Tänkte i några inlägg analysera och kåsera lite om min
nuvarande situation och även våga mig på att spekulera om framtiden utifrån de
val, förhoppningar och rädslor som finns. Allt detta kommer ske utifrån det
senaste Bond-ledmotivet då jag på något sätt finner låten passande till min
nuvarande livssituation. Här kommer inlägg nummer två;
”I’ve spent a lifetime running and I always get away”
Trots att jag varit i flertalet långa förhållanden som
alla varat i över 5 år och där jag i två av dem även levt i samboförhållande så
har det aldrig blivit så där riktigt (riktigt) seriöst. Aldrig tagit det där
nästa steget som i regel brukar innebära någondera av barn, förlovning, giftermål, köpa hus
eller liknande. Om det är för att det inte känts rätt från början eller för att
jag varit nöjd med det jag haft vet jag inte. Det jag vet är att jag undvikit
de sakerna till varje pris oavsett att personer i min närhet, dvs mina nära vänner, tagit de stegen och utvecklat sina förhållanden. Kanske är det min vana trogen att inte göra som alla andra, att inte vara
lika, utan gå min egen väg som gjort det. Möjligen har det funnits en rädsla att binda upp mig och en möjlig tro på att gräset är grönare på andra sidan, att det funnits något bättre. Eller så har det helt enkelt inte känts rätt och möjligen är det det som fått
förhållandena att i slutändan krascha. Who knows? Det jag vet är att jag är
väldigt duktig på att undvika att ta nästa steg. Det är något jag varit duktig på hela
mitt liv och jag har alltid kommit undan med det. Kanske är det dags för
ändring? Kanske är det dags för att inte vänta så länge nästa gång utan köra på
och se om det inte går bättre denna gång. Kanske våga ta det nästa steget och
tro på det. Ja, kanske…