Rubriken till detta inlägg är hämtad från titeln till en rätt så urdum colleagefilm som innehåller alla ingridienser som en sådan skall ha. Den är gjord enligt standardmall 1A, har rätt så lama skådespelare, förekommer inget oväntat i handlingen och är egentligen bara allmänt värdelös. Men, och det är ett stort men, jag fullkomligt älskar den! Eller ”älskar” är väl ett starkt ord i sammanhanget, men jag diggar den helskarpt i alla fall. Är som jag säkert nämnt tidigare fullständigt såld på denna typ av lättsmält tonårsdravel på film. Finns ingen som helst logik i varför jag gillar denna genre med sina stereotypa karaktärer och banala handling utan det är ett av universums olösta mysterier. Frågan är om det är ett mysterium som någonsin kommer att få en förklaring? Betvivlar starkt….
Snabbflygturen ned till GBG igår gick som smort och trots en lång väntetid på Arlanda så förflöt dagen relativt snabbt. Har lyckats lyssna mig igenom de första två ”CD-skivorna” av Igguldsens epos om Djinghis Khan och är böjd att hålla med O om att det är en spännande bok. Börjar så smått att gilla konceptet med ljudböcker och problemet med att mina tankar vandrar iväg åt annat håll börjar så smått att avta. Men att jag skall kunna sysselsätta mig med något annat medan jag lyssnar tror jag inte riktigt på än. Hur var det nu med grabbar och att tugga tuggummi och gå samtidigt? Men jag kommer nog dit. Vänta och se bara…
Sitter och slötittar på Sverige – Malta, men det är utan någon större entusiasm vilket detta inlägg även tyder på. Tror jag skall ta mig en kopp thé och påbörja andra säsongen av ”Life on Mars” istället. Känns betydligt mer inspirerande…
<!–
WriteFlash('’);
//–>