Är intressant hur hjärnan fungerar. Faktiskt. Hur man minns saker, hur man jämför saker och hur man tycker saker är lika. Även fast de inte är det. Lika alltså. Fast ändå så är de det. Lika. I alla fall i ens egen hjärna. Vad yrar jag nu om? Har det fullständigt brunnit uppe i hjärnkontoret? Kanske. Men faktum kvarstår ändå att man i vissa fall jämför saker, händelser och personer och att man i många fall tycker att saker är lika fast de egentligen inte är det. I alla fall så är det så för undertecknad. I min hjärna. Har kommit på mig själv, ett flertal gånger faktiskt, att så här i efterhand jämföra flickvänner jag haft och insett att jag faktiskt applicerat attribut på vissa av dem som egentligen tillhör någon annan. Helt knäppt. Ifall det beror på att jag försökt ersätta den ena med den andra vet jag inte riktigt men det måste ju ligga något i det hela. Frågan är bara vad? När jag skriver ”efterhand” så menar jag faktiskt även att jag kommit på mig själv så här i ett senare skede att jag faktiskt gjorde det här när jag var mitt uppe i det hela också. Inte bara nu efter. Vad jag menar är att jag nog egentligen tänker på den jag för tillfället är med på ett sätt och med attribut som inte är förenliga med den personen utan det är förenligt med någon som jag varit med tidigare. Svårt att beskriva men hoppas att jag uttrycker mig någorlunda begripligt. Vad är det då som får mig att tänka så här? Är det saknad, någon form av förhoppning att den ”nya” är som den ”gamla” eller är det helt enkelt bara så att jag nu så här i efterhand blandar ihop minnen av de olika personerna? Bra fråga. Att det till viss del kan vara saknad och att man försöker tro att de positiva personlighetsdrag som man fann tilldragande hos den ena även skall finnas hos den andra kan nog stämma. I andra fall kan det faktiskt vara så enkelt att jag ångrar hur jag betedde mig mot någon när det begav sig och genom att försöka hoppas att någon annan skulle vara likadan som den personen och att jag därigenom skulle få någon typ av upprättelse genom att bete mig annorlunda denna gång. Hur knepigt och knäppt det än kan låta. Eller så spelar minnet bara ett spratt alternativt så är det mitt sätt att försöka vrida tillbaka tiden. Att göra om, göra ”rätt”. Vad ”rätt” nu är? Ytterligare en bra fråga. Visst finns det vissa saker jag ångrar, några som jag tagit upp här i bloggen, men överlag så är jag inte den som gräver ned mig med gamla saker. Nä, jag brukar anse att förändring är något bra, även fast det kommer från något dåligt. Det var meningen just där och då och man blir aldrig så kreativ som när man tvingas anpassa sig, hitta på något nytt. Men, och det är ett men, det finns definitivt vissa saker som jag skulle vilja vrida tillbaka tiden och ändra. Eller ändra och ändra. Vrida tillbaka och få ogjorda är nog mer rätt uttryckt. Mest bara för att se vars det hade tagit vägen ifall man fortsatt att löpa den linan. Är inte många sådana när det gäller mitt kärleksliv men det finns 3 saker som jag tänker på oftare än andra. Inte jätteofta men jag brukar fundera på; ”hur tänkte jag där?” Hade varit intressant att undersöka de andra utvägarna. Ni vet, lite som i filmen When We First Met där han reser tillbaka i tiden för att ändra hur han agerade och därigenom ändra vad som händer. Hur kul vore inte det? Vilka de 3 tillfällena är? Vi tar dem i kommande inlägg, OK?
Same…
..same..https://youtube.com/watch?v=BsKbwR7WXN4..but different…