MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Sida 2 av 99

Mr. Pianoman

Det är aldrig försent att lära sig nya saker, brukar det ju så fint heta och visst, så är det nog. Men sedan kommer ju den där lilla detaljen med tid in. Man skall ju hinna lägga, eller för den delen prioritera, tid till det nya som man vill lära sig. Liksom hinna med det bland alla andra saker. Alla andra ”måsten”. Men varför rabblar jag nu på om detta? Jo, jag brukar sällan eller aldrig ångra saker som jag gjort, vilket jag tror jag nämnt här i bloggen tidigare. Att ångra saker är ju ganska så stort slöseri med tid och vad än det var jag gjorde så var det ju faktiskt precis det som jag ville göra just där och då. Oavsett om det senare visade sig vara felaktigt. Visst, det finns vissa handlingar som drabbat andra än mig själv som jag ångrat, vilket jag ju omnämnt åtminstone en här i bloggen. Med det sagt så finns det två, eller egentligen tre eller kanske fyra, men för denna text så håller vi det till två, saker som jag kanske inte direkt ångrar men som jag definitivt skulle göra annorlunda ifall jag fick göra om något i mitt liv och/eller i min skolgång. Två saker som jag skulle sett till att lära mig.

Som ni vet vid det här laget, och något som alla som känner mig definitivt vet, så tycker jag ju om att vara lite motvals. Tycker om att göra saker annorlunda mot hur majoriteten gör. Ifall alla andra gör si så ser jag som regel till att göra så. Bara för att göra saker annorlunda. Jag har vid fåtalet tillfällen följt strömmen, eller blivit påverkad av grupptrycket, och gjort saker som alla andra också gjort. T.ex. konfirmerat mig. Skulle inte vilja ha det ogjort direkt men kan inte riktigt förklara varför jag gjorde det annat än genom grupptryck. Men det är inte en av de två sakerna som jag önskade jag gjort annorlunda.

Det första av de två är att jag önskar att jag skulle läst fler språk än bara engelska utöver modersmålet. När vi skulle börja högstadiet så skulle man välja en av kurserna man ville läsa och undertecknad valde då att läsa tyska. Men bra säger ni nu. Då har du ju läst fler språk? Nä, så blev inte fallet då det behövdes minst fem stycken för att kursen skulle bli av och vi var bara tre som ville läsa den. Surt sa räven. Skulle i det läget ha kunnat hoppa på franska eftersom den skulle gå av stapeln men valde att läsa MTV istället. Nä, det var inte att sitta och kika på ”Music TV” hela lektionerna utan Människan i Teknikens Värld. Givetvis en bra kurs med tanke på min yrkesroll som ingenjör men är ändå så att jag tror jag varit mer hjälpt av fler språk. Efter det så har det alltid känts som en sådan uppförsbacke att försöka lära sig ett språk till. Har alltid känts som att skeppet seglade där, rätt eller fel, och jag har därefter fått klara mig med engelska och svenska.

Den andra av de två är att jag aldrig tog mig tid att lära mig att spela något instrument. Minns väl hur alla andra i klassen gav sig i kast med att gå på musikskolan och jag tror faktiskt, även om jag kan ha fel här, att jag var den ende som inte gjorde det. Var nog inte så mycket att jag inte var intresserad som att jag ville göra saker annorlunda mot alla andra. Nu så här i efterhand så hade jag gärna önskat att jag kunnat spela något instrument, kanske helst piano. Skulle verkligen inte ha något emot att kunna det oavsett hur omusikalisk jag är och oavsett att jag inte kan läsa en enda not. Visst, skulle kunna försöka lära mig att spela nu, och skulle ju kunna göra ett projekt av det, men det känns verkligen som en rejäl uppförsbacke och jag tror nog inte jag skulle prioritera det hela bland alla andra saker jag vill göra med min fritid. Nä, får nog se det skeppet seglat även ifall det hade varit kul att kunna.

På tal om att kunna spela piano så måste jag bara rekommendera
Thomas Krügers, också kallad Mr. Pianoman, Youtube-sida. Fantastisk pianospelare som brukar åka runt på publika ställen såsom flygplatser, tågstationer, torg, köpcentrum etc. och spela. Han gör helt underbara medleyn och han gillar verkligen Pirates of the Caribbean-temat som han ofta återkommer till. I det ena av klippen nedan t.ex. så kör han bara teman därifrån vilket är ju helt fabulous! I andra klippet en magiskt bra version av Someone You Loved. Är ju på grund av sånt här som man önskat att man lärt sig spela!! Magiskt bra!

Projekt 2020

Vindarna har, efter att ha varit sängbunden ett antal dagar på grund av influensan, äntligen vänt. Livet är på väg tillbaka. Tror jag i alla fall. Febern verkar ha släppt och även om jag är långt ifrån pigg så är jag i alla fall piggare. Ni vet ju hur det är med vi grabbar och förkylning, eller? Kan nog klassificeras som en nära döden upplevelse skulle jag vilja säga. Skämt åsido, skönt att det går åt rätt håll i återhämtningen i alla fall. Lite värre att halsont har kommit smygande under dagen, men man kan inte få allt antar jag? Är ju lite trist att då man för en gångs skull faktiskt tagit ledigt alla mellandagar så går man och blir sjuk. Fast med det väder som varit så spelar det väl inte så stor roll. Har ju varit ett tråkigt töande mest hela tiden. Hur som helst så har jag, med väldigt få undantag, hållit mig ifrån jobbet och har faktiskt helt undvikit att kika i inkorgen till e-posten under hela tiden. Skönt! Men i övermorgon så är det dags att starta upp det nya jobbåret, något som skall bli både skönt och faktiskt roligt. Det vankas mycket nytt och många spännande saker som definitivt kommer leda till en intensiv period framöver. Inte tu tal om det!

Jobbet är ju inte allt här i livet dock. Ungefär vid den här tiden ifjol, såväl som i förfjol, så skrev jag inlägg här och här angående statusen på de pågående privata projekten samt vilka privata projekt som skulle bli genomförda under det kommande året. Tänkte väl inte vara sämre i år heller utan here goes nothing:

Antalet projekt under 2019 var ursprungligen 6 till antalet men under årets gång så lade jag till 3 stycken extra så det blev totalt 9. Tre av projekten avslutades under 2019 och fyra av projekten är fortfarande pågående. Det sista tillagda projektet startades aldrig upp under året men är det projekt som jag lite ytligt omnämnde i föregående inlägg. Det kvarvarande projektet har inte heller det påbörjats. Eller egentligen så påbörjades det faktiskt för över 20 år sedan, som jag skrev ifjol med, och har till och från pågått sedan dess. Det fanns en intention att jag skulle påbörja projektet i detta forum under sensommaren/hösten då det är kanske det projekt som jag allra, allra helst vill göra. Dock så kommer det kräva absolut mest både finansiellt, emotionellt och tidsmässigt av mig när jag drar igång det och då jag kände att jag inte riktigt hade den energin där och då så fick det vänta. Det följer nu med över till nästa års lista tillsammans med de fyra pågående projekten och det nya projektet som inte startats än. Så för att sammanfatta det hela så kommer det bli 6 projekt för 2020 enligt följande:

2020 års projekt:
Projekt 1) – ??? (Tidigare Projekt #10, A & I)
Projekt 2) – Fit For the Future (Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H & III – del 1del 2del 3del 4del 5del 6)
Projekt 3) – Easy Livin’ (Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D & IV – del 1del 2del 3)
Projekt 4) – Retro (Tidigare Projekt #16, F & VI – del 1del 2del 3del 4)
Projekt 5) – Giddy Up (Tidigare Projekt # 17 ”Areion” & VIII – del 1del 2, del 3)
Projekt 6) – ??? (NYTT!)

Related image

2020

2019 inleddes året med att bloggen fick namnet ” It’s Not the Destination so Much as the Journey ” för att jag kontinuerligt skulle påminna mig själv om att det är just resan som är det viktiga och inte alltid slutmålet. Någon gång under året ändrade jag sedan till ”I’m Lookin’ for the Words to Say” för att inspirera mig själv till att komma till ett konsensus gällande rätt (om den nu finns) väg i enlighet med mina Crossroads-inlägg. Utöver det så skapade jag en bloggkategori för 2019 kallat Take a Chance, för att påminna mig själv om att ta mer chanser i livet och inte alltid ha allt så utstakat. Båda de där gav upphov till nyårslöftet, som också var en målsättning; ta chanser och fokusera på resan mot de olika målen som vill uppnås. Men det var ifjol det. Det där gäller givetvis framgent också men inför 2020 så har jag nu döpt om bloggen, eller gett den en ny tagline, till ”No Secrets, No Lies”. Bakgrunden till det här kommer från något som jag faktiskt använt som nyårslöfte tidigare och som i sin tur triggades av en gammal bloggserie som jag kallade Clear Truth där jag bekände en del vita lögner genom åren. Löftet, vilket gällde för 2016, var att jag skulle vara sann mot mig själv och alltid säga sanningen. Vilket även årets löfte på ett sätt innebär. Med No Secrets, No Lies menas att jag inte skall ha några hemligheter utan öppna upp mig själv mer och definitivt inte dra några lögner, varken svarta eller vita, för att det känns lättare. Det här betyder ju inte att jag kommer att springa omkring och berätta allt för allt och alla, men jag kommer svara öppet och ärligt på direkta frågor gällande mig själv och mitt privatliv. Jobbrelaterade saker, sådant jag fått veta i förtroende och det som gäller andra kommer jag givetvis även i fortsättningen inte att sprida vind för våg, men det tror jag nog inte att ni trodde heller.

Är det här så stor grej, frågar ni er nu?

Ja, för undertecknad så är det faktiskt det. Jag har alltid tyckt om att ha små hemligheter. Hålla saker för mig själv. Både av rädsla för att andra inte skall tycka som mig men också för att jag tyckt att andra inte har med det att göra. Jag har öppnat mig för några få personer genom åren men jag har alltid varit extremt selektiv gällande vem som har fått veta vad. Det är det här som jag vill ändra på under 2020. Öppenhet och ärlighet skall vara mottot. Men precis som föregående års löfte så är årets dubbelbottnad i sin natur. Det är både ett löfte och en målsättning, vilket gör att det är här som årets bloggkategori Breaking the Silence kommer in. För även ifall fjolårets löfte om att ”ta mer chanser” mestadels uppfylldes så gjordes det inte det i tillräckligt stor utsträckning, tycker jag. Blottlade mig själv alldeles för lite. Tog aldrig några chanser gällande mina känslor, vad jag känner för vissa personer och hur jag vill att saker och ting skall utvecklas. Visst, det tog mest hela året för att komma till ett konsensus i Crossroads-inläggen. Så det var väl bra sett ur den synvinkeln, men jag agerade eller vågade aldrig utelämna mig i enlighet med vad jag kom fram till. Jag berättade aldrig hur jag känner utan höll det för mig själv. Att jag är kär. I slutet på Crossroads-inlägget I Don’t Believe in Love så sa jag att jag skulle göra en massa saker, som att våga visa mig sårbar, berätta hur jag verkligen känner, lämna ut mig själv, och be om hjälp från vänner, släktingar, familjemyter och favorithistorier för att våga uttrycka min kärlek. Inget av det skedde. Vilket helt och hållet berodde på mig själv. Ingen annan. Vilket är vad jag vill komma åt med det här. Jag vill under 2020 bryta tystnaden, inte bara gällande detta utan även gällande en mängd andra saker som finns på min lista. En lista med saker som populerats under lång tid nu.

Sammankopplingen mellan att inte ha några hemligheter och att inte sprida några lögner går, som jag ser det, hand i hand med att försöka bryta den tystnad som funnits, eller åtminstone infunnit sig, i mitt liv. Därav den dubbelbottnade naturen. Matchningen. Så för att sammanfatta årets målsättning och tillika nyårslöfte så blir det med andra ord att; våga bryta min tystnad samtidigt som jag inte skall ha några hemligheter eller berätta några lögner.

Image result for no secrets no lies

2019 i backspegeln

När jag skulle till att formulera ett nyårslöfte inför 2019 så blev det att våga ta mer chanser. Det vill säga blottlägga mig själv mer, våga göra det oväntade och det osäkra samt göra de där sakerna som jag vill göra men som jag själv inte kan kontrollera slutprodukten av. Våga förlita mig på andra och andras vilja att göra saker helt enkelt. Skapade därför bloggkategorin ”Take a Chance” för att inspirera mig själv till att våga mer. Bloggen fick i början också, precis som jag skrev i årets första inlägg, ”It’s Not the Destination so Much as the Journey” som tagline. Tanken med det var att fylla den resa som är livet med spännande och värdeskapande saker samtidigt som jag skulle våga ta chanser. Någon gång under året så ändrades sedan bloggens tagline, som jag också nämnde i årets första inlägg, till ”I’m Lookin’ for the Words to Say”. Detta för att istället försöka pusha mig själv till att fylla mitt liv med saker som i slutändan skulle leda in mig på rätt (om jag nu någonsin kommer fram till vad som är ”rätt”) väg i den serie av inlägg som jag valt att kalla Crossroads.

Så, hur gick det då? Vad blev utfallet? Dags för analysen så här när året nu finns i backspegeln:

Om vi börjar med det här att målet inte är allt utan att det faktiskt är resan dit som gör livet intressant. Om att ta det lugnt och njuta av vägen mot målet. Om att fylla resan, livet, med allt möjligt sådant som jag tycker är kul och som ger mig något tillbaka. Se till att det är roliga, intressanta, spännande och lite knasiga saker som upplevs. Hur gick det med det?

Året som sådant började relativt knaggligt får man ju lova att säga, något jag beskrev i ett inlägg i början på februari redan. På väldigt kort tid så fanns det tio (10!) indikeringar på att 2019 hade startat dåligt, men modet hölls trots det uppe och det fanns en förhoppning på bot och bättring. Att det skulle bli bättre. Vilket det som tur väl blev!

En hel rad roliga saker inträffade under året. Saker som jag verkligen både ville göra själv och som jag såg till att njuta av när jag väl var där. Precis i enlighet med att det är resan och inte destinationen som är viktig. För att nämna några saker så tog det lite tid under året innan jag köpte mig en ny snöskoter men när den väl var inhandlad så blev det en hel rad skoterresor i goda vänners lag, vilket ju alltid är roligt. Vidare så var Avantasia-konserten i Stockholm en av årets höjdpunkter med en fantastisk spelning och ett trevligt sällskap. Roligt! 40-årskalas på östkusten var en trevlig tillställning med både nya, nygamla och gamla bekantskaper. Har också tagit mig tid att omfamna Östersund lite mer med dess förträffliga möjligheter till friluftsliv och utomhusaktiviteter, vilket både varit uppfriskande, en liten ögonöppnare till hur fint Östersund med omnejd är samt…ja, roligt. Vi får nog kryssa av denna som uppfylld , tycker jag.

Under intressanta saker så får väl MBA-utbildningen kvala in, tycker jag. Har ju i flertalet inlägg skrivit om utbildningen här i bloggen och under 2019 så slutfördes den efter 2 års slit. Eller inte riktigt. Vi har faktiskt själva diplomeringsceremonin kvar. Den kommer gå av stapeln i mars i år men själva kurserna avslutades under 2019. Både stolt och inte så lite nöjd med min egen insats. Skall inte dölja att det nog slet mer på mig mer än jag trodde att jobba heltid, eller mer, och samtidigt plugga. Utbildningen gjorde dock att jag fick möjlighet att träffa många nya och intressanta människor, fick lära mig en hög intressanta saker och som har därigenom gett mig en hel radda nya verktyg som jag kommer kunna använda i framtiden, så får nog säga att det uppfylldes.

Vad gäller spännande saker under året så får väl två saker, eller kanske mer en sak och en företeelse, påvisa saker som hänt under året. Företeelsen som hänt är att jag blivit kontaktad flertalet gånger av jobbrekryterare där de försökt locka över mig till nya jobb. Det mesta har kommit via LinkedIn men i vissa fall så har det även kommit via kontakter. Oftast har jag mest bara sagt nej till förfrågningarna men i några av fallen så har jag faktiskt valt att gå vidare, som till exempel här, och varit med i lite intervjuer. Det har varit utvecklande att se hur andra tänker och det har varit kul, och spännande, att vara eftertraktad på arbetsmarknaden. Varför har jag inte tackat ja till något då? Tja, det är väl här som saken kommer in. Under 2019 så klev jag över gränsen och har nu varit mer än ett decennium, det vill säga +10 år, hos RES. Längre än jag någonsin varit hos någon arbetsgivare. Men då har du ju inte tagit några chanser? Nä, men man skall ju inte ta chanser bara för att. Om man har det bra och trivs där man befinner sig så finns ju ingen anledning, eller hur? Faktum är att jag tycker det känns spännande att ha varit så här länge på ett och samma ställe, så det får bli check på denna med i boxen för uppfyllande.

Vet inte om jag direkt gjort så många knasiga saker under 2019, men det beror väl på vad man klassificerar som knasigt antar jag? Har väl tagit en hel del knasiga beslut vid och i en hel drös olika lägen, gjort småknasiga saker i allt från skoterkörningen till bilkörning till… ja, you name it. Men om vi skall se det från ett litet större perspektiv så får det väl bli det här med besluten runt bilarna som jag använder. I våras så sålde jag ju min tjänstebil utan att plocka ut någon ny. Jag förlitade mig på min privata bil över sommaren och hyrde en bil de gånger jag behövde en i tjänsten och där Mustangen inte fungerade. Tanken var sedan att ta ut en ny bil i höst. Vilket jag inte gjort. Nä, finns ingen bil jag vill ha för tillfället så sedan jag ställde undan ”Mussen” för vintern så var jag billös ett tag. Fanns sedan en tanke på att ta över Chewies XC70 från årsskiftet, men den skall nu få bli företagsbil istället och jag har nu faktiskt långtidshyrt en bil över vintern. Till våren får det bli Mustangen igen över sommaren och sedan så har jag nu förhandsbokat den nya El-Mustang-SUV:en som Ford släpper till hösten. Förhoppningsvis. Parallellt med detta fanns ett tag en tanke på att använda min Mazda pickup, som jag därför försökte få genom besiktningen, som vinterbil. Men tröttnade på alla småfel på den och den såldes istället. Sålde ju Toyota pickupen ifjol, som ni kanske minns, men köpte ju Mazdan av en vän kort därefter. Kanske inte det knasigast av saker, eller vad tycker ni? Men 50% uppfyllt får det väl representera i alla fall, tycker jag.

Vad gäller det här med att våga ta mer chanser, våga ta steget ut i ovissheten och hoppas på det bästa, så har det faktiskt tagits en hel del under året som gått. Den kanske allra minsta, och faktiskt också påtvingade (även om det var hög tid!!), var att jag för första gången sedan 1981 faktiskt flyttat och för första gången faktiskt flyttat hemifrån. Tog ju bara 44 år!! 🙂 Well, är väl klart att jag flyttat tidigare men har alltid stått skriven hemma hos min mor, men då hon nu sålt huset och flyttat ut så blev det att ändra bostadsadress. Inte mycket till chansning kanske. Något som däremot mer varit en resa ut mot det okända är att jag aktiverat mitt företag och samtidigt blivit arbetsgivare. Förvisso till min fader, men ändå. En annorlunda sak som är lite av en chansning, som jag inte gjort tidigare och som kommer, tror jag i alla fall, vara något bra på sidan om för tillfället. I relation till det, och till rekryteringsförsöken som jag beskrev ovan, så har jag faktiskt gått med på att sälja mig själv på timmar som teknisk konsult till utländska investerare som har för avsikt att etablera sig själv på den svenska marknaden. Det här är något som jag hade kunnat lagt under spännande men då jag ser det mer som en chansning så får det hamna här. Skall bli kul att se vad detta ger i framtiden. Den sista av chansningarna som jag vill nämna här är en sak jag inte tidigare omnämnt här i bloggen men som faktiskt har pågått ända sedan i somras, eller faktiskt våras, och som kommer vara, mest troligt i alla fall, ett av projekten för 2020. Det är definitivt en chansning, det är något som jag inte gjort tidigare så en hel del ovisshet förekommer och det inbegriper att jag behöver spendera en hel del pengar för att genomföra det, så det finns åtminstone en ekonomisk risk inblandad. Vad det är återkommer jag till i ett senare inlägg men allt som allt så tycker jag att jag levt upp till att våga chansa mer.

Men är det inget som INTE uppfyllts då?

Jo, angående det här med pushandet av mig själv gällande att välja väg utifrån mina tankar, idéer och, för att vara helt ärlig, osammanhängande dravel som jag uttrycker i Crossroads-inläggen så är jag väl inte helt tillfreds utifrån ambitionen. Som jag skrev i april så tycker jag väl att jag försöker mig på saker som jag egentligen tycker verkar omöjlig, men samtidigt skulle jag vilja våga gå lite mer vilse. Den bistra sanningen är nog att jag fortfarande är lite väl rädd för att misslyckas eller för att hamna i situationer där jag inte riktigt vet hur eller vad jag skall göra. Behöver definitivt utmana mig själv mer, våga vara modig, göra sådant som utvecklar, sporrar och samtidigt försätter mig i situationer som jag inte känner mig bekväm i men som får mig att växa som människa. Har ju flertalet gånger skrivit att det gäller att vara nyfiken och hitta nya möjligheter. Att uppleva livet maximalt då det är nu det är som bäst. Att livet inte är någon åskådaraktivitet utan att man skall uppleva det till fullo. Nu. Vilket jag inte riktigt gjort gällande mina känslor. Så därför behöver jag våga lyssna på mina känslor och låta dem leda mig vilse. Vilket är syftet med bloggens nya namn och årets kategori, men mer om det i inlägget om förväntningarna på 2020. Vad gäller uppfyllandet så får vi väl säga att jag Ä N T L I G E N kommit fram till att jag är kär – och i vem! Men mer än så är det ju inte, så 25% uppfyllt? Ja, inte mer i alla fall.

Nu lämnar vi 2019 därhän i backspegeln och vänder blicken framåt mot nya spännande, roliga, knasiga och intressanta saker. Bring it on 2020!

Nytt år, uppdaterad blogg (återigen)

Av gammal hävd nu (för att ha använt samma titel och upplägg två gånger tidigare gör det väl gammalt?) så innebär nytt år lika med förändringar här i bloggen. ”Återigen” får symbolisera att jag gjort detta både ifjol och i förfjol.

Så vad är nytt då?

Något som troligtvis inte gick er obemärkt förbi, plus att jag skrev om det här, var att under 2019 så flyttades bloggen över till WordPress och strax därefter så ändrade jag utseendet fullständigt. Tanken är väl att jag skall skapa ett eget utseende när tid ges och inte använda mig av denna färdiga mall, även om jag faktiskt gillar den. Finns väl ett projekt i antågande gällande att göra om hela min hemsida inklusive denna blogg, göra om hemsidan för Angels of Chaos och även skapa en riktig hemsida för Areion. Förnyelsen innebär att knyta ihop allt och även knyta ihop det bättre med alla olika sociala medier som finns idag, men nog om det; för nu så får bloggen fortsätta ha detta utseende.

Något mer nytt?

Nytt år brukar även innebära en ny bloggkategori och det blir inget undantag från detta i år. Take a Chance har nu gjort sitt och har fungerat som en fin avslutning på 10-talet, men det har blivit dags för den nya kategorin Breaking the Silence att inleda 20-talet. Namnet är hämtat från Queensrÿche-låten (oväntat va?) med samma titel från deras fantastiska Operation: Mindcrime-skiva och är något som kommer symbolisera det jag vill uppnå under det nya årtiondet och för den delen även det nya året. Hur tillvida Take a Chance uppnådde sitt syfte eller inte och vad jag egentligen menar med Breaking the Silence återkommer jag med i ett senare inlägg.

Annat?

Jag har ändrat bloggens tagline till ”No Secrets, No Lies”. När vi inledde 2019 så gav jag bloggen ”It’s Not the Destination so Much as the Journey” som tagline för att påminna mig själv om att det gäller att fylla sin livsresa med så roliga, intressanta och spännande saker som det bara går samtidigt som man skall avsluta, skrota och undvika sånt som inte ger en något tillbaka. Ändrade sedan under året, när är lite oklart även om jag säkert skrev om det i något inlägg, till ”I’m lookin’ for the words to say”, vilket ämnade pusha mig, just där och då, till att fylla mitt liv med saker som skulle leda in mig på rätt, som jag tyckte då, väg i Crossroads-inläggen. Bloggens nya tagline, dess betydelse och hur den kopplar till Breaking the Silence tar vi när jag beskriver vad jag egentligen menar med kategorinamnet. OK?

Där har ni årets första inlägg. Nu har vi rivstartat 20-talet och i nästkommande inlägg så ger vi oss i kast med att bena ut 2019 så här i efterhand, alltså blev det som jag tänkt? Bra fråga. Men mer om det då plus lite tankar om det här året. Så tills dess; god fortsättning på det nya året!

”There’s no direction to my stare
No more flame burning in my heart anymore
Quiet, I keep it to myself
Until the sun sets slowly
I hear your voice in the evening rain calling
Nothing will keep us apart
No more lies and fear
There’s no end to our story”

”Happy New Year, Happy New Year”

Slutet på årtiondet är här och vad är väl en bättre titel på detta inlägg än introt på refrängen från ABBA:s gamla slagdänga. Det har varit ett omvälvande decennium med både höga toppar och djupa dalar. Många saker hade kanske önskats annorlunda men på det stora hela så är jag faktiskt riktigt tillfreds med hur det blev nu i slutändan. Ni som följt med här i bloggen vet ju i stort hur det varit gällande mitt liv och leverne så tänker inte tråka ut er med det igen. Nä, nu vänder vi på bladet och går med tillförsikt in i nästa årtionde och ser vad det för med sig. Tror och hoppas på att det blir strålande!

Det finns, eller fanns, beroende på hur man ser det, två riktiga klassiker som alltid visades på nyårsafton när jag växte upp under de glada 80- och 90-talen. Som ni vet så var ju TV-utbudet något sparsmakat på det tiden med endast Sveriges Television och deras två kanaler TV1 och TV2. Den ena av klassikerna premiärvisades på SVT redan 1969 och har sedan 1976 visats alla år förutom 2004 när den ställdes in. Så också i år! Pratar givetvis om Grevinnan och Betjänten, eller Dinner for One som den heter i original. Klockan 19:45 så gäller det att bänka sig framför SVT1 för att inte missa samma procedur som förra året.

Den andra klassikern kan ni se till fullo här nedan och är en nyinspelning av en film från 1967 som jag har väldigt starka minnen av att vi alltid såg på hos mormor och morfar på deras fjärrkontrollslösa TV. Kan mycket väl tänka mig att morfar gillade denna helskarpt. Har du inte sett den och gillar brittisk humor, vilket undertecknad gör, så se den vet jag. Väcker många minnen åtminstone hos mig…

”It’s the end of a decade
In another ten years time
Who can say what we’ll find
What lies waiting down the line”

Gott Nytt År på er!!

Ändrade planer

Nyårsafton i antågande och de planer som fanns har dessvärre fått se sig ändrade, eller förresten; ändrade och ändrade – mer avbrutna. Väder, sjukdom och lite annat har gjort att det som var tänkt inte längre kommer att ske. Trist nog. Men så blir det ibland. Livet. Det gör ju inte alltid riktigt som man själv vill och planerar. Vilket väl kan vara bra ibland. Så det händer något oväntat lite då och då, tänker jag. Well, antiklimax till trots så är det ju bara att gilla läget och planera om. Frågan är bara till vad? Vad är plan B? Frågade fröken fräken vad hon skulle göra, men hon blev kvar på hemmaplan som är liiite väl långt bort. Så inte det. Skulle kunna åka tillbaka till H och fira nyår då jag vet att det kommer företas middag et al med vänner där. Kanske? Ett tredje alternativ är att fira med syster yster och ”plastis” med familjer inkl middag och allt här i ÖSD. Möjligen? Eller så får vi se vad morgondagen bjuder på. Kanske dyker det upp ett fjärde alternativ? Nåväl, väntar tills imorgon och kör Carpe Diem på det, låter inte det som en bra idé? Eller plan? 🙂

Nazareth

Den 18 april nästa år så brakar de gamla Skotska hårdrocksrävarna i Nazareth lös på Folkets Hus i Östersund. Eller de och de, är ju faktiskt endast en av originalmedlemmarna som fortfarande finns med i bandet; basisten Pete Agnew. Men vad gör väl det? Speciellt när ett så klassiskt hårdrocksband, bildat redan 1968, gästar Republiken. Ingenting skulle jag vilja påstå!

Att säga att jag varit något stort superfan av Nazareth genom åren vore nog att tänja på sanningen lite väl mycket. Tänja till bristningsgränsen faktiskt. Men en del har man ju allt lyssnat på dem. Om jag inte missminner mig helt, behöver kolla det med vederbörande, så hade min käre morbror åtminstone LP:n Expect No Mercy från 1977 under min uppväxt och jag bör, även om jag inte riktigt minns det, ha lyssnat på den någon gång tänker jag. Känner väldigt väl igen omslaget på skivan och har svårt att tro att jag sett den någon annanstans. Omslagen till No Mean City (1979) och Malice in Wonderland (1980) känner jag också igen, men inte lika tydligt. Kan hända att han även hade dem i sin samling och att jag därigenom även lyssnade på dem i min barndom, men kan ju känna igen de två från annat håll med. Expect No Mercy är jag hyfsat säker på att han hade dock. Men oavsett minnet från de skivorna så är det väl främst tre stycken låtar, från andra skivor, som man förknippar med Nazareth – eller åtminstone jag gör det. Den första hade jag ju med i ett inlägg härom dagen, titulerad Dream On. Den andra är rockiga Hair of the Dog, som nog är den låt jag lyssnat på mest med dem. Ja, förutom låten nedan då. Den är ju en klassiker bland rockballader och finns nog nära nog med på alla rockballadssamlingar som släppts genom åren. Låten, som egentligen är en cover, är nog den låt som absolut mest förknippas med bandet och det tror väl tusan det. Fantastisk låt som kanske är lite väl sönderspelad just på grund av att den finns med överallt i rockballadssammanhang. Men fantastisk som sagt!

Biljetterna är inhandlade, kvällen är inbokad och april kan inte komma fort nog!

”Love hurts
Love scars
Love wounds and marks”

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén