Det är sanslöst vad tiden går fort ibland. Vart tog denna hösten vägen? Det har varit en omtumlande tid där mycket har hänt i mitt liv och förhoppningsvis kommer det att fortsätta så en tid framöver.
Det är idag 4 månader sedan det tog slut med E och just nu känns den tidsrymden som om den flugit fram men vet att jag för tre månader sedan inte kände så. Då kröp tiden fram. Minns att jag gjorde två sådana där skittest i en tidning och på Internet angående hur lång tid det skulle ta för mig att komma över brytningen. Jag är definitivt inte den som tror på sådant men i det ena testet minns jag att det blev 4 månader och i det andra 8 månader. Har nu gått 4 som sagt och måste medge att allt känns mycket bättre. Hur kommer det då att kännas efter 8?
E var här hemma igår och vi tog äntligen tag i att dela upp våra grejer mellan oss. Gick relativt smidigt och tog inte allt för lång tid att packa samman allt. Trots mitt statement ovan att allt känns bättre nu så måste jag säga att jag blev lite ledsen när hon gick igen. Men jag kommer nog alltid att bli det när jag tänker på detta…
På den positiva sidan så är det även idag 4 månader sedan jag tog en snus. Har varit sugen emellanåt men nu så har begäret släppt och jag anser mig nog vara nikotinfri. Har egentligen inte gått upp speciellt i vikt under denna tiden heller vilket brukar kunna bli en följd när man ersätter ”prillan” med godis. Så i detta fallet måste jag verkligen ryggdunka mig själv och säga starkt jobbat H!!
Min fader ringde från kanarieöarna igår och lät lite sådär lagomt rusig som man skall vara när man är abroad. Han och L hade det bra men han hade ådragit sig en inflammation i foten så han knappt kunde gå. Vilket jag inte tror han tyckte var så negativt. Han kunde ju ligga i solstolen hela dagarna och L fick serva han med drinkar. Sedan om de skulle någonstans så var det taxi som gällde. Vilekt väl egentligen är det enda billiga på kanarieöarna. Men imorgon åker de hem och då lär nog knappast kylan hemma i Hoting göra hans fot bättre…
Har nog glömt att berätta att två av mina farbröder var förbi för exakt en vecka sedan. I och för sig endast en snabbvisit då de varit och hämtat en lastbil i Värnamo men det är alltid trevligt att träffa släkten. Tycker ni inte?
Nu skall jag gå och ringa min vän P och se så han överlevt sin första vecka som pappa, man vet ju aldrig hur det kan tära på en… 🙂