Så mycket bättre är inget TV-program jag brukar följa och inte så i Lördags heller men då Niklas Strömstedt deltog, och som ni minns från mitt förra inlägg så är jag ju svag för honom som artist och har så alltid varit, så har jag lyssnat igenom låtarna på Spotify då Lördagens avsnitt var hans avsnitt och de övriga tolkade några av hans alster;
– Kleerup gjorde Imorgon är en annan dag på ett mindre förtjänstfullt sätt.
– Ison & Fille totalförstörde Tänd ett ljus.
– Sven Bertil Taube gjorde en intressant tolkning av Förlorad igen.
– Lisa Nilsson briljerade med Vart du än går.
– Jenny Berggrens tolkning av Om var magisk i sin engelska prakt i form av ”Come”.
Men den som stod ut var;
– Miriam Bryants sagolikt fantastiska tolkning av Sista morgonen som även den fått en engelsk skrud i form av ”One More Time”. Något med den låten, både originalet och tolkningen, slår an en klang i mig. Att det härrör från uppbrottet med Em är uppenbart även om det både var och är rätt beslut. Dock så blir man ju påmind om vissa saker ibland som rör upp de gamla känslorna och det är väl inte mer än mänskligt att det är så. Denna låten visade sig vara en sådan här ’viss sak’ trots att den inte har ett dugg att göra med det förhållande vi hade och samtidigt som jag tycker att låten är helt underbart bra så blir jag nedstämd och ledsen när jag hör den. Hur kan något vara så motsägelsefullt?
You came to me,
springtime was a beauty when you came to me.
And if only I had known the things I know today
when you was the one.
Remember time,
hanging on the balcony and getting high.
Tangeled up with you all night I fell in love
and you were all mine.
I wonder if you look the same in modern life through window pains
and if home town city life would fill me up.
And three doors down we’d stay in bed
I love the secrets that we keept, I tried to play on your guitar?
On your guitar, come dance with me.
Those summernights
we drow around on hisingen and back again.
The lovebirds fly in circles never end in love,
come down and be safe.
When autumn came
you said to me you know that we could start again.
But silently I missed your dail in summer-rain,
feel empty instead.
Det händer att jag går förbi huset som du bodde i,
det händer att jag ser dig då och då.
Thought we had it figured out
just closed your eyes and left it all.
Take everything you need from me,
I’ll show you what you need to see.
Oh one last time
close your eyes and laugh with me just one more time.
You know that I’ll pretend to be yours this time,
if that last morning would come.
—————————————-
Du kom till mig. Våren var som vackrast, när du kom till mig
Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig. Nu är det försent.
Förälskade satt vi på balkongen och berusade.
Vi delade en flaska till och älskade varandra till sömns.
Och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var lika full av liv och rörelse som jag.
Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung.
Du hade en gitarr och jag spelade, du dansade.
Den sommaren. Vi åkte ut på Lidingö och hem igen.
Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö.
När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om.
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog.
Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i.
Det händer att jag ser dig då och då.
Vi trodde att vi fattade.Vi blundade och skrattade.
Vi tog allting vi kunde få. Jag undrar vad vi tänkte på.
Den morgonen. Jag minns dig där i fönstret sista morgonen.
Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi.