No Secrets, No Lies

Kategori: A New Beginning Sida 1 av 6

Snow 2021

Just precis nu så är vi inne i en riktigt trevlig skoterårstid med strålande vårvinterväder och härlig nysnö. Dagen har därför spenderats utanför kontorets mörka vrå med solen i ögonen och ett snöhav att surfa fram i med RMK:n. En riktigt trevlig dag med andra ord som jag är glad att jag valde att spendera på skotern.

En rad av snöskotertillverkarna börjar nu att ha presenterat nästa säsongs lineup gällande sina modeller. Polaris visade sina för 3 dagar sedan och även om de kom med en rad nyheter som ett nytt chassi på crossover-maskinerna, ny 650cc-motor, uppdaterad Quickdrive och en ny längd i form av 165″, så var det inget som direkt väckte mitt ha-begär även om det ser bra ut. Ski-Doo visade sina för ett par veckor sedan och den största nyheten här är väl deras 850cc 2-taktsturbo. Det låter och ser onekligen trevligt ut, men då jag ju inte direkt är någon BRP-kille så har svårt att se att jag skulle falla dit och köpa en sådan. Arctic Cat presenterade faktiskt sin lineup redan i januari och jag kan inte riktigt påstå att det rev av några applåder hos undertecknad, även om jag faktiskt gillar deras Alpha One modell.

De av de traditionella fem tillverkarna som ännu inte har presenterat sina 2021-modeller är Lynx och Yamaha, men det lär väl dyka upp i dagarna antar jag. Vad gäller märket från vårt grannland så ägs de ju, precis som Ski-Doo, av BRP, så har jag väl inga större förhoppningar om att de skall presentera något revolutionerande annorlunda mot sitt systerföretag. Faktum är att de allt som oftast faktiskt brukar ligga ett år efter med många lanseringar. Om vi sedan skall sia om den japanska tillverkaren så är ju den sorgliga sanningen att de varit på dekis i några år nu och skulle verkligen behöva komma med något nytt. Slå sig fri från Arctics chassi, nylansera en 2-taktare bara komma med något som skulle kännas nytt och fräscht. Skulle de göra det så skulle jag utan att tveka beställa en ny. Precis så varmt ligger Yamaha mig om hjärtat. Men det återstår att se om så blir fallet.

Nä, den intressantaste lanseringen inför säsongen 2020/21 är onekligen elsnöskotern Taiga som visade upp sin blott tre skotrar starka lineup i veckan. Mountain-modellen Ekko rör faktiskt upp något inom mig och jag skulle helt klart kunna tänka mig att köpa en ifall den håller det som utlovas. Eller vad sägs om 0-100 på 3,3s och 180hk? Jo, jag tackar jag! Enligt hemsidan så skall man ta sig 13,1 mil på en laddning med Performance-modellen av Ekko. Inte superlångt men skulle onekligen kunna fungera, åtminstone för körning hemomkring. Med en längd på 154″, 64mm kammar och en vikt på 266kg körklar så är den inte allt för långt ifrån sina konkurrenter när de är fulltankade. Tar vi en RMK-SKS 155″ så väger de in på 205kg i torrvikt, vilket menas att fulltankad så kommer den minst upp i 250kg, tar vi Freeride så ligger de på 203 alt 212kg beroende på ifall man vill ha turbo eller ej, så hamnar i samma viktkategori. Vet att jag inte valt de lättaste, Summit/PRO-RMK, men det är inte så långt ifrån dem heller, batteripack till trots.

Just nu, i väntan på ifall Yamaha kommer med något spännande, så är Taiga den jag skulle kunna tänka mig att köpa. Priset startar på 15k dollar, men det är ju US of A det. Sedan skall det ju tullas och skattas och momsas och skattas på momsen och momsas på tullen mm. här i Sverige, så frågan är om Performance-versionen hamnar under 200 tkr? Återstår att se.

Nyårslöfte

Det här med nyårslöften är klurigt. De är lätta att avge i all hast och sedan väldigt, väldigt svåra att leva upp till, det vill säga att följa. Man vill ju vara så specifik som möjligt men samtidigt ha så mycket spelrum som möjligt för att kunna uppfylla löftet. Faktum är att jag endast avgett nyårslöften några få gånger i mitt liv. Tror att jag mer eller mindre lyckats följa dem varje gång. I alla fall på det stora hela. Ifjol var en av dessa gånger som jag avgav ett nyårslöfte. Vad det var? Well, det var ett löfte som till viss del triggades av bloggserien Clear Truth men också av de händelser som hade inträffat i mitt liv under det senaste halvåret. Jag tror att det var vid förra nyårsskiftet, när jag hunnit få lite distans till separationen jag då genomgått, som jag insåg att jag inte varit ärlig mot mig själv på väldigt länge. Någonstans på vägen hade jag tappat bort vem jag är, vad jag gillar att göra, genom att stanna kvar i ett destruktivt förhållande på tok, och då menar jag på tok, för länge. Det hade sina tillfällen, definitivt, men det hade under lång tid varit allt för dåligt och personen jag ville vara tillsammans med fanns inte där och jag hade inte de känslorna för hon som var där. Faktum är att jag idag inte saknar henne speciellt mycket när jag tänker tillbaka på vad vi hade utan mer saker runtomkring. Små detaljer, saker vi gjorde och människorna runt omkring. Som jag nämnt tidigare så tycker jag fortfarande om henne väldigt mycket och önskar henne all lycka och framgång, bara inte med mig. Men i allt det där så kände jag någonstans att jag inte ville hamna i den situationen igen. Inte stanna kvar i saker som inte gör mig genuint glad eller som jag vill hålla på med. Som intresserar och fascinerar mig. Utan att jag skulle vara sann mot mig själv och alltid säga sanningen. Så där har ni mitt nyårslöfte från ifjol. Hur har det gått då? Har jag kunnat vara sann mot mig själv och alltid kunnat säga sanningen under det senaste året? Jo, men hyfsat skulle jag vilja säga. Jag har definitivt varit sann mot mig själv och inte gjort eller tagit på mig något som jag inte själv vill samtidigt som jag, till viss del åtminstone, hittat tillbaka till mig själv och mina intressen. Kanske är jag inte där till 100% och gör det jag är intresserad av än men jag är på god väg och jag har inga som helst illusioner om att jag inte skall nå dit inom kort. Vilket känns bra. Angående att alltid säga sanningen så är det lite svårare att leva upp till. Inte för att jag är någon patologisk lögnare eller för den delen någon storskrävlare utan för att ibland mår folk bättre av att man inte säger hela sanningen till dem. Några vita små lögner kan göra underverk ibland och vid andra tillfällen vara rent ut sagt nödvändiga för att situationer inte skall barka iväg ur proportion. Dessutom finns det allt för mycket nyfiket folk och skulle man hela tiden mata dem med allt och säga sanningen så skulle det bli outhärdligt. Brukar för det mesta undvika att säga något alls men ibland så går det bara inte och då får man dra en vit lögn, hur vit den nu blir. Så, överlag så tycker jag att jag följt löftet bra, till 90% kanske. 50, dvs full pott, på att vara sann mot mig själv och kanske 40% på att alltid säga sanningen.

Frågan är vad det skall bli för nyårslöfte detta nyår? Jag har väl mina tankar kring detta men jag har definitivt inte förvandlat dem till något konkret löfte än. Vet inte ens om jag skall avge något nytt löfte.

Som jag skrev om i inlägg 4 i Clear Truth-serien så gillar jag ju horoskop, eller åtminstone att läsa dem, och kikar jag på hur året 2017 skall bli för mig som Jungfru så skall jag ha ”heta nätter i sikte”. Låter ju definitivt lovande, tycker ni inte? Vidare så har jag ”gott om praktiska förmågor men framhäver inte mig själv”. På kärleksfronten så är det ”ett av de områden som stjärnorna vill förnya i år”, vilket ju låter lovande, men jag skall ”vara lyhörd för min partner”. Tydligen skall jag släppa lös ett ”energiknippe med heta nätter” när det kommer till sex medan jag i pengafrågor kommer vara ”mer drömmande än rationell och kalkylerande”. Tvillingarnas kreativitet skall ”öppna upp för mitt egna skapande” och de tecken som passar mig bäst är ”Fiskarna eller Stenbocken”. Så, kan detta omvandlas till något fungerande nyårslöfte? Well, svårt att säga men det finns med bland tankarna som jag nämnde ovan. Är väl mest att jag behöver hitta en Tvilling att hänga med som kan elda på mitt egna skapande, träffa en Fisk eller Stenbock som jag kan vara lyhörd för och skapa heta nätter med samt vara lite mer drömmande än mitt vanliga logiska jag. Lätt som en plätt eller hur? Frågan är väl vilket nyårslöfte kommer att infria dessa saker samtidigt som det är något jag vill göra? Något jag vill förändra? Har ju några dagar till på mig att fundera som tur är 🙂

Vad hon jag skriver om i Writings on the wall-bloggarna är född i för stjärntecken? Återkommer till det i senare inlägg då jag även tänkte spekulera lite mer kring min syn på ovanstående förutsägelser för mitt 2017.

Nothing ever feels the quite same when you are what you dreamed
And you will never look at anything the same when you see what I see
How we forget ourselves, loose our way from the cradle to the grave
You can’t replicate or duplicate, gotta find your own way

En sorgens dag..

Läste precis att Carrie Fischer lämnat jordelivet blott 60 år gammal. 60!!. Hon var en väldigt stor del i min uppväxt och precis som jag skrev om i följande inlägg så var hon nog många pojkars dröm under 80-talet. Hon personifierade den vackra handlingskraftiga prinsessan och att hon nu lämnat oss känns ofattbart. Hur kan Prinsessan Leia ha dött? Alla ni som läser denna nonsensblogg vet hur mycket jag gillar Star Wars och att nu en av legenderna lämnat detta jordeliv i så ung ålder känns så ohyggligt orättvist och overkligt. Definitivt en sorgens dag…

He få bli lit av anvar

Jaha, då var julen över för denna gång. Snabb och intensiv. Eftersom julafton inföll på en lördag i år så blev det faktiskt jobb ända in på fredagen för att hinna med alla små saker som behövde fixas för att sedan spendera mesta delen av julaftonsdagen med att slå in alla julklappar, något som inte hade hunnits med sedan tidigare. Julafton spenderades hos mor med henne och syster et al, vilket var riktigt trevligt. Kalle, gemenskap, god mat, julklappar och en hel del sällskapsspel framåt kvällen när även plast-kusin kikade över. Juldagen bjöd på mer av samma vara men även en tur till ishallen och veteranhockey där man fick träffa i stort alla kusiner från mammas sida med familjer inklusive bäst moster. Ett trevligt umgänge som inte händer så där superofta. Annandagen blev det en tur med skotern innan kvällen avslutades med en trevlig kväll hos bäst-kusin med familj där allehanda ting han avverkas. Gjorde ett starkt försök att bota förkylningen som min käre systerson och tillika gudson så snällt givit mig under helgen men med tanke på hur jag känner mig i detta nu så misslyckades jag i det uppsåtet. Kan ha att göra med att jag var tvungen att avbryta kuren vid kl 22 då jag valt att jobba mellandagarna i år. Detta både för att jag känner att jag inte skulle hittat på något mer vettigt ändå och för att jag tror att jag kommer få lite tid över att städa bort sådana småsaker som gnagt på mitt samvete jobbmässigt under en längre tid.

Förra måndagen, ja inte igår då, så städa jag ur kontoret jag hyrt i Umeå. Kändes som ett litet avslut faktiskt. Avslutet på denna omgång i Umeå. Det definitiva slutet på denna epok. Känns både vemodigt och bra på samma gång. Vemodigt då jag verkligen gillar Umeå som stad och trivs med att vara där. Bra för att det är slutpunkten, känns det som i alla fall, för det liv jag tidigare hade och som löpt parallellt med mitt nuvarande under en tid nu. Ser med spänning fram mot att satsa fulländat framåt nu på endast detta livet och lämna allt det gamla bakom mig. Känns som att jag nått det stadiet att jag helt ärligt kan säga att jag inte har något problem med det nu. Jag hann i samband med flytten med att träffa några vänner under dagen. Lite som få till ett slags avslut på denna sejour, vilket kändes skönt, men jag kommer definitivt att sakna dem. Inget snack om den saken. Vi kommer givetvis att höras av ändå men lite trist blir det att inte träffa dem lika ofta. Well, sånt är livet. Detta kapitel av Umeå är nu avslutat för min del.

Tog innan jul tag i något som jag varit tänkt att göra i flera, flera år men som aldrig blivit av. Något som filmnörden i mig velat göra. Jag tog och sträcktittade på samtliga 8 Harry Potter filmer. Har givetvis sett dem förut men med flera år emellan och vissa av dem endast en gång. Genomtittningen visade sig vara av det positiva slaget. Samtliga filmer är faktiskt bra, vissa till och med riktigt bra. Tonen i filmerna ändras med att Harry, Ron och Hermoine växer upp och det är tydligt att man vill göra hotet mer tydligt genom att göra filmerna betydligt mörkare med varje del, något jag gillar. Jag har inte sett den nya Fantastic Beasts ännu men den har helt klart mycket att leva upp till om den skall vara i närheten av lika bra. Om du inte sett dem i rad så gör dig själv en tjänst och gör det. Du kommer inte att ångra dig. Jag lovar.

Skrev ju ett tidigare inlägg om hur mästerlig John Williams är och hans soundtrack till Harry Potter går verkligen inte av för hackor heller. Lyssna och njut;

Ett ljus i mörkret

Gårdagen var ingen trevlig dag. Eller dagen var väl trevlig och fin med en härlig jullunch med kollegorna på Jamtli i Östersund. Ett julbord som bjöd på lite oväntade inslag som havtornsill och ostbollar. Nu har det ju blivit lite väl många julbord i år då detta var det 5 i ordningen men när man kan välja mellan alla olika saker som finns så går det ju att variera sig så man inte blir allt för less. Hursomhelst så var dagen trevlig. Kvällen däremot är ingen som går till historien som en trevlig sådan. Kvällen den 20 december 2016 kommer jag för allt att förknippa med tråkigheter. Det var kvällen när jag och de övriga på min avdelning blev tvungna att tacka av en kollega som blivit uppsagd. Denna kollega har under alla mina år på NV funnits där med sin positiva attityd, sitt engagemang, sin handlingskraft, sitt sätt att ta människor, sin professionalism och framför allt med sin humor, sina tokigheter och sin glimt i ögat. Han har varit en stabil klippa att ha till hands och han har alltid visat respekt för kollegorna, värnat om de han haft omkring sig och rent allmänt varit en riktigt trevlig prick. Jag kommer att sakna Lars enormt i mitt arbete och även privat då jag vill påstå att vi inte bara är kollegor utan även vänner. Som sagt, en tråkig kväll.

När jag ikväll var på väg hem från Östersund så ringde Lars och undrade om jag inte kunde stanna till hos honom i Strömsund vilket jag gärna gjorde. Fick tid att prata lite strunt och skvaller med Lars och hans fru över en kopp kvällsthé och hade samtidigt förmånen att få en fin blomma i present. Gesten får mig nog att komma att sakna honom ännu mer men jag är oerhört glad och tacksam för blomman, för det bifogade kortet och för att fått haft förmånen att ha Lars som min kollega under dessa år. Ett stort tack, min vän, och all lycka i framtiden till dig och din familj. Du kommer vara saknad.

Anthology

Efter den helt fantastiska Rogue One: A Star Wars Story så är det oerhört trevligt att veta att Disney och Lucasfilm arbetar på fler spinn-off filmer. Om historien i Rogue One var genialisk, hur Rebellerna kom över ritningarna till Dödsstjärnan i A New Hope, så är det definitivt huvudkaraktären som är dragplåstret i nästa installation; Han Solo. Han är ju, kanske borträknat Darth Vader, den coolaste karaktären i originaltrilogin och jag ser verkligen fram emot en film med en ung inkarnation av smugglaren. MEN, den skall ju inte släppas förrän 2018. Vilket ju är en lååång väntan. Jag är ju dock nästan lika stort fan av amatörfilmer, och då inte den pornografiska varianten, som jag är av Star Wars och för att lindra begäret lite så rekommenderar jag att se nedan mycket välgjorda fanfilm om allas vår scruffy looking nerf herder;

Runaway III

”Say it’s true, there’s nothing like me and you. I’m not alone, tell me you feel it too”

Visst är det underbart? Att vara en duo alltså? Att inte behöva vara ensam? Men vet ni, jag trivs ganska bra med mitt liv så som det är precis just nu. Trivs med att ha planer för framtiden, att genomföra dem en efter en i ingen speciell ordning och att allt faller på plats ungefär så som jag önskar. Förhoppningsvis kommer saker och ting att bli precis så som jag tänkt mig gällande mina inlägg i ”Writings on the wall”-serien med. Eller precis och precis. Har ju inte tagit det slutgiltiga beslutet hur jag skall göra än. Finna andra vägar att gå som även de är attraktiva. MEN, det är ju en väg jag vill gå. Frågan är ju bara om priset är värt det hela eller om det är bättre att fly. Bättre att rymma ifrån det hela. Men är jag då sann mot mig själv? Bra fråga! För hur det än är så vill jag ju att det blir sant att det blir du och jag. Att du känner det också. Om det är så? Tja, det får framtiden utvisa…

The Force – Rogue

Rogue One var precis så där underbart fenomenalt magiskt hyperbra som jag önskade. Trots Östersundbiografens något mediokra salong 6 så underhöll den på precis alla nivåer. Den hade precis de rätta avvägningarna gentemot det gamla och var sådär nyskapande för att kännas fräsch som behövdes. Igenkänningsfaktorn var hög även om mycket var nytt. Efter att nu sett den bara en gång så håller jag nog den som bättre än The Force Awakens. Kanske till och med i Empire Strikes Back klass. Fast behöver nog se den några fler gånger för att bekräfta det. Så kort och gott; se den!

Betyg: 4 av 5

Den har av många tidningar beskrivits som den första spin-off Star Wars filmen, vilket faktiskt inte är sant. Om vi räknar bort Holiday Special, som ju faktiskt innehöll karaktärerna från första trilogin, så gjordes det två filmer på det glada åttiotalet som väl kanske mildast uttrycks som ”hellre än bra”. Både fokuserar på Ewokerna från Return of the Jedi och lämnar väl en hel del övrigt att önska vilket torde framgå av nedan trailers för dem:

Sida 1 av 6

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén