Det finns få saker som jag ogillar så genuint som att göra fel. Ja, missförstå mig rätt här. Menar att göra fel när man så uppenbart och enkelt hade kunnat göra rätt. Det är de gångerna och de sakerna jag menar. När man missat saker som varit förutbestämt att det skulle göras. När man vetat om det hela men ändå inte levt upp till det som skall göras. Det ogillar jag något fruktansvärt och det påverkar mig enormt mycket när jag själv råkat göra det. Utåt sett kan jag spela cool och oberörd och säga saker som ”nu är det ju som det är så nu gäller det att göra det bästa av situationen” men inombords så mår jag faktiskt skit över det hela och det skapar en inre stress som inte försvinner. Den påverkar sömnen och jag har en tendens att älta det hela även fast jag vet att det inte gör saken bättre. Även fast jag redan utarbetat en plan för hur det hela skall hanteras. Det är enklare när man inte är i händerna på någon annan men i de fall då man gjort fel och det är i någon annans bedömning vad som skall hända, ja då påverkar det mig extra mycket. På ett negativt sätt.
Det är inte så att jag får sämre självförtroende eller så utan jag är bara av åsikten att man skall göra det man åtagit sig att göra och man skall i alla lägen göra sitt bästa. Men med det sagt så gör ju alla fel någon gång. Från och till. Det är ju mänskligt sägs det. Att fela. Men det är en klen tröst i sammanhanget när man inte riktigt kan styra sina egna inre känslor. Är nog därför jag gör mitt yttersta för att det inte skall bli fel och att jag har saker underbyggt. Att jag har torrt på fötterna i mina uttalanden och att jag gillar att ha fakta på bordet innan jag tar beslut eller agerar. Är väl därför de flesta uppfattar mig som en blå person enligt DISC-modellen. Fast jag aldrig blir blå när jag gör DISC-tester. Nä, brukar bli en annan färg, nämligen grön. Fast blå är väl min andra färg skulle jag tro. Men mer om det i ett annat inlägg.
Vad jag vill ha sagt med allt detta då? Ja, precis som det låter: JAG OGILLAR ATT GÖRA FEL! Så nu vet ni det.
