20 seconds of insane courage

Kategori: 10. Bright Side of Life [2022] Sida 1 av 6

Who Am I? #15 – The Colbert Questionert

Titeln, eller benämningen, som jag använder till dessa inlägg är precis så som du gissat (eller hur?) taget från den eminenta Jackie Chan filmen med samma namn. Anledningen till att jag valt att skapa en serie blogginlägg som belyser detta är för att försöka få ned på pränt vem jag är som person. Det här är inte någon existentiell personlighetskris utan mer ett ärligt försök att bena ut vad jag tycker i olika frågor, vad jag står för, mina värderingar och vad jag har för drivkrafter. Är de desamma som det jag visar utåt eller visar jag omedvetet upp en mask? Att känna sig själv och komma till insikt med vem man är och hur man agerar i olika situationer är fundamentalt för att lyckas med olika förehavanden och projekt. Därav dessa blogginlägg.

Stephen Colbert, som tog över The Late Show efter David Letterman, har en liten frågedel i sitt program som han kallar för The Colbert Questionert. Frågorna, vilket är 15 till antalet, är utformade, enligt Colbert själv, för att täcka hela spektrumet av mänsklig erfarenhet. Så, genom att svara på frågorna så skall man därefter vara till fullo känd för sin omgivning. Låter inte det spännande, så säg? Så vad väntar vi på, här är mina svar på de 15 frågorna som jag fritt översatt till svenska:

1) Vilken är den bästa smörgåsen?

SVAR: Utan någon vidare konkurrens; tunnbrödsstut med getmese.

2) Vad är det du äger som du egentligen borde kasta ut?

SVAR: Gamla kläder som jag aldrig använder men som jag tror mig skall använda i framtiden (vilket i stort aldrig händer).

3) Vilket är det läskigaste djuret?

SVAR: Ogillar insekter rent allmänt och tusenfotingar i synnerhet. Finns det någon som gillar dem?

4) Äpplen eller apelsiner?

SVAR: Som frukt äpplen men som juice så föredrar jag definitivt apelsiner.

5) Har du någonsin bett någon om deras autograf?

SVAR: Nej, inte vad jag kan minnas.

6) Vad tror du händer när vi dör?

SVAR: Jag hoppas det finns något mer efter detta. Att vi endera återföds på nytt eller att vi förflyttas till en annan värld.

7) Favoritactionfilm?

SVAR: Som jag skrev i Topp-5 filmer: Action så är det ”The Young Master” från 1980 med Jackie Chan.

8) Fönster eller gång?

SVAR: Definitivt gång. Väljer i stort sett ALLTID gång om jag har möjlighet till det. Gillar flexibiliteten det ger i att kunna kliva upp och gå hur jag vill.

9) Favoritdoft?

SVAR: Den friska morgonluften en krispig och frostig oktobermorgon är svårslagen.

10) Minsta favoritdoft?

SVAR: Nyklippt gräsmatta. Mest eftersom jag är superallergisk mot det så jag vet vilken konsekvens det medför att känna den.

11) Mest använda app på din telefon?

SVAR: Inte den mest upphetsande, men kanske inte heller den mest oväntade, av appar; Safari.

12) Katter eller hundar?

SVAR: Alla som känner mig vet att mitt svar utan tvekan är hundar, vilket inte är bara är för att jag är allergisk mot kissekatter utan för att jag bara gillar dem mer helt enkelt.

13) Du får en låt att lyssna på resten av ditt liv; vilken är det?

SVAR: Svåraste frågan hittills, men det får bli den fantastiska låten som jag listade som nummer 1 i Best of Metal-inlägget, nämligen ”Empire of the Clouds” med Iron Maiden.

14) Vilket nummer tänker jag på?

SVAR: 42?

15) Beskriv resten av ditt liv med 5 ord?

SVAR: Syfte, utveckling, kärlek, ödmjukhet, uppfyllelse.

Tidigare inlägg:
#1 DISC
#2 Personality & Psychology
#3 Chinese Zodiak
#4 Self Awarness
#5 Chiromancy
#6 16Personalities, del 1
#7 16Personalities, del 2
#8 Color Psychology
#9 The Big Five Aspect Scale, del 1
#10 The Big Five Aspect Scale, del 2
#11 The Big Five Aspect Scale, del 3
#12 The Big Five Aspect Scale, del 4
#13 The Big Five Aspect Scale, del 5
#14 Love Archetype
#15 The Colbert Questionert

Life #5 – 12 livsregler

I boken 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos, eller 12 Livsregler: Ett Motgift mot Kaos som den heter i sin svenska översättning, så listar författaren och psykologiprofessorn Jordan B. Peterson tolv stycken (duh!) regler för att på ett praktiskt sätt hjälpa oss att hantera livets svårigheter. Om man följer reglerna så skall det hjälpa oss att bli mer disciplinerade, bete oss bättre, agera med integritet och balansera våra liv samtidigt som vi njuter av det så mycket vi kan. Kort och gott så skall reglerna hjälpa oss att hitta mening och syfte i det kaos som livet är. Allt utgår ifrån en centrala idé om att ”lidande är inbyggt i varandes struktur” och även om det kan vara outhärdligt så har vi människor ett val att antingen dra oss tillbaka, vilket ses som en självmordsgest, eller möta och övervinna lidandet. Jordans tes är att det goda är vad som förhindrar ondska och ”goda” regler hjälper oss att reducera onödigt lidande och därigenom skapa ett bättre liv. De 12 livsreglerna är:

1. Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna (Stand up straight with your shoulders back)

Människor utvärderar ständigt varandra för att se vars i hierarkiskalan man själv och andra befinner sig, delvis utifrån hur rakryggad man står. Om du framställer dig själv som en besegrad med nedsjunkna axlar, hängande huvud och krokig rygg så kommer folk att reagera på dig som om du redan förlorar. Om du istället rätar upp dig, skjuter bak axlarna och håller huvudet högt så kommer folk att se på och behandla dig annorlunda. Att stå upprätt med axlarna bakåt är att acceptera livets fruktansvärda ansvar med vidöppna ögon. Det betyder att man beslutar sig för att frivilligt omvandla potentialens kaos till en realitet av beboelig ordning. Det innebär att ta till sig bördan av självmedveten sårbarhet och acceptera slutet på barndomens omedvetna paradis, där ändlighet och dödlighet endast är svagt begriplig. Det innebär att man frivilligt gör de uppoffringar som krävs för att skapa en produktiv och meningsfull verklighet. Så var noga med din kroppshållning, säg vad du tycker och lägg fram dina önskningar som om du hade all rätt i världen till dem – åtminstone samma rätt som andra. Gå upprätt, blicka rakt fram och våga vara farlig!

2. Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa (Treat yourself like someone you are responsible for helping)

Vi tenderar att ta bättre hand om våra husdjur än om oss själva, vilket främst visas när de blir sjuka och vi noga följer den föreskriva vården som krävs för att de skall bli friska. När vi själva blir sjuka så är vi dock inte lika nogräknade med att ta vår medicin. Hur kommer det sig? Här spelar vårt självförakt in och att vår förmåga att hjälpa andra hellre än oss själva kan ses som en form av självbestraffning. Vi bär alla på en ljus och en mörk sida inom oss och ibland ägnar vi oss lite för mycket åt våra mörka sidor, som i sin tur leder till att vi känner att vi förtjänar straff. Men istället för att vi bara strävar efter någon av dem, ljus eller mörker, så bör vi söka balans. Det finns så många sätt saker och ting kan falla isär, eller misslyckas med att fungera helt, och det är alltid sårade människor som håller ihop det. Vi bör göra det som är bäst för oss själva, även om det kanske inte alltid gör oss lyckliga eller är vad vi vill.

3. Bli god vän med människor som vill ditt bästa (Make friends with people who want the best for you)

Vi blir som de vi spenderar mest tid med, eller i alla fall som ett genomsnitt av dem. I fel sällskap så kan vi hamna i kriminalitet eller till och med i självmordstankar. Så varför tenderar vi att hamna med människor som drar ned oss i skiten? Om du har en vän vars vänskap du inte skulle rekommendera till din syster, din far eller din son, varför skulle du ha en sådan vän själv? Du bör välja människor som vill att saker ska bli bättre, inte sämre. Det är en bra sak, inte en självisk sak, att välja människor som är bra för dig. Det är lämpligt och berömvärt att umgås med människor vars liv skulle bli bättre om de såg ditt liv förbättras. När du vågar sträva uppåt avslöjar du nuets otillräcklighet och framtidens löfte. Men tro inte att det är lättare att omge sig med bra och friska människor än med dåliga och ohälsosamma människor. Det är det inte! En bra, frisk person är ett ideal. Det kräver styrka och mod att våga stå upp i närheten av en sådan person. Så ha lite ödmjukhet, ha lite mod, använd ditt omdöme och skydda dig från alltför okritisk medkänsla och medlidande.

4. Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag (Compare yourself to who you were yesterday, not to who someone else is today)

I en välutvecklad och folkrik värld kan du alltid hitta någon som är bättre än dig själv, oavsett om det gäller utseende, rikedom, status eller relationer. Oavsett vad du har uppnått kan du fortfarande känna dig eländigt underlägsen när du jämför dig själv med andra. Men du kan ta reda på hur du kan förbättra dig själv, hur du kan göra ditt liv successivt bättre och hur du i grunden ändrar ditt synsätt. Var uppmärksam och fokusera på din omgivning, såväl den fysiska som den psykiska. Lägg märke till något som stör dig, dvs något som berör dig, och som du både skulle kunna och som du skulle fixa. Du kan hitta sådana saker genom att ställa dig själv tre frågor:

  1. ”Vad är det som stör mig?”
  2. ”Är det något jag kan fixa?”
  3. ”Skulle jag verkligen vara villig att fixa det?”

Om du upptäcker att svaret är NEJ på någon eller alla tre frågor så får du leta vidare. Sikta lägre. Fortsätt leta tills du hittar något som stör dig, som du skulle kunna fixa, för att sedan fixa det.

”Vad kan jag göra, som jag skulle göra, för att göra livet lite bättre?”

5. Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem (Do not let your children do anything that makes you dislike them)

Barn föds inte med socialkulturella färdigheter utan de måste lära sig hur världen fungerar och hur man navigerar i samhället. Föräldrar som inte sätter tydliga gränser för sina barn riskerar faktiskt att skada dem i det långa loppet men genom att applicera dessa 5 principer så hjälper du dina barn:

  1. Begränsa antalet regler
  2. Använd minsta möjliga kraft för att upprätthålla dessa regler
  3. Timeout, dvs barnet får sitta för sig själv, kan vara en extremt effektiv form av bestraffning
  4. Föräldrar bör förstå sin egen förmåga att vara hård, hämndlysten, arrogant, förbittrad, arg och bedräglig
  5. Föräldrar har en plikt att agera som ombud för den verkliga världen – barmhärtiga ombud, omtänksamma ombud – men ombud, inte desto mindre. Denna skyldighet ersätter allt ansvar för att säkerställa lycka, främja kreativitet eller öka självkänsla. Det är föräldrars primära plikt att göra sina barn socialt önskvärda.

6. Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra (Set your house in perfect order before you criticize the world)

Motgångar och lidande är oundvikliga i livet. Vissa människor reagerar med förnekelse, hjälplöshet, ilska eller till och med hämndaktioner medan andra förändras positivt av motgångar. De sluter fred med det som hände och ägnar sig åt att göra en positiv skillnad. Frågan är vilken typ du är, och utifrån det, hur du får ordning på ditt eget liv innan du dömer andra? Livet är inte rättvist, något vi alla lär oss på ett eller annat sätt, men oavsett hur orättvist livet blir så skall du aldrig skylla på världen då det alltid finns någon som har lidit värre. För även om framtiden ibland kan se dyster ut så bör du fokusera på att ta ansvar och se till att hålla ditt eget hus rent, så att säga, vilket kommer leda till att du upptäcker att de dåliga tiderna går över.

7. Ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt (Pursue what is meaningful, not what is expedient)

Vi kan använda lidande som en ursäkt för att leva slarvigt i nuet, eller så kan vi göra något meningsfullt för att minimera lidandet. Människor föds med en instinkt för etik och vi bör ta ansvar för att söka mening i livet framför våra egna intressen och därigenom upptäcka vilka vi är och vilka värderingar vi ska leva efter. Att ha mening med sitt liv är bättre än att ha det man vill ha, för du kanske varken vet vad du vill ha eller vad du verkligen behöver. Mening är något som kommer till dig, av sig själv. Du kan skapa förutsättningarna och du kan följa meningen när den manifesterar sig, men du kan inte skapa den utifrån ren vilja.

8. Tala sanning – eller låt åtminstone bli att ljuga (Tell the truth – or, at least, don’t lie)

Vi är alla skyldiga till att ljuga för oss själva och för att ljuga för andra, vilket i stort gör att vi fastnar i en ”livslögn”. Om ditt liv inte är vad det skulle kunna vara, försök att berätta sanningen. Om du klamrar dig desperat fast vid en ideologi, eller vältrar dig i nihilism, försök att säga sanningen. Om du känner dig svag och avvisad, desperat och förvirrad, försök att berätta sanningen för, som ni vet, i paradiset talar alla sanning. Det är det som gör det till ett paradis. Så, tala sanning – eller låt åtminstone bli att ljuga.

Alla behöver ett konkret, specifikt mål – en ambition och ett syfte – för att begränsa kaoset och för att göra sitt liv mer begripligt. Dock så bör alla sådana konkreta mål underordnas ett mer övergripande mål – ett metamål – vilket kan vara att ”leva i sanning”. Det vill säga, jobba flitigt mot något välartikulerat, definierat och tillfälligt mål. Sätt upp tydliga tidsbestämda kriterier för misslyckande och för framgång, åtminstone tydliga för dig själv. Fast det är ännu bättre om andra kan förstå vad du gör och kan utvärdera utfallet tillsammans med dig. Medan du strävar mot målet, låt emellertid världen och din ande utvecklas som de vill, medan du agerar och formulerar sanningen. Detta är både den mest pragmatiska ambitionen och den mest modiga av trosuppfattningar.

9. Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du själv inte vet (Assume that the person you are listening to might know something you don’t)

Människor behöver någon som lyssnar på dem och som en god lyssnare kan vi lära oss samtidigt som vi hjälper andra att lösa problem. Samtal hjälper människor att tänka och genom att lära oss att bli en bra lyssnare så får vi ut det mesta av våra konversationer. Om du lyssnar, utan att döma i förtid, kommer folk i allmänhet att berätta för dig allt de tänker och det med väldigt lite svek. Människor kommer att berätta de mest fantastiska, absurda, intressanta sakerna och väldigt få av dina konversationer kommer att vara tråkiga. Du kan faktiskt avgöra om du faktiskt lyssnar på det här sättet eller inte; om konversationen är tråkig så gör du förmodligen inte det.

10. Uttryck dig med precision (Be precise in your speech)

Vi undviker ofta att fördjupa oss i ett problem i hopp om att det ska försvinna av sig självt, men detta får bara tvivel och osäkerheter att byggas upp till ett katastrofalt misslyckande. Konfrontera istället varandets kaos, ta sikte i havet av problem, specificera vart du vill komma, kartlägg vägen dit, erkänn vad du vill och berätta för de runt omkring dig vem du är. Var uppmärksam, rör dig framåt och var mer precis i din kommunikation.

11. Stör inte barn som åker skateboard (Do not bother children when they are skateboarding)

Acceptera att ojämlikheter existerar. Att män och kvinnor är olika och att varje person ned på individnivå är unik och det inte bara på ett trivialt sätt. Varje människa är på alla viktiga, väsentliga och meningsfulla sätt helt unik och ett gruppmedlemskap kan på ingalunda sätt fånga upp den variationen som det innebär. Människor är på alla sätt anmärkningsvärda varelser. Inga andra varelser är vår motsvarighet och det är ännu oklart ifall vi har några egentliga gränser på vad vi kan göra och åstadkomma. När vi får leva obegränsat – och när vi blir uppmuntrade till det – så föredrar vi att leva farligt när avgrundens rand. Där kan vi fortfarande vara både trygga i vår erfarenhet och samtidigt konfrontera det kaos som hjälper oss att utvecklas. Det är på grund av detta som det är djupt rotat i oss att ta risker, vissa mer än andra, och det är där vi känner oss mer motiverade och uppåt när vi strävar mot att optimera vår framtida prestation samtidigt som vi lever i nuet och därför skall du aldrig störa barn som åker skateboard.

12. När du möter en katt på gatan, klappa den (Pet a cat when you encounter one on the street)

Lidande är oundvikligt och vissa människor verkar bara ha fått en sämre lott i livet än andra. Om du någon gång funderat över det till synes meningslösa lidandet runt omkring oss så hjälper den här sista livsregeln för att se saker från ett annat perspektiv och att balansera det bra och dåliga i livet så att livet verkar värt att leva. För om du inte lyckas balansera det hela så kommer du att bli utmattad och allt kommer bara vara en ond spiral nedåt, vilket inte hjälper någon. Så, se till att bevara din styrka över tid då livet kan jämföras med ett krig som du utkämpar, inte bara en strid, och krig består av många strider där du måste orka kämpa dig igenom dem alla. Genom att klappa en katt när du stöter på en så kan du, åtminstone för en kort stund, fokusera på det fina här i livet istället för det outrotliga lidande finns. Kanske kan du börja med att lägga märke till att när du älskar någon så är det inte trots deras begränsningar, utan att det är på grund av dem. Försök se det fina i livet och lär dig uppskatta det för att därigenom balansera upp allt det onda.

Tidigare inlägg:

Life #1 – Ikigai
Life #2 – Meningen med livet
Life #3 – Att bli lycklig
Life #4 – Comfort Zone
Life #5 – 12 livsregler

Peaky Blinders

Att säga att jag sparat mig från att se Peaky Blinders tills alla avsnitt kommit ut vore att tänja på sanningen lite väl mycket. Anledningen till att jag inte kommit mig för att se den förrän nu har nog främst varit tidsbrist. Trots riktigt fina recensioner och varma rekommendationer från vänner och bekanta så har det alltid funnits andra saker jag hellre velat se och också så gjort. Den har dock alltid funnits med på min ”Bucket TV-serielista”, det vill säga serier som jag skall se någon gång i framtiden, och nu så kände jag att tiden var mogen. Något jag är oerhört tacksam för och att jag väntat så här länge ter sig nu som helt obegripligt då jag tycker serien är helt fantastisk. Fantastisk! Den är precis allt det där som jag hade hoppats på och förväntat mig, vilket inte vill säga lite. Att följa familjen Shelby’s brutala resa har varit ett sant nöje och Cillian Murphy som ledaren Thomas Shelby är precis så där fantastisk i sin rollgestaltning som alla lovordat han för. Kan inte med ord uttrycka hur mycket jag gillade Peaky Blinders. Riktigt, riktigt (riktigt) bra! Samtliga sex säsonger bestående av totalt 36 avsnitt är avklarade och nu är det bara att vänta på den avslutande långfilmen som börjar spelas in nästa år om man får tro alla källor.

Har du sett Peaky Blinders?

Klart: "Peaky Blinders"-filmen spelas in 2023 | MovieZine

Covid-19

Påsken blev väl inte riiiiktigt som jag tänkt mig ur så många olika aspekter men främst från det faktum att till slut så åkte även jag dit på det förbenade Coronaviruset. Efter att ha fått min tredje dos vaccin i januari, som jag skrev om här, och efter att ha klarat mig undan, åtminstone vad jag vet, sedan utbrottet på pandemin så inbillade jag mig väl att jag kanske skulle lyckas ducka smittan helt och hållet. Men så blev det inte. Inte alls, faktiskt. Inte ens i närheten. Kände väl redan på Långfredagen att det inte riktigt stod helt rätt till. Att det fanns något underliggande i kroppen. Inget speciellt, bara att det inte kändes helt 100%-igt. Men då jag ändå kände mig pigg så tänkte jag det hade att göra med att man tog av sig lite för mycket kläder i det superfina vädret och att det ändå, värmen till trots, blåste lite kallt. Naivt, jag vet. Påskafton kändes ungefär detsamma, men då jag höll mig sysselsatt så tänkte jag inte så mycket på det. Något jag definitivt sedan gjorde på Påskdagen, tänkte på det alltså, när det hela bröt fullt ut. Blev helt däckad och uttrycket ”låg still som en klubbad säl” har nog aldrig varit mer passande. Ryggläget fortsatte på Annandag Påsk och på tisdagen med feber fullt ut och totalt energilös. Om vi pratar grader i helvetet så var det något bättre igår och idag så finns det väl hopp om liv även om jag fortfarande testar positivt på snabbtestet. Återstår väl att se hur länge det här håller i sig men är åtminstone glad att det går åt rätt håll.

Quiz

Igår, skärtorsdagen till ära, så drog vi på hårdrockspub med ett trevligt litet hårdrocks-quiz på menyn. Östersunds egna coverband Hårdrocksbandet stod på scenen och rev av allt från Metallica-dängor till Kiss-hits till Judas Priest-alster. Hur kul och trevligt som helst! Hur det gick på quizet? Well, vi vann inte men vi blev inte heller sist. Vi hamnade definitivt på den övre halvan även om vi inte direkt rosade marknaden. Var liiiite för många frågor som rörde nyare rock som Ghost etc., vilket inte riktigt är my cup of tea. Men, men, vi gick därifrån med hedern i behåll efter en riktigt trevlig kväll.

Nestor

Vet inte riktigt, men jag tror inte att jag skrivit om fjolårets kanske bästa skiva här i bloggen? För det är vad den var, skivan Kids in a Ghost Town. Bäst! Den nostalgidrypande 80-talsinramningen är bara helt underbar och går verkligen hem hos undertecknad. Bandet som lyder till namnet på detta inlägg har en lika underbar som underhållande historia bakom sig. I medlemmarnas ungdom, på just det glada 80-talet, så bildade man Nestor men av olika anledning så lade man ned bandet i mitten på 90-talet. När pandemin slog till så började man reflektera över forna dagar och vips så återförenades man för att spela in den där skivan som aldrig blev av för 30 år sedan. Vilken återförening och vilken skiva det blev sedan! Första singeln On the Run är en helt fantastisk låt, för att inte prata om pianoversionen som är helt magisk(!), och har den där sköna 80-talsvibben som genomsyrar hela produktionen. Låten 1989 sätter även den tonen direkt med ett intro som härmar ett intro på en gammal VHS-kassett plus att man lyckats värva Per Ragnar från den gamla TV-serien Tre Kronor till att spela en besatt präst och i samma musikvideo få Tina Leijonberg som en pilsk körsångerska. Vad säger väl inte det om ambitionerna och lekfullheten? Sedan så har vi ju verkligen låten som definierar 80-talet när man river av en duett med självaste bystdrottningen från eran; Samantha Fox, i den fina Tomorrow, komplett med MTV-logga och allt. I stort skulle jag vilja säga att det inte finns en enda svag låt på skivan, vilket rekommenderas å det varmaste i sin helhet, men min absoluta favorit är faktiskt avslutningslåten på skivan; It Ain’t Me, även om också Perfect 10 (Eyes Like Demi Moore) är riktigt bra. Så vad jag vill ha sagt med detta är att ifall du inte hittat Nestor och Kids in a Ghost Town än så råder jag dig att verkligen leta upp dem och lyssna. Du kommer inte att ångra dig!

Nu är de på gång med nästa installation och första låten inklusive den obligatoriska musikvideon har släppts och vet du ditt eget bästa så vill och bör du inte missa denna heller:

Bruce x10

Idag så kom den något tråkiga nyheten att Bruce Willis avslutar sin epok inom filmens värld på grund av sjukdom. Allas vår John McClane har tråkigt nog diagnosticerats med afasi, en sjukdom som påverkar både tal och skrift, vilket gör det svårt för honom att fortsätta skådespelandet. Visst, under de senaste 10 åren har väl kvaliteten på de filmer han medverkat i varit på nedåtgående, men det går inte att sticka under stolen att han gjort några riktiga pärlor under sin karriär. Så, vi sörjer det faktum att det inte kommer bli några fler sådana, pärlor med Bruce alltså, önskar honom all lycka i sin pensionering och hoppas att han får ett drägligt fortsatt liv trots sin sjukdom. Med det så tänkte jag att det är på sin plats att lista de 10 bästa filmerna från hans, enligt IMDb, 144 insatser som skådespelare:

10. Sin City (2005)
Jag har inte läst serietidningen som filmen bygger på men att skaparen och tillika serietidningskungen Frank Miller varit med och regisserat filmen i fråga får väl borga för att den är förlagan trogen. Filmens speciella svart-vita-färgade-serietidningsestetik fungerar på ett helt underbart sätt och den helt otroliga rollistan går verkligen inte av för hackor. Vi får i filmen följa flertalet parallella historier men det är utan tvekan den med Bruce och den med Mickey Rourke som är de mest intressanta. Har du på något vis lyckats missa Sin City så råder jag dig verkligen att söka upp den, du kommer inte ångra dig!

9. Looper (2012)
Den nyaste filmen med Bruce på denna listan och kanske hans sista riktigt bra film, även om Motherless Brooklyn från 2018 också är helt OK. Rian Johnson, ni vet han som (nästan) egenhändigt fördärvade allt med nya Star Wars, lyckades med nästan allt i denna lilla Sci-Fi-pärla. Hans manus och story är snillrik och hans regi är suveränt. Vill säga att det här är en underskattad film men faktum är att filmen har ganska stabila och fina betyg. Saken är nog den bara att den sällan nämns när man pratar om de stora Sci-Fi-filmerna, vilket är lite synd. Faktiskt! Willis är kanon i filmen och helt rätt i rollen som den äldre Joe.

8. Mercury Rising (1998)
Mitt minne sviker mig lite när det gäller vars jag såg den här filmen för första gången. Det kan ha varit på bion hemma i Hoting, på bion i Umeå eller för den delen som en nedladdad piratversion i studentlägenheten i Umeå. Minns som sagt var inte riktigt. Vilket egentligen inte spelar någon roll. Vad jag minns är att jag hade hoppats på mer av en actionfilm än det drama/thriller-aktiga tema som denna filmen har och att jag därför tyckte den var lite av en besvikelse. Genom åren har jag dock omvärderat den och gillar den numera helskarpt. Det är en film som berör och Willis är helt strålande i rollen som FBI-agent Art Jeffries som gör allt för att skydda en 9-årig autistisk pojke som lyckats knäcka en superhemlig kod. Kul också med svenskinslag i form av Peter Stormare.

7. 12 Monkeys (1995)
Monthy Python-medlemmen Terry Gilliams skruvade tidsresefilm med en fantastisk Bruce Willis och en helt galet bra Brad Pitt är inget annat än ett mästerverk. Willis rollfigur James Cole, en fånge år 2035, erbjuds villkorlig frigivning om han går med på att resa tillbaka i tiden för att försöka förhindra en förödande pandemi som tagit ihjäl stora delar av jordens befolkning. Fantastiskt knasig på typiskt Gilliams manér men också fantastiskt bra med enastående rollprestationer. Ett måste att se!

6. Tears of the Sun (2003)
När jag listade Topp 5-filmer: Thriller så fortsatte jag listan upp till plats 10 och just Tears of the Sun fick äran att inneha sistaplatsen på listan. Willis spelar här en sammanbiten, stel och tuff U.S. Navy SEAL-team Löjtnant med uppdrag att rädda frivilligarbetare under inbördeskriget i Nigeria. Jag gillar filmens premiss, jag gillar att Bruce är träigare än vanligt i sin rolltolkning och jag gillar interaktionen mellan honom och Monica Belluccis rollfigur. En film som får en att reflektera över hur skoningslösa vi människor kan vara och hur oerhört grymt krig egentligen är.

5. Sixth Sense (1999)
Precis som här så placerade jag Sixth Sense strax före Tears of the Sun när jag listade Topp 5-filmer: Thriller, det vill säga på nionde plats. Att säga att man blev tagen på säng första gången man såg den här filmen vore en underdrift utan dess like. Den var/är lika oväntad som den är bra och att se Bruce i något annat än actionroller kändes vid tidpunkten uppfriskande. Det här är utan tvekan M. Night Shyamalans absolut finaste och bästa prestation så här långt och en stor del i den förtjänsten är Willis underbara skådespeleri i rollen som barnpsykologen Malcolm Crowe.

4. The Last Boy Scout (1991)
Placerade filmen som en bubblare på min lista Topp 5-filmer: Action och bara det att den inte slogs sig in bland de 10 främsta där talar väl om hur mycket bra actionfilmer det gjorts. Jag gillade The Last Boy Scout från första gången jag såg den, till och med så mycket att jag under en lång tid hade filmaffischen uppsatt på mitt gamla pojkrum. Jag kanske inte är så där superintresserad av Amerikansk Fotboll, men det fungerar mer som en bakgrund till en gammal hederlig droghistoria, där Bruce Willis är helt suverän i rollen som den slitne privatdetektiven Joe Hallenbeck. Fräck, intensiv och med fler oneliners än man kan räkna gör denna film till en favorit fortfarande.

3. Last Man Standing (1996)
Hur det kommer sig att jag förbisett den pärla till film under alla år som jag skrivit denna bloggen och inte ens omnämnt och än mindre tagit med den på någon av alla listor är något som övergår mitt förstånd. Totalt hjärnsläpp i 14 års tid? Ett av universums många olösta mysterier? Oklart, men faktum är att jag gillat Walter Hills gangstertolkning av Akira Kurosawas Yojimbo sedan jag såg den första gången på den gamla och numera nedlagda Sandrewsbiografen i Umeå. Bruce Willis rollfigur John Smith är inte en trevlig man i grunden och när han kommer till ökenstaden Jericho så börjar han omedelbart agera och spela ut två gangstergäng mot varandra för sin egen vinning. Willis rolltolkning, som drar inspiration från Humphrey Bogart och Robert Mitchum, och 1930-talseran skrudad som en 1940-tals Film Noir passar verkligen mig som handen i handsken. Suverän film med en suverän Bruce som rekommenderas varmt till alla som inte sett den.

2. Pulp Fiction (1994)
Som jag skrev när jag gav filmen plats fyra på min Topp 5-filmer: Maffia så är Quentin Tarantinos blott andra film en fantastisk liten pärla som nästan skapade en egen undergenre i sig själv när den släpptes. Historien kring Bruce Willis åldrande boxare, Butch, som betalats av Ving Rhames gangsterboss, Marsellus Wallace, för att lägga sig i en boxningsmatch är rå och våldsam men ack så rolig och underhållande. Att kalla den bisarra och helt absurda kidnappningshistoria som boxaren och gangsterbossen hamnar i annat än ren och skär filmmagi vore att fara med osanning. Det finns absolut inga som helst tvivel om att detta är Bruce näst finaste stund på vita duken.

1. Die Hard (1988)
Att någon annan film än denna skulle inta topplaceringen fanns väl egentligen inte på kartan. Filmen som jag placerade som nummer två på min lista Topp 5-filmer: Action är inget annat än ett absolut mästerverk när det kommer till actionfilmer. Jag har medvetet valt att endast ta med en Die Hard-film på listan men faktum är att jag tycker Die Hard 2 – Die Harder nästan är lika bra. Enda skillnaden är att ettan har en mycket, mycket (mycket!) mer karismatisk skurk där en suverän Alan Rickman nästan stjäl hela showen som den tyske superskurken Hans Gruber. Premissen för filmen är egentligen superenkel; ”terrorister” invaderar en julfest i en skyskrapa i Los Angeles där Bruce Willis karismatiske New York-polis John McClane råkar befinna sig på besök och det blir upp till honom att bekämpa dem med alla medel. Behöver inte vara mer avancerat än så för att skapa en helt fantastisk actionfilm!

Där har ni topp-10 av Bruce alla filmer, men givetvis så finns det en hel drös andra bra filmer som jag gillar. Några exempel som nästan tog sig in på listan är Lucky Number Slevin, Once Upon a Time in Venice (som jag skrev om här), Unbreakable och kanske framförallt The Fifth Element. Sedan så har vi ju då Die Hard 3: With a Vengance och Live Free or Die Hard (eller Die Hard 4.0), vilka jag tycker är bra, det är bara det att de inte riktigt kommer upp i de två förstas kvalitet. Den senaste, A Good Day to Die Hard, då? Den gör vi allt för att försöka glömma då den lämnar vääääldigt mycket i övrigt att önska. Väldigt. Mycket.

Vilka är dina Bruce Willis-favoriter?

Mardrömskung

Min genomtittning av filmerna som nominerats till Best Picture går inte riktigt så snabbt som jag tänkt mig och jag har väl förlikat mig med att jag inte kommer hinna kika igenom alla innan Oscarsgalan går av stapeln nu i natt. I år så blev 10 filmer nominerade i kategorin Bästa Film, som kategorin heter på svenska, och undertecknad har, precis som tidigare år, för avsikt att kika igenom samtliga för att bilda mig en egen uppfattning om deras kvalitet. Som ni vet vid det här laget så brukar jag ju sällan tycka detsamma som juryn och hur till vida det även gäller årets filmer återstår väl att se:

Nightmare Alley
Det man gillar med Guillermo del Toros filmer är det där fantasifulla, det där verklighetsbaserade som ändå flyter in i sagornas värld med sina udda kreationer och mystiska väsen. Här lyser det sagolika med sin frånvaro och det känns ovanlig förankrat i verkligheten för att vara del Toro, även om det i och för sig utspelar sig på en karneval i 1940-talets USA. Fast att det är så är ingen nackdel. Faktiskt inte. Historien som baseras på William Lindsay Greshams novel med samma namn är en bra förlaga och filmen gör ingen besviken med en fantastisk skådespelarensemble som förtrollar. Filmen rekommenderas varmt!

I 1940-talets New York så ansluter sig den otursförföljde Stanton Carlisle till en klärvoajant och hennes mentalistiska make på en resande karneval. Med hjälp av nyvunnen kunskap, erhållen från den mentalistiska maken, så skapar sig Stan en gyllene biljett till framgång genom att lura de rika och mäktiga. I hopp om att tjäna de stora pengarna så kommer han på en plan för att lura en av stadens farligaste män med hjälp av en mystisk psykolog som mycket väl kan vara hans mest formidabla motståndare hittills.

Betyg: 4 av 5

King Richard
Will Smiths gestaltning av Richard Williams är inget annat än helt fantastisk och om någon annan ens är påtänkt för guldstatyetten för bästa manliga skådespelare så blir jag riktigt förvånad. Will förtjänar verkligen att vinna statyetten. Punkt. Även filmen i övrigt en riktigt angenäm historia där den fram till nu utan tvivel är den absolut bästa av de nominerade filmerna som jag sett, även om den ligger nära föregående film i detta inlägg. Jag gillade King Richard och tror nog att du kommer göra detsamma, om inte annat för Will Smith i en annorlunda roll som ändå är han på något vis.

Med en tydlig vision och en 78-sidig plan är Richard Williams fast besluten att skriva in sina döttrar, Venus och Serena, i tennishistorien. Med träning i regn såväl som sol på Comptons försummade tennisbanor så formas flickorna av sin fars orubbliga engagemang och sin mammas balanserade perspektiv och skarpa intuition. Obevekligt så trotsar de alla till synes oöverstigliga odds och omgivningens rådande förväntningar som ställs på dem. Baserad på den sanna och inspirerande historien följer vi med på den upplyftande resan för en familj vars orubbliga beslutsamhet och ovillkorliga tro i slutändan levererar två av världens största sportlegender.

Betyg: 4 av 5

How to Watch Nightmare Alley: Is It Streaming or in Theaters?
FlixChatter Review: King Richard (2021) – FlixChatter Film Blog

1. King Richard – Betyg 4

2. Nightmare Alley – Betyg 4

3. Dune – Betyg 3

4. West Side Story – Betyg 3

5. Don’t Look Up – Betyg 2

6. The Power of the Dog – Betyg 2

7. Belfast?

8. Coda?

9. Drive My Car?

10. Licorice Pizza?

Tidigare: SandkatastrofHunddans, Mardrömskung

Sida 1 av 6

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén