Oh, my f***ing God! Jag är helt salig och kan lätt påstå att jag har problem att hålla kroppsvätskorna i styr. Har för ett par timmar sedan, var tvungen att smälta det hela lite innan jag kunde skriva om det, sett sista delen i andra säsongen av The Mandalorian och herrejösses vilket avsnitt! Magiskt! Såååå mycket Star Wars-fanservice att man blir helt salig. Varför, varför, varför Disney inte gav tyglarna till Dave Filoni och Jon Favreau när de skulle göra sequeltrilogin kommer förbli en gåta? Visst är The Mandalorian lite väl ojämn i kvalitet sett över alla avsnitt men den andra säsongen har varit ett sånt oerhört steg uppåt på kvalitetsstegen och den fanservice som främst fans av Clone Wars blivit erbjuden är helt underbart. Men även fans av originaltrilogin har fått sitt serverat då vi fått allt från Bo-Katan till Ashoka Tano till Boba Fett under säsongen. Precis så här skall Star Wars vara. Just precis så här! Så långt från det totalhaveri som sequeltrilogin bjöd på som det bara går. De sista 10-minuterna i säsongsavslutningen är precis så där magiskt bra som SW är i sina bästa stunder och är anledningen att mina kroppsvätskor löper amok. Att få Luke Skywalker i all sin Jedi Master-glans, ackompanjerad av R2-D2, är inget annat än heeeelt magiskt och är precis vad alla SW-fans behövde efter det bedrövliga karaktärsmordet som skedde i The Last Jedi. Det här är den Luke som alla väntat på och är precis vad alla fans behövde för att karaktären skulle kunna återta lite av sin forna glans. Har du inte sett så gör det bums! Enda frågan nu är hur i hela friden vi skall kunna vänta till Dec-21 innan fortsättningen kommer? Kommer bli en låååååång väntan det…
Efter att ha sett Disneys nya live-version av Mulan, vilket jag skrev om häromdagen, så tänkte jag att det var dags att även se deras animerade ”original” från 1998 och jag gillade det jag såg. Faktiskt. Filmen har väl egentligen ett ganska så gott rykte med 7,6 i betyg på IMDb och 85-86% på Rotten Tomatoes. Det folk brukar klaga på är draken Mushu med röst av Eddie Murphy, men jag gillade faktiskt karaktären. Den var verkligen den komiska relief som filmen behöver och är i mina ögon faktiskt det bästa med filmen. Att säga att filmen är i samma nivå som Aladdin eller Beauty & the Beast vore att överdriva å det grövsta men jag gillade den. Historien är ju i stort densamma i denna version och live-versionen med diverse nödvändiga ändringar då, som exempelvis uteslutandet av draken i live-versionen. Har du inte sett Mulan så gör det. En stabil film som jag på intet vis tycker är överlägsen live-versionen utan håller samma kvalitet men med andra fördelar och för den delen nackdelar.
Som Vasquez så coolt uttrycker det i Aliens. Varför jag skriver om det? Tja, utöver de fantastiska nyheterna gällande Star Wars och MCU i veckan, vilket jag skrivit om i de två senaste inläggen, så kom det ju faktiskt fler underbara nyheter från Disney’s investerardag. Faktum är om det ändå inte var ÄNNU bättre nyheter? Well, svårt att differentiera den ena som bättre än den andra. Vilka nyheter är det då jag yrar på om?
Den första nyheten antydde jag redan i föregående inlägg och det gällde den nya Indiana Jones-filmen, den femte i ordningen, som snart kommer börja spelas in och som kommer att avsluta den franchisen. Hur sjukt skoj är inte det? Indy är verkligen en favorit hos undertecknad och jag gillar faktiskt alla filmer i serien – ja, även den senaste. Enda lilla orosmolnet på himlen är väl det faktum att Harrison Ford faktiskt är född 1942 och har nått den distinkta åldern av 78 år vid det här laget. Visst är han fräsch för sin ålder men med tanke på hur fysiskt krävande rollen brukar vara så är det med en liten oro som jag trots allt ser fram emot mannen med piskan i ett nytt äventyr igen.
Även den andra nyheten antydde jag i föregående inlägg och gällde den ryktade TV-serien om Willow, något jag skrev om för ett och halvt år sedan. Den är nu bekräftad och den kommer att vara en uppföljare till filmen från 1988 med Warwick Davis åter i huvudrollen. Hur fantastiskt låter inte det, så säg? Får vi även se Joanne Whalley, som gjorde en stabil insats i tredje säsongen av Daredevil, och Val Kilmer tillbaka i sina respektive roller så vore det ju mer än fantastiskt. Kilmers hälsoproblem på senare år är ett orosmoln, men då han ryktas vara med i uppföljaren till Top Gun, så ger det ju hopp om att få återse en av de coolaste fantasy-karaktärerna någonsin i form av Madmartigan. Med en serie baserad på Wheel of Time, en på Lord of the Rings (båda hos Amazon) och nu en serie baserad på Willow bekräftad, så är mitt fantasyhjärta fylld av glädje. Magiskt, om ni ursäktar uttrycket.
Frågan är dock om inte den sista nyheten är den som fick mitt hjärta att göra mest extra frivolter och den som knyter an till inledningen av, och titeln på, detta inlägg? FX/Hulu, som ägs av Disney, meddelade nämligen att man fast-trackat en helt ny Alien-serie som skall vara en slags hybrid av de två första filmerna, Alien från 1979 och Aliens från 1986. Enda orosmolnet här för egen del är att de försöker få väldens mest ojämna regissör, Ridley Scott, ombord som exekutiv producent. Jaja, jag vet att hans första film, och då främst hans Director’s Cut version, är riktigt, riktigt bra, men det har alltid varit Aliens och James Cameron som varit den främsta i min bok. Jag hade därför hellre sett Cameron i exekutiv producent-stolen, som ni förstår. Men oavsett så är det här en nyhet som gör att jag har problem att hålla vätskorna i styr. Vi kommer få en TV-serie baserad på Alien! Smaka på den. Fuckin’ freaken fenomenal!!!
Som om inte alla Star Wars nyheter som jag skrev om i föregående inlägg vore nog så presenterade Marvel en hel radda uppdateringar och nyheter till deras MCU där flertalet kommer till Disney+. Det är inget snack om att Disneys streamingtjänst kommer vara helt magisk framöver, eller vad tror ni? De börjar verkligen att nyttja sina ip:s till tjänsten och då har jag inte ens nämnt Indiana Jones och Willow!
Vad hände i natt egentligen? En helt sjuk radda med nya Star Wars-serier presenterades av Disney/Lucasfilm och ingen, jag menar verkligen ingen, kunde vara mer hypad än undertecknad. Magiskt! Håller som bäst på att beta av Clone Wars-serien och följer ju The Mandalorian (vem gör inte det?) slaviskt varje fredag. Att det i natt presenterats de länge ryktade 10(!!!!) nya SW-serierna, som alla kommer till Disney+, gör mig helt kollrig av lycka. Eller vad sägs om:
Andor – en prequel till Rogue One-filmen
Rogue Squadron – regisserad av Patty Jenkins, hon bakom Wonder Woman-filmerna
Ahsoka – som skall utspela sig samtidigt som The Mandalorian
The Rangers of the New Republic – även den samtidigt som The Mandalorian och handlar om Bo-Katan
Lando – ja, vem den handlar om behöver nog inte nämnas
The Acolyte – en thrillerserie som utspelar sig under High Republic-eran
Obi-Wan Kenobi – där det bekräftats att den utspelar sig 10 år efter Revenge of the Sith och kommer ha Hayden Christensen med som Darth Vader! Fantastiskt!
Dessutom tre nya tecknade serier:
The Bad Batch, en slags fortsättning på Clone Wars
A Droid Story – vilket verkar förlja R2-D2 och C-3PO, vilket får mig att tro att det är en uppdatering av den gamla serien Droids
Visions – en samling animerade kortfilmer
Utöver detta så bekräftades också tredje säsongen av The Mandalorian. Hur galet kommer inte detta att vara? Känns verkligen som att Disney börjar få igång sin streamingtjänst på allvar de kommande åren, och då har vi inte ens nämnt alla andra utannonseringar som Marvel, som ju även de ägs av Disney, gjort. Men mer om det i separat inlägg.
Tog mig för att se Disneys liveversion av Mulan häromkvällen och måste säga att jag gillade det jag såg. Nu kan det ju bero på min förkärlek för asiatisk film (jaja, jag vet att den är Hollywood-producerad) och att jag gillar den här typen av film som knyter an mot hur Hero, House of Flying Daggers och Crouching Tiger, Hidden Dragon är gjorda. De flesta recensenter verkar dock inte gilla det som de ser och hänvisar till det tecknade ”originalets” överlägsenhet. Nu har jag inte sett Disneys tecknade version, så kan av förklarliga skäl inte uttala mig om dess förträfflighet, men jag förstår faktiskt inte alls kritiken som framförts där man bland annat klagar på att Mulan skulle vara färdigutvecklad som karaktär redan från början. Det känns faktiskt som att man i mångt och mycket efterfrågar det omöjliga hos filmskapare idag. De måste vara nyskapande, de måste förnya gamla koncept och de måste leverera något oväntat. Fast inte riktigt. De måste samtidigt följa gamla mönster, inte vandra för långt från den traditionella berättarstigen och ge publiken den där vanliga utvecklingen hos en karaktär där de går från totalt okunnig, eller åtminstone underlägsen, till att bli en mästare. Jag tycker de går ifrån den stilen på ett förträffligt sätt och lyckas väl med att berätta en förträfflig historia. Inte på något sätt suverän, men tillräckligt bra och underhållande för att hålla mitt intresse uppe. Sedan är det ju alltid kul att se Jet Li, Jason Scott Lee och Donnie Yen i en och samma film, om det inte fanns någon annan anledning.
För några veckor sedan så skrev jag ett inlägg där jag konstaterade att det var fler än jag som dragit parallellen mellan Starships gamla 80-talsdänga We Built This City och namnen till min gamla partner in crime, vovven Bildt. Detta var efter att Filip & Fredrik haft en frågekategori, som dessvärre blev outnyttjad, i deras succéprogram Alla mot Alla som hette ”Heter låten We Bildt This City i Carl Bildts huvud?”. Ikväll är jag relativt säker att frågorna bakom kategorin dök upp igen bakom titeln ”-Knack, knack. -Vem där? -Rock & Roll som byggmaterial. -Då måste du ha byggt den här staden”. Jag kan ju inte vara säker, men det verkar logiskt om inte annat att återbruka genom att byta namn på outnyttjade kategorier. Påståendet var precis så som jag tänkte där Carl Bildt enligt utsago hade setts leende för sig själv på NK i Stockholm samtidigt som de spelade just We Built This City i högtalarna. Kul, kul!
Jag är väl ingen superfrekvent besökare på Facebook, men det händer ju att jag hänger där lite då och då. Av någon anledning som jag inte riktigt vet varför, men har väl att göra med Facebooks algoritm antar jag, så kommer det upp artiklar från hennesvag.se i mitt flöde allt som oftast. Kanske är för att belysa min feminina sida? 🙂 Hursomhelst så var det en artikel häromdagen som triggade min nyfikenhet så pass mycket att jag klickade mig in på den. Namnet på artikeln, och det som den handlade om, var 25 tecken på att han är rädd för hur mycket han gillar dig. Min nyfikenhet var om det kunde tänkas vara applicerbart på undertecknad? Dvs om jag själv påvisar dessa tecken inför henne med stort H och ifall det spelar in i ”den delikata situationen” som jag yrar på om. Kan det vara sakerna som håller mig tillbaka? Sakerna som gör att jag inte är redo? Även om jag inte tror det, så skulle det kanske kunna ge några svar på mina frågor. Kanske. Så, här är de 25 tecknen:
Han stirrar
Han har blivit sårad förut
Ska jag, eller ska jag inte?
Han hänger med dig
Han kommer inte ta första steget
Han är nervös runt dig
Hans vänner vet det, men inte du?
Han rodnar när du är i närheten
Han svettas
Han ger dig komplimanger
Han öppnar dörren åt dig
Han skrattar åt dina skämt
Han lyssnar på dina problem
Han bryter ögonkontakten
Han bjuder inte ut dig
Han är beskyddande
Han sms:ar dig
Han blir avundsjuk när en annan kille är nära dig
Han har inte satt en stämpel på ert förhållande men det är uppenbart att han gillar dig av sättet han tittar på dig
Han nämner inte andra kvinnor
Han ger dig allt sitt stöd
Han uppmärksammar detaljerna
Hans vänner avslöjar hans hemlighet
Han är ledsen om du är ledsen
Han berättar att han gillar dig
Det här med att stirra stämmer rätt bra. Jag brukar ha för vana att stirra på de jag tycker om och kan komma på mig själv att stirra på henne när vi är tillsammans. Känner även igen mig i att vänder bort blicken om hon upptäcker det. Att jag blivit sårad förut vet ni som följer denna blogg och det gör definitivt att jag vill vara på den säkra sidan innan jag gör något. Att jag velar i denna fråga, det råder det vääääldigt lite tvivel om, som ni märker. Att jag gillar att spendera tid med henne råder det dock inga tvivel om och att jag tvekar att berätta det trots det är också sant. Tror nog också att hon vet att jag gillar henne, hon känner nog det på sig. Men det ligger något i att jag är rädd för att göra något åt det. Göra ett drag.
Så, hennes väg verkar vara insiktsfulla, hittills så stämmer de första fem sakerna på listan relativt spot on på hur och var jag, eller vi, är för tillfället.
Den sjätte saken på listan haltar väl lite mot hur jag känner. Är inte direkt nervös, men det kan nog faktiskt bero på att jag inte riktigt tänkt tanken på att direkt göra något. Den ”delikata situationen” (den igen) gör nog att jag är relativt avslappnad. Faktiskt. Trots att det kanske borde vara tvärtom? Att mina vänner vet, är ett faktum. De har väl mer listat ut det än att jag berättat det, men jag har fått direkta frågor och på dem har jag svarat hur jag känner. Så de vet. Definitivt. Jag kanske inte rodnar så där supermycket i hennes närhet men jag bryr mig om vad hon tänker om mig, vilket är ovanligt. Jag bryr mig väldigt lite och väldigt sällan om vad andra tycker och tänker om mig, åtminstone i vanliga fall, men med just henne är det annorlunda. Det här med att svettas är nog kopplat till nervositeten och som sagt, är inte speciellt nervös, så svettas inte heller. Vad gäller komplimanger så brukar jag ge henne det. Eller försöka i alla fall. Finns många olika komplimanger man kan ge men jag brukar försöka få henne att må bra och ge henne komplimanger för hur hon ser ut och hur hon är som person. Mest hur hon är som person då det är det jag gillar mest med henne. Även om jag också gillar hennes utseende såklart!
Förutom det här med nervositet/svett så stämmer de nästkommande fem in mer än bara ganska bra också, är inte det knasigt så säg?
Försöker vara gentleman men det är alltid en svår avvägning då man inte vill klampa på och stampa henne på tårna. Hon är självständig och fixar det mesta själv, så behöver inte vara där och göra saker för henne, men jag försöker definitivt visa att jag vill ta hand om henne på ett icke negativt och nedvärderande sätt. Hon är en rolig person att vara med och jag skrattar definitivt i hennes sällskap, så tick på den boxen med. Angående att lyssna på hennes problem så tror jag att jag är hyfsat duktig på det och jag vill absolut att det skall gå bra för henne. Om det är ett tecken på att jag är rädd för att berätta hur jag känner, vet jag inte, men ”den delikata situationen” spelar definitivt in gällande att jag tror att du hon kommer få panik om jag gör det. Så är det bara. Det här med ögonkontakt är lurigt, för det är inget jag någonsin varit så där superbekväm med. Jag gillar att ha ögonkontakt med henne men inser samtidigt att jag gärna plötsligt släpper den, vilket nog faktiskt är för att jag gillar henne men är rädd att berätta det. Så är det bara. Gällande att bjuda ut henne så har det nog alltid skett under en föranspegling att bara hänga. Inte att det skulle vara någon regelrätt dejt. Även fast jag kanske skulle velat.
Lite kusligt är det ju hur väl i stort de första 15 sakerna stämmer in, tycker ni inte?
Att jag försöker göra det omöjliga och lösa hennes problem är kanske att sträcka på det, men försöker definitivt stötta, lyssna och där jag kan, hjälpa. Vilket väl på ett sätt är att visa min kärlek. Jag har ju, främst i denna bloggen och i denna bloggserien, försökt att räta ut mina känslor och även om det tagit tid, så har jag ju faktiskt kommit till insikt och kunnat erkänna att jag är kär. Det här med att skicka meddelanden har jag faktiskt medvetet distanserat mig lite till. Anledningen? Just för att jag gillar henne så mycket och behöver skapa lite utrymme för att inte bli för på. Knasigt? Ja! Viktigt? Vet inte, men känner att det kan behövas. Vilket väl egentligen kanske mer är rädslan som spelar in. För att slippa ta nästa steg. Det här med andra killar är känsligt. Är inte den avundsjuka typen av mig, inte ens i närheten, men har definitivt känt av att jag inte gillar när hon kommer för nära andra – även om jag kanske säger att det är något bra och att hon borde skaffa sig någon. Någon stämpel på vår relation har jag definitivt inte satt. Faktum är att jag inte riktigt vet vilket spel vi spelar eller var vi befinner oss för tillfället. Ärligt. Men jag tycker ju att hon är perfekt så som hon är och jag vill ju att hon ska vara en del av mitt liv. Lite osäker på om jag brukar nämner andra kvinnor i hennes närhet, det händer nog, men inför andra har jag fått påpekat för mig att jag alltid pratar om henne, på ett eller annat sätt.
Så även så här långt så passa de 20 tecknen in på situationen jag är i.
Jag försöker vara där när hon har problem eller upplever en svår period och då hon brukar anförtro sig åt mig så tror jag faktiskt att hon vet att hon kan lita på på mig och att jag inte har något emot att gå en extra mil för att hjälpa henne. Jag vet att jag kommer ihåg detaljer och jag vet att hon uppmärksammat det, även om hon inte direkt påpekat det. Att mina vänner vet har vi redan konstaterat, men ifall de kommer berätta för henne återstår att se. De gör det ifall jag ber dem, men där är vi inte riktigt än. Att jag delar hennes glädje och sorg, stämmer nog rätt bra det med. I med- som motgång så känner jag med henne. Kan känna hennes frustration och kan även känna glädje när hon uppnår sin strävan. Jag vet att jag bryr mig. På riktigt.
Så, i stort allt passar in på mig själv och den situation som jag befinner mig i. Visst, kanske inte så nervös och svettig, men av de 24 saker vi diskuterat så är det endast de 2 som inte riktigt matchar i nuläget, fast det gör nog det egentligen. Åtminstone om vi kommer till den 25 och sista; att berätta vad jag känner för henne. Jag kommer att komma dit, det vet jag. Men det är ju denna ständigt närvarande ”delikata situation” som finns där i bakgrunden och ställer till det. I alla fall i min hjärna. Det ligger helt klart en stor portion rädsla bakom det hela, då jag inte vill riskera det som finns idag gällande relationen med henne och relationen med en del andra. Det är det som är ”den delikata situationen”. Men mer om den i kommande inlägg, där det även blivit dags att beskriva varför den är så delikat.
Så har då insikten i dessa 25 tecken gjort mig mer redo för kärlek? Tror det faktiskt. Inser att det är precis så här det är just nu och att hon nog egentligen redan vet att det är så här. Kvinnor är ju överlag betydligt, betydligt bättre än vi män på att plocka upp sådana här saker, vilket ju gör att hon redan vet. Tror jag i alla fall…
”Are you ready, are you ready for love Yes I am Are you, are you ready, Are you ready for love Yes I am Are you, are you ready Are you ready for love”
:no_upscale()/cdn.vox-cdn.com/uploads/chorus_asset/file/22182087/luke_skywalker_the_mandalorian.png)
