Låg i går kväll och såg på den urbota urusla serien Cheaters på TV400 och kunde trots dess bristande kvaliteter inte sluta förundras över hur lika många situationer var min egen. Hur tecknen varit desamma. Är för mig en gåta hur jag kunnat vara så blind den senaste tiden, inte sett alla tecknen. Allt verkar så enormt glasklart numera. Det vill säga jag känner igen mig. Har jag varit förblindad av kärlek? Har min tillit varit för stor de senaste året? Tydligen! Finns tydligen en lögnare och bedragare i de man minst anar. Ibland är det tydligen ett problem att inte vara svartsjuk av sig, trodde inte det men tydligen är det så. Hade jag varit svartsjuk av mig så hade jag kanske sett tecknen tidigare. Besparat mig om inte annat bortkastad tid på en person som blivit en främling för mig….
Om någon undrar vilka tecknen är på att ens partner träffat någon annan så är de enligt söndagsbilagan med Expressen bl.a. följande:
– Relationen förändras. En känsla som blir bara starkare.
– Partnern blir kylig eller överdrivet kärleksfull. Humörsvängningar.
– Mindre tid för relationen. Partnern skaffar sig ”nya” aktiviteter.
– Hemlig med mobilen. Sms:a mycket och på konstiga tider samt svarar undvikande på från vem.
– Mindre – och sämre – sex.
– Partnern får nya vanor.
– Tider hålls inte. Partnern kommer hem sent eller missar bestämda möten.
Ja, jag känner igen detta från det senaste året, eller t.o.m. kanske två åren. Finns väl roligare saker att känna igen men det gör att man kommer till insikt. Det som detta framförallt gjort mot mig som jag tror jag kommer att sakna är den totala tilliten till min partner. Oförmågan att känna svartsjuka. För jag har verkligen aldrig varit svartsjuk tidigare. Nu kan jag inte se hur jag någonsin skall kunna lita på en av det motsatta könet igen. Och definitivt aldrig på E. Inget hon säger i framtiden kommer jag att lita på. Det förtroendet är förbrukat. Nöjd, E?