För fler år sedan än jag vill tänka på så fick jag en infektion i en tand som spred sig till den intilliggande tanden. Hade inte så stora problem med det hela och lät det gå alldeles för lång tid innan jag gick till tandläkaren för att göra något åt det. Faktum är att jag minns väl dagen som problemet dök upp. Jag och min dåvarande bättre hälft var på väg till veterinären i Östersund med en av hästarna då jag kände att något konstigt höll på ske i munnen. Innan vi hade kommit tillbaka till Hoting så hade tandköttet svullet upp och jag fick akut besöka tandläkaren. Där fick jag en penicillinkur och blev hemskickad i väntan på att svullnaden skulle gå ned. Väl tillbaka hos tandläkaren konstaterades det att jag hade en infektion i roten på en av sidotänderna som spridit sig till den intilliggande tanden. Det värsta var att ingen av de båda tänderna gick att rädda, inte ett av mina finaste ögonblick, och det fanns inget annat att göra än att dra ut dem. Har sedan dess varit utan dessa två tänder och har väl lärt mig att leva utan dem vid det här laget men då detta är året för handling så har det nu blivit dags att installera ersättningsvarianter. På tisdag nästa vecka skall jag infinna mig på Tandhälsan i Nälden och äntligen sätta in två titanstift. Spännande, lite nervöst och samtidigt så oerhört skönt. Det här blir action nummer 2 på min just nu elva punkter långa att-göra-lista som påbörjas. 2017 har verkligen börjat som handlingens år…
