ett gäng utan sitt territorium och framförallt, speciellt när framtiden är osäker i den rivningshotade stadsdelen, vad är hopp utan kärlek?

Betyg: 3 av 5

Netflix Top 10 - Global
FlixChatter Review: West Side Story (2021) – FlixChatter Film Blog

1. Dune – Betyg 3

2. West Side Story – Betyg 3

3. Don’t Look Up – Betyg 2

4. The Power of the Dog – Betyg 2

5. Belfast?

6. Coda?

7. Drive My Car?

8. King Richard?

9. Licorice Pizza?

10. Nightmare Alley?

Tidigare: Sandkatastrof, Hunddans

The Boys; Bones Teaser

Is this entertaining, frågar Imagine Dragons i den officiella teasern till tredje säsongen av suveräna The Boys och om den tredje säsongen är något att döma av teasern så är svaret ett rungande JA! Kan inte nog beskriva hur underhållande jag tycker de två första säsongerna varit så förväntningarna på den tredje är inget annat än skyhöga och teasern gör en sannerligen inte besviken. Verkar bli precis lika sanslöst over-the-top som tidigare. Meesa likes!

The Boys; Bones Teaser (Pre-Season 3)
The Boys S03; First Look
The Boys are back..soon… (Season 2)
We Didn’t Start the Fire (Pre-Season 2)
The Boys (Season 1)

Hello there

Även om jag föredrar vintern som årstid framför alla andra, och då speciellt vårvintern, så kan inte ord egentligen beskriva hur snabbt jag för tillfället vill att 25 maj skall komma. Jag har på sista tiden sett om, för säkert hundrade gången i ordningen, originaltrilogin samt även de två fristående prequelfilmerna och det, tillsammans med den teaser som släpptes idag har byggt upp mina förväntningar något enormt på Disney’s Obi-Wan Kenobi-serie. Det här ser bra ut och Ewan McGregor är precis lika rätt nu, om inte mer rätt(!), i rollen som en ”yngre” version av den coolaste av alla Jedi-riddarna som han var i pregueltrilogin. Ser verkligen, verkligen fram emot detta!

En lördag i min smak

Igår blev det en riktigt fin skotertur där vi utgick från min morbrors stuga på Järvnäset, tog sjön upp till Brattbäcken för att där ta skoterleden upp på Norrbygden och vidare till Ormsjön. Därifrån åkte vi upp på Blaikfjället och styrde kosan mot Sagatun, som trist nog var stängt, för att sedan åka ned till Avaträsk, vidare mot Bellvik och sedan upp på Tåsjöberget, där en något försenad lunch inmundigades. Efter det så tog vi gamla liftgatan ned till Kyrktåsjö för att sedan åka över sjön tillbaka till stugan.

Vad ägnade du din lördag åt?

1 from 3

I början av denna bloggs liv så gjorde jag några inlägg som jag kallade ”3 from 1” (#1, #2, #3, #4, #5) där jag listade 3 låtar jag gillade från 1 artist. Här tänkte jag köra lite ombytta roller och istället lista 1 låt som gjorts av 3 olika artister. Är inte det en bra ide så säg!

Beatles – Come Together

Originalversionen av denna fantastiska Lennon-McCartney-skrivna låt är en av Beatles bästa i min värld. Tokknasig text, men vad gör väl det när det blir så här bra! Underhållande och med ett skönt gung!

Meat Loaf – Come Together

Meat Loafs version av låten är långt ifrån den bästa jag hört men jag gillar den ändå på något sätt. Kanske mest bara för att jag gillar just Meat Loaf? Vem vet om inte ens jag själv gör det? En hygglig version trots allt.

Michael Jackson – Come Together

MJ köpte lite kontroversiellt rättigheterna till Beatles låtskatt 1985 och spelade ursprungligen in sin version för BAD-skivan, där den dock aldrig kom med. Istället släppte han den på HIStory-albumet 1995 även om den redan funnits med i slutet av hans Moonwalker-film 1988 och faktiskt fått en officiell musikvideo. Jag gillar versionen helskarpt och håller den som den absolut bästa!

Magiskt!

Vilken alldeles, alldeles (alldeles) underbart magisk dag det varit idag! Det enda som på sin höjd hade kunnat göra dagen ännu bättre vore typ 50cm nysnö, men det som kommit och det vädret som dagen bjöd på var inget annat än precis det som titeln på detta inlägg uttrycker; helt magiskt!

R.I.P. Ivan

För några dagar sedan så gick trist nog regissören Ivan Reitman bort efter att ha bokstavligen talat somnat in i den stora sömnen. För er som inte vet vem han var så återfinns bland annat Ghostbusters och Ghostbusters II, vilka jag skrev om för ett tag sedan, på hans meritlista (och hans son regisserade faktiskt den nyaste Ghostbusters-filmen med undertiteln Afterlife). I övrigt så gjorde han Kindergarten Cop och Junior med Arnold Schwarzenegger. För att inte tala om Twins, som han faktiskt höll på att arbeta på en uppföljare till, titulerad Triplets. Han gjorde även Six Days Seven Nights med Harrison Ford och den underskattade Evolution med David Duchovny. Även den lilla pärlan Dave med Kevin Kline och Sigourney Weaver regisserade han. Jag har inte sett hans sista film, Draft Day med Kevin Costner, men det är något jag tänker ändra på snarast. Jag sörjer det faktum att att vi inte kommer få njuta av några nya filmer från honom men tänker passa på att tipsa om ett av hans alster som jag verkligen gillar och som mycket väl hade kunnat vara en rekommendation på Alla-Hjärtans-dag-listan som jag presenterade häromdagen. Filmen jag har i åtanke är No Strings Attached med Ashton Kutcher och den helt underbara Natalie Portman. Har du inte sett den så råder jag dig verkligen att göra det och samtidigt skänka en tanke till att en av våra största regissörer tråkigt nog lämnat oss.

Sida 2 av 6

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén