20 seconds of insane courage

Författare: MaiM Sida 1 av 139

Ödets urtavla

Det är i stort sett två år sedan jag skrev om utannonseringen av den femte Indiana Jones-filmen och tro det eller ej, men nu så är den första trailern, eller kanske teasern, äntligen här. Kul, kul! Den ser ut att ha precis alla ingredienser som en riktigt Indy-rulle skall ha. I stort så gillar jag samtliga 6 gånger som Harrison Ford tagit på sig hatten och piskan men favoriten hittills är nog The Last Crusade ifall jag skulle måsta välja. Sex gånger, kanske du frågar dig? Ja, Ford spelade faktiskt rollen i ett avsnitt av TV-serien, The Young Indiana Jones Chronicles, som gjordes 1992-96. Hur som helst, den 30 juni nästa år smäller det och även om det finns lite farhågor baserade på Fords numera distinkta ålder, så måste jag säga att jag är förväntansfull. Att James Mangold tagit över regissörsstolen tror jag faktiskt är till det bättre, även om Spielberg så klart är legend inom gebiten. Förhoppningsvis så kan han blåsa in lite nyskapande i serien och om man skall bedöma filmen från hans tidigare verk så är det svårt att inte ha höga förväntningar, eller vad sägs om att han har alster som Logan, The Wolverine, Le Mans ’66, Walk the Line, Cop Land och fantastiska 3:10 to Yuma på sin CV? Det har kan väl nästan inte bli annat än bra med den meritlistan, eller vad tror ni?

Wrapped 2022

Jag har ju tidigare framhävt att jag väl egentligen inte är en musikkille, om man nu kan vara det, utan att jag alltid varit mer av en filmnörd. På det stora hela så är väl det där filmnördandet sant, men vad gäller det här med musiken så får jag kanske krypa till korset och erkänna att jag är mer en musikkille än jag tidigare velat erkänna. På senare år så har jag totalt nördat ned mig i hifi-produkter, speciellt gamla vintage stereoprylar, och jag har verkligen snöat in på det här med vinyl. Jag springer på skivloppisar och köper både gamla och nya LP-skivor till höger och vänster samtidigt som jag även köper nya som gamla stereoprodukter. Gör inte det en till musikkille så vet inte jag. Sedan att jag också gått från att favorisera hemmabioljud, dvs surroundsystem, till att istället vara mer intresserad av tvåkanaligt säger väl sitt. Oavsett så gillar jag att lyssna på allehanda musik, främst då på vinyl nu för tiden, och jag har nog nästan alltid på någon typ av musik i bakgrunden.

Precis som jag skrev om ifjol så har Spotify även i år sammanställt det som de kallar ”Wrapped”, dvs där de presenterar de låtar som man gillat mest, eller spelat mest, under det gångna året. Enligt årets lista så har jag lyssnat 16726 minuter på Spotify och den låt som jag tydligen lyssnat mest på, och som det var kärlek med från första lyssningen, var The Wicked Rule the Night från Avantasias nya skiva och där de gästas av Ralf Scheepers från Primal Fear. Men jag lyssnade ju inte bara på den, utan totalt så snurrade jag igenom 1199 låtar där de övriga på min topp-5-lista var:

  1. The Wicked Rule the Night av Avantasia
  2. I Don’t Believe in Love av Queensrÿche
  3. Roads to Madness av Queensrÿche
  4. Invincible av Avantasia
  5. Eyes of a Stranger av Queensrÿche

Även om det ser ut som det blev mest Avantasia och Queensrÿche så lyssnade jag faktiskt på totalt 508 olika artister under det gångna året, tro det eller ej! Men som vanlig så blev den artist som jag spenderade mest tid med, faktiskt hela 4154 minuter, inte helt förvånande Queensrÿche. Det var det endast 0,05% av alla Spotify-lyssnarna som gjorde, så liiiite unik i mitt lyssnande är jag nog allt. Övriga toppartister på min topp-5 var:

  1. Queensrÿche
  2. Avantasia
  3. Nestor
  4. James Newton Howard
  5. Meat Loaf

Min lyssnarpersonlighet är tydligen ”Dyrkaren”, eller FNLU = Familiarity, Newness, Loyalty, Uniqueness och motiveringen var; När jag gillar en artist så älskar jag verkligen dem. Jag är snabb med att ta till mig nya releaser och spelar mina favoritlåtar på repeat.

Slutligen så var ju inte helt oväntat min toppgenre Hårdrock och även om jag totalt lyssnade på 21 olika genrer så var de övriga på min topp-5 Scorecore, Melodisk metal, Melodisk hårdrock och Sleaze rock. Mycket rock blir det!

Det råder absolut inga tvivel om att jag gillar Avantasia och Queensrÿche, men det visste vi ju redan. Det som är mer förvånande, åtminstone för undertecknad, är att jag trodde att Nestor skulle placera sig högre, även om de nu hamnade på en tredjeplats bland mina toppartister. Had nog i min enfald trott att någon av deras låter skulle kvala in bland topplåtarna då jag verkligen – och då menar jag VERKLIGEN – gillar deras 80-talsdoftande debutplatta Kids in a Ghost Town. Om du missat den så råder jag dig verkligen att lyssna på den, du kommer inte att ångra dig! Deras låt 1989 går verkligen inte av för hackor, för att inte tala om deras duett Tomorrow med ingen mindre än 80-talets bystdrottning, och tillika undertecknads favorit under många ungdomsår, Samantha Fox. Magisk bra!

Så, där har ni mitt 2022 i musik, hur var ditt?

”So, call the police
Call the fire squad or anyone
Get me a priest
’Cause I’m a lost child on the run”

Who Am I? – #17 Enneagram

Titeln, eller benämningen, som jag använder till dessa inlägg är precis så som du gissat (eller hur?) taget från den eminenta Jackie Chan filmen med samma namn. Anledningen till att jag valt att skapa en serie blogginlägg som belyser detta är för att försöka få ned på pränt vem jag är som person. Det här är inte någon existentiell personlighetskris utan mer ett ärligt försök att bena ut vad jag tycker i olika frågor, vad jag står för, mina värderingar och vad jag har för drivkrafter. Är de desamma som det jag visar utåt eller visar jag omedvetet upp en mask? Att känna sig själv och komma till insikt med vem man är och hur man agerar i olika situationer är fundamentalt för att lyckas med olika förehavanden och projekt. Därav dessa blogginlägg.

Enneagram är ett personlighetstest som avslöjar hur känslor påverkar vårt liv och hur vi interagerar med andra för att uppnå det vi vill ha och det vi behöver. Utifrån 9 olika personlighetstyper så framkommer vad man motiveras av och påvisar den väg man behöver gå för att nå en högre nivå av självförverkligande. Det är ett redskap för att förstå en persons sätt att hantera tillvaron, hennes drivkraft och motivation och används också som en guide för att förstå hur människor hanterar och ser på världen. De 9 olika personlighetstyperna, som ger en djupare bild än traditionella personlighetstest, är:

  1. Förbättraren/Perfektionisten
  2. Hjälparen/Givaren
  3. Presteraren/Bekräftelsesökaren
  4. Individualisten/Romantikern
  5. Undersökaren/Tänkaren
  6. Den lojale/Problemfinnaren
  7. Entusiasten/Livsnjutaren/Visionären
  8. Utmanaren/Ledaren/Beskyddaren
  9. Medlaren/Fredsmäklaren

Så vilken av de 9 personlighetstyperna är då jag? Jo, efter att ha gjort några tester så framstår jag främst som Typ 1; Förbättraren eller Perfektionisten.

Personlighetstypen gillar att göra saker på rätt sätt och enligt en hög standard samtidigt som de håller fast vid regler och är noga med detaljer. De undviker att göra misstag och framstår hos andra som perfektionistiska, ansvarsfulla och krävande. De blir frustrerade när saker och ting inte lever upp till deras mycket höga standarder, oavsett ifall det är på jobbet, i relationer eller i deras vardag. Deras djupaste rädsla är att de skall vara eller framstå som en ”dålig människa”, ha moraliska tillkortakommanden eller på annat sätt ses som ofullkomliga. De hanterar denna rädsla genom att vara strikt disciplinerade och mycket hårda mot sig själva och allt som oftast även mot de runt omkring dem. Typ 1-personer strävar efter att vara goda och hedervärda och samtidigt leva ett liv med mening. De söker alltid efter det bästa och mest korrekta sättet att genomföra saker på. Kärnvärderingar är:

  • En önskan att förbättra varje aspekt av deras liv. De strävar efter att deras handlingar ska överensstämma med deras värderingar och principer och arbetar extremt hårt för att uppnå det målet.
  • Ansvar och due diligence är grundpelarna i en Perfektionists värderingar. De strävar efter ansvarighet och uppskattar funktionaliteten hos olika produkter och system.
  • Integritet är en nyckelfaktor i deras livsval och står sig över tid. Lojalitet, rättvisa och ärlighet är kärningredienserna i att forma en Perfektionists jordnära karaktär.

Typ 1-personers stresspunkt, dvs vändningen personlighetstypen tar under perioder av långvarig stress, är Typ 4; Individualisten/Romantikern. Det innebär att under stressande livsomständigheter uppvisar Perfektionisten mer av Romantikerns melodramatiska läggning, vilket inte enbart är av ondo då det mycket väl också kan leda till inspiration och kreativitet. Motsatsen, dvs trygghetspunkten som intas under mer avslappnade levnadsomständigheter är Typ 7; Entusiasten/Livsnjutaren/Visionären. De börjar släppa lite på sin strikta mask, ler mer, sänker sina höga krav åtminstone en aning och tar en smula lättare på saker och ting.

Förbättraren, eller Perfektionisten, tillhör triaden ”kroppen” som förlitar sig på sin instinktiva intelligens och följer sin ”magkänsla” när det kommer till att svara på hot och möjligheter. De förhåller sig till andra människor baserat på hur komfortabel de känner sig utifrån en fysisk känsla och de förstår världen genom att känna av hur deras kropp reagerar på vad som händer. Den primära drivkraften för denna triad är att behålla sitt oberoende och att begränsa yttre påverkan genom att antingen vara alltför kontrollerande, alltför passiva eller alltför perfektionistiska.

För att växa som personer bör Perfektionisten vara snällare mot sig själv och inte vara så hård och självdömande, acceptera att människor är olika och inte döma andra efter sig själv, förbli ödmjuk och vara flexibel och öppen för andra synsätt, vara uppmärksam på behovet av att balansera jobbet med tid för relationer, familj, hälsa och sitt eget välbefinnande samt slutligen inte ta livet så seriöst utan medvetet leta efter fånigheten hos sig själv och ta sig tid att slappna av och leva i nuet.

Tidigare inlägg:
#1 DISC
#2 Personality & Psychology
#3 Chinese Zodiak
#4 Self Awarness
#5 Chiromancy
#6 16Personalities, del 1
#7 16Personalities, del 2
#8 Color Psychology
#9 The Big Five Aspect Scale, del 1
#10 The Big Five Aspect Scale, del 2
#11 The Big Five Aspect Scale, del 3
#12 The Big Five Aspect Scale, del 4
#13 The Big Five Aspect Scale, del 5
#14 Love Archetype
#15 The Colbert Questionert
#16 Virgo
#17 Enneagram

Thomas Covenant #5

Precis som jag skrev i #BookStruck4-inlägget så är Stephen R. Donaldsons böcker The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever en absolut favorit. Just därför så har jag fått för mig att läsa igenom den tio böcker långa bokserien igen och här tänkte jag lite kort och gott sammanfatta vad jag tycker om respektive bok i serien:

The One Tree
I sitt sökande efter Det Enda Trädet så har Thomas Covenant och Linden Avery träffat en grupp jättar som kommit till Landet för att försöka bekämpa det onda som utgör solgiftet. Covenant övertalar dem dock att hjälpa honom i hans sökande och snart lämnar sällskapet Landet på jättarnas fartyg för att ge sig ut på det desperata sökandet efter den mäktiga livskraft vars grenar skall kunna återskapa Lagstaven som Covenant förstörde i sin tidigare vistelse i Landet. De lämnar de solgifthärjade stränderna och sätter segel mot de mytomspunna Elohims hem för att försöka utröna vägen till Det Enda Trädet, men trots att Elohim, enligt Lindens jordasyn, är jordkraften förkroppsligad, så är de bundna av en märklig uppförandekod och ger ingen direkt hjälp. Den enda hjälp de ger är att hjälpa Covenant att låsa upp hans sinne för vetskapen om platsen för Det Ena Trädet, som skogsvakten i Andelain gömde bland hans minnen. Under upplåsandet så placerar Elohim dock Covenant i ett katatoniskt tillstånd då de anser att han tillsammans med hans vitguldsring och vilda magi är allt för farlig för att tillåtas härja fritt. När sällskapet, som nu fått veta vägen, fortsätter sin resa så följer en Elohim vid namn Findail med av sina egna oförklarliga anledningar och efter att ha råkat ut för en storm som skadat jättarnas skepp så kommer de så småningom fram till hamnstaden Bhrathair. Härskaren i staden är Rant Absolain, men sällskapet upptäcker snart att den verkliga härskaren är hans rådgivare, Kasreyn av Virveln. Rådgivaren verkar initialt vänligt inställd mot dem, men döljer sina verkliga motiv, vilket är att han åtrår Covenants vitguldsring. Sällskapet blir snart tillfångatagna och till slut så lyckas Linden invadera Covenants sinne och bryta hans katatoniska tillstånd, vilket gör att han kan åkalla den vilda magin och bekämpa Kasreyn innan deras resa mot ön där Det Enda Trädet finns kan återupptas.

Den här boken följer främst Lindens upplevelser och även om den ibland växlar över till Covenant så är det definitivt Lindens perspektiv som åskådliggörs. Jag har i sak inget emot det och faktiskt så tycker jag att Covenants handlande och hur han framställs som karaktär fungerar bättre när man ser honom genom Lindens ögon och precis som tidigare så fick det även här bli den engelska versionen av ljudboken uppläst av den eminente Scott Brick.

The One Tree, eller Det Enda Trädet som den heter på svenska, är en riktigt bra fortsättning på den andra trilogin och bygger effektivt vidare på den föregående boken samtidigt som den expanderar världen som Covenant besöker. Gör den till något mer, något nytt. Boken är bättre än sin föregångare i mina ögon (öron?) och den börjar definitivt att göra Covenant till den ansvarstagande hjälten som man på något konstigt vis lärt sig att gilla trots alla hans fel och brister.

The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever:

  1. Lord Foul’s Bane (1977)
  2. The Illearth War (1978) + Gilden Fire (1981)
  3. The Power That Preserves (1979)

The Second Chronicles of Thomas Covenant:

  1. The Wounded Land (1980)
  2. The One Tree (1982)
  3. White Gold Wielder (1983)

Illustrated Book:

  • The Atlas of the Land (1985) by Karen Wynn Fonstad

The Last Chronicles of Thomas Covenant:

  1. The Runes of the Earth (2004)
  2. Fatal Revenant (2007)
  3. Against All Things Ending (2010)
  4. The Last Dark (2013)

Evigt ljus

I motsats till min kära mor så har jag aldrig varit något riktigt stort fan av Metallica och till skillnad mot de flesta riktiga fansen (som min mor) så tycker jag att ”The Black Album” är deras klart bästa skiva. Jag får tillstå att de gjort många bra låtar men på det stora hela så tycker jag nog att deras sånginsatser rent allmänt är på tok för bristfälliga för att jag skall tycka de är något annat än bara okej. Live så var ju deras sång rent ut sagt anskrämligt på allt annat än det som var någorlunda hårt i sitt utförande, vilket jag trodde skulle vara bättre. Faktiskt. Men, men, dagen till ära har de släppt en ny singel och jag vet inte riktigt vad jag skall tycka, dvs om jag tycker den är bra, dålig eller rent ut av sagt kass? Vad tycker du?

Tidernas 5 sämsta skådespelerskor

Gamereactor har kört en artikelserie där de listat tidernas bästa manligakvinnliga och barnskådespelare samt även gjort en lista med de i sitt tycke sämsta skådespelarna. I många av fallen så håller jag med men det finns även mycket att önska i deras listor, vilket gör att jag tänkte ge min version angående vilka som egentligen är de bästa och sämsta. Vi har avklarat bästa manliga och bästa kvinnliga skådespelare, samt även sämsta manliga, så nu återstår bara sämsta kvinnliga skådespelare. Men innan dess så tar vi oss en titt på, och kommenterar, några av valen som Gamereactor gjorde på sin lista och hur det skiljer sig mot min.

Gamereactor placerade Lady Gaga på åttondeplatsen (GR 8) på sin lista och även ifall hon inte direkt är något underverk när det kommer till skådespeleri så har jag aldrig funnit henne så dålig att hon skulle hamna på denna listan. Inte heller håller jag med om deras placering av Gal Gadot på femteplatsen (GR 5). Visst, hon lär inte vinna någon Oscar i närtid men jag tycker inte att hon är dålig på något vis. Däremot så finns det en hel del bakom deras fjärdeplats (GR 4), vilket ockuperas av Drew Barrymore. Jag hade med enkelhet kunnat ge henne en plats på listan, för precis som Gamereactor skriver så spelar Drew i det närmaste samma roll i alla sina filmer och den är i samtliga fall extremt generisk och saknar allt vad scennärvaro heter. Helt klart en av de sämre större skådespelerskorna som är aktiv idag.

Precis som på den manliga sidan av listan så är det inte lätt att lista sämsta skådespelerskor. Det finns så oerhört många undermåliga kvinnliga aktriser som är aktiva i branschen idag, speciellt före detta modeller då de oftast rollbesätts utefter sitt utseende mer än sitt kunnande. Jag har medvetet skippat mindre kända eller de som mest tydligt gjort flytten från modell till skådis (ja, tittar på dig Cindy Crawford) och valt sådana som jag verkligen tycker saknar all talang rent skådespelarmässigt trots deras relativt stora ”stjärnstatus”:

5. Denise Richards
Visst, hon är en modell som flyttat över till skådespelande, men om man blivit framröstad som den sämsta Bondbruden genom tiderna så säger väl det en hel del, eller? Av alla dåliga och usla skådespelerskor som gestaltat Bonds kärleksintresse sedan 60-talet så är hon den sämsta. Sämsta! Även ifall hon väl åtminstone var uthärdlig i Wild Things så var hon rent ut sagt urusel i Starship Troopers (även om jag gillar den filmen), kass i den lilla roll hon hade i Love Actually och i bästa fall – Bästa! – medioker i Scary Movie 3. Att hon på senare år hamnat som deltagare i The Real Housewives of Beverly Hills och numera återfinns i långkörarsåpan The Bold and the Beautiful säger väl sitt, tycker ni inte? En välförtjänt femteplats med andra ord.

4. Milla Jovovich
När man pratar om ensidiga rollprestationer så är det svårt att slå Milla Jovovich på fingrarna. Hennes skådepelarregister är så extremt begränsat att hennes framträdanden i många fall blir rent tragikomiskt i de filmer där hon medverkar. Hon spelar verkligen samma roll i alla filmer. Verkligen! Hon gör det inte bra heller, vilket hade kunnat förlåta det hela lite. Allt vad talang heter är så frånvarande att man nästan tycker lite synd om henne, eller åtminstone så tycker man lite synd om hennes motspelare som verkligen får slita med att göra någon som helst scen med henne trovärdig. Att hon inte kommer högre upp på listan är endast för att de tre framför på något outgrundligt vis faktiskt är ännu sämre, nu hur det går till.

3. Kate McKinnon
McKinnons flamsiga, skrikiga och rent ut sagt störande skådespeleri är något av det värsta man kan uthärda på vita duken. Hennes absoluta brist på närvaro och personkemi mot sina motspelare är snudd på komisk i sig själv. Men bara snudd på, för hon är verkligen outhärdlig i alla sina roller. Hennes insatser i filmer som Ghostbusters (2016), The Spy Who Dumped Me, Yesterday och Bombshell är så urbota dåliga så det nästan förstör de filmerna totalt. Ja, i Ghostbusters-fallet så är ju det ett totalhaveri ändå, men McKinnons insats hjälpte sannerligen till att dra ned den filmen i avgrunden. Jag har verkligen svårt att förstå hur McKinnon lyckas få roll efter roll i storfilmer när hennes prestationer är så totalt värdelösa som de ändå är. Måste vara ett av livets stora och olösliga mysterier antar jag.

2. Amy Schumer
Finns det något värre än en komiker som inte är det minsta rolig? Nä, precis. De flesta brukar klaga på Melissa McCartney men faktum är att hon är direkt ett komiskt geni och en extremt talangfull skådespelerska i direkt jämförelse med Schumer. Så då förstår ni ju hur usel jag tycker Schumer faktiskt är! Jag kan inte komma på en enda film där jag skrattat en enda gång till hennes så kallade skämt och hennes totala brist på allt vad skådespelartalang heter är direkt pinsam. Vore det inte för förstaplatsen på denna listan så vore hon det absolut självklara valet att toppa, för precis så uselt dålig är hon.

1. Kristen Stewart
Det är svårt att inte placera Kristen på förstaplatsen. Hon har absolut ingen som helst scennärvaro och innehar ingen som helst förmåga att förmedla några som helst känslor. Inga alls. Eller förresten, hon använder alltid samma uttråkade ansiktsuttryck i varje filmscen som hon medverkar i och hennes leverans av vad som får lov att passera som dialog får i bästa fall – och då är jag snäll! – kallas styltig. Jag skulle nog vilja sträcka mig så långt att hon är direkt outhärdligt att se och därför brukar jag in i det längsta undvika att se filmer där hon medverkar. Faktiskt.

Tidigare/kommande:
10 Bästa skådespelarna
10 Bästa skådespelerskorna
5 Sämsta skådespelarna
5 Sämsta skådespelerskorna

Life #7 – ”Blue Zones”

Det finns fem platser i världen där människor lever märkbart längre än på andra platser på vårt jordklot. Dessa fem platser kallas gemensamt för Blue Zones, eller de blå zonerna, och utgörs av Loma Linda, Kalifornien i USA, Nicoya i Costa Rica, Sardinien i Italien, Ikaria i Grekland och ön Okinawa i Japan. Genom att undersöka vad som utmärker personer som lever på dessa platser så har man kunnat identifiera en rad faktorer som är gemensamma och utifrån dessa så har man sedan kunnat dra 9 lärdomar som täcker dessa människors livsstil:

  1. Måttlig, regelbunden fysisk aktivitet
  2. Syfte i livet
  3. Stressreducering
  4. Måttligt kaloriintag
  5. Växtbaserad kost
  6. Måttligt alkoholintag, speciellt vin
  7. Engagemang i andlighet eller religion
  8. Engagemang i familjelivet
  9. Engagemang i samhällslivet

Vad betyder nu då detta? Ja, det beror väl på hur mycket man väljer att läsa in i det hela och att man även tar i beräkning att undersökningarna som identifierat de blå zonerna fått en del kritik gällande att de är spekulativa och inte är vetenskapligt baserade. Men om vi bortser från kritiken och tittar på lärdomarna så kan man ju definitivt använda dem för att förbättra sin livssituation och för att må bättre rent allmänt. Skulle man sedan leva längre så får väl det ses som en bonus. Det är så jag väljer att se på det hela i alla fall. Om man försöker inkorporerar dessa nio saker i det dagliga så bör det leda till ett bättre, och förhoppningsvis längre, liv och vad mer kan man begära?

The Blue Zone - Grape Passions
Blue Zone - Wikipedia

Tidigare inlägg:
Life #1 – Ikigai
Life #2 – Meningen med livet
Life #3 – Att bli lycklig
Life #4 – Comfort Zone
Life #5 – 12 livsregler
Life #6 – 13 saker
Life #7 – Blue Zone

Skate no more…

Lite surt får jag nog allt säga att det är och dessvärre så finns det ingen annan än mig själv att skylla på. Jag har sedan i tisdags varit på resande fot och har under veckans gång tagit mig via en massa stopp nästan så långt ned som det går i vårt avlånga land. Ja, jag var inte ända ned till Ystad, men nästan. Lund blev slutdestinationen på min resa söderut, men det var långt nog. Redan på måndagen innan jag reste så hade temperaturen börjat sjunka under nollan här i Östersund och när jag kikade på väderprognosen så pekade den på minusgrader och ingen nederbörd under hela veckan, vilket är idealväder för att isarna skall börja lägga på alla småsjöar och tjärnar i närområdet. Vad spelar det då för roll, frågar sig vän av ordning? Jo, mina vänner, det innebär att förutsättningarna för att kunna åka långfärdsskridskor på nämnda småsjöar och tjärnar nu i helgen inte hade kunnat vara bättre och jag laddade mer eller mindre hela min bortavistelse för att kunna skrinna ut på några centimeter genomskinlig is idag. Men tji fick jag! När jag gjorde en utrustningscheck nu på morgonen så insåg jag till min stora sorg att allt fanns på plats här i lägenheten på Frösön utom en mycket vital del; Pjäxorna till långfärdsskridskorna. Surt, sa räven, och det är lite av bekymret av att ha två olika boenden. Inser att pjäxorna som också används till turskidorna befinner sig i världsmetropolen. Vet ju med mig att jag tömde takboxen på all utrustning hemma där i våras och längdskidor, slalomskidor, turskidor och alla där till hörande pjäxor packades undan i källarförrådet för att invänta denna säsong. Trist, trist då vädret verkligen hade varit perfa för en liten skatetur…

Sida 1 av 139

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén