..som jag lär och inte som jag gör. En bra devis när det kommer till mig. Bara så ni vet. Jag har väldigt ofta en bestämd åsikt om hur saker och ting skall hanteras. Hur folk bör göra si och hur de bör göra så. Att jag sedan skiter fullständigt i detta själv och gör lite som jag vill är en annan sak. Ogillar verkligen när folk inte följer uppsatta regler och när de bryter mot oskrivna tabun. Själv har jag inga som helst problem med att minuten efter jag klagat på någon för något göra detsamma själv. Bryta mot regeln. Kasta allt vad tabun heter överbord och göra som jag vill. Är nog därför jag inte är polis. Skulle inte fungera liksom. Har generellt sett problem med att någon talar om vad jag får och inte får göra. Eller egentligen har jag väl inga som helst problem med det hela. Jag skiter helt enkelt högaktningsfullt i det. Givetvis så överväger jag ju allt innan jag väljer att bryta mot saker och ting. Skulle aldrig falla mig in att göra något som drabbar någon annan. Men så länge det bara drabbar mig själv så är det okej. Tvetydigt? Definitivt. Charmigt? Bestäm du. Mänskligt? Japp.
Har funderat lite på när detta beteende egentligen utvecklades hos mig. Har fått berättat för mig att jag var ett väldigt lydigt barn när jag var liten. Hade jag fått en tid som jag skulle vara hemma så var jag hellre hemma fem minuter innan än fem minuter efter. Så var det bara. Så när började jag med detta? Ingen aning. Jag tycker att jag alltid har varit så här. Gjort som jag velat. Är specialist på att sätta upp regler, utforma rutiner och bestämma hur andra skall göra (är ju chef som ni kanske minns) för att sedan totalt skita i dessa när det kommer till mig själv. Är också specialist på, har jag nyligen fått påpekat för mig, att bara hålla med och godta ett beslut i en fråga när jag har opinonen emot mig, för att sedan ändå göra som jag vill. Kanske så dök detta beteende upp samtidigt som jag slutade bry mig om vad andra tycker om mig. Var väldigt länge sedan jag brydde mig om hurtillvida folk tycker bra eller dåligt om mig. Finns väl vissas åsikter som jag tar notis om men de står mig så pass nära att de vet om de behöver säga något eller inte. Vilket jag är tacksam för.
Varifrån kommer nu denna självrannsakan? Bra fråga. En motiverad fråga då jag inte är direkt känd för att varken älta saker om mig själv eller för att ifrågasätta speciellt mycket som jag själv företar mig. Har jag sagt att jag har bra självförtroende? Väldigt bra självförtroende. Väldigt. Hur som helst så kom vi i en diskussion i helgen angående katter. Visst kan jag tycka att katter är små fina och gulliga varelser som man gärna gosar och leker med. Alldeles för ofta faktiskt då jag är helt otroligt superallergisk. Vad jag inte gör är att likställa dessa fyrfota jamare med människor. Det gör jag inte med något djur. Punkt. Sedan skall man inte vara elak och dum med dem. Inte plåga dem eller på annat sätt förpesta deras tillvaro. Den som gör det är inte värt ett skvatt i mina ögon. Men samtidigt så är jag inte den som gråter floder om jag skulle behöva ta bort ett djur som är sjukt. Visst kan det vara tråkigt, men det finns alltid fler. På den nivån är det för mig. Det är ett djur helt enkelt. Alla har rätt till att ha sin syn, men detta är min. Okej. Vill någon sätta upp en katt på en pedistal så är det fine by me, men jag gör det inte. Nu var det inte detta som diskussionen gällde utan det var angående katter som springer omkring fritt i bostadsområden. Något jag är väldigt negativ till. Finns det något värre än när katter anser att sanden under altanen eller sandlådan i trädgården är deras egen kattlåda? Visst finns det saker som är värre än så, men det är dagens I-landsproblem vi snackar om här. Okej? Vad gör man då för att motverka detta? Man får gå ut med sin katt i koppel, som en hund, och rasta den. Det är här min berömda tvetydighet kommer in i bilden för det gillar jag inte heller. Man springer väl inte omkring med kattstackaren i koppel. Helt absurt enligt mig. Men vad göra då? Bra fråga. Ge tusan i att skaffa katt? Nä, det vore ju tråkigt om det inte fanns några alls. En inte alltför lättlöslig fråga som ni ser. Har bestämda åsikter om hur andra skall agera men om jag, mot all förmodan, skulle få för mig att skaffa en katt så vet jag att jag skulle skita högaktningsfullt i vad alla anser och göra med katten som jag behagar. Han skulle nog få behandla grannens sandlåda som kattlåda hur mycket han ville. Visst är jag underbar? Hahahaha….
Kontenta: Lev som jag lär och inte som jag gör. Capice? 
Detta kräver en gammal goding för att smälta tycker ni inte?
Ugly Kid Joe – Cats in the Cradle
<!–
WriteFlash('’);
//–>