Den sista månaden har utan konkurrens varit den värsta i mitt liv hittills. Det är den första månaden som jag levt som singel på jag vet inte hur många år. Har egentligen inte varit singel sedan tonåren. Tungt. Ovanligt. Ensamt. Enormt ensamt….
Du och jag, Erika, var, som rubriken lyder, tillsammans i 8 år, 6 månader och 21 dagar. Sedan Millenieskiftet. 2000-talet har varit vårt. Helt otroligt vad tiden flugit fram, men den gör ju det när man har roligt enligt den gamla klyschan. Det är med stor sorg och enorm saknad som jag konstaterar att det är slut. Eller konstaterar och konstaterar – jag förstår det inte. Vill inte förstå. Vill inte förstå för jag vill inte att det skall vara sant. Det har alltid varit vi och jag trodde att det skulle vara det för evigt. Hur har detta kunnat hänt? Hur har vi kunnat låta det ske? Helt ofattbart!
Jag känner mig otroligt vilsen i dagsläget. Du var min fasta punkt och nu är du borta. Vad skall jag göra med mitt liv nu? Allt annat än Du var totalt oviktigt i mitt liv. Du var, och förmodligen är fortfarande eftersom jag inte fattat att det är sant ännu, det viktigaste i mitt liv. Jag hade gjort allt, och då menar jag ALLT, för dig. Det var du och jag mot resten. Allt vi upplevt, allt vi gjort, alla äventyr känns bortkastade. Visst, minnena finns kvar men vi kommer inte att njuta av dem tillsammans. Varför???
Just nu så känner jag ilska, hat, sorg, likgiltighet och saknad gentemot dig. En konstig blandning, men det är så jag känner. Ingen har sårat mig så som du har gjort – någonsin. Du vet varför. För det hatar jag dig över allt annat och känner en enorm ilska gentemot dig. Samtidigt så älskar jag dig över allt annat och har så gjort så länge jag kan minnas. Mina känslor har endast stärkts sedan den första dagen. STÄRKTS. Du är ju min tjej. Den enda jag vill vara med. Men det får jag inte…. vet inte hur jag skall klara mig i genom detta. Samtidigt som jag vill komma så långt bort från dig som jag kan, så vill jag vara så nära dig som möjligt. Hur kan det vara så?
Mitt hjärta är krossat och jag ser i dagsläget ingen ljusning. Kommer aldrig att komma över detta, men förhoppningsvis så blir det lättare att leva med det hela med tiden. Ty, tiden läker inte alla sår…inte sår så djupt som detta…..
LOVE ETERNAL
I don’t really want to say goodbye
I don’t really want to leave you
But now I have to go away
Stay away from you forever
What we had was something special
Deep down from our hearts
But now I have to go away
And leave you from my heart