Tänkte i några inlägg analysera och kåsera lite om min nuvarande situation och även våga mig på att spekulera om framtiden utifrån de val, förhoppningar och rädslor som finns. Allt detta kommer ske utifrån det senaste Bond-ledmotivet då jag på något sätt finner låten passande till min nuvarande livssituation. Som jag nämnt tidigare så skall jag ju knyta ihop säcken på alla mina öppna blogg-serier och detta får väl räknas som början på slutet för denna, så här kör vi på nummer 12 av 15:
”As the stars begin to gather and the light begins to fade”
Ljuset börjar, passande nog, så sakta att falna för denna bloggserie och även för det liv som undertecknad har levt fram till nu. Jag har ju avgivit ett nyårslöfte som säger att detta är handlingens år då det är dags att göra verklighet av alla planer och förhoppningar. I alla fall de som känns värda att satsa på och som jag vill göra. En av de saker som jag mer eller mindre bestämt att ljuset skall få falna för är hon jag skrivit om i denna bloggserie. Jag gillar henne väldigt, väldigt (väldigt) mycket och skulle faktiskt kunna tänka mig ett liv med henne. I grund och botten så vill jag inget annat men det finns alldeles för många hinder och svårigheter. Jag vet, jag brukar inte vara den som ser hindren utan som försöker se lösningen. Brukar i mitt arbete alltid tjata på alla andra att vi inte har några problem utan att vi har möjligheter. Men detta är annorlunda. Det finns en historia som inte går att bortse ifrån och vi är på väldigt skilda ställen i livet.
Jag har ju tidigare skrivit att jag inte skulle bli speciellt lycklig om jag inte satsade och att jag tror att vi skulle få en helt underbar resa tillsammans, men det kommer med ett pris och jag har kommit fram till att jag inte vill betala det priset. Speciellt inte om det inte skulle lyckas. Även om jag vet att jag skulle göra allt för både personen ifråga och det liv vi skulle leva så skulle det bli en storm av sällan skådat slag. En orkanvind av känslor som skulle behöva ridas ut och jag vill verkligen inte orsaka den för någon av de personer som skulle bli inblandade.
Jag kommer givetvis fortfarande att göra allt för henne, bara inte riktigt på det viset. Hon betyder ju fortfarande i stort sett allt för mig. Vilket gör det hela betydligt jobbigare och varför jag behöver skapa distans mellan henne och mig själv för att på så vis låta ljuset falna. Jag behöver samla mig själv för att kunna släppa detta och det är precis vad jag kommer att göra. Det kommer inte att bli lätt och det kanske uppfattas som att jag är feg och hittar på ursäkter för att slippa försöka men mitt logiska konsekvenstänkande har fått mig på bättre tankar även om jag skulle vilja försöka. Det är bara inte värt det oavsett om det skulle lyckas eller inte….