Gårdagen var ingen trevlig dag. Eller dagen var väl trevlig och fin med en härlig jullunch med kollegorna på Jamtli i Östersund. Ett julbord som bjöd på lite oväntade inslag som havtornsill och ostbollar. Nu har det ju blivit lite väl många julbord i år då detta var det 5 i ordningen men när man kan välja mellan alla olika saker som finns så går det ju att variera sig så man inte blir allt för less. Hursomhelst så var dagen trevlig. Kvällen däremot är ingen som går till historien som en trevlig sådan. Kvällen den 20 december 2016 kommer jag för allt att förknippa med tråkigheter. Det var kvällen när jag och de övriga på min avdelning blev tvungna att tacka av en kollega som blivit uppsagd. Denna kollega har under alla mina år på NV funnits där med sin positiva attityd, sitt engagemang, sin handlingskraft, sitt sätt att ta människor, sin professionalism och framför allt med sin humor, sina tokigheter och sin glimt i ögat. Han har varit en stabil klippa att ha till hands och han har alltid visat respekt för kollegorna, värnat om de han haft omkring sig och rent allmänt varit en riktigt trevlig prick. Jag kommer att sakna Lars enormt i mitt arbete och även privat då jag vill påstå att vi inte bara är kollegor utan även vänner. Som sagt, en tråkig kväll.

När jag ikväll var på väg hem från Östersund så ringde Lars och undrade om jag inte kunde stanna till hos honom i Strömsund vilket jag gärna gjorde. Fick tid att prata lite strunt och skvaller med Lars och hans fru över en kopp kvällsthé och hade samtidigt förmånen att få en fin blomma i present. Gesten får mig nog att komma att sakna honom ännu mer men jag är oerhört glad och tacksam för blomman, för det bifogade kortet och för att fått haft förmånen att ha Lars som min kollega under dessa år. Ett stort tack, min vän, och all lycka i framtiden till dig och din familj. Du kommer vara saknad.