2015 är snart slut och det har verkligen stått ut som ett av de sämsta åren hittills, om inte det absolut sämsta någonsin, för undertecknad. Tänkte i en serie blogginlägg försöka beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag vill göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behöver skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill ju att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då måste ju gammal skit städas bort först så here we go;
Del 4 – Tappade uppdrag
Som jag nämnde i mitt förra inlägg om Skitåret, 2015 så var det året som vi tappade uppdraget att sköta om de två vindkraftparkerna i Ytterberg och Åmliden i Malå kommun. Detta i sig är ju tråkigt och något som föranledde en enorm arbetsbelastning fram till halvårsskiftet 2015 då vi äntligen lämnade över parkerna till de nya som nu har hand om dem. Allt behövde sammanställas och ordnas i ett skick som vi kunde lämna över både vad gäller att inte lämna ut för mycket men även att inte lämna ut för lite.
Som jag också nämnde i föregående inlägg i ämnet så triggade det ju min dåvarande chefs lämnande av NV men det föranledde också att jag tappade två kollegor som vi haft stationerade i Malå. Två riktigt kompetenta medarbetare som jag saknar dagligen i arbetet och som, har det visat sig, varit svåra att ersätta kompetensmässigt. Den ena valde att sluta då vi inte kunde erbjuda honom fortsättning medan den andra gick över till företaget som numera sköter parkerna. Båda fallen riktigt tråkigt då även de blivit något mer än kollegor.
Det är aldrig roligt att förlora vare sig uppdrag eller kollegor och för första gången sedan jag började hos NV så fick min avdelning Generation känna på hur det är att arbeta i motvind, det vill säga när man minksar i storlek istället för att öka. Möjligen lärorikt, men inte roligt. Inte roligt alls.