I'm lookin' for the words to say

840 hästkrafter, 950 newtonmeter, 0-100 km/h på 2,2 sekunder och baserad på en 1967 års Ford Mustang, D E T är en bil som jag inte skulle tacka nej till! Med 50 mils räckvidd och 250 km/h i toppfart så är Aviar R67 verkligen den elbil jag skulle vilja ha allra mest just för tillfället utan någon egentlig att konkurrens. Sanslöst snygg och cool, om ni frågar mig! Enda lilla haken är väl möjligen priset (utöver att den är rysk då) som enligt tillverkaren är ”on demand”, vad nu det betyder? Jaja, tyder nog på att man behöver ha en betydligt tjockare portmonnä än vad undertecknad har är jag rädd. Oavsett så kan man ju alltid önska sig, julen är ju inte allt för långt borta. Så tomten, ryms den i min julstrumpa i år?

Tidningen Total Film brukar ha ett segment i var och varannan tidning som lystrar till samma namn som titeln i detta inlägg och där så brukar någon känd person inom film beskriva de filmer som han eller hon upplevt utifrån sex olika kategorier som kan variera lite från gång till gång. Även om det finns mindre justeringar på kategorierna för att passa till just den intervjuade så brukar de i stort alltid vara desamma. Här tänkte jag utifrån dessa sex kategorier, anpassade till mig, beskriva mina favoriter som kittlar, skrämmer och ger mig ilningar på grund av hur fantastiska de är:

Den första filmen jag såg

Den första film som jag kan minnas att jag såg på bio måste nog ha varit Disneys Peter och Draken Elliot. Om jag sett någon tidigare så minns jag det inte helt enkelt. Filmen släpptes ju 1977 och hade Sverigepremiär i september 1978, då jag var 3 år, men det tog nog några år innan den dök upp på biografen i Hoting. Kan väl minnas hur jag satte mig på främsta raden på folkets hus medan min far satte sig längst bak med de andra föräldrarna. När filmen väl rullade igång så blev jag faktiskt inte så lite rädd och efter att ha lidit ett bra tag så letade jag mig bakåt till den bakersta raden jag med, vilket tyder väl på att jag inte var allt för gammal då filmen hade åldersgränsen 7 år.

Min favorit skräckfilm

Jag är verkligen inget stort fan av skräckfilm, har aldrig varit och kommer nog faktiskt aldrig att bli. Beror inte så mycket på att jag är eller blir rädd utan mer på att jag faktiskt inte tycker att de brukar vara speciellt bra. Inte bra alls. Dock finns det ju några undantag och allt som oftast så brukar de så vara endera mer åt Thriller-hållet eller åt Action-hållet, vilket så även är fallet med min favorit Skräckfilm. Om vi nu kan kalla den skräck. Ni som känner mig och som läst denna blogg tidigare vet väl hur varmt om hjärtat Aliens ligger hos undertecknad och det så till den grad att jag faktiskt klassar den som den näst bästa filmen genom alla tider.

Filmen som alltid får mig att gråta

Finns faktiskt ett flertal filmer, tro det eller ej, som brukar få mig att gråta. Brukar inte så ofta visa det, även om jag blivit bättre på det ju äldre jag blivit, men kan också ha att göra med att jag definitivt har lättare att bli djupt berörd av film numera. Vet inte riktigt vilken film som jag skall välja av dem alla här men tänker att det får bli en som man kanske inte direkt förknippar med tårar; Lord of the Rings – Return of the King. Första filmen är absolut min favorit i trilogin men det är alltid de många sluten i den sista filmen som får tårarna att trilla längs med kinderna på mig. Speciellt scenen där Aragorn säger till de fyra hobbitarna; ”My friends… You bow to no one”. Så magiskt så det inte går att hålla tillbaka känslorna, varför man nu skulle göra det?!

Filmen jag älskar som alla andra hatar

Jag minns inte riktigt om det var premiären som jag och en klasskompis var på när jag pluggade i Umeå, men vi gick definitivt och såg den på bio under den första veckan som den visades. Minns väl hur den gick i, om inte den största, så en av de största salongerna och det var endast ett par personer till förutom oss på visningen. Kan också minnas hur dåliga recensioner den fick när de begav sig och man pratade tydligt om storhetsvansinne hos regissören, producenten och huvudrollsinnehavaren Kevin Costner. Men jag gillar framtidsapokalypsen The Postman, baserad på David Brins bok med samma namn. Tycker den är storslagen, gillar Costner, gillar Will Patton och filmmusiken går inte heller av för hackor. Klart bättre än sitt rykte!

Filmen jag hatar som alla andra älskar

Hatar är väl ett starkt ord men åtminstone så ogillar jag den skarpt och kan inte allt förstå varför alla verkar älska denna film så mycket som de gör. Visst, här finns det ju några andra kandidater som hade kunnat omnämnas istället, såsom The Favorite, Arrival, Inception och Interstellar, men faktum är att jag verkligen inte gillar Call Me By Your Name. Ett riktigt långtråkigt sömnpiller till film som jag har extremt svårt för och minns väl hur jag fick plåga mig igenom för att inte somna. Totalt värdelös film i min bok. Hur den kunde bli Oscars-nominerad övergår verkligen mitt förstånd. Är väl tur att vi alla är olika och har olika smak, antar jag, men de som gillar denna har nog mestadels ingen smak alls kan jag tycka. Eller så har inte jag det.

Filmen som alltid får mig att skratta

Här finns det verkligen många filmer som kvalificerar in och hade ni frågat mig på 90-talet så hade jag definitivt sagt Monthy Python and the Holy Grail, Strul med Björn Skifs, Nakna Pistolen eller underbara Trolltyg i Tomteskogen. Fantastiskt roliga alla 4 på sina egna sätt. Hade jag däremot fått frågan under 00-talet så hade svaret otvivelaktigt blivit Notting Hill eller Old School. Fenomenalt roliga båda två. Men när nu frågan kommer på 10-talet så blir det en annan film, även om den är från 2007. Nä, blir ingen film med Sacha Baron Cohen eller Adam Sandler, även om de gjort några komiska pärlor som jag skrattat gott åt. Inte heller blir det Napoleon Dynamite, trots sin suveränitet. Nä, jag bara älskar den underbart skruvade Hot Rod med Adam Samberg som amatör stuntman. Otroligt rolig med en fantastisk Samberg och en underbart bra Ian McShane som hans styvfar. Otroligt rolig film som alltid får mig att gapskratta.

Det var länge sedan jag köpte en skönlitterär fantasybok i fysisk form, kan faktiskt inte riktigt minnas när det hände, men idag så skedde det. Den första och tidigare outgivna fantasyboken av min absoluta favoritförfattare Robert Jordan publicerades nyligen och eftersom han gick bort för ett antal år sedan så är det ju inte direkt så att ett sådant tillfälle får passera en obemärkt förbi. Begav mig därav till SF Bokhandeln i Götet idag och nu så finns som sagt boken i min ägo. Skall bli spännande att läsa och utifrån de recensioner som finns tillgängliga online så skall man tydligt se drag av det som senare skulle komma att bli Jordans egna magnum opus; The Wheel of Time. En bokserie som ni vet är min absoluta favorit inom fantasygenren och som till min absoluta glädje håller på att adapteras till en serie på Amazon Prime (som ni redan vet vid det här laget). Hur som helst så finns nu läsandet av WotA på min att göra lista och lovar att återkomma med mina intryck när jag läst igenom den. Ja, tänkte faktiskt läsa den denna gång och INTE lyssna på ljudboken. Men som sagt, återkommer med en kort recension…

En veckas semester har kommit till sitt slut. Har varit behövligt kände jag och även om den blev avbruten ett par gånger under veckans lopp med bland annat heldagsjobb på måndagen så har det gått relativt bra att koppla bort alla måsten. Om det skall gå att helt koppla bort så behöver man nog göra sig mer oanträffbar eller vara ledig längre, vilket inte möjlighet fanns till denna gång. Har dock njutit, fått en hel del gjort av det jag ville göra och även haft tid att umgås med familj, släkt och vänner – en bra semester med andra ord!

Fanns egentligen en tanke att jag skulle ta mitt pick & pack och dra utomlands under veckan men det blev inte så och faktum är att så här i efterhand så känns det skönt. Visst, missförstå mig rätt här, hade säkerligen varit helt underbart att åka iväg någonstans där man inte varit tidigare, upplevt något nytt, fått umgås med nya människor, men känner faktiskt ett större lugn över det faktum att jag lyckats bocka av en massa saker på min privata ”att-göra-lista” än vad en vecka på en främmande stad eller strand skulle gett mig. Dessutom så har jag blivit tillfrågad om att åka iväg utomlands någon gång mellan Lucia och 5 veckor framåt i tiden. Alltså inte att vara borta alla 5 veckorna utan någon gång under dessa 5 veckor så länge som jag själv önskar. Resmålet är spikat, eller spikat och spikat, regionen är spikad men inom den så kan det bli lite vartsomhelst som resan skall äga rum. Eller rättare sagt så kommer resmålen att skifta över tid inom den regionen, vilket tilltalar mig som brukar bli lite rastlös att befinna mig på samma ställe hela tiden. Är lite medvetet kryptisk här men känns inte allt för långsökt att jag tar tillfället i akt och åker iväg någon vecka efter nyår. Känns både spännande och kul samt behövligt, så kanske, kanske…

Imorgon styr kosan mot Götet med fakirflyget (så behöver verkligen sova nu!) för att möta upp en ny kollega som gör sin första dag hos oss på RES. Blir en vecka i introduktionens tecken med allt vad det innebär och förhoppningsvis en plan framåt gällande framtida parker som vi skall förvalta. Kul, kul, men nu så får det bli sova, sova!

Det är nu bara lite drygt en månad till Disney lanserar sin streamingtjänst, som lite fantasilöst om ni frågar mig, som fått namnet Disney+. Måste säga att jag är relativt hypad då det skall bli trevligt med allt från Disney, Marvel, Pixar och sist, men inte minst, STAR WARS samlat under en och samma tjänst. Många stremingtjänster blir det men tror nog att denna är svår att undvika. Har i dagsläget kontinuerligt Netflix och Amazon Prime, vilket jag är mer än nöjd med, men brukar när andan faller på ta någon månad här och där med HBO, Viaplay och/eller CMORE. Känns dock som att Disney kommer spela i en egen liga som man inte vill gå miste om så det blir nog en tredje tjänst som man kommer inneha permanent. Att sedan Apple släpper sin ännu mer fantasilöst döpta streamingtjänst, Apple TV+, om endast ett par veckor gör ju inte att utbudet blir direkt mindre. Återstår att se hur den blir dock…

Det stora dragplåstret till Disney+ vid lanseringen kommer utan tvekan vara den första live-action TV-serien baserad på Lucas rymduniversum; The Mandalorian. Att säga att det här ser bra ut är nog att underdriva å det grövsta men med en budget på 120 miljoner dollar så vore det väl fasiken om det inte skulle se bra ut. Det här är nog den serie som kommer i absolut närtid som jag ser absolut mest fram emot just nu. Ser riktigt, riktigt bra ut!

Som om inte The Mandalorian skjutit Star Wars-hypen tillräckligt högt upp så hade Lucasfilm den goda smaken att släppa ytterligare en trailer för kommande The Rise of Skywalker, den nionde filmen i rymdsagan, på sitt D23 event för en månad sedan. Jag ser fram emot filmen men är samtidigt liiiite skeptisk då jag färgas av min något ändrade syn på The Last Jedi, som jag nyligen sett om. Jag hoppas, tror och önskar att J.J. Abrams har lyckats med konststycket att knyta ihop det hela och skapa ett värdigt avslut på Skywalker-sagan efter Rian Johnsons dikeskörning med den förra installationen. Ja, jag vet att jag gillade filmen då jag först såg den men efter att ha sett den några gånger till så måste jag nog konstatera att TLJ inte riktigt håller måttet och nog är den svagaste filmen till dags dato, men mer om det i ett framtida separat inlägg. För nu så inväntar vi med spänning det som komma skall med nedan nostalgidrypande teaser:

Igår morse vid 10-tiden så satt undertecknad med telefonen i högsta hugg för att knipa ett par biljetter till Avantasia:s nyutannonserade spelning här i Sverige till sommaren. Biljetterna släpptes egentligen idag vid 10-tiden men hade förmånen att erhålla en länk till ett försläpp på biljetterna ett dygn tidigare än alla andra. Wicked! Kom över biljetterna, till min stora glädje, och den 8 juli nästa sommaren så styr kosan mot Gävle och ”Gasklockorna” för att beskåda världspremiären(!) av Avantasia:s 20-års jubileumskonsert. Hur Gävle lyckades landa den absolut första spelningen är oklart, men spelningen kommer att gå av stapeln kvällen innan Gefle Metalfestival 2020 officiellt drar igång. Kul, kul! Boendet är bokat, biljetterna fixade och taggningen inför spelningen är igång hos undertecknad och min partner in crime…

Rätt otroligt att det gått 20 år sedan Tobias Sammet, som tydligen endast var 21 år vid tidpunkten, släppte första singeln till det som skulle komma att definiera termen ”Metal Opera”. Minns väl första gången jag hörde Avantasia, låten alltså (ja, och bandet givetvis), vilket var när en vän, som bränt ned den på mp3 på en CD skiva, spelade den i bilen på väg hem till Hoting från Umeå under min studenttid. Har förträngt vilket år det rör sig om men om jag skulle ge mig på att gissa så skulle det bli 2001, kanske 2002, och från där och då så var jag nog såld. Eller jag rättar mig själv. Från då så gillade jag Avantasia. Gillade dem mycket till och med, men helt såld blev jag nog inte förrän Lost in Space, Pt 1 släpptes 2007. Magiskt bra EP som förutom titellåten innehöll den magiska The Story Ain’t Over. Hur bra som helst! Ja, förutom den tvivelaktiga covern på ABBA:s gamla dänga Lay All Your Love on Me. Inte direkt dålig men inte heller bra. Lite som Maniac från senaste skivan. Hur som helst så hoppas jag på en rejäl lineup av artister som följer med, men skulle faktiskt nöja mig med om bara Geoff Tate från Queensrÿche, Michael Kiske från Helloween, Sharon den Adel från Within Temptation och Amanda Somerville fanns på plats. D E T, mina vänner, skulle vara magiskt! Ja, Bob Catley från Magnum kunde få hänga på också på ett hörn och ifall de sedan spelar min 10-i-topp-lista med de bästa låtarna, som jag presenterade i Best of Avantasia, del 1, 2, 3, 4 och 5, på konserten så kommer jag att vara en mycket, mycket (mycket!) lycklig man:

1. The Wicked Symphony
2. Lost in Space
3. Invincible
4. Runaway Train
5. What Kind of Love
6. The Story Ain’t Over
7. Spectres
8. Avantasia
9. Isle of Evermore
10. Cry Just a Little

För att fira det hela så tar vi en låt som växt, och fortfarande växer, på mig från senaste Moonglow-skivan. En låt med den fantastiska Geoff Tate. Underbart bra låt faktiskt som nästan, men bara nästan, skulle kunna slå sig in på topp-10.

Hur kul kommer inte detta att bli liksom? Moonglow-konserten var ju magiskt bra. Magiskt!!!

Som jag nämnde i ett par tidigare inlägg så höll jag på att se The Boys på Amazon Prime och såg under föregående vecka klart den första säsongen. Första säsongen? Ja, för jag räknar starkt med att det kommer, minst, en till. Vad jag tyckte? Well, låt mig uttrycka mig så här; The Boys var…. helt, helt underbar! Gillade den helskarpt! Den är allt, och då menar jag ALLT, som tråk Watchmen-filmen inte är. Där Zack Snyder’s filmatisering av Alan Moore’s Watchmen är långsam och dötrist (men snyggt filmad) så är The Boys rolig, oväntad, underbart skruvad och med suveränt skådespeleri från de flesta inblandade. Speciellt från Karl Urban som nog aldrig varit bättre än här. Amazon spottar verkligen ur sig underbart bra serier för tillfället och DET bådar verkligen gott inför den kommande Wheel of Time-serien (som står absolut högst, alla kategorier, på listan över kommande serier jag vill se). Skall bli intressant att se om den kommande HBO-serien om Watchmen kommer toppa The Boys, men jag betvivlar starkt. Hur som helst, råder dig att se The Boys lite pronto. Precis så bra är den!

Igår så fick ”Mussen” rulla in i sitt ide för vintern i väntan på nästa sommarsäsong och med dagens väder i åtanke så var det i grevens tid. Idag så har det vita guldet förgyllt luften här i Vinterstaden hela dagen och även om inget av det kommer att ligga kvar på backen någon längre stund, är ju för tusan 6+ just nu, så är det en tydlig indikation på vad som komma skall. Kung Bore är på väg och även ifall han kanske inte kommer att göra storstilad entré riktigt, riktigt än så har han i alla fall nu föranmält sin ankomst. Jag gillar verkligen hösten, något jag skrivit om tidigare här i bloggen, och har faktiskt planerat in en semestervecka under nästa vecka för att kunna njuta av årstiden lite så där extra (ja, plus att jag ju knappt haft någon semester i år då). Skall hursomhelst bli trevligt med ledigt, skall bli trevligt med vinter snart igen och även om det är med en liten tår i ögat som V8:an nu fått glida in i vinterdvala så ser jag fram emot kommande skoter och skidsäsong. Skulle vilja påstå att det är den kommande tiden som Jämtland V E R K L I G E N visar sin storhet, även om det också är helt suveränt under sommarhalvåret. Återkommer för planerna gällande semesterveckan.

Att jag nu stallat undan Mustangen har ju föranlett ett litet problem som jag förvisso varit fullt medveten om men som nu ilsnabbt har blivit högaktuellt. Som ni kanske minns så sålde jag ju iväg min tjänstebil i slutet på juni och häromveckan så krängde jag ju iväg pickupen. Trevligt att andra fann dem intressanta men i och med det och det faktum att jag nu ställt undan Mussen så har jag ju nu ingen bil att använda. Zip, zero, nada. Är apostlahästarna som gäller numera och även om det är bra för vardagsmotionen så behöver jag ju en bil snart. Frågan är bara vilken? Har inte riktigt klart för mig hur jag skall göra med bilfrågan i detta nu. Plocka ut en ny tjänstebil? Högst oklart då det inte finns någon jag egentligen vill ha till ett rimligt pris och med ett rimligt drivmedel. Inte som jag kan tänka mig ha i 3 år i alla fall. Plocka ut en begagnad tjänstbil och bara ha över vintern? Också oklart då den ändå kostar mig lika mycket i förmånsvärde som en ny oavsett hur gammal den är. Köpa ut en begagnad bil privat över vintern? Inte supersugen på detta alternativ egentligen. Sist, men inte minst, köpa en bil jag verkligen vill ha och som jag vill ha kvar privat för att även använda den i tjänsten? Nja, mycket pengar som skall ut men betalar å andra sidan för något som blir mitt eget. Svåra beslut… eller not! Är väl egentligen angenäma beslut. Dagens, eller veckans, i-landsproblem med andra ord. Hur jag gör får tiden utvisa….