20 seconds of insane courage

Kategori: 09. From Now On [2021] Sida 1 av 7

2021 recap

2021 blev ett annorlunda år både här i bloggen och rent allmänt. Om vi tar här i bloggen så skedde inga inlägg alls under årets första hälft och anledningen till det var helt enkelt att livet kom emellan. Så enkelt var det. Men om vi skulle försöka oss på en recap av året, hur blev det då? Vad hände? Vad blev bra och vad blev mindre bra? Lugn, bara lugn, här kommer en en hyfsat kort och koncis (eller kanske inte) sammanfattning så här på årets sista dag:

Det går väl inte att skriva en sådan här sammanfattning utan att ta påverkan som Covid-19 haft på året i beaktande. Precis som under år 2020 så har pandemin legat som en våt filt över hela 2021, åtminstone första halvan innan de flesta blivit vaccinerade och alla restriktioner började lyftas. Att säga att det inte påverkat undertecknad vore att sträcka på sanningen lite för mycket men i sak har jag inte mått dåligt av restriktionerna och på sätt och vis så har det varit skönt att inte behöva resa och att mer eller mindre göra allt jobb från hemmaplan, men samtidigt så har det varit begränsande och försvårande. Vissa saker görs helt enkelt bättre öga-mot-öga, så är det bara. Sedan så har det ju varit trist med alla inställda evenemang igen, eller inte inställda, framflyttade. Förhoppningsvis så kan de bli av nu under 2022.

Året inleddes med Covid-19 i tankarna då vi valde att fira in det nya året utomhus hos en vän. På sitt egna lilla vis så blev det riktigt trevligt och mysigt och det är verkligen sant som de säger, man får inte roligare än man gör sig. Så här i backspegeln så var det riktigt kul att göra något annorlunda.

Sedan då det nya året var på plats så tog vardagen vid, eller den nya pandemivardagen skall jag väl säga. Tog tillfället i akt att börja rensa i alla flyttkartonger och saker som stått magasinerade i mitt förråd efter det att vi tömde min mors hus då hon sålde det och flyttade till Östersund. Ett digert arbete där en hel del fått åka till återvinningen men en hel del har fått hitta nya hem via Tradera. Enda anledningen att jag lagt ut och sålt sakerna är för att jag tycker vi skall nyttja de resurser vi har på jorden och inte bara slita och slänga saker och bara för att jag inte har nytta av dem så kanske någon annan har det. Skall vi vara helt ärliga så är det alldeles för tidskrävande att hålla på att annonsera ut saker mot den inkomst de inbringar. Tid som jag egentligen inte brukar ha men som pandemin faktiskt hjälpt till att skapa. Något gott som kommit utav den i alla fall.

Något jag inte beskrivit här i bloggen men som faktiskt utgör ett av Projekten som jag genomför är att jag gav mig in i långfärdsskridskoåkandet. Jag tog mig i kragen och införskaffade all nödvändig utrustning, gick med i långfärdsskridskoklubben här i Östersund och genomgick även deras issäkerhetsutbildning. En kul grej som jag kommer skriva mer om i Projekt No. 7 – Gelida framöver, så håll utkik.

Utöver det så bestod vintern och vårvintern till stora delar av snöskoteråkning. Till skillnad mot 2020 så var vi ett gäng som trotsade pandemin och drog iväg till fjälls ett flertal helger för att köra. Visst, vi var inte lika många som vi brukar vara utan vi höll det till en mindre grupp med oss från Hoting men det var oavsett riktigt trevligt att få samlas igen. Saknade det under föregående år. Blev även för första gången på många år en dag på skoter på jaktområdet då jag och två jaktkollegor satte ut saltsten. En kul dag som kanske får mig att omvärdera det här med att inte jaga, men bara kanske.

Det lite tråkiga under året var att skidåkningen fick stå tillbaka mot hur det brukar vara i vanliga fall. Visst, det blev lite åkande i den lokala backen här i Östersund och en del Åre-häng, men inget alpäventyr, inga toppturer och inget åkande med min vapendragare från söder trist nog.

Under påsken så försökte jag att vara ledig så mycket som möjligt och skiftade mellan att hänga i Östersund och att hänga i Hoting. Gjorde egentligen inget annat än att vara ute och njuta av vårvintern, vilket var oerhört skönt faktiskt. Naturen är verkligen som balsam för själen ibland och det gör inte ont att bo i vackra Jämtland, om vi säger som så.

En liten otäck incident som lyckligtvis slutade bra var när min kusins karl körda av vägen på vårvintern och totalkvaddade sin bil. Mirakulöst nog så klarade han sig i stort utan några skador trots att han rullade med bilen och spred saker runt hela diket. Otäckt var som sagt var bara förnamnet och när jag skjutsade honom från sjukan till bilen för att plocka ihop alla saker och fick se förödelsen first hand så skall han verkligen tacka sin skyddsängel.

När våren så kom så skall jag inte sticka under stolen med att jag saknade min Mustang. När alla började plocka fram sina sommarbilar här i Östersund så kändes det konstigt att inte få göra detsamma. Jag gillade verkligen att ha en muskelbil på sommaren trots att jag inte är någon traditionell petrol head.

Under året så har jag verkligen snöat in på gammal vintage Hi-Fi, något jag började beskriva under 2020 här i bloggen, och jag har både köpt och sålt högtalare, förstärkare, recievers och kassettdäck under året. Har även investerat i en ny skivspelare, eller ny och ny, den är sedan det eminenta året 1975, men den är ny för mig. Faktum är att inhandlande av och lyssnande på LP-skivor har blivit lite av en ny hobby. Går ofta på gamla skivaffärer i jakt på någon guldklimp när jag är ute och reser numera – hur kul som helst!

I början på sommaren så hjälpte jag min mor att sälja sin stuga på Sandnäset och under några intensiva helger i maj/juni så städade jag, min mor och min syster med familj ut allt ur huset med tillhörande uthus. Det var inget litet jobb och det föranledde ofrånkomligt att en massa saker som vi kört dit från när hon sålde sitt hus i Hoting fick omlokaliseras till mitt förråd i Hoting – tur att jag hade rensat ut en massa tidigare under vintern så det fick plats!

Som jag beskrev i Walk on Water(?)-inlägget tidigare i år så inhandlade jag en Vattenskoter, något som därefter inte gick helt problemfritt. När jag avslutade det inlägget så hoppades jag på att återfå den reparerad inför min semester som då skulle börja på fredagen, vilket inte hände. Faktum var att halva min semester gick bort innan jag fick den reparerad och därigenom så var jag utan vattenskoter de finaste dagarna av dem alla. Riktigt, riktigt surt och något som kvalar in på min topp-3, om än på tredjeplatsen, över de sämsta sakerna som hände under 2021. Tog så mycket tid och energi att fixa och hela vattenskoterköpet blev bara något negativt.

Sedan i juli så drog min semester igång och under första veckan så hjälpte jag några vänner med deras ombyggnationen av huset sedan de blivit lurade av den snickare som skulle hjälpa dem. Andra veckan spenderades i ÖSD och de två avslutande veckorna så fick det bli världsmetropolen för hela slanten. Det hände en massa saker, givetvis, men att räkna upp allt tar för mycket plats utan vi begränsar till att säga att jag åkte aldrig iväg på någon resa eller så. Anledningen var att jag vid tidpunkten inte hunnit få mina 2 doser Covid19-vaccin än utan fick den andra dosen först i andra halvan av juli och var därigenom inte helt färdigvaccinerad och låtit det gå 2 veckor förrän i början på augusti.

Något som var mindre kul var inledningen på min semester, eller rättare sagt sista dagen som jag jobbade innan den startade, då jag fick en nyhet som jag förvisso borde kunnat förutse men som i alla avseenden var dålig på alla sätt och vis. Åtminstone tyckte jag det där och då. Både tidpunkten när nyheten levererades, hur den levererades och vad nyheten innebär var på alla sätt helt urusla faktiskt. Enormt otaktiskt och dåligt hanterat och det la på det stora hela en rätt så våt filt över hela min semester. Jag har faktiskt skrivit ett separat inlägg om det hela men har inte postat det än. Oavsett så kvalar det lätt in på andraplatsen på min topp-3 över de sämsta sakerna med 2021. Tycker nog fortfarande utfallet är dåligt men nu har jag arbetat hårt med att ändå få det som jag vill så det går att leva med för tillfället, men kul är det inte. Dödade lite av min inspiration för jobbet kan man lugnt säga.

Något som var roligare är att jag återupptog en grej under sommaren som det lätt var 15 år sedan jag sist gjorde, nämligen kasta frisbeegolf. Var min morbror och min kusins man, han som voltade med bilen, som ”lurade” in mig i sporten igen och även om jag aldrig varit någon superutövare back in the day så har jag ju spelat min beskärda del genom åren. Oavsett så har det blivit spel både på banan i Hoting och på banan här på Frösön under sommaren – superskoj!!

Ytterligare en ny sak som jag faktiskt initierade redan under våren, eller till och med under 2020, var att uppdatera min friluftsutrustning. Detta för att komma mer i linje med det som brukar benämnas ultralätt packning. Finns väl inget värre än att behöva bära tungt om man inte måste? Det här är något jag kommer återkomma till i bloggen nästa år då det är ett work in progress och kommer troligen presenteras som ett Projekt.

Oavsett vad jag skrev ovan så blev det ingen jakt i år heller. Jag skulle väl ljuga om jag säger att jag saknar jakten, för det gör jag inte, men jag saknar nog gemenskapen den för med sig, att tillbringa lite egentid med min morbror och att man är ute i naturen. Kommer nog att överväga starkt att jaga 2022 igen.

Under senhösten så har jag även börjat kika på ett nytt boende här i Östersund, som ni kommer kunna läsa om i Projekt No.3 – Supellex, samt att skaffa mark för att bygga en stuga i Hoting, som ni kan följa i Projekt No. 8 – Villa, och något jag beskrev i inlägget Man With a Plan.

Har även hunnits med att vara i Åre och gå på lite fjällturer, vilket varit skoj. Jag har ju varit lite avog mot Åre, vilket väl har att göra med alla Stockholmare och norrmän som vallfärdar dit varje helg, men det är inte utan att det har sin charm när man väl är där. Åre har definitivt växt hos mig och jag gillar verkligen den alpkänsla man lyckats skapa.

I början på vintern så fick jag för mig att sälja min Ford F-150, vilket jag skrev om här, och därefter så drog jag igång ett nytt bilprojekt, vilket ni kan följa i Projekt No.9 – Vehiculum.

Drog även igång ett projekt att renovera upp min snöskoter då jag var lite orolig att den inte skulle hålla ihop en säsong till då den visat lite tecken på att inte fungera som den skall vid de sista turerna i våras. Det projektet kan ni följa i Projekt No.10 – Hiems.

Julen firade jag här i Östersund, det med min systers familj och med min mor. Vilket var trevligt som vanligt och efter julfirandet så tog det sedvanliga födelsedagsfirandet av min systers söner fart då de samtliga är födda mellan julhelgen och trettondagshelgen. Hur nyårsaftonen firas återkommer jag till i ett inlägg nästa år.

Något jag undvikit att skriva om ovan är ju det som hänt kring hon som är kärleken i mitt liv. För även om det hände mycket bra saker med henne under året; allt från att vi hängt supermycket, gjort utflykter och hittat på mysiga aktiviteter så har situationen som vi nu befinner oss i gjort att det är den sak som innehar förstaplatsen på min topp-3-lista av dåliga saker med 2021. Inget kul alltså! Men det kan ni läsa mer om i Crossroads-inläggen, i Breaking the Silence-inläggen och i Projekt No. 5-inläggen.

Så, där har vi året i recap. Det hände givetvis tusen andra saker också, men nu lämnar vi 2021 därhän, vänder blad och blickar framåt. Jag vill att 2022 blir allt det där som 2021 inte blev och jag ser med spänd förväntan fram emot alla spännande, roliga, knasiga och intressanta saker som förhoppningsvis kommer utgöra 2022, så Gott Nytt År på er!

Atrium's Look Back at 2021: A Year of Massive Growth, Milestones, and Next  Steps - Atrium

Crossroads – Chapter 37: Sister Christian

I de två föregående kapitlen så har jag beskrivit två av de tre sakerna som jag kommit att benämna som den delikata situationen som råder mellan hon som jag insett är kärleken i mitt liv och undertecknad. Dessa två sakerna har varit den åldersskillnad som råder mellan oss och det relativt nyligen uppkomna faktum att hon numera har skaffat sig en pojkvän. Om ni håller med om att de utgör en delikat situation eller inte, vet jag inte, men då den första saken är en fixering i min hjärna och den andra är något jag inte direkt kan råda över utan att framstå som en komplett jubelidiot så blir de ju det, eller hur? Oavsett vad ni tycker i frågan så skrev jag i alla fall ett Projekt No. 5-inlägg (del 4) där jag beskrev hur jag skulle hantera åldersskillnaden, vilket inte var på något annat sätt än jag redan gjort, nämligen visa på hur bra vi passar ihop, hur bra vi trivs i varandras sällskap och att jag skulle pusha och stötta henne i allt hon företar sig. Skrev i det efterföljande Projekt No. 5-inlägget (del 5) hur jag skulle hantera pojkvänssituationen, vilket var en fyrapunktslista som löd; inte vara närvarande i hennes liv i hopp om att hon skall ändra sig, inte prata illa om pojkvännen, inte göra allt för att vara tillgänglig när pojkvännen inte är det och slutligen berätta för henne hur jag känner. De tre första åtgärderna är ju ett work in progress och den sista åtgärden gjorde jag för någon vecka sedan, vilket jag beskrev i senaste Breaking the Silence-inlägget. Men nu så har vi kommit fram till den tredje och sista delen, eller saken, av den delikata situationen. Den som obönhörligen är den mest delikata av de tre. Varför? Jo, för att i mångas ögon så är den en vattendelare. Den, saken eller situationen eller hur vi nu väljer att beskriva den, är något som vissa aldrig skulle kunna tänka sig medan andra inte har något problem alls med det. Precis så svart eller vitt är det. Finns liksom ingen gråzon där emellan. Tror jag i alla fall. Endera så är det tabu eller så är man helt OK med det. Jag skämtar inte, för så är det. Så vad är det då?

Love’s usually a bad idea. Still, we allow it to happen, or this life would be intolerable.

Peter Franzén as Stepin in The Wheel of Time (2021)

Allt återkopplar egentligen tillbaka till den person som jag skrev om i kapitel 5 i denna bloggserie. Som ni kanske minns så var det den väg som skulle inneburit att jag försökt bli tillsammans med en av mina ex-flickvänner igen. Nu blev det ju aldrig aktuellt att följa den vägen, av många olika anledningar, inte minst för att jag inte håller av henne på det viset. Visst, som jag skrev i kapitel 27 så tycker jag ju att hon är en av de vackraste, roligaste och underbaraste tjejer jag vet men så har jag kommit till insikt att det skeppet som är hon och jag har seglat. För även hur mycket jag än skulle vilja så finns dessvärre inte känslorna för henne där längre och jag tror helt ärligt att det är ömsesidigt. Vi har liksom släppt varandra och gått vidare i våra liv.

Det där var ju inte mycket till delikat situation, eller? Nä, men kommer till det strax…

Sedan har vi vägen, eller hon, som jag skrev om i kapitel 3 (och i Writings on the Wall-inläggen + Projekt #5-inläggen + Breaking the Silence-inläggen). Ni vet, hon som jag velat fram och tillbaka omkring. Hon som jag kommit fram till är kärleken i mitt liv. Ja, jag vet att jag i kapitel 22 skrev att jag inte var kär i henne, vilket faktiskt inte bara var att ljuga för er läsare utan även var att ljuga för mig själv rätt rejält. Jag visste nog innerst inne där och då att det inte var sant men som en del i att skydda mig själv och för att kunna hantera främsta den tredje delikata situationen, som jag snart kommer till, så var det ett ärligt försök att undvika mina egna känslor. Vilket så här i efterhand ter sig som lite dumt, om inte för annat än att jag faktiskt inför år 2020 gav denna blogg taglinen No Secrets, No Lies. Hela syftet med den taglinen var ju att jag skulle ha några hemligheter utan öppna upp mig själv mer och definitivt inte dra några lögner, varken svarta eller vita, för att det kändes lättare. Ursäkten får väl vara att jag skrev inlägget i slutet av 2019, innan bloggen fick den taglinen. Klen ursäkt, jag vet. Men oavsett det, faktum är att jag i det läget försökte intala mig att jag var kär i en annan, vilket jag faktiskt tror var hon i kapitel 5, ex-flickvännen, vilket ju helt enkelt inte var sant. Inte sant alls. Över tid kom jag dock till insikt och som jag skrev i Kapitel 33 så är ju Writings on the Wall-tjejen den första jag tänker på när jag vaknar och det sista som finns i mina tankar innan jag somnar, så är det bara. Hur än jag fösökt att undantrycka mina känslor för henne så är det hon som är kärleken i mitt liv och precis som jag skrev i kapitel 33 så har den vänskap som finns mellan oss utvecklats till något mer, något starkare, för undertecknad.

Fortfarande inte en speciell delikat situation kan jag tycka? Nåväl, här kommer den:

Den delikata situation som spelar in mellan dessa två vägar som jag beskriver ovan, eller mellan dessa två underbara tjejer/kvinnor, är det faktum att de är systrar. Japp, DET är den tredje delikata situationen. Systrar! Förstår ni nu vad jag menar när jag säger att det hållit mig tillbaka? För hur man än vänder och vrider på det så är det inte en situation som är optimal, men samtidigt är det ju svårt att styra över hur man känner. Jag har aldrig haft någon som helst intention att detta skulle bli så här, att jag skulle bli kär i systern, och jag vill absolut inte att det skall vara något som skulle komma emellan dem två. Tvärtemot faktiskt, som ni vet. Just de två sakerna är det ju som hållit tillbaka mig, som fått mig att inte agera. Jag har försökt förtränga mina egna känslor länge nu – alltför länge! – just för att jag inte vill såra min ex-flickvän genom att ens försöka med systern. För även om jag inte hyser den typen av känslor för mitt ex så håller jag ju av henne väldigt mycket och vill inget annat än det bästa för henne.

Så håller ni inte med om att det är den STORA delikata situationen? Vissa har inget problem med att man skulle bli tillsammans med ett syskon till sin föredetta. Faktiskt inte. Det är inte ovanligt att personer faktiskt varit tillsammans med ett syskon för att när det tagit slut blivit tillsammans med ett annat syskon och sedan levt resten av sitt liv med den personen. Finns otaliga historier om det om ni söker på ämnet/fenomenet. Visst, kan väl tänka mig en lite ansträngd situation i början, men om man gått vidare från att man var tillsammans med exet, och exet gått vidare från en själv, så borde det inte ses som något konstigt. Faktum är att när jag påpekat just denna delikata situation för mina nära och kära så har ingen sett det som ett problem. De har faktiskt tyckt precis tvärtom. De har tyckt att det bara varit att berätta för systerns hur jag känner och att det inte skulle vara något konstigt med det. Dock så har ju inte frågan dryftats med exet och vad hon därigenom skulle tycka i frågan är högst oklart. För precis lika vanligt som att det inte ses som något konstigt så är det att många inte tycker att det är okej. Att det måste vara något fel både ur synvinkeln varför systern skulle vilja vara med sin systers ex och varför pojkvännen skulle vilja vara med systern till exet. Båda argumenten brukar framföras att relationen mellan syskonen måste vara dålig och att pojkvännen bara gör det för att såra exet. Ingen gråzon alltså. Endera är man okej med det eller så är man inte. Svart eller vitt. Vart jag står förstår du nog och jag skulle aldrig göra det för att såra någon, är ju precis därför jag försökt undantrycka mina känslor för systern och inte agerat på dem.

Att jag skulle bli kär i systern, vilket är lillasystern i det här fallet, har kanske varit oundvikligt om jag tänker efter. Visst umgicks vi under tiden jag var tillsammans med min ex-flickvän och hon både praktiserade hos mig på jobbet samt genomförde ett projekt under sin studietid när jag var tillsammans med storasystern, men att säga att jag och lillasystern var nära vänner på den tiden vore att ta i. Men sedan någonstans i samband med att det tog slut med storasystern, eller det hade väl påbörjats strax innan, så fick lillasystern en del personliga problem att ta itu med, problem som det tagit lång tid för henne att komma i fas med, och på något vis så utvecklades vår vänskap utifrån det då jag alltid värnat om henne och samtidigt så behövde hon nog mig som ett utomstående stöd i sin bearbetning. Vi har därefter under åren som gått gjort en massa saker tillsammans; allt från varit ute i världen och rest, gjort dagsutflykter och bara umgåtts mycket rent allmänt, så jag skulle vilja säga att vi blivit riktigt, riktigt nära vänner. Så nära att många runtomkring oss antagit att vi redan varit tillsammans, eller åtminstone att vi varit mer än bara vänner. Jag tror nog många faktiskt höjer på ögonbrynen när hon nu har en annan och det visar sig att vi inte är tillsammans. Även min ex-flickvän har kommenterat att vi kommit varandra så nära som vi har, men att hon också sett att systern har behövt mig i sitt liv. Men kommentaren har funnits där, vilket varit en del i att hålla mig tillbaka. Definitivt. Men som jag sagt så fanns det faktiskt ingen annan intention från min sida än att hjälpa henne i den situation hon befunnit sig i, men allt eftersom att vi umgåtts så har känslorna för henne vuxit, vilket kanske inte är så konstigt. Det har dock gjort att vi nu befinner oss där vi gör idag, på gott och ont. Jag tycker ju om henne så himla mycket som person och allt eftersom att jag lärt känna henne bättre, med alla hennes fel och brister, så är hon någon jag skulle vilja ha i mitt liv varje dag. Men utifrån där vi nu befinner oss och utifrån de delikata situationerna så känns det inte som en trolig väg att vandra.

Så, nu vet ni vad det är som hållit mig tillbaka och kanske även hållit henne tillbaka, vad vet jag? Det har ju tagit till nu att berätta för henne vad jag känner och egentligen det enda som gjort det är det faktum att jag ändå mist henne från mitt liv på sätt och vis. Trist nog. Vilken väg som nu leder mig ut från korsvägen återstår att se, men det kommer jag tillbaka till i de avslutande inläggen i denna bloggserie, för det har blivit dags att avsluta detta nu inför det nya året.

”Sister Christian, oh, the time has come
And you know that you’re the only one
To say, okay”

Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Chapter 25: Always Will Be (or WON’T BE Waiting For A Girl Like You)
Chapter 26: What is Love?
Chapter 27: The Way We Were (or DO NOT Love Me Again)
Chapter 28: Patience
Chapter 29: Love is a Battlefield
Chapter 30: Love Ain’t No Stranger (or WE’RE NOT Perfect Strangers)
Chapter 31: Wasted Years
Chapter 32: Waiting for Love
Chapter 33: Can’t Fight This Feeling
Chapter 34: Are You Ready for Love
Chapter 35: Something
Chapter 36: Rewrite the Stars
Chapter 37: Sister Christian
Epilogue: ???

Svinigt värre

Dag två gällande både jobb efter julen och födelsedagsfirande. Jobbmässigt så har det varit ganska lugnt med lite mailsvarande och ett sent utvecklingssamtal med en av mina kollegor, ett samtal som vi egentligen skulle haft öga-mot-öga innan jul men som vi i nuvarande smittspridningsläge klokt nog ändrade till Teams. Var en relativ avslappnad och lugnt samtal med en av stöttepelarna i vår förvaltningsorganisation.

Sedan blev det födelsedagsfirande för hela slanten då mellanbrodern i min systers familj idag fyllde tvåsiffrigt för första gången. Även idag innehöll firandet fika med tårta, middag och en del TV-spelande. Dock så blev det ingen bio.

Min andra syster, eller bonussyster, eller kanske rent krasst f.d. bonussyster, dök sedan upp tillsammans med sina två döttrar med en present till alla tre pojkarna i form av ett marsvin med tillhörande tillbehör. En kul present som verkade uppskattas av samtliga, speciellt den äldsta brodern.

Om man får tro hans egna utsago så var mellanbrodern väldigt nöjd med sin födelsedag.

Schwarzwaldtårta
Fryst Schwarzwaldtårta = Favoriten hos mellanbrodern

No Way Home

Så var man tillbaka på jobbet efter julen igen. Underbart är kort, brukar det väl heta och det måste ju varit extra underbart i år för själva julen sa bara swoosh så var den över. Nu var det ju en extremt arbetsgivarevänlig jul över lag så kanske inte så konstigt. Men, men, lite skönt att vara tillbaka på jobbet ändå, speciellt eftersom många är lediga och man hinner därmed med att fixa med saker som annars fått stå tillbaka.

Fast även fast julen är över så är ju inte firandet över. Tvärtom faktiskt. Mellandagarna präglas av födelsedagsfirande då samtliga tre söner i min systers familj fyller år mellan annandagen och trettondagen. Först ut i firandet blev den äldste broderns födelsedag i dag där han tog steget in i tonåren. Firandet innehöll allt från fika med tårta, till middag, till TV-spelande, till bio nu på kvällen. En lyckad dag för honom utifrån allt vad det verkade.

Om man är det minsta intresserad av film så vet man att det inför den senaste Spider-Man-filmen, med samma tagline som titeln på detta inlägg, så har det cirkulerat det ena vilda ryktet efter det andra gällande vilka skurkar som skulle dyka upp, hur Multiverse-konceptet skulle spela in, vilka gästspel vi skulle få se från tidigare Spider-Man-filmer och inte minst vilken koppling, om någon, det skulle bli till Netflix olika Marvel-serier. När vi så nu ikväll bevistade den lokala biografen här i ÖSD och kunde avnjuta filmen själva så kan jag nog konstatera att de flesta av ryktena inte var så vilda trots allt, utan att det mesta som det spekulerats om faktiskt var sant på ett eller annat vis. Filmen tar vid relativt omgående från punkten där den tidigare filmen, Far From Home, slutade och som helhet så tycker jag filmen var bra. Den lider lite av samma sak som samtliga Marvel-produktioner efter Infinity War/Endgame, dvs att det blir lite samma-samma, men att de nu spelar in Multiverse gör att det kommer in element som gör det hela lite mer intressant. Mer än så tänker jag inte avslöja om du inte sett den än. Det är inte den bästa filmen jag sett, inte heller den bästa Marvel-filmen, men den var bra. Liiite för lång för sitt eget bästa, men det är det många filmer som lider av idag, och vissa saker blir lite väl tonårsaktiga i sin framtoning även om jag förstår att det är precis det som de vill. Oavsett en habil produktion som jag inte tycker du skall missa även om den kräver att du sett de tidigare installationerna för att du skall ha någon behållning av den.

Betyg: 3 spindlar av 5 möjliga

Kung på berget

Även dagen idag har spenderats på skidorna, dock mestadels i barnbacken. Kanske inte den mest avancerade åkningen där men det är oavsett trevligt att bara vara ute och att stå på skidorna, tycker ni inte? Träffade under dagen på en som skulle åka snowboard för första gången på 20 år, vilket väl gick sisådär för henne, men det triggade ett sug hos undertecknad på att åka bräda igen som inte funnits där på väääldigt många år. Med tanke på hur stor del snowboardåkningen var av mitt liv under tonåren och ända fram till att jag flyttade ned till Jönköping så är det konstigt att jag inte saknat det tidigare och mer. Kan faktiskt inte riktigt minnas när jag stod på en bräda senast? Men länge sedan är det! En diskussion uppstod dock ifall man fortfarande skulle kunna åka? Om muskelminnet (om vi nu kallar det för det) fortfarande skulle finnas där? Eller skulle man återigen vara som Bambi på hal is? Vet inte. Det jag vet är att jag behöver pröva igen och det snart! Blir kanske till att köpa sig ett par nya snowboardskor, leta fram den gamla trotjänaren till snowboard och pröva vingarna igen. Vem vet, kanske kastar man skidorna åt sidan och köper sig en splitboard sedan…

Breaking the Silence – Chorus 2

Blogginläggen Breaking the Silence, taget från Queensrÿches mästerliga låt, har som uppgift att jag skall sluta hålla saker för mig själv och istället berätta hur jag känner för dem jag känner det för. Simple as that! Men hur går det med det då? Det är det som jag tänkte vi skulle bena ut i dessa inlägg. Samtidigt så vill jag att dessa inlägg skall vara en ständig påminnelse om att våga visa mig sårbar, berätta hur jag verkligen känner, lämna ut mig själv och be om hjälp från vänner, släktingar, familjemyter och favorithistorier för att våga uttrycka just det; mina känslor.

Breaking the silence of the night

The cat is out of the bag, som det så fint brukar heta i landet där borta i väst. För lite mindre än en vecka sedan så berättade jag för kärleken i mitt liv om mina känslor för henne och jag tror att hon blev en liten aningens ställd. Eller tror. Hon blev ställd. Så enkelt är det. Eller chockad, som hon uttryckte det själv dagen efter. Hon hade anat att det var något men påstod sig bli chockad ändå. Vilket kanske inte är så konstigt utifrån den rådande situationen. Jag vet väl inte hur jag egentligen hade förväntade mig att hon skulle reagera, men egentligen så reagerade hon väl ungefär så som man kunde föreställa sig. Eller som jag borde ha föreställt mig. Hon reagerade väl varken åt det ena eller andra hållet på skalan utan höll sig ganska lugn och neutral. Vilket väl egentligen var den enda rätta reaktionen.

Can’t you hear me screaming?

Nu skrek jag ju inte direkt fram mitt budskap. Tvärtom. Jag höll mig lugn, tittade henne i ögonen och berättade att hon är den vackraste, roligaste, smartaste och underbaraste tjej jag träffat. Berättade hur jag älskar att hon både är oerhört självständig och viljestark samtidigt som hon är oerhört sårbar och osäker.

I look for your face in the neon light

Förklarade hur hon numera är måttstocken när jag träffar andra tjejer, att jag jämför dem med henne, vilket gör att de andra inte riktigt lever upp till det jag vill ha då de inte är hon. Konstaterade för henne att just därför så kommer vi inte att fortsätta träffas så som vi gjort. Det kommer inte att fungera. Inte för undertecknad. Hur tråkigt det än blir och känns så kommer vi inte att umgås. För att skydda mig själv.

You never answer

Sa ganska omgående att jag inte ville att hon skulle svara. Att hon inte behövde säga något. Att det här inte var något jag direkt planerat men att det är något som kommit smygande över ganska lång tid och som gjort att hon upptar stora delar av mina tankar numera. Att jag försökt kämpa emot mina egna känslor och till och med distanserat mig i omgångar, vilket hon märkt, för att försöka motarbeta hur jag känner. Men man kan ju varken styra eller rå för hur man känner och att det inte var min avsikt att försätta henne i en konstig sits, även fast jag vet att jag gör det genom att berätta det här.

I could make all the wrong seem right

Vet inte om jag kan det, rätta till alla fel, men berättade att jag under lång tid inte tänkt säga något och det var faktiskt på vippen att jag inte berättade det nu heller. Tvekade in i det längsta. Rädsla? Kanske. Men jag förklarade att jag inte önskar henne något annat än det absolut bästa och att det inte är min mening att förstöra något, men att jag tänker inte vara den personen som låg på dödsbädden och ångrade att han inte vågade uttrycka sina känslor.

If you were by my side

Berättade om de delikata situationerna. Eller ja, uttryckte mig kanske inte i termerna av de ”delikata situationerna”, utan tog mer upp de olika hinder som finns; att hon är på tok för ung, att hon numera har en pojkvän och den tredje och sista delikata situationen som hon är helt medveten och införstådd med.

I’d gather all the tears you cried

Vi diskuterade hur jag varit ett stöd i hennes bearbetning av de utmaningar som hon ställts inför och jag förklarade att min dörr alltid kommer att stå öppen för henne och att jag alltid, alltid, alltid kommer finnas där ifall hon behöver min hjälp. Vi kommer däremot inte att kunna fortsätta umgås så som vi gjort. Det skulle inte fungera, hur gärna hon än ville det. Även jag vill ju det egentligen för tusan! Men kommer behöva skydda mig själv, gå vidare efter det här och försöka släppa tankarna på henne, vilket inte kommer gå ifall vi skulle träffas hela tiden. Det skulle inte gå alls.

And hide them deep underground

Hon förklarade att jag är en av hennes bästa vänner och att jag alltid kommer vara en trygghet och viktig person i hennes liv. Vilket väl är trevligt, men kanske inte riktigt det jag vill i nuläget. Inte bara. Vi konstaterade att jag är en av få som hon litar tillräckligt på för att kunna öppna sig och hon vill inte tappa kontakten med mig. Hon tyckte det var modigt av mig att berätta, speciellt utifrån de delikata situationerna (nä, vi kallade de inte för det nu heller), och att hon hoppades att vi kunde umgås i framtiden. Faktum är att hon innan jag berättade var så uppspelt över att ha skaffat en lägenhet mitt emot min, något som hon trodde skulle göra att vi skulle umgås mer. Jag fick då lite sorgligt säga att jag inte alls var lika uppspelt över det och även om hon ville jag skulle komma över och att hennes dörr alltid var öppen så förklarade jag att det inte kommer hända i den rådande situationen. Kan faktiskt inte se oss umgås alls i en överskådlig framtid. Jag har nu berättat hur jag känner och kommer i alla väsentligheter att agera så som jag skrev i senaste Projekt No. 5-inlägget; inte vara närvarande i hennes liv i hopp om att hon skall ändra sig, inte prata illa om pojkvännen och inte göra allt för att vara tillgänglig när pojkvännen inte är det. Jag har ett par saker jag skall göra men sedan kommer jag göra allt som står i min makt för att släppa taget om henne. Eller släppa tanken på henne.

Tiden läker inte någonting. Den får dig bara att inse att vissa saker kommer att förändras och att du inte har något annat val än att acceptera detta.

Okänd

Tidigare:
Breaking the Silence – Chorus 2
Breaking the Silence – Verse 2
Breaking the Silence – Chorus 1
Breaking the Silence – Verse 1
Breaking the Silence – Fugue; ”2020”
Breaking the Silence – Prelude; ”Uppdaterad blogg (återigen)”

Säsongspremiär

Idag blev det premiär på skidorna i den lokala Gustavsbergsbacken här på Frösön. Den är kanske inte den längsta av backar men med sin branthet så är den rätt kul ändå. Plus att man inte behöver sitta i liften så länge, vilket ju är en klar fördel när det kommer till de gamla hederliga bygelliftarna. Som vanligt så känns det ju i fötterna första gången man drar på sig pjäxorna, men inte så farligt ändå. Gick faktiskt fin fint att åka. Mina Salomon Guns, dvs skidorna, börjar väl i ärlighetens namn att ha gjort sitt och de gamla Fritschi Diamir Eagle 10-bindningarna känns väl lite klumpiga i randonée sammanhang nu för tiden med sin vikt på 1760g per par. Så, nya skidor skulle helt klart sitta fint! Kanske ett par av tidningen Åka Skidors favoriter Norse The Enduro eller The Freeride? Eller varför inte Black Diamond Boundary Pro 100? Jaja, vi får väl se hur det blir med det. Skönt att vara tillbaka på snön igen oavsett och även om det bara var i pisten idag så gav det helt klart mersmak!

Nu är det Jul!

Att egentligen påstå att jag är någon ”superjulig” person är nog att sträcka på sanningen aningens mycket men med det sagt så uppskattar såklart även jag traditionerna som kommer med högtiden, såsom att hänga med nära och kära, julbordet, det obligatoriska tomteriet och att bara landa i nuet och vara. Årets tomtegig är nu avklarat, tidigare än vanligt, vilket är skönt, och nu så skall undertecknad varva ned, invänta Kalle & hans vänner och bara försöka släppa allt och insupa julens atmosfär. Jag hoppas ni gör det samma, att ni har er julönskning på det klara – det har jag, hur ouppnåelig den än kan te sig i nuläget – så den kan gå i uppfyllelse och önskar er härmed en riktigt God Jul!

When you wish upon a star
Makes no difference who you are
Anything your heart desires
Will come to you

If your heart is in your dream
No request is too extreme
When you wish upon a star
As dreamers do

Fate is kind
She brings to those who love
The sweet fulfillment of
Their secret longing

Like a bolt out of the blue
Fate steps in and sees you through
When you wish upon a star
Your dreams come true

Sida 1 av 7

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén