”People once believed that when someone dies, a crow carries their soul to the land of the dead. But sometimes, something so bad happens that a terrible sadness is carried with it and the soul can’t rest. Then sometimes, just sometimes, the crow can bring that soul back to put the wrong things right.”
Var ute och letade lite julklappar i diverse affärer i helgen och döm av min förvåning när jag upptäckte att jag befann mig på Media Markt, var det ironiskt nog för herrskapet? 😉 Jaja, i alla fall så tänkte jag att jag skulle fynda mig ett ex av nya Arn-filmen i en läcker steelbox då jag även råkar äga den gamla i en dito. När jag som bäst spatserar där mellan filmhyllorna så upptäcker jag till min stora glädje en gammal favoritfilm som även den utgetts i en steelbox och givetvis så fick den hänga på till kassan och därefter följa med hem. Filmen ifråga är min gamle ungdomshjälte, Brandon Lee’s, sista film: The Crow. En alldeles underbart stilsäker skildring av serietidningen med samma namn. Den har ett otroligt soundtrack och en kärlekshistoria, japp ni läste rätt, som enligt mig slår Titanic med hästlängder. Missförstå mig rätt nu, jag gillar Titanic också, men denna är bara så mycket bättre trots att den härstammar från en serietidning och går under kategorin actionfilm istället för drama. Strongt, eller hur? Väl hemma så laddades den snabbare än ögat i DVD:n, Arn fick vänta, och till min enorma förtjusning så var den precis så bra, om inte bättre, som jag minns den. Ljuvligt! Ibland glömmer man bort sådana här pärlor vilket gör det så mycket roligare när man återfinner dem igen. Första gången jag såg den var på en kass bootleg-vhs från staterna när den precis släpptes i början av 90-talet. Faktum är att den var kopierad till VHS från det gamla hederliga laserdiscsystemet. Ett slags filmskivor på CD som var lika stora som gamla LP-skivor, samt dubbelsidiga! Men lite kult var/är det :-).
Givetvis så blev nu kråksuget alldeles för stort och jag har därefter tankat ned och sett även de tre uppföljarna. Ingen av dem komemr dock ens i närheten av den första men kan med lite god vilja användas att slå ihjäl tiden med. Eller tvåan vete tusan om den ens duger till det. Har även laddat ned TV-serien men har inte hunnit sett den än. Har inte sett den förut heller konstigt nog men har inga direkta förhoppningar på den då den lades ned efter endast en säsong. Men vad säger ni, skall vi ta och leka filmkritiker och recensera de fyra filmerna? Okej, here we go:
The Crow (1994)
Brandon Lee, Michael Wincott, David Patrick Kelly m.fl.
Helt klart en av mina absoluta favoriter i filmväg. Stämningen, fotot, musiken, handlingen – allt är perfekt. Man blir dock lite sorgsen när man vet att detta blev Brandon Lee’s sista film då han förolyckades under filminspelningen och senare dog på sjukhuset. Tragiskt, precis som kärlekshistorien i filmen. Har ni inte sett denna så är den ett absolut måste!
Betyg: @@@@@ av 5 möjliga.
The Crow II – City of Angels (1996)
Vincent Perez, Iggy Pop, Thomas Jane m.fl.
Precis så bra som den första filmen är, precis så urbota usel är denna. Totalt sönderklippt av filmbolaget till en helt obegriplig handling. Hur tänkte man här? Har dock även sett en version som cirkulerar på nätet som påstår sig vara lite av en ”director’s cut”. Det är en omklippt version av fans med hjälp av diverse överblivna och bortklippta scener som gör den något bättre. Skall man se någon så se den; The Crow – City of Angels – Second Coming v3.0.
Betyg: @ av 5 möjliga.
The Crow III – Salvation (2000)
Eric Mabius, Kirsten Dunst, Fred Ward m.fl.
Den är inte fullt så usel som sin föregångare men har fortfarande långt kvar till den storhet och fulländning som den första filmen uppvisar. Väldigt långt. Fungerar dock som ett hyggligt tidsfördriv och Eric Mabius är faktiskt inte så tokig i huvudrollen. Även kul att se gamle Remo, Fred Ward, i en roll. Hur Dunst hamnade i det här är för mig en gåta, såg hon aldig City of Angels?
Betyg: @@(@) av 5 möjliga.
The Crow IV – Wicked Prayer (2005)
Edward Furlong, Tara Reid, Danny Trejo m.fl.
Vad är nu detta? Man har helt och hållet bytt ut goth-stämmningen mot.. ja, jag vet inte vad. Western? Furlong, som väl var hyfsad i T2, är så obota usel i titelrollen och de övriga är inte direkt bättre. Men så har väl Tara Reid aldrig varit någon oscarskandidat heller. En klar försämring mot föregående film och hårfint om denna eller City of Angels är det absoluta lågvattenmärket.
Betyg: @ av 5 möjliga.
The Crow – Stairway to Heaven (1998) [TV]
Marc Dacascos m.fl
Har inte sett denna ännu så får återkomma med betyg. De två första avsnitten finns ihopklippta och släppt som film och är en slags nyinspelning och samtidigt uppföljare till den första filmen. Marc Dacascos spelar i alla fall här samma karaktär som Brandon Lee i den första filmen; Eric Draven. Återstår att se om detta är lågvattenmärket eller inte…
Betyg: ????? av ? möjliga.
Slutsats så här långt: Se den första och skippa de andra om du inte känner för att plåga dig själv. Den första är dock helt suverän och måste helt klart ses. Har du inte gjort det redan, vad väntar du på?
The Crow – Official Movie Trailer
<!–
WriteFlash('’);
//–>
The Crow – Fan Trailer: Abashed the Devil stood and felt how awful goodness is
<!–
WriteFlash('’);
//–>