20 seconds of insane courage

Författare: MaiM Sida 1 av 96

Bustin’ makes me feel good!

När jag åkte ned och köpte min bil, som ni kan läsa om här, så tillbringade jag en natt i Alingsås och tog då tillfället i akt att besöka den lokala Saga-biografen för att avnjuta den senaste Ghostbusters-filmen. Inser att jag glömt att skriva om det (eller faktiskt så glömde jag att posta inlägget som nu legat som ett utkast sedan dess) och inser även att jag faktiskt aldrig riktigt skrivit om just Ghostbusters-filmerna här i bloggen trots att de två första från 80-talet länge var favoriter hos en osnuten liten Magnus. Så, det har väl blivit hög tid att ändra på det, tycker ni inte? Tänkte väl det…

Ghostbusters (1984)
Minns att när jag såg första filmen på den lokala biografen i Hoting så tyckte jag att den var riktigt läskig. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag mest troligt inte var mer än 9-10 år, då jag kallt utgår från att den kanske kom till världsmetropolens biograf under 1985. Idag ser jag den väl mer som en komedi än en skräckrulle, men vill minnas att jag där och då tyckte att The Gatekeeper och The Keymaster i sina helveteshundsskepnader var aningens skrämmande och vill också minnas att det förekom en och annan mardröm om dem. Av någon anledning ogillade jag verkligen när Sigourney Weavers karaktär hålls fast i fåtöljen och åker in mot sovrummet. Läskigt för en 9-10 åring! Sedan går ju inte ledmotivet av för hackor heller; lyssna, se och njut av en riktig 80-tals musikvideo!

Betyg:

The Real Ghostbusters (1986-1991)
Jag har aldrig sett den tecknade versionen av Ghostbuster, åtminstone inte mer än enstaka klipp, så har egentligen ingen relation till den och kan därmed inte heller säga om den är bra eller dålig. Kan inte minnas att den någonsin gick på någon TV-kanal här hemma i Sverige, men tydligen (enligt Wikipedia) så skall den ha visats på TV3 från 1988-89. Vill påstå att vi var relativt tidiga med parabol/satellit-TV men minns som sagt inte till denna serien alls från den tiden. Blir kanske till att leta upp den och kika igenom, när nu tid till det skall finnas. Hur som helst, såg du den när det begav sig?

Betyg:

Ghostbusters II (1989)
Minns att jag även såg denna installation på biografen hemma i Hoting men nu hade man ju vuxit på sig och jag skulle nästan tippa på att jag var väldigt nära 15 årsstrecket när den kom till världsmetropolen, så upplevde den nog inte riktigt som lika läskig som när jag såg första filmen för första gången. Vill minnas att jag mer tyckte den var rolig än skrämmande och minns väl hur jag mest gillade att de styrde frihetsgudinnan med en NES Advantage joystick, för hur coolt var inte det?! Inte lika bra som första installationen men helt OK i min bok och en gedigen uppföljare. Många hoppades nog på, och väntade förgäves, på en uppföljare som trist nog aldrig såg dagens ljus. Även ledmotivet fick sig en uppdatering inför lanseringen, men det håller väl inte riktigt samma klass som originalet, eller vad tycker ni?

Betyg:

Ghostbusters (2016)
Den var en rejäl – och då menar jag REJÄL! – dikeskörning av sällan skådat slag. Finns faktiskt ingenting som jag uppskattar med denna film. Inget alls! Usla skådespelare, tråkiga karaktärer, uruselt manus, inte rolig för fem öre och alldeles på tok för mycket datoreffekter. Tidningen Östersunds Posten, eller om det var Länstidningen i Östersund, brukade för många år sedan ha ett betygsystem för filmer där de delade ut huggkubbar som avbildades med en yxa som var inhuggen i själva kubben. Det lägsta betyget man kunde få där, vilket var mindre än 1 huggkubbe, var en isärkluven huggkubbe där yxan låg bredvid och kubben var i två delar. Minns aldrig att en film fick det betyget men om jag använt det systemet så hade det betyget delats ut här. Men nu så får det bli en slimad Ghostbuster-logga i betyg istället, vilket är samma motsvarighet.

Betyg:

Ghostbusters: Afterlife (2021)
Jag gillade den nya installationen och det märks att den gjorts av en person med respekt för de två originalfilmerna. Så mycket nostalgi och så mycket kärlek har ingjutits i denna filmatisering och även om det helt klart är en uppdatering till den nya era som vi nu lever i så är den ändå på något sätt trogen förlagan. Bra skådespeleri, en bra historia, kul karaktärer och precis allt det där som filmen från 2016 inte var/är.

Betyg:

Snö!

Äntligen så är skotersäsongen igång! Fram till nu har det varit lite klent med snö, eller på tok för kallt, men det har ordnat till sig och även om det är relativt bottenlöst så är det otroligt kul att surfa runt i pudersnön. Dessutom så är nu årets första skotertripp med grabbarna grus inplanerad och med det så börjar den här säsongen arta sig på ett bra sätt. Kul! Nu hade det bara fått komma typ lika mycket snö till så hade det blivit perfekt.

21/12/21

Årets mörkaste dag, vilket definitivt märks här i världsmetropolen. Vintersolståndet, som inträffade klockan 16:59 idag, har bjudit på årets kortaste dag med soluppgång 9:49 och solnedgång 13:57, dvs en dagslängd på endast 4 timmar och 8 minuter. Väldigt lätt att missa dagsljuset med andra ord. Men inget ont som inte har något gott med sig, som det brukar heta, och nu går vi mot ljusare tider gällande allt hoppas jag.

De gamla iranierna brukade fira årets längsta och mörkaste natt genom en ritual de kallade Yaldā Night. Traditionellt var ritualen ett skydd; människor samlades för att hålla sig vakna för att skydda sig mot onda andar som lurade under den långa natten. Traditionen har varit stark i tusentals år, och varje vintersolstånd samlas iranier för att äta, dricka och läsa poesi långt in på natten. De som firar Yaldā Night uppmuntras att äta vattenmelon, granatäpple, nötter och torkad frukt där fruktens röda nyanser är av betydelsefulla eftersom det sägs representera gryningens nyanser och livets glöd.

2021 har egentligen inte varit någons år, allra minst undertecknads, men återkommer till det i ett senare inlägg. Vad gäller dagens datum, 21/12/21, så anser många dock att det symboliserar en lyckodag. Att de upprepade siffrorna ses som gudomliga. Siffran 1 sägs beteckna motivation, optimism och inre arbete, medan siffran 2 handlar om harmoni och partnerskap. Dessutom är datumets numerologiska beräkning lika med 11, vilket påstås vara ett masternummer. Siffran 11 uppmuntrar att utforska saker som ligger bortom tillvarons fysiska natur, vilket i lekmannatermer är en potent dag för manifestation av något slag.

Mer än någonsin tidigare har 2021 påmint oss vem som verkligen är viktig i våra liv, vilket definitivt även gäller för undertecknad. Ni som följer denna nonsensblogg är ju väl medveten om hon jag skriver om i Crossroads-inläggen, Breaking the Silence-inläggen och Projekt No. 5-inläggen och det är väl inget snack om att just hon är den som jag blivit påmind om är den viktigaste tjejen i mitt liv i alla fall. Den viktigaste som jag kommer göra allt som står i min makt för att släppa taget om. Trist nog. Inte roligt, inte lätt och kanske det värsta som jag behövt göra i mitt liv, men det är det som måste till för att jag skall komma vidare. Utifrån det så hoppas jag verkligen, verkligen på ljusare tider och att jag likt de gamla iranierna ser den där gryningens nyanser och upptäcker livets glöd igen.

Vintersolståndet | Japetus öga
Gryning poster av Susanne Hörnfeldt - Printler

Jack Reacher

Jag gillar de två filmerna som kommit där Tom Cruise gestaltat Lee Childs karaktär Jack Reacher. De har båda varit underhållande actionfilmer och jag hade i stort inga större problem med Tompa i rollen, men det går väl inte riktigt att sticka under stolen med att just den rollbesättningen var så långt ifrån böckerna som man nog egentligen kunnat komma utan att byta kön på karaktären. Jag har inte läst någon av böckerna men som jag förstått det så är ju Reacher där beskriven som extremt lång, extremt bred, långarmad, långbent, med tjock hals och händer stora som middagstallrikar. Han skall vara i 36-års åldern, mörkblond, 196cm lång och väga någonstans runt 100kg, vilket ju Tompa definitivt inte gör. Han var ju 50 år när första filmen släpptes och 54 år när uppföljaren kom och han är ju inte mer än ca 170cm lång och är då definitivt inte mörkblond i håret. Men som sagt, jag gillade ändå filmerna. Kanske för att jag inte läst böckerna. Hur som helst så har Tompa nu hoppat av rollen och Amazon Prime är på G med en serie baserad på karaktären istället där Reacher ser ut mer som han skall, förutom att han i böckerna då inte direkt beskrivs som någon skönhet; hans ansikte såg ut som om det hade blivit hugget ur sten av en skulptör som hade förmåga att göra det men inte så mycket tid. Oavsett så tycker jag att serien ser bra ut utifrån trailern nedan, vad tycker ni?

Wrapped

Enligt Nationalencyklopedin, NE, så är musik en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition; allmänt kan dock musik sägas bestå av vissa typer av organiserat ljud, men begreppet kan också inkludera omständigheterna kring musiken, dvs. musiklivet.

Jag är väl egentligen inte en musikkille, om man nu kan vara det, utan har alltid varit mer av en filmnörd. Nu är det ju inte så att jag inte uppskattar musik, tvärtom, och är det någon musik jag uppskattar lite mer så är det oftast filmmusik. En dålig film kan verkligen lyfta av bra filmmusik, vilket jag skrivit om tidigare här i bloggen. Sedan så går det ju sällan en dag som jag inte lyssnar på musik och som ni vet så brukar jag ju lite felaktigt påstå att jag bara gillar tre olika artister/typer av musik; Michael Jackson, Meat Loaf och Hårdrock. Oavsett sanningshalten i det så påpekade en vän tidigare i år hur olika vi bedömde musiken. Han uppskattade själva musikaliteten i gitarr- och trumspelet medan jag ofta för fram sånginsatsen som den avgörande faktorn gällande vad jag gillar. Han kan vara något på spåren där och om jag rannsakar mig själv så tenderar jag att gilla grupper och artister som har erkänt bra sångröster framför det som rent allmänt anses vara bra låtar. Ja, med filmmusik som undantaget då.

En kul funktion i Spotify är det som de kallar ”Wrapped” där de varje år presenterar de låtar som man gillat mest, eller spelat mest, under det gångna året och häromdagen så släppte de Wrapped-spellistan för 2021. Tydligen så har jag lyssnat 13095 minuter på Spotify i år och mina topp-3-låtar var:

  1. Roads to Madness av Queensrÿche
  2. The Writing on the Wall av Iron Maiden
  3. Presence of Mind av Dynazty

Stämningarna jag lyssnade mest på har varit inspirerande och motivation. Mina 3 toppgenrer var:

  1. Hårdrock
  2. Progressiv Metal
  3. Mjukrock

På en hedervärd fjärdeplats kom filmmusik. Av de 13095 minuterna så lyssnade jag 4390 minuter på Queensrÿche, som var den artist jag lyssnade mest på, och hela listan med toppartister var:

  1. Queensrÿche
  2. Iron Maiden
  3. Meat Loaf
  4. Dynazty
  5. Avantasia

Den spellista jag lyssnade mest på var Nu Jävlar!, vilket har som slogan; Inget tjafs. Bara bra jävla rock. Så det råder väl väldigt lite tvekan om att hårdrock är just min genre, eller hur? Fast det visst vi ju redan! Sedan om det nu är hälsosamt att 1/3 av mitt musiklyssnaden har legat på Queensrÿche låter jag ha osagt, men allt som gör en glad är väl bra för en tänker jag. Kommer knappast lyssna mindre på dem i framtiden men skall väl försöka att bredda mig liiite. Kanske. Eller så fortsätter jag som jag gör, är ju inte direkt så jag lider av det. Så, där har ni mitt 2021 i musik, hur var ditt?

”All is not it seems to be on the outside
Sometimes what appears to be is a show
What shows in the face is only a mirror
We all have some better places to go”

Projekt No. 10 – del 6; Hiems

För ett par år sedan så hade jag ett projekt som sträckte sig över fem delar som jag kallade Winter’s Heart. Inläggen som sådant var för ett skoterprojekt som sedan övergick till att sälja skotern jag hade till att leta reda på en ny. När jag avslutade projektet i den femte delen så var det med att jag köpt mig en skoter, en skoter som jag fortfarande har i min ägo. Den har nu börjat gått några mil och under sommaren så har jag påbörjat en smärre upprustning av maskinen så den skall vara fit for fight i vinter. I juni så lämnade jag iväg dynan om omklädning då den spruckit en del, i augusti så tog jag ut boggien för att byta alla hjullager och slides samt montera nya isrivare + extra boggiehjul och nu i helgen så rev en vän och jag motorn för att ge skotern nya kolvar. Det visade sig vara i grevens tid som det gjordes då de gamla kolvringarna visade sig inte hålla tätt och kolvarna därigenom var rejält svarta. Nu återstår bara en till uppdatering, nämligen att byta fjäder och vikter i primärvariatorn, sedan skall den väl vara i ett strålande skick. Visst, den skall få en ny rem och nya stift med, men det är ju mer slitageprylar så det räknas inte riktigt. Kanske blir det även en sadel- och en tunnelväska från Chris Burandt, men det är bara kanske.

Projekt No.1 – ??? [Tidigare Projekt #10, A, I och 1]
Projekt No.2 – Exercise [Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H, III och Fit For the Future] – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8
Projekt No.3 – Supellex [Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D, IV och Easy Livin’] – del 1del 2del 3
Projekt No.4 – Venatus [Tidigare Projekt #16, F, VI och Retro] – del 1del 2del 3del 4del 5
Projekt No.5 – Amare [Tidigare Projekt #5 ”A Change of Heart”] – del 1del 2del 3del 4, del 5
Projekt No.6 – Opus [Tidigare Projekt #18 ”A Leap of Faith”, G och V] – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8del 9del 10del 11del 12del 13del 14del 15del 16
Projekt No.7 – ???
Projekt No.8 – Villa – del 1
Projekt No.9 – Vehiculum [Tidigare Projekt E] –  del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8, del 9
Projekt No.10 – Hiems [Tidigare Projekt #4 ”Winter’s Heart” och II]– del 1del 2del 3del 4del 5, del 6

Projekt No. 5 – del 5; Speak

Hjärtat har ett konstigt sätt att fixera sig vid en specifik person och göra att man tenderar att ignorera alla andra i sin omgivning. Faktiskt. Åtminstone så fungerar det så för undertecknad när någon fångar mitt. Jag tenderar att jämföra alla andra jag träffar med hon som finns i mitt hjärta och oftast så lyckas de aldrig leva upp till hur jag känner för just den personen som mitt hjärta åtrår. Jag blir helt enkelt lite ignorant gentemot alla andra då de i mitt tycke inte riktigt har samma dragningskraft. Det här är väl både positivt och negativt antar jag. Å ena sidan så är det väl bra att fokuset ligger mot personen i mitt hjärta men å andra sidan så går man miste om många nya bekantskaper och potentiella relationer när så är fallet. Men i de fall nu personen i mitt hjärta inte är min i den mening att vi är tillsammans, skall man då vänta tills den personen blir tillgänglig? Skall man vänta tills den personen bekräftar sina känslor för mig? Bra frågor men dock inte helt lätta och självklara att svara på. Skall man kanske berätta för dem hur man känner oavsett om de är tillgängliga eller ej? När är rätt tid att berätta för någon som finns i ens hjärta hur man känner för dem? Enligt många så finns det ingen rätt tid att berätta för någon att man älskar dem, vilket kan låta konstigt. Anledning är dock att vi kan bara ångra de saker eller ord som vi aldrig sagt eller gjort när det kommer till kärlek, så det bästa tillfället att säga till någon att man älskar dem är när man verkligen gör det. Älskar dem alltså. Få saker betyder så mycket som när man säger ”Jag Älskar Dig” ansikte mot ansikte och med ögonkontakt till personen i sitt hjärta. Livet är kort så vänta inte med att delge dina känslor och berätta hur du känner. Enkelt, eller hur? Precis som jag skrev i förra inlägget, när jag citerade Robert Carlyle i rollen som John Lennon i filmen Yesterday, så är det ju inte mer avancerat:

Tell the girl you love that you love her. And tell the truth to everyone whenever you can.”

Men så kommer vi ju till det här med den andra delikata situationen som jag beskrev i det senaste Crossroads-inlägget, det vill säga att hon som jag insett är kärleken i mitt liv och som för tillfället huserar i mitt hjärta numera har en pojkvän. Gäller då regeln fortfarande att man skall berätta hur man känner? Svår fråga! Det är ju lite som Bengt Andersson säger i rollen som Brännström till Staffan Lings karaktär Hedlund i filmen Sällskapsresan 2 – Snowroller:

Vet du vad du har Hedlund? Taskig tajming!

Jag vet, min tajming är ju allt annat än bra i denna fråga. Att mina rädslor hindrat mig mer eller mindre hela sommaren från att säga hur jag känner är ett faktum och även om det här med en pojkvän är en missräkning från undertecknads sida så borde jag sett det komma. För hur nära och hur bra relation vi än har så är det ju självklart att även andra skulle upptäcka hur underbar hon faktiskt är och samtidigt så fanns det nog en önskan hos henne att hitta någon att vara tillsammans med. Så tajmingen är verkligen taskig! Men som författaren och motivationstalaren Sonia Ricotti uttrycker det:

”Accept what is, let go of what was and have faith in what will be.”

Så det är ju bara att acceptera nuvarande situation, försöka släppa den nästan relation vi haft sedan en tid tillbaka och ha en tilltro till vad som komma skall. Men det är inte lätt! Vem vet vad framtiden har i sitt sköte? Kanske blir 2022 precis som jag skrev i Future World-inlägget för lite mer än en och en halv vecka sedan. Men även om ens tro kan försätta berg så gör det ju inget att hjälpa den lite på traven, eller hur? Här kommer det väl in att berätta för henne hur jag verkligen känner och sedan ha tilltro till framtiden, tänker jag. Ta bladet från munnen och göra det jag tänkte med Breaking the Silence-inläggen (och kategorin), det vill säga att berätta i klartext för henne om mina känslor. Genom att börja skriva om det här i bloggen, vara öppen med hur jag känner för alla som läser, så har jag redan klivit ur min komfortzon, något jag skrev om att göra i senaste Life-inlägget. Genom att skriva om det här så har jag både lytt Robert Carlyles råd om att berätta det för alla och samtidigt klivit ur komfortzonen och in i rädslozonen. Sedan då jag slutat hitta ursäkter och bli påverkad av vad andra tycker samt att jag försöker möta mina hinder och försöker lösa ett problem, vilket vi väl lite ingenjörslogiskt får kalla denna delikata situation, så har jag redan pushat mig själv ut i lärandezonen. Men som det så fint brukar heta i diverse motivationssammanhang:

Det finns 3 lösningar på varje problem; acceptera, förändra eller släpp taget. Om du inte kan acceptera, förändra. Om du inte kan förändra, släpp taget.

Första frågan blir alltså ifall jag kan acceptera nuvarande situation?

Hela grejen är ju att jag faktiskt har extremt svårt att acceptera den nuvarande situationen. Det enda jag försöker göra just nu är saker som gör att jag inte tänker på den, situationen, vilket är oerhört svårt! Den relation som vi skapat är ovärderlig för mig och jag kan verkligen inte acceptera, eller vill inte acceptera, att den mer eller mindre har kommit till sin ände. Man kan ju inte styra eller för den delen rå för hur man känner, man kan bara välja hur man agerar utifrån dem och i detta fallet känns det som att jag behöver göra något. Jag behöver komma vidare från den situation jag nu befinner mig i och jag känner att jag verkligen behöver bejaka mina känslor för henne och berätta hur jag känner. Jag vill absolut inte ångra på min dödsbädd att jag inte vågade uttrycka mina känslor för henne. Så nu gäller det att bege sig ut i tillväxtzonen och våga leva mina drömmar. För hon är ju en dröm. För mig i alla fall. Sedan så är det ju ett mål för mig att våga berätta och man skall ju erövra sina mål, så därför måste jag berätta. Faktiskt.

Do what you can, with what you have, where you are.

Theodore Roosevelt, USAs President 1901-1909

Så, vad skall jag då göra för att förändra denna delikata situation?

Några saker faktiskt, utöver att berätta då. Det finns faktiskt en rad saker som är helt nödvändiga (och som jag till viss del redan börjat göra). Så vad är dessa saker då? Kommer till det alldeles strax men tänkte bara omnämna det här med att jag inte agerar förrän nu. I Man With a Plan-inlägget så pratar jag ju om varför. Prokrastinering. Inget skojigt ord men det skall det ju inte vara heller då det är när man får en negativ känsla inför en uppgift som leder till en impuls att fördröja och undvika. Vilket ju är precis vad som skett i detta fallet och skapat den taskiga tajmingen. Vissa saker har jag en förmåga att skjuta upp tills det absolut obönhörligt måste göras, vilket jag också oavsett situation hittills i mitt liv lyckats med att genomföra på utsatt tid och/eller till rätt kvalitet. Vilket gör ju att jag satt det i system. Jag behöver den där ”måste” triggern, eller piskan, eller vad ni nu vill kalla den. Så nu när hon är på väg bort från mig så har jag helt plötsligt fått den där triggern som krävs för att jag skall agera. Fått det där som gör att jag vågar lämna min komfortzon, eller för den delen min rädslozon, och faktiskt våga möta mina rädslor och skrida till handling. Vet inte vad det säger om mig men det är så här jag fungerar. Så, när jag nu fått den här triggern, vad är det då jag behöver göra får att försöka förändra pojkväns-situationen?

1. Inte vara närvarande i hennes liv i hopp om att hon ska ändra sig – Att stanna i hennes närhet som en vän i hopp om att hon skall få en aha-upplevelse och inse att det är mig hon vill vara med är inte en hållbar situation. Det enda det skulle föranleda är att jag hamnar i den förgätna vänzonen och den vill jag för allt i världen undvika. Den upplever jag redan om vi skall vara ärlig och jag behöver ta mig därifrån då det är den delen jag inte kan acceptera.

2. Inte prata illa om pojkvännen – Det får en bara att verka patetisk och som att man försöker framhäva sig själv, vilket i sig är förolämpande mot henne och det enda det visar är att jag inte respekterar hennes val. Jag känner inte han, vet inte vem han är och kommer därigenom inte heller att prata om honom. Alls. Inte det minsta. Om jag skulle prata illa om honom så skulle det bara få mig att framstå som den mindre människan.

3. Inte göra allt för att vara tillgänglig när pojkvännen inte är det – Det här är bara till hennes fördel. Även om jag egentligen inte vill annat än visa hur mycket bättre jag är för henne så innebär det att finnas tillgänglig när inte pojkvännen är det att jag bara blir en backup för henne för att må bättre när pojkvännen inte finns tillhands. Så, hur svårt det än kommer att bli så kommer jag att exkludera henne från mitt liv framöver, något jag redan till viss del gjort, men som kommer bli mer definitivt efter att jag berättat.

4. Berätta för henne hur jag känner – Om man verkligen, verkligen har känslor för någon, känslor som inte vill försvinna, så måste man berätta. Men jag berättar inte i hopp om att hon skall lämna pojkvännen. Faktiskt. Jag berättar för henne för att jag vill vara öppen och ärlig med hur jag känner för henne.

Sedan då? Kommer jag släppa taget?

Ja, jag kommer försöka åtminstone. Jag kommer göra allt som står i min makt för att släppa taget om henne. Kommer inte stanna i vänzonen, kommer inte att vara en riddare i vit rustning, kommer inte ställa krav att hon skall vara med mig, kommer inte vara närvarande i hennes liv i hopp om att hon skall ändra sig och jag kommer definitivt inte försöka vinna över henne. Inget av det. Jag kommer berätta och sedan kommer jag att ge henne utrymme och låta henne själv komma på vem hon vill vara med. Visst, skulle hon verkligen, verkligen behöver hjälp så kommer jag givetvis att hjälpa henne. Är ju ingen robot. Men jag kommer inte att fortsätta hänga med henne på samma sätt som vi gjort, framförallt nu i sommar, och jag kommer rent generellt att undvika att träffa eller prata med henne. Kommer inte bli roligt, kommer inte bli lätt, men det är det som måste till för att jag skall komma vidare. Om det kommer fungera? Vet inte!

I nästa del så tar vi oss an hur jag skall hantera den tredje och sista delikata situationen.

Long Distance Relationship Quotes

Projekt No.1 – ??? [Tidigare Projekt #10, A, I och 1]
Projekt No.2 – Exercise [Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H, III och Fit For the Future] – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8
Projekt No.3 – Supellex [Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D, IV och Easy Livin’] – del 1del 2del 3
Projekt No.4 – Venatus [Tidigare Projekt #16, F, VI och Retro] – del 1del 2del 3del 4del 5
Projekt No.5 – Amare [Tidigare Projekt #5 ”A Change of Heart”] – del 1del 2del 3del 4, del 5
Projekt No.6 – Opus [Tidigare Projekt #18 ”A Leap of Faith”, G och V] – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8del 9del 10del 11del 12del 13del 14del 15del 16
Projekt No.7 – ???
Projekt No.8 – Villa – del 1
Projekt No.9 – Vehiculum [Tidigare Projekt E] –  del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8del 9

Projekt No.9 – del 9; Vehiculum

För två veckor sedan så skrev jag ju om, i det som numera är del 8 i detta återupplivade projekt, hur jag sålt min dåvarande bil och faktum är att jag har levt utan motordrivet fordon med fyra hjul i min ägo sedan dess. Först var min tanke att jag skulle plocka ut en tjänstebil och jag letade faktiskt upp en som jag pitchade för min chef men för första gången under mina mer än 12 år hos RES så blev jag nekad den bil jag valt ut med motivationen att den var för dyr. Visst, den var inte billig i inköpspris men när man tittar på elbilar, och då fyrhjulsdrivna sådana i synnerhet, så är de ju inte det. Sedan så är det ju mer TOC, dvs Total Cost of Ownership, man skall titta på och inte inköpspris när man pratar elbilar. Men, men, så är verkligheten och det blev ingen elbil, eller tjänstebil alls för den delen, då jag blev lite avig och helt enkelt förkunnade att jag köper min egen bil. Sagt och gjort så har jag därefter letat med ljus och lykta efter en lämplig bil att inhandla och det har tagit mig tills nu innan jag lyckats komma fram till ett potentiellt köp. Sitter därför nu på nattåget ned till GBG för lite jobb på head office imorgon och sedan, förhoppningsvis, ett inköp av funna bil på torsdag. Vad det är för en kärra? Återkommer med det ifall det nu blir ett köp.

Mystery Car Fotografier, bilder och bildbanksfoton - iStock

Projekt No.1 – ??? [Tidigare Projekt #10, A, I och 1]
Projekt No.2 – Exercise [Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H, III och Fit For the Future] – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8
Projekt No.3 – Supellex [Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D, IV och Easy Livin’] – del 1del 2del 3
Projekt No.4 – Venatus [Tidigare Projekt #16, F, VI och Retro] – del 1del 2del 3del 4del 5
Projekt No.5 – Amare [Tidigare Projekt #5 ”A Change of Heart”] – del 1del 2del 3, del 4
Projekt No.6 – Opus [Tidigare Projekt #18 ”A Leap of Faith”, G och V] – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7del 8del 9del 10del 11del 12del 13del 14del 1
Projekt No.7 – ???
Projekt No.8 – Villa – del 1
Projekt No.9 – Vehiculum [Tidigare Projekt E] –  del 1del 2del 3del 4del 5, del 6, del 7, del 8, del 9

Sida 1 av 96

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén