Ja det är väl bara att erkänna; Lillpojken har blivit stor. Har liksom aldrig tidigare nojjat mig över min ålder men den senaste tidens händelser, med den självförtroende törn som det inneburit, har gjort att ett annat sken nu lyser på antalet levnadsdagar jag upplevt. Bara att inse att man är inte 18 år längre. Dax att göra det man vill av sitt liv – nu har jag ju chansen. Dax att förverkliga sina drömmar….
Trots alla fina samtal, sms och gratulationer av släkt, vänner och kollegor så är nog detta den sämsta och värsta födelsedagen jag haft i mitt liv. Ligger liksom en dyster och smolkig dimma över allt roligt som sker just nu och den senaste tidens upptäckter har bara gjort att solförmörkelsen blivit ännu svartare. Tack för det E. Hur har jag kunnat vara så blind under alla dessa år? Inte sett vem du egentligen är…
En eloge dock till släkt, vänner och kollegor som gjort allt för att muntra upp mig och försöka göra detta till en positiv och rolig dag. Ni är guld värda och mer än vad jag förtjänar. Tack, tack!!!!