Härom helgen när jag var i Svaningen och körde skoter så föll det sig så att jag och en gammal vän, en som jag inte umgåtts med på år och dag, blev sittandes och spela hårdrock halva natten sedan de andra gått och lagt sig. Innan våra telefoner ”oturligt” dog på grund av att strömmen tog slut sisådär framåt 4-5 på morgonen, till de andras stora (o)lycka, så hann vi med att avverka en hel del gamla godingar både i original tappning så väl som i cover versioner. En av låtarna som min vän spelade, eller kanske främst artisten som gjorde den, tog mig verkligen med överraskning. Måste säga att jag inte hade en susning om att han kunde sjunga så bra som han gör. Kul att bli överraskad på det sättet och det är verkligen roligt när någon man minst anar skall ha det visar sig ha dolda talanger som ställer mycket av ens fördomar på ända. Skall inte påstå att jag hade så där jättekoll på denna person innan härom helgen då jag endast sett brottsstycken av den TV-serie som han medverkar i men jag har sett delar av episoder där han varit i fokus och han har väl rent personlighetsmässigt lämnat en hel del i övrigt att önska av det lilla jag sett. Den jag pratar om är Todd Hoffman från Gold Rush och det han överraskade mig med var att han är så pass helgrym på att sjunga som han är. Kul, som sagt. Låten som min vän spelade med honom hittar ni nedan, vilken är en personlig favorit såväl i original som i en annan mycket bra cover, och i den kommer verkligen hans röst till rätta. Men, han har även gjort helt OK covers på Simon & Garfunkels (och Disturbeds) Sound of Silence och Stainds Everything Changes. Oväntat, som sagt, men gillar att bli tagen på säng på detta sättet och få omvärdera personer och saker…