Var och hälsade på en nära vän idag och det var ingen trevlig vistelse. Inte trevlig alls. Berodde inte på vännen ifråga utan den delen var trevlig. Nä, berodde på situationen han befinner sig i. Han har blivit seriöst rejält jävligt, för att prata klarspråk, sjuk och ligger på intensivavdelningen för vård med konstant bevakning 24/7. Tänker inte räkna upp alla problem, sjukdomar och symptom som han råkat ut för utan endast konstatera att han är illa däran. Riktigt illa däran. Om vi bortser från den tunga medicineringen så är han verkligen en skugga av sitt forna jag. Riktigt tråkigt att se. Jag tackar för den extremt fina sjukvården vi har här i Sverige och tror och hoppas att allt skall lösa sig till det bästa. Alla maskiner till trots. Det positiva är att han blickar framåt och är, situationen till trots, framåtblickande och planerar, efter sin nu medicinerade förmåga, för framtiden. Jag gillar det. Visst skall han, som jag påminde honom om, försöka fokusera på nuet och på att bli frisk men kan ändå gilla den där planeringen för framtiden. Tyder på att det här skall fixas. Det här är bara en ”bump in the road”. Jag skall bli frisk och jag skall göra saker när så sker. Inte en fråga om, utan när. Det gillar jag. Starkt. Men vägen dit är onekligen en uppförsbacke men det kommer att gå. Måste gå. Så är det bara. Situationen får en ju att tänka till lite extra. Tänka hur skört livet kan vara och på hur snabbt saker och ting kan hända. Bra som dåliga. Vilket gör mig både optimistisk och ledsen samtidigt. Konstig känsla. Mest är jag dock ledsen för min väns skull just nu, samtidigt som jag är optimistisk. Det här grejar du! Men för nu:
KRYA PÅ DIG!!