Blog Image

I'm lookin' for the words to say

Best of the Best!

Live and Let Live! Posted on sön, december 30, 2018 00:40:14

Vanan trogen så när man äntligen tar ledigt, varvar ner och börjar ta det lugnt så kommer den krypande. Sjukdomen. Kände redan under träningspasset på julafton att det inte stod riktigt hundra till i kroppen och som ett brev på posten till annandagen så kom förkylningen krypande och har inte riktigt velat släppa sedan dess. Får väl glädjas åt att det inte är magsjukan som dök upp objuden utan att det ”bara” var en enveten och energidränerande influensa. Men, men, det är väl just och jämnt inte mycket annat att göra än att ta det som en man, vilket förvisso inte är något styrkebevis när det gäller detta. Ni vet ju hur det är med Mancolds

Oavsett hur tråkigt det än är att ligga hemma i sjuksäng så hinner man ju fundera igenom en massa saker i sin halvdvala och en av dessa saker som jag kom att tänka på var den Monsters of the Millenium-konsert som Dio, Motörhead och Manowar gav i Umeå 1999. En fantastisk spelning som jag är fruktansvärt glad att jag gick och såg. En himla tur att den skedde precis mitt i min studietid då jag bodde i stan och att jag som fattig student båda hade råd och tid att gå och kika på dem i den gamla Sporthallen. Är väl inget superfan av Motörhead direkt men ändå kul att ha sett dem live. Som väntat gjorde de väl inget stort och bestående intryck på mig och skall inte påstå at jag minns speciellt mycket från just deras spelning annat än att Lemmy sa åt alla, upprepade gånger, att ställa sig upp: ”You don’t fucking sit on a rock concert!”.

Den stora anledningen att jag gick dit var för Manowar som på den tiden, precis som nu också egentligen, var en stor favorit. Lyssnar väl inte lika ofta på dem idag som då men har ändå alltid gillat dem. Att de levererade ett J Ä K L A ljud är det inget snack om och i övrigt så de körde på i en gammal god rockstil som dagens Metoo-samhälle nog inte skulle se på med så blida ögon. Tror inte tjejer iförda endast stringtrosor springandes omkring på scenen är lika gångbart idag som för nästan tjugo år sedan. Utöver det så är dessvärre det bestående minnet av deras spelning att Eric Adams röst inte höll måttet. Han hade sjungit sönder den och den klarade verkligen inte de höga tonerna som han i vanliga fall levererar. Tråkigt men sant. Trots den lilla detaljen så var de bra, till och med riktigt bra.

Den som utan konkurrens dock utklassade de två andra akterna var Ronny James Dio. Vilken fantastisk spelning och vilken fantastisk artist! Han var precis så där bra som man ville att han skulle vara och just hans spelning är faktiskt den jag håller som den bästa jag sett live. Någonsin. Helt underbart bra i allt från hans egna sånginsats till låtrepertoaren som han körde. Magiskt! Dessvärre är det ju lite före mobiltelefonfilmandets tid och har inte lyckats hitta någon som spelat in konserten med gammal hederlig videokamera och laddat upp på Internet heller. Hade verkligen velat se den igen! Vad säger man inte om en lineup som Holydiver, Last in Line, Don’t Talk to Strangers, Heaven & Hell, Rock n’ Roll Children, Rainbow in the Dark, plus några gamla Rainbow-godingar? Mästarklass är vad man säger! Kommer väl ihåg hur bra just Last in Line och Rainbow in the Dark var. Det absolut bästa jag sett live från något eller någon någonsin. Helt suveränt! Dio är och förblir en av de absolut bästa och det är minnen som dessa som gör det så mycket tråkigare att han lämnat oss redan. Är verkligen glad att jag fick tillfälle att se honom! Enormt glad!



We don’t fight the darkness…

Live and Let Live! Posted on fre, december 21, 2018 23:30:21

..we lead others in to the light. Att säga att det brinner i knutarna vore att ta i å det grövsta men det börjar åtminstone vara hög tid att börja fundera på nästa tjänstebil. Det är ett halvår kvar till jag skall byta ut Edgen men med dagens leveranstider för en ny bil så gäller det att inte dröja för länge med beställningen för att få den i tid. Den stora frågan är bara vad man skall välja? Vilken bil finns det som lockar? Vet faktiskt inte!! Har ingen så där som jag direkt kan säga; den vill jag ha! Skall man gå på en renodlad elbil denna gång? En laddhybrid? Det jag vet är att det inte blir en diesel till i alla fall. Nä, inte efter alla utsläppsskandaler. Då blir det hellre en bensinbil denna gång.

Det jag vet är att det INTE blir en bil från Volkswagen-koncernen. Det lurendrejeriföretaget kan behålla allt vad Audi, Skoda och Seat heter för dem själva. Ush och fy! Inte heller kommer det bli någon bil från PSG-koncernen som också agerat tvivelaktigt. Främst då kanske Renault. Nä, vill ha ett märke man kan lita på i det som de säger så får bli någon annan.

Senaste 3 bilarna har ju samtliga varit fyrhjulsdrivna och haft högre markfrigång där de 2 senaste varit så kallade SUV:ar. Nog för att Mustangen är tvåhjulsdriven och låg men tror nog ändå att det skulle vara svårt att frångå de två nämnda epiteterna på en bil som främst är tänkt att användas vintertid. Åtminstone 4WD är ett krav även fortsättningsvis.

Så vad blir det då? Tydligen en fyrhjulsdriven elbil, laddhybrid eller som sista utväg, bensinare, som gärna får ha lite högre markfrigång än normalt. Enkelt, eller hur? Men den skall också rymmas inom en rimlig budget och helst ha ett betydligt lägre förmånsvärde än den nuvarande. Vilket gör ekvationen lite klurigare. Kommer verkligen att krävas lite undersökande från min sida för att hitta en bil jag kan leva med i 3 år. Frågan är vars jag börjar?

Skall det bli ytterligare en Ford? Inte utan att man inspireras till det i nedan reklam. Storytelling som verkligen tilltalar mig och som får mig att gilla Ford ännu mer än jag redan gör…



The Mustang

Live and Let Live! Posted on tor, december 20, 2018 23:19:34

Om inte för annat än titeln, av uppenbara skäl, så vore filmen värd att se men utöver det fina namnet så verkar det även vara en alldeles strålande liten skapelse. Om den håller ens det minsta av vad trailern och skådespelarna utlovar så kommer det bli ren och skär filmmagi. Sanna mina ord. Den här ser jag fram emot att få kika på. Hur känner du?



Crossroads – Chapter 16: Point of No Return

Live and Let Live! Posted on tis, december 18, 2018 22:37:47

Som jag skrev i föregående inlägg i denna serie så har nuvarande väg börjat gå i cirklar. Den leder inte mot något nytt. Den kan men enkelhet fortgå precis som nu och se tiden an men då jag inte har för avsikt att bibehålla detta status quo så behövs det att något händer. Att en avstickare ut från cirkelvägen finns. Vilket det gör. Finns faktiskt tre olika avstickare att välja. Problemet är att de alla påverkar varandra och genom att slå in på den ena så stängs möjligheten att ta någon av de andra två avstickarna. Valet blir oåterkalleligt. Man kan säga att det finns ingen återvändo utifrån valet jag gör. En Point of No Return med andra ord. Men även om det är en stor sak och att genom att välja den ena avstickaren framför de andra så är det något som behövs för just nu känns det som att jag formligen flyger längs med cirkelvägen och det enda som händer är att tiden tickar på. Det känns som att jag är på väg någonstans där jag inte borde vara.

”I was flying down the road again
I was heading for somewhere I shouldn’t be”

Den stora tiotusenkronorsfrågan är bara den att det är ytterst oklart vilken av avstickarna, som vi kan kalla 1, 2 och 3, som jag skall välja? De har alla tre sina fördelar och i grunden så är två av dem båda något som jag absolut vill göra. Den tredje är lite av den fega vägen ut även om det faktiskt kanske är den mest utmanande på sitt egna vis. Där jag befinner mig nu, och utifrån det som hänt sedan jag startade denna bloggserie, så är dessa tre avstickare definitivt de alternativ som står för dörren. Vilka de är? Det kommer jag att beskriva i de nästkommande tre inläggen i denna bloggserie, ett för varje inlägg. Oavsett val så börjar det kännas som att det är här och nu som det gäller och hur än valet faller så kommer det alltid vara någon som säger åt en att det är nu jag bör vända om, även om det inte längre är möjligt utan att stanna på cirkelvägen. Vilket inte alls skulle fungera i längden och därför inte ens är med som ett alternativ. Stanna på cirkelvägen alltså. Även ifall det skulle bli nummer 4.

”And I heard you shouting me to wait
Better turn back now or it’s too late
’Cause it’s heading for the point of no return”

Egentligen eftersom jag säger att cirkelvägen inte skulle fungera i längden och att det inte är nått alternativ så har jag ju nått vägs ände. Jag KAN men VILL INTE att den skall snurra på. Så jag har ju nått en trevägskorsning där jag kommer från 4 och framför mig har jag alternativ 1, 2 och 3 framför mig. Det finns bara ett val att göra och det finns som sagt vad ingen återvändo från det valet ifråga om att kunna göra ett nytt val till de andra två ifall det blev fel. Så det gäller att göra som i Indiana Jones and the Last Crusade; to Choose Wisely. Inte Poorly. Vilket inte är det lättaste. Valet av avstickare i denna Crossroad är vändpunkten som leder in i den tredje och sista akten i denna ”bok”. Första akten, den där anslaget och det första vägvalet i den Crossroaden presenterades, fick sin vändpunkt in i andra akten i och med det, eller de två, vägval som gjordes där (se kapitel 12). Vi befinner oss nu i mitten av andra akten, som innebär fördjupning och upptrappning, och har nu nått till det som dramaturgiskt brukar kallas, just det, Point of No Return. Det hela måste nu slutföras.

Fördjupningen och upptrappningen kommer vara presentationen av de tre vägval som nu ligger för tröskeln och som jag skrev ovan så kommer själva valet av väg framåt att bli nästa vändpunkt. Det som leder in i tredje akten med förlösning och avtoning, dvs avslutningen på denna ”bok”. Men just nu så har vi som sagt nått punkten utan återvändo.

”No return
No return
It was getting to the point of no return”

Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Epilogue: ???



The Raven Child

Live and Let Live! Posted on sön, december 16, 2018 20:58:48

Hypen inför nästa års spelning steg plötsligt några snäpp efter att den första låten från nya skivan Moonglow släpptes i veckan. Låten ”The Raven Child” från Avantasia är över 11 minuter lång och innehåller sång från, förutom från Tobias Sammet då, Hansi Kürsch och Jørn Lande. Är så himla glad att jag, precis som jag skrev i ett tidigare inlägg, har biljetter till Stockholm den 2 maj och tiden kan inte gå fort nog nu. Det nya alstret är en riktigt bra låt i min bok och jag ser verkligen fram emot hela skivan som släpps 15 februari. Håller det denna kvalitet så kommer det bli hur bra som helst!

Den utlovade 10-i-topplista över vilka deras bästa alster är kommer inom kort. Jag lovar. Skall bara kompilera ihop den bland alla fantastiska alster som släppts. Varken lätt eller gjort i en handvändning. Sanna mina ord. Men nu njuter vi av det senaste skivsläppet..



Projekt H – del 3; FF Brons

Live and Let Live! Posted on lör, december 15, 2018 20:57:47

Det har ju inte gått några 66 dagar än, så någon vana har träningen inte hunnit bli än. Men, och det är ett stort men för undertecknad, det går lättare och lättare att motivera sig att träna och jag har nu genomfört ”Fas 1” i löpträningen genom att klara av de första sex veckornas träning. Hur underbart är inte det? Känner att jag både orkar mer och att jag blivit uthålligare. Precis som jag vill!

Vissa bakslag har det varit i form av att min kropp inte riktigt var beredd på att gå från noll dagars träning per vecka till att träna fem gånger per vecka. Var nog lite väl naivt och optimistiskt att det skulle gå. Kroppen sa ifrån och efter ca två och en halv vecka så fick jag backa på styrketräningen för att kunna fortsätta med löpningen som alltid varit prio 1. Det var ett lyckat drag och kände att tre dagars träning per vecka låg mer i linje med vad min kropp klarade, vilket ju visat sig nu när jag kämpat mig igenom den första av tre faser i löpningen.

Är faktiskt inte så lite nöjd med mig själv för att ha kommit igenom detta och delar därför ut en bronsmedalj till mig själv. Det är jag värd! Nu så taggar jag upp för ”Fas 2” som drar igång på måndag med ytterligare sex veckor på schemat. Känns faktiskt riktigt, riktigt bra och känner mig helt klart motiverad. Träningen trappas nu upp och det kommer krävas lite mer för att klara det hela, precis som det skall vara för att utvecklas. Tanken här är också att försöka återuppta styrketräningen nu när kroppen kommit i lite bättre skick än tidigare men kommer gå ut lugnare än jag gjorde under ”Fas 1” för att undvika fler bakslag. Vi får se hur det går…

Men nu, en riktig ryggdunk på mig själv för att jag klarade av ”Fas 1”; Det gjorde du bra, Magnus!


Projektstatus:
Projekt A
Projekt B – Vertical Limit – del 1Avslutad!
Projekt C – Gone in 60 seconds – del 1, del 2Avslutad!
Projekt D – Easy Livin’ – del 1, del 2, del 3
Projekt E – Egoboost – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6Avslutad!
Projekt F – Retro – del 1, del 2, del 3, del 4
Projekt G – A Leap of Faith – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10
Projekt H – Fit for the Future – del 1, del 2, del 3



Always play like an underdog

Live and Let Live! Posted on fre, december 14, 2018 21:44:12

De senaste 3 åren har jag, precis som ni vet ni som läser nonsenstexterna i denna blogg, aktivt försökt att både komma underfund med vad det är jag vill göra men också rationaliserat bort väldigt mycket av sådant som jag inte tycker så mycket om. Men andra ord slutat göra sådant som inte tillför mig något och istället fokusera den numera dyrbara tiden på sådant som jag på riktigt är intresserad av. Detta samtidigt som jag provat på en hel del nya saker för att försöka utröna VAD det är jag egentligen tycker om.

”Knowing who you are is tough. Its hard. So give yourself a break. Eliminate who you are NOT first and you are going to find yourself where you need to be”

Kan bara hålla med i ovan citat. Är inte lätt att veta vem man är alla gånger. Inte så att jag känner mig osäker men ibland är påverkan utifrån väldigt stort och då kan det vara svårt att bryta mot vad som förväntas från andra och olika normer i samhället. Men om man skall finna glädje i vardagen och i det liv man lever så är det avgörande. Att bryta mot normer och förväntningar. Att man lyssnar till sig själv och gör DET man själv helst vill göra. Annars blir man inte glad. Annars kommer man alltid se sig om efter något annat. Jaga efter den där tillfälliga lyckan. Nästa kick.

”Joy is the feeling that we have for doing what we’re fashioned to do, no matter the outcome”

Precis så försöker jag leva nu. Genom agerandet som jag beskriver i Crossroads-inläggen och genom definieringen av saker jag vill göra i Projekt-inläggen så har jag kommit en god bit på vägen. Även åtgärderna och sakerna som jag tagit upp i Tid-inläggen spelar in för att skapa och numera vidmakthålla en konstant glädje till skillnad mot tillfällig lycka. I kommande Dröm-inlägg och i Samma-inläggen så kommer jag vidareutveckla hur jag numera aktivt söker glädje istället för lycka. Detta genom att definiera vad som är viktigt för mig och fokusera på det. DET är vad som skapar glädje i långa loppet. Man mer om det i andra inlägg.

För er som behöver lite motivation för att göra detsamma så rekommenderar jag videon nedan som citaten ovan kommer ifrån. Även titeln på blogg-inlägget är därifrån. Bara så ni vet. Hur som helst så är den inspirerande.



Honung & Guld

Live and Let Live! Posted on tis, december 11, 2018 19:12:47

Som jag tidigare skrivit om här i bloggen i två inlägg (här och här) så gillar jag ju Per Gessle skarpt. Skulle nog faktiskt med lätthet kunna utse han till Sveriges bästa inom musikgenren. Han är det där undantaget som bekräftar regeln när det kommer till att jag inte gillar sånger på svenska. Just Gessles sånger är så där underbart fantastisk bra som man vill att låtar skall vara och som soloartist är han snudd på bättre på svenska än på engelska (även om han är suveränt bra då med!).

Kom igår på att det var riktigt länge sedan jag lyssnat på honom och letade därför upp han på Spotify för att se om han släppt några nya alster – vilket han ju gjort! Blev så jag lyssnade en hel del på honom och en låt som fastnade är en liveinspelning sedan ifjol som gått mig helt förbi faktiskt. Det är en inspelning av en gammal Gyllene Tider-låt med samma titel som detta inlägg. Trots inblandningen av en av Sveriges mest överskattade artister (tillsammans med Håkan Hellström), i mitt tycke då, så är låten riktigt, riktigt bra. Precis som förra gången de samarbetade (i låten som finns i andra länken ovan och så även nedan) så blir faktiskt Lars Winnerbäck till och med uthärdlig i Gessles närvaro. Kan inte annat än att rekommendera att ni kikar och lyssnar på videon nedan och njuter precis som jag….



Nästa »