Igår kom så Dagen-D när Avantasia intog Fryshuset i Stockholm för att leverera en helt underbart fantastisk konsert. Undertecknad (om nu någon missat det som läser denna blogg) och min ”partner in crime” M infann sig kvällen till ära i god tid och bjöds på en hejdundrande show som var så mycket mer än vad mina enormt högt ställda förväntningar kunnat fantisera ihop i förväg. Säger bara vilken underbart suverän sångare Tobias Sammet är live. Låter i stort identiskt som han gör på skivorna, vilket inte är någon liten bedrift. Skulle vilja jämföra honom med Maidens Bruce Dickinson faktiskt. Så bra var han! Klart starkast i startfältet som presterade under kvällen – och vilket startfält sedan, eller vad sägs om: Ronnie Atkins från Pretty Maids, Jørn Lande, Geoff Tate som tidigare var sångare i Queensrÿche, Oliver Hartmann, Adrienne Cowan, Eric Martin från Mr. Big, Herbie Langhans och sist, men definitivt inte minst, Bob Catley från Magnum. Helt makalöst fantastiskt! Kan inte annat än säga att ifall ni har möjlighet och får chansen så för allt smör i småland; ta den och se Avantasia live på denna turné! Kan inte nog uttrycka hur glad jag är att jag åkte dit. Bland det bästa jag sett live faktiskt. Så bra var det!
Låtlistan för kvällen var:
01. Ghost in the Moon
02. Starlight
03. Book of Shallows
04. The Raven Child
05. Lucifer
06. Alchemy
07. Invincible
08. Reach Out for the Light
09. Moonglow
10. Maniac
11. Dying for an Angel
12. Lavender
13. The Story Ain’t Over
14. The Scarecrow
15. Promised Land
16. Twisted Mind
17. Avantasia
18. Let the Storm Descend Upon You
19. Master of the Pendulum
20. Shelter from the Rain
21. Mystery of a Blood Red Rose
22. Lost in Space
23. Farewell
24. Sign of the Cross / The Seven Angels
Bäst för kvällen, vilket egentligen bara innebär gradskillnader i helvetet, var för undertecknad The Raven Child. Alla var bra, eller mer än bra, men den stod ut lite extra. Även favoriten från senaste skivan; Invincible var något extra, likväl som att jag gillade The Story Ain’t Over lite extra. Måste jag säga något som jag inte gillade så får det väl bli att det endast var en låt (Dying for an Angel) med från den fantastiska The Wicked Symphony-skivan. Hade gärna hört Runaway Train därifrån. Men, men, man kan inte få allt här i livet och när substitutet är så här bra så gör det faktiskt inte det minsta. Lovely, lovely!!!